Nackdelen med slem

Det finns mycket gott att säga om slem. Vad vore exempelvis filmer som "The Blob", "Slither" och de flesta splatterfilmer utan slem? För att inte tala om slemmet man kan hitta i "Alien" och "Aliens". Tänk dig käftarna på en alien utan sinistert slem droppande från de genomskinliga och högst hotfulla tänderna?

Generellt sett kan man alltså dra slutsatsen att jag är för slem.

Så länge det håller sig borta ifrån mig.

Min förkylning har nämligen gått över i slemstadiet. Hosta. Hela tiden. Speciellt när jag lägger mig ner för att försöka få ett par timmars sömn. Tjockt slem. Överallt.

Jag har därför tagit min tillflykt temporärt till datorn som jag knappt rört på flera dagar. Det i sig har varit väldigt skönt. Att inte röra datorn, that is.

Jag kan ju tillägga att min närvaro sker i ett ljust upplyst rum, att dörren är trippelkollad och låst och att jag har varit runt hela lägenheten på zombiejakt. Inte nog med att slemmet för med sig hosta, febern i kombination med en bokleverans från Bokus med zombielitteratur har tillfört en extra intressant twist på mina hypnopompa och hypnagoga hallucinationer. Jag har nämligen haft en helt sammanhängande zombiedröm som avslutades med att de slog in min dörr och började mumsa på mina tår. Inget kul alls. Kallsvett OCH slem, på samma gång. Jag var till och med tvungen att kolla fötterna efter tuggmärken. Det fanns det inga. Däremot var de iskalla efter att ha legat utanför täcket. Så nu blir det förmodligen ett varmt bad, följt av lite sömn. Utan zombies.

Note to self - läs inte Zombie Survival Guide eller World War Z.

Någon måste förklara för mig varför zombies uppenbarligen skrämmer skiten ur mitt undermedvetna.

EDIT: Eftersom jag är på tok för deprimerad i mina inlägg måste jag påpeka att jag fick en komplimang av min lokala postkassör när jag hämtade mitt paket. Han påpekade att jag har vackert hår. Eller snarare en vacker hårfärg. Man kanske skall ta det som ett tecken på att jag inte skall vara blond. I vilket fall som helst - det får stå på plussidan idag.

Knockad

Jag gick och lade mig för att läsa runt ett-tiden idag och vaknade nyss med en nerdräglad bok. Okej, det där med dräglet var bara ett påhitt. Jag fick byta staven i underläppen mot en ring för jag har fått en mindre irritation i den piercingen. Kanske inte är så konstigt med tanke på att jag vaknade med nyllet nedtryckt i kudden och håret snott ett par varv runt den staven. Oh well.

Jag känner att jag borde göra något vettigt resten av dagen, men jag vill bara sova, så jag skall nog plocka lite och sova mer. Jag har i alla fall fixat en av interaktionsmönstrena jag sade att jag skulle fixa till ett projekt jag arbetar på. Det måste räknas i något universa.

Maggots!

De som känner mig vet att jag inte reagerar för särskilt mycket med oresonlig rädsla eller fobi. Jag kan hantera ormar, spindlar, getingar och diverse andra småkryp. Jag kan stycka kött som fortfarande ser ut som djuret det kom ifrån, jag kan skära sönder kycklingar, och äta djur som vi haft "i familjen" under längre tidsperioder (tack mamma...) och städa de mest motbjudande avlopp - även om jag helst inte gör det. Städar avloppen alltså.

Men jag har en svaghet. Maggots. Fluglarver. Fluglarver får mig att må fysiskt illa av någon anledning och jag känner ett stort behov av att vara så långt ifrån dem jag bara kan.

Imorse gick jag ut med soporna. När jag öppnade locket till sopstationen ramlade det ut fluglarver. En hög. Jag vet inte hur många, för jag sprang därifrån fort och fick hitta ett annat sopnedkast att använda.

Jag är följdaktligen svårt traumatiserad idag, och inte alls vid mina sinnens fulla bruk.

Morgonvidrigheter

Jag läser på SvD idag att Alex Schulman skriver i sin blogg på aftonbladet att han lottar ut en avsugning på sin fru om någon läsare gissade var de var på sin semester. Alex Schulman är INTE en sympatisk individ på något håll. Härmed uppmanar jag till bojkott av det han kallar "blogg" som för övrigt mest är en egocentrerad hypekanal för hans egen del. Han har inget att säga utöver elakheter och hånfullheter om andra människor.

Jag har lärt mig att om man inte har något bra att säga om någon så skall man hålla käften. Åtminstone om man inte kan vara konstruktiv. Och konstruktiv är väl ungefär så långt från Alex Schulman man kan komma...

Det hela knyter förstås an till den så kallade "Stureplansprofilen" och våldtäkterna som skett i samband med just Stureplan. Precis som Anna Larsson skriver, så handlar det om en kultur som uppmuntrar till kvinnoförakt. Att Aftonbladet ens tar in en människa som Schulman bevisar väl hur "hög" nivå det är på just den blaskan. Usch... Hela dagen gick åt pipan... Men mest synd tycker jag ändå om kvinnan som är gift med honom...