Elsa har hamnat i stasis.
Jag vet inte hur jag skall fortsätta riktigt. Men det löser sig säkert.
Just idag har jag tänkt att jobba lite på jobbjobb och dessutom försöka strukturera Sidentrosor och magiska amuletter lite bättre. Jag skulle behöva läsa, stryka, skriva om, läsa, stryka, skriva om lite. Om inte annat så för att jag inte vill fara med osanningar. Dessutom behöver jag ha lite bättre koll på det där med hypersexualitet i rollspel, OCH icke att förglömma, sociala ramverk och identitet.
Jag har blivit yr i huvudet av alla böcker jag har läst de senaste 2 månaderna. Jag hinner inte med djävulskt beläst. Det ligger minst tio poster som inte är färdigskrivna i den bloggen och väntar på att publiceras. Och det är inte bara feministlitteratur.
Showing posts with label böcker. Show all posts
Showing posts with label böcker. Show all posts
Saturday, January 10, 2009
Thursday, January 1, 2009
Gott Nytt År
Idag har jag suttit nästan hela förmiddagen och sammanställt statistik över 45 rollspelsböcker som jag skall använda som underlag i Sidentrosor och magiska amuletter, och snusmumriken har suttit lika länge (längre) och skrivit på en ny bok. En bra start på det nya året.
Just nu flyger jag i World of Warcraft (till Feralas från Tanaris) och skall lämna ett par questar som är klara hos lite folk där. Gamla grejer i to-do-listan. Men det är tydligt vad som måste göras i alla fall. Jag får väl erkänna att WoW inte riktigt håller samma fascination för mig som för snusmumriken. Jag vill mest bygga saker.
SOMA (Sidentrosor...) kan nog bli bra, tror jag. Det är en kritik av rollspel som förhoppningsvis kan ge lite förslag på hur man skulle kunna åtgärda problematiken som finns inom rollspelshobbyn. Jag hoppas det i alla fall. Risken är väl att det inte alls hjälper och att resultatet blir riktigt dåligt, men... jag vet inte vad jag skall göra annars.
Rollspelshandboken klättrar också framåt. Jag tänker skriva ett äventyr som "följer med" boken. Egentligen blir det två, för jag skall göra äventyr på en bok också. Undrar om det är tillåtet. Kanske om man inte säljer. Jag vet inte. Får kolla upp det så att jag inte omedvetet bryter mot upphovsrätten. Jag funderar också på att skriva klart ett rollspel. Mitt inköp av Tunnels & Trolls har inspirerat mig enormt. Undrar varför. Kanske för att det känns Old School så att det kliar i fingertopparna.
Jag läser Mister B. Gone av Clive Barker också. Bra bok, om än lite lätt störande. Den uppmanar mig att bränna den. Men på ett bra sätt.
Just nu flyger jag i World of Warcraft (till Feralas från Tanaris) och skall lämna ett par questar som är klara hos lite folk där. Gamla grejer i to-do-listan. Men det är tydligt vad som måste göras i alla fall. Jag får väl erkänna att WoW inte riktigt håller samma fascination för mig som för snusmumriken. Jag vill mest bygga saker.
SOMA (Sidentrosor...) kan nog bli bra, tror jag. Det är en kritik av rollspel som förhoppningsvis kan ge lite förslag på hur man skulle kunna åtgärda problematiken som finns inom rollspelshobbyn. Jag hoppas det i alla fall. Risken är väl att det inte alls hjälper och att resultatet blir riktigt dåligt, men... jag vet inte vad jag skall göra annars.
Rollspelshandboken klättrar också framåt. Jag tänker skriva ett äventyr som "följer med" boken. Egentligen blir det två, för jag skall göra äventyr på en bok också. Undrar om det är tillåtet. Kanske om man inte säljer. Jag vet inte. Får kolla upp det så att jag inte omedvetet bryter mot upphovsrätten. Jag funderar också på att skriva klart ett rollspel. Mitt inköp av Tunnels & Trolls har inspirerat mig enormt. Undrar varför. Kanske för att det känns Old School så att det kliar i fingertopparna.
Jag läser Mister B. Gone av Clive Barker också. Bra bok, om än lite lätt störande. Den uppmanar mig att bränna den. Men på ett bra sätt.
Thursday, June 12, 2008
Sidentrosor och magiska amuletter
Det är en boktitel. En preliminär boktitel. Boken, som det förhoppningsvis kommer att bli av det hela, handlar om kvinnor i rollspel och rollspelande kvinnor. Genus i rollspel, helt enkelt.
Ett citat från den preliminära introduktionen:
Vi i det här sammanhanget är jag och Herr Klokbok, som egentligen är den som övertalat mig att göra något av den ihopsamlade fakta jag har om just rollspel. Det och närmare tvåhundra böcker skall förhoppningsvis kunna ligga till grund för en bra bok.
Intressant?
Andra bloggare om:
rollspel, feminister, böcker, skrivande, Klokbok
Ett citat från den preliminära introduktionen:
Den här boken tog avstamp i en för oss besvärlig diskussion på ett rollspelsforum. Diskussionen gällde vilken hänsyn det tas till kvinnor i världsbeskrivningar i rollspel, och även hur man anpassar regler och stereotyper efter den kontext man kan hitta i världsbeskrivningen.
Vi menar på att man som rollspelskonstruktör kan vara medveten om, och agera på, hur kvinnor ses i rollspelets kultur. Vårt syfte är inte att i första hand förändra rollspelshobbyn som den ser ut idag, utan enbart att göra de som skriver och konstruerar rollspel medvetna om hur rollspel uppfattas och vilka kulturella företeelser de utgår och inspireras av.
Det har inte bara varit självklarheter som har kommit fram under resans gång. Som mångåriga rollspelare själv har vi i vissa fall haft svårt att inse hur vinklade böckerna faktiskt är, och hur hårt motstånd våra analyser skulle komma att möta.
Många har talat om censur, om att inte lägga sig i det kreativa utrymmet som skapas i rollspel, och om en rädsla att en sådan här bok skulle orsaka samma upprörda och ensidiga debatt som den som kom till stånd i och med att Didi Örnstedt och Björn Sjöstedt publicerade “De Övergivnas Armé”. Vi själv hoppas på en öppen diskussion, och att de som läser och blir medvetna om hur situationen ser ut tar ett medvetet beslut om hur de vill att sina rollspel skall framstå. Vi är inte alls ute efter att peka finger, skuldbelägga eller orsaka uppror. Det vi vill är att öka medvetenheten och med det också förhoppningsvis att öka utbudet för kvinnor som ägnar sig åt rollspel. Vårt syfte är alltså inte att begränsa och fördöma, utan att skapa möjligheter att bjuda in fler minoriteter i hobbyn.
Vi i det här sammanhanget är jag och Herr Klokbok, som egentligen är den som övertalat mig att göra något av den ihopsamlade fakta jag har om just rollspel. Det och närmare tvåhundra böcker skall förhoppningsvis kunna ligga till grund för en bra bok.
Intressant?
Andra bloggare om:
rollspel, feminister, böcker, skrivande, Klokbok
Thursday, April 3, 2008
En bokknarkares bekännelse
Hej, jag heter Åsa och jag knarkar böcker.
på allvar. Jag knarkar verkligen böcker. Jag läser konstant. Och OM jag inte läser konstant så skriver jag. Förvisso inte böcker men bloggar, äventyr, mail, brev, små notiser, noveller... you name it.
Jag kom på mig själv idag faktiskt. Jag köpte en kortlek på Akademibokhandeln. Jag TÄNKTE bara köpa en kortlek. Men så helt plötsligt så dök det upp en bok om språket. Och en om porr, en tredje om män, bögar och hatbrott. Och bara som en eftertanke, eftersom jag stod bland pocketböckerna så tog jag för mig av en handbok i skrivandets konst också. Bara för att den då blev gratis.
Jag vet inte vad det är... Ser jag en bok som jag tycker verkar bra, så måste jag liksom ha den. Eller som Tad Williamsboken jag köpte igår för tjugo spänn. Den låg där och såg så ensam och övergiven och trasig ut. Så jag köpte den. Och jag köpte Paulo Cohelos "Alkemisten" också... Jag tror jag missbrukar böcker, helt enkelt. Om man KAN missbruka böcker.
Jag kanske kan?
Intressant? Hmm... beror på om man är voyeur.
Andra bloggare om:
böcker, beroende
på allvar. Jag knarkar verkligen böcker. Jag läser konstant. Och OM jag inte läser konstant så skriver jag. Förvisso inte böcker men bloggar, äventyr, mail, brev, små notiser, noveller... you name it.
Jag kom på mig själv idag faktiskt. Jag köpte en kortlek på Akademibokhandeln. Jag TÄNKTE bara köpa en kortlek. Men så helt plötsligt så dök det upp en bok om språket. Och en om porr, en tredje om män, bögar och hatbrott. Och bara som en eftertanke, eftersom jag stod bland pocketböckerna så tog jag för mig av en handbok i skrivandets konst också. Bara för att den då blev gratis.
Jag vet inte vad det är... Ser jag en bok som jag tycker verkar bra, så måste jag liksom ha den. Eller som Tad Williamsboken jag köpte igår för tjugo spänn. Den låg där och såg så ensam och övergiven och trasig ut. Så jag köpte den. Och jag köpte Paulo Cohelos "Alkemisten" också... Jag tror jag missbrukar böcker, helt enkelt. Om man KAN missbruka böcker.
Jag kanske kan?
Intressant? Hmm... beror på om man är voyeur.
Andra bloggare om:
böcker, beroende
Sunday, March 30, 2008
Syns du inte, finns du inte
För ett tag sedan utmanade jag Gnällspik, Klokbok och Rosa Fluff om boktips som skramlar om det i hjärnan på dig.
Klokbok och Rosa fluff svarade (bägge med mycket bra inlägg, vill jag påpeka. Rosa Fluff fick mig att kolla ett flertal bloggar jag inte kände till sedan tidigare). Det som slår mig som intressant i sammanhanget är att Klokbok tillskrevs idén om utmaningen rätt så omedelbums.
Jag har funderat lite på det där. Är det många idéer som rör sig runt i blogvärlden som helt plötsligt byter upphovsman/ -kvinna?
Beror det månne på hur synlig man är?
Själv är jag i det närmaste osynlig, har jag fått veta. Och även att jag bör pinga blogportaler av hjärtans lust. Nu är mitt hjärta inte särskilt lustfyllt, snarare är det som tidigare nämnts av sten, men jag har börjat pinga. Kanske för att inte bli av med fler idéer, kanske för att jag tyckte om min utmaning och tyckte om att se hur den rörde sig genom blogvärlden och dessutom fick många bra boktips på den.
Nåväl. Jag har egentligen ingen prestige att förlora. Eftersom jag inte syns, och därmed heller inte egentligen finns.
Jag spenderade två timmar med att laga mat och diska igår. Påminn mig, nästa gång jag vill laga mat, om att jag inte är den husliga typen, att jag inte tycker om att diska och inte om att plocka. Jag köper färdig mat av en orsak. Jag vill inte slösa min tid framför spisen eller vid diskbänken. Påminn mig om det. Dessutom kan jag inte laga mat. Det blir aldrig bra.
Dagen har utöver ett jävla massa diskande gått åt att läsa klart Pappersväggar och en bok om idéer. Nu har jag börjat på Andreas Romans "Vigilante". Än tycker jag inte att den är så värst upphetsande, men jag antar att det kanske ändrar sig. Det blir ytterligare bokrecensioner på "djävulskt beläst" efterhand.
Jag beställde också Coriolis, som är Järnringens nya science fiction-rollspel.
Jag funderar också på varför det finns så få kvinnliga konventsskribenter. Och varför det finns så få kvinnliga rollspelskonstruktörer. Tove Gillbring, Gunilla Åkesson - vilka fler? Emma Wieslander? Satu Heliö? Men ingen utav de två sistnämnda är konstruktörer, även om de är spelteoretiker och skriver mycket om det.
I konventskretsar är det lättare att hitta kvinnor. Anna, som är chef för GothCon till exempel. Frida och Lena som är rollspelsansvariga på Stockholms Spelkonvent och så vidare. Sedan har vi ju en hög Sverokaktiva tjejer. Men inga konstruktörer. Finns det några kvinnliga brädspel- eller kortspelskonstruktörer? Sus Magnusson kanske? Hmm.. De flesta är akademiker och inte involverade i praktisk speldesign. Karin och Bobbi på Ozma kanske.
Vad är det som avskräcker? Vad är det som lockar? Jag får skriva en artikel tror jag. En till.
Intressant? - hmmm kanske?
Andra bloggare om:
ozma, rollspel, , spel, speldesign, utmaningar
Klokbok och Rosa fluff svarade (bägge med mycket bra inlägg, vill jag påpeka. Rosa Fluff fick mig att kolla ett flertal bloggar jag inte kände till sedan tidigare). Det som slår mig som intressant i sammanhanget är att Klokbok tillskrevs idén om utmaningen rätt så omedelbums.
Jag har funderat lite på det där. Är det många idéer som rör sig runt i blogvärlden som helt plötsligt byter upphovsman/ -kvinna?
Beror det månne på hur synlig man är?
Själv är jag i det närmaste osynlig, har jag fått veta. Och även att jag bör pinga blogportaler av hjärtans lust. Nu är mitt hjärta inte särskilt lustfyllt, snarare är det som tidigare nämnts av sten, men jag har börjat pinga. Kanske för att inte bli av med fler idéer, kanske för att jag tyckte om min utmaning och tyckte om att se hur den rörde sig genom blogvärlden och dessutom fick många bra boktips på den.
Nåväl. Jag har egentligen ingen prestige att förlora. Eftersom jag inte syns, och därmed heller inte egentligen finns.
Jag spenderade två timmar med att laga mat och diska igår. Påminn mig, nästa gång jag vill laga mat, om att jag inte är den husliga typen, att jag inte tycker om att diska och inte om att plocka. Jag köper färdig mat av en orsak. Jag vill inte slösa min tid framför spisen eller vid diskbänken. Påminn mig om det. Dessutom kan jag inte laga mat. Det blir aldrig bra.
Dagen har utöver ett jävla massa diskande gått åt att läsa klart Pappersväggar och en bok om idéer. Nu har jag börjat på Andreas Romans "Vigilante". Än tycker jag inte att den är så värst upphetsande, men jag antar att det kanske ändrar sig. Det blir ytterligare bokrecensioner på "djävulskt beläst" efterhand.
Jag beställde också Coriolis, som är Järnringens nya science fiction-rollspel.
Jag funderar också på varför det finns så få kvinnliga konventsskribenter. Och varför det finns så få kvinnliga rollspelskonstruktörer. Tove Gillbring, Gunilla Åkesson - vilka fler? Emma Wieslander? Satu Heliö? Men ingen utav de två sistnämnda är konstruktörer, även om de är spelteoretiker och skriver mycket om det.
I konventskretsar är det lättare att hitta kvinnor. Anna, som är chef för GothCon till exempel. Frida och Lena som är rollspelsansvariga på Stockholms Spelkonvent och så vidare. Sedan har vi ju en hög Sverokaktiva tjejer. Men inga konstruktörer. Finns det några kvinnliga brädspel- eller kortspelskonstruktörer? Sus Magnusson kanske? Hmm.. De flesta är akademiker och inte involverade i praktisk speldesign. Karin och Bobbi på Ozma kanske.
Vad är det som avskräcker? Vad är det som lockar? Jag får skriva en artikel tror jag. En till.
Intressant? - hmmm kanske?
Andra bloggare om:
ozma, rollspel, , spel, speldesign, utmaningar
Friday, March 28, 2008
En ny blog? Va?! En TILL!?
Jag har precis startat bloggen "djävulskt beläst" där jag tänker skriva lite rekommendationer, recensioner och lite annat för den hugade bokläsaren. Den kommer att innehålla allt från rollspelsböcker till facklitteratur och skönlitteratur. Först ut är Petra Östergrens "Porr, Horor och Feminister", som är en suverän bok. Läs den.
Anledningen till att jag delar upp det lite är för att - hey! Det är kul att starta bloggar, och för att man inte skall behöva dras med min ångest och personliga problematik om man bara vill ha ett boktips. Tyckte det var en vettig idé.
Nåväl.
Alla borde ha skägg!
Taggar: bloggar, böcker, feminister, horor, Petra Östergren, porr
Anledningen till att jag delar upp det lite är för att - hey! Det är kul att starta bloggar, och för att man inte skall behöva dras med min ångest och personliga problematik om man bara vill ha ett boktips. Tyckte det var en vettig idé.
Nåväl.
Alla borde ha skägg!
Taggar: bloggar, böcker, feminister, horor, Petra Östergren, porr
Tuesday, March 18, 2008
Torrboll
Mitt huvud känns som en torrboll. En sådan där grej med fuktabsorberande medel som stod i sommarstugan och i båten och spred sin... inte stank, men lätt störande doft. Som torrt papper med en anstrykning av mögel, eller kanske... gammalt havrefras?
Så nu när jag tänker efter så känns inte huvudet alls som en torrboll. Utan som en torrboll luktar. Frasigt, skört papper med en anstrykning av vita myceler, eller möjligtvis ett paket havrefras som stått öppnat i ett par månader.
Jonas Thente håller på att ge upp. Det tycker jag är tragiskt, för han skriver bra och vasst om allt möjligt. Samtidigt förstår jag honom och hans desperation, för han är inte den enda som misstänker att folk börjar bli mer korkade. Och behöver mer lättsmält föda.
Men jag tror att om man inte utmanar intellektet, så kommer det heller inte att växa. Personligen skulle jag rasa mot de som säger att "vi", folket behöver mer lättsmält föda. Jag vill uppmana alla bloggare att tipsa om minst en bok som drar i hjärnan, formar om den och stukar till den så att den växer. Minst en bok som har fått DIG att haja till, ta tag i omslaget och kämpa dig vidare. Mental styrketräning! Utmana dig. Utmana MIG! Ge mig ett tips som heter duga! Få mig att ramla omkull av glädje i det att boken jag läser får mig att knåda de små grå!
Själv tänker jag tipsa om två böcker. En skönlitterär och en "faktabok".
"Against the Day" av Thomas Pynchon
"Gödel, Escher, Bach" av Douglas Hofstadter
Båda tog tid att läsa, men var värda varje ord på sidan, varje begrepp som var mig främmande och varje formulering som ställde mig på högkant. Jag har inte så många bloggkamrater att utmana, men jag utmanar Klokbok, Rosa Fluff och Gnällspik. Och hoppas att de lyssnar. I annat fall utmanar jag Klokbok att utmana vidare :).
EDIT: Jag ÄR verkligen en nörd!
Så nu när jag tänker efter så känns inte huvudet alls som en torrboll. Utan som en torrboll luktar. Frasigt, skört papper med en anstrykning av vita myceler, eller möjligtvis ett paket havrefras som stått öppnat i ett par månader.
Jonas Thente håller på att ge upp. Det tycker jag är tragiskt, för han skriver bra och vasst om allt möjligt. Samtidigt förstår jag honom och hans desperation, för han är inte den enda som misstänker att folk börjar bli mer korkade. Och behöver mer lättsmält föda.
Men jag tror att om man inte utmanar intellektet, så kommer det heller inte att växa. Personligen skulle jag rasa mot de som säger att "vi", folket behöver mer lättsmält föda. Jag vill uppmana alla bloggare att tipsa om minst en bok som drar i hjärnan, formar om den och stukar till den så att den växer. Minst en bok som har fått DIG att haja till, ta tag i omslaget och kämpa dig vidare. Mental styrketräning! Utmana dig. Utmana MIG! Ge mig ett tips som heter duga! Få mig att ramla omkull av glädje i det att boken jag läser får mig att knåda de små grå!
Själv tänker jag tipsa om två böcker. En skönlitterär och en "faktabok".
"Against the Day" av Thomas Pynchon
"Gödel, Escher, Bach" av Douglas Hofstadter
Båda tog tid att läsa, men var värda varje ord på sidan, varje begrepp som var mig främmande och varje formulering som ställde mig på högkant. Jag har inte så många bloggkamrater att utmana, men jag utmanar Klokbok, Rosa Fluff och Gnällspik. Och hoppas att de lyssnar. I annat fall utmanar jag Klokbok att utmana vidare :).
EDIT: Jag ÄR verkligen en nörd!
Tuesday, February 26, 2008
Pseudoqueer?
Jag läser i DN om ett öppet brev från Karin Eder-Ekman och Malena Rydell som tidigare har jobbat på tidningen Bang.
De avgick för att kulturkretsarna blev för tighta. För att det de ville göra, och det som tillät sig att göras inte stämde överens med vartannat. De gick in i "så skall det vara" väggen, helt enkelt.
Anledningen till att jag skriver det här är för att jag med jämna mellanrum läser både Bang och Ordfront. Nej, jag är inte lesbisk, nej jag är inte kommunist(?), men jag är intresserad av allt. Och med jämna mellanrum har Bang lite intressanta artiklar för sig, som jag faktiskt uppskattar att läsa. Detsamma gäller för Ordfront, som jag är medlem i numera. Det är nämligen även ett alldeles suveränt förlag.
Men det jag egentligen ville tala om var den där tighta cirkeln som man inte får bryta sig loss ur. Fenomenet "så här gör vi, för det har vi alltid gjort". Och "låt oss slita i säck och aska, för då är vi fina nog". Precis som Eder-Ekman och Rydell skriver, så tror jag inte att man vinner något på det, möjligtvis en viss egotillfredsställande kick som har sitt ursprung i detta det allra finaste (för vissa): Martyrskap.
Det är som att hålla en födelsedagsfest utan att berätta om det och sedan bli upprörd för att ingen märkte det.
Men det är inte bara i kulturkretsar det här förekommer, det förekommer överallt där man hittar idéell verksamhet eller tätt sammanslutna sociala gemenskaper. Det finns ett visst sätt saker skall göras på. För att det är lättare då. För att det är så det alltid har gjorts. För att de gamla uvarna som sitter och ruvar på hur fina de är skall kunna fortsätta och sitta och ruva på hur fina de är.
Bullshit, säger jag. Rör om i grytan! Ta in nya influenser! Håll ett party på Spy Bar, oavsett vad man tycker att Spy Bar representerar. När lokalen intas av ett nytt gäng så är det nya regler som gäller. Låt inte förutfattade meningar begränsa möjligheterna, och låt inte ett visst medie vara det enda man kan arbeta i. Utnyttja alla möjligheter som finns! Var först, störst, bäst och vackrast. Om man har ett budskap man inte skäms för så finns det inget fel i att kliva upp ur källarlokalen.
EDIT: Egentligen skulle det här inlägget handla om bokrean, men så sprang jag in i Bang-artikeln och kunde inte hejda mig. Det är något visst med kulturkretsar. Sociala sammanhang. Oskrivna regler. Men jag kan ju nu säga att bokrean är igång och att jag... förmodligen inte kommer att köpa en enda bok mer nu än vad jag gör i vanliga fall. Å andra sidan så köper jag minst en bok varannan vecka, så... Do the math.
EDIT 2: Det blev två böcker. Nu så här som en mjukstart. Weapon och the History of Organized Crime. Jamen vadå?! Jag tycker OM vapen! Och jag tycker om organis... näe, alltså... äsch.
De avgick för att kulturkretsarna blev för tighta. För att det de ville göra, och det som tillät sig att göras inte stämde överens med vartannat. De gick in i "så skall det vara" väggen, helt enkelt.
Anledningen till att jag skriver det här är för att jag med jämna mellanrum läser både Bang och Ordfront. Nej, jag är inte lesbisk, nej jag är inte kommunist(?), men jag är intresserad av allt. Och med jämna mellanrum har Bang lite intressanta artiklar för sig, som jag faktiskt uppskattar att läsa. Detsamma gäller för Ordfront, som jag är medlem i numera. Det är nämligen även ett alldeles suveränt förlag.
Men det jag egentligen ville tala om var den där tighta cirkeln som man inte får bryta sig loss ur. Fenomenet "så här gör vi, för det har vi alltid gjort". Och "låt oss slita i säck och aska, för då är vi fina nog". Precis som Eder-Ekman och Rydell skriver, så tror jag inte att man vinner något på det, möjligtvis en viss egotillfredsställande kick som har sitt ursprung i detta det allra finaste (för vissa): Martyrskap.
Det är som att hålla en födelsedagsfest utan att berätta om det och sedan bli upprörd för att ingen märkte det.
Men det är inte bara i kulturkretsar det här förekommer, det förekommer överallt där man hittar idéell verksamhet eller tätt sammanslutna sociala gemenskaper. Det finns ett visst sätt saker skall göras på. För att det är lättare då. För att det är så det alltid har gjorts. För att de gamla uvarna som sitter och ruvar på hur fina de är skall kunna fortsätta och sitta och ruva på hur fina de är.
Bullshit, säger jag. Rör om i grytan! Ta in nya influenser! Håll ett party på Spy Bar, oavsett vad man tycker att Spy Bar representerar. När lokalen intas av ett nytt gäng så är det nya regler som gäller. Låt inte förutfattade meningar begränsa möjligheterna, och låt inte ett visst medie vara det enda man kan arbeta i. Utnyttja alla möjligheter som finns! Var först, störst, bäst och vackrast. Om man har ett budskap man inte skäms för så finns det inget fel i att kliva upp ur källarlokalen.
EDIT: Egentligen skulle det här inlägget handla om bokrean, men så sprang jag in i Bang-artikeln och kunde inte hejda mig. Det är något visst med kulturkretsar. Sociala sammanhang. Oskrivna regler. Men jag kan ju nu säga att bokrean är igång och att jag... förmodligen inte kommer att köpa en enda bok mer nu än vad jag gör i vanliga fall. Å andra sidan så köper jag minst en bok varannan vecka, så... Do the math.
EDIT 2: Det blev två böcker. Nu så här som en mjukstart. Weapon och the History of Organized Crime. Jamen vadå?! Jag tycker OM vapen! Och jag tycker om organis... näe, alltså... äsch.
Sunday, January 20, 2008
Inspiration
Jag slogs av det igår när jag låg i min säng. Rummet var mörkt, så mörkt det nu blir på vintern med gatubelysning lysande utanför och den smältande snön på marken. På huvudet hade jag mina lurar och ifrån deras små högtalare strömmade Philip Glass' musik. Rätt in i kroppen, via mina öron.
När jag låg där och lyssnade och gåshuden tog små promenader längs mina armar och ben så insåg jag att alla kanske inte har tillgång till den upplevelsen, och att jag kanske borde nämna något om varifrån min inspiration kommer. I ljuset av konventsskrivarkompilationen jag har gjort, det vill säga. Om man öppnar ögonen och öronen kan inspiration komma ifrån alla möjliga håll och kanter, men det finns ett par områden som jag är särskilt förtjust i och återvänder till gång på gång.
Skillnaden mellan att inspireras och att stjäla
Eftersom jag är "uppvuxen" inom industridesignvärlden (jag är i alla fall utbildad till det), så har jag en ganska formell syn på vad det innebär att åtminstone kopiera och plagiera. De här definitionerna har jag hämtat ifrån Sveriges Arkitekter.
Piratkopia innebär en efterbildning eller ett avtryck där varumärke, form och tillverkningsprocess oftast är helt identisk med originalets. Inom konsten talar man om förfalskningar.
Plagiat är en otillåten efterbildning av en annans verk utan att ange detta. Skillnaden mellan kopia och plagiat kan vara hårfin.
Pastisch är en kopia utan original. Inspirationen är en tidsstämning och inte ett enskilt objekt.
Repliker är kopior eller varianter på ett original som framställs av konstnären eller formgivaren själv eller en assistent. Exempelvis lät Edward Munch måla tolv olika versioner av 'Kvinnor på bron'.
Parafras är inte en direkt kopia utan ett kommenterande, en variation, som exempelvis många av Andy Warhols verk.
Böcker
De som känner mig vet att jag läser mycket, ofta och gärna. Fler än en person har hört mig klaga över att böckerna nuförtiden är för korta. Efter att ha läst Ayn Rands "Atlas Shrugged" och Thomas Pynchons "Against the Day" kommer jag förmodligen inte säga det igen. Det är komplexitetsgraden som ställer till det.
Vad hittar man då i böcker? Som skribent hittar man teman, världsbeskrivningar, personbeskrivningar och man hittar händelseförlopp man kan använda.
Tänk på följande när du tar dig an en bok - förutsatt att du har tänkt anpassa den till rollspel.
Det du först måste göra är att hitta berättelsens kärna, strukturen eller skelettet om du så vill. Bygg ditt scenario med utgångspunkt från strukturen och bry dig mindre om om det stämmer exakt med boken. Spelarna kommer i vilket fall som helst att ta berättelsen och göra något helt nytt av den. Lägg till bitar där det behövs och dra ifrån där det är lämpligt. Kolla exempelvis på Charlie Kaufmanns manus till "Adaptation". Inte mycket som stämmer med boken den är "baserad" på. Böcker jag inspirerats av:
The Light Ages - Ian R. MacLeod
Romanitas - Sophia McDougall
Pashazade, Effendi, Felaheen - Jon Courtenay Grimwood
American Gods - Neil Gaiman
Almost Midnight - Michael W. Cuneo
Svenska Mord - Jan-Öjvind Swahn
Rosemary's Baby - Ira Levin
The Waste Land and Other Poems - T.S. Eliot
A Free Man of Color - Barbara Hambly
Alienist, The Angel of Darkness - Caleb Carr
Hanteringen av Odöda m.fl. - John Ajvide Lindkvist
Artiklar
Lite småkul artiklar man kan hitta här och där.
Padre Pio
Pravda
Archaeology Online
Musik
Jag har upptäckt att musik kan vara inspirerande, både när man vill uppnå ett känslotillstånd och som stoff till nya berättelser. Särskilt soundtracks är bra ur synvinkeln att de redan är avsedda att framkalla en viss stämning hos publiken. Nu har dessutom spel börjat få bra musik, så där finns också mycket att ta av. John Williams (Star Wars, Superman, E.T. m.fl.) är en utmärkt episk och storslagen kompositör, medan exempelvis Danny Elfman (Edward Scissorhands, The Nightmare Before Christmas m.fl.) är mörkare och egensinnigare, men med mycket humor. Hans Zimmer är precis som Williams storslagen och episk, men har rötterna i någon slags österländsk dåtid (Gladiator, Mission Impossible m.fl.).
Klassisk musik är naturligtvis också mycket tacksam ur inspirationshänseende. Det är ofta intensiva stycken som får gåshuden att marschera upp och ned längs armarna. Särskilt historiska äventyr kan dra mycket bra från klassisk musik från samma tidsperiod.Själv har jag för tillfället fastnat för kompositören Philip Glass som skriver helt fantastisk musik.
Konceptalbum
Många artister skriver konceptalbum. David Bowies "The Rise and Fall of Ziggy Stardust" och "1. Outside", Pink Floyds "The Wall" och Nine Inch Nails "Year Zero" är bara ett par exempel. Det man kan få av konceptalbum är bland annat ett händelseförlopp eller en världsbeskrivning. Lyssnar man på "1. Outside" får man även lysande exempel på spelledarpersoner.
1. Outside - Intervju om albumet
Year Zero Intervju med Trent Reznor
Texter
Låttexter kan handla om allt möjligt och fungerar därför som bred inspiration åt alla möjliga aspekter av äventyrsskrivande. Förr i tiden (säger hon och låter uråldrig) ägnade vissa artister sig också åt att göra inspirerande videos.
Kolla in Thåströms "Döden i Schlager-SM" och du har i alla fall ett halvt äventyr redan där.
Tom Waits brukar teckna intressanta spelledarpersonporträtt, och han har definitivt en mysig inställning till låtskrivande. Kate Bush är en annan intressant låtskrivare. Lyssna på "Deeper Understanding", "Experiment IV" eller "Cloudbusting". Simon & Garfunkel är också bra på att bygga fina bilder och händelseförlopp i sina texter. Peter Gabriel likaså. Tori Amos är suverän på känslostämningar och intressanta "what ifs".
Yello - To the Sea
Yello - Planet Dada
Kate Bush - This Woman's Work
Kate Bush - Cloudbusting
Kate Bush - The Dreaming
Kate Bush - Experiment IV
Tom Waits - What's He Building
Tom Waits - A Little Drop of Poison (videon hör INTE dit...)
Tom Waits - Nirvana
Simon & Garfunkel - Scarborough Fair
Simon & Garfunkel - America
Simon & Garfunkel - For Emily Whenever I May Find Her
Susumu Hirasawa - The Girl in Byakkoka
Peter Gabriel - Here Comes The Flood
Peter Gabriel - Biko
Hans Zimmer - Nyah "MI:2"
Hans Zimmer - Death Smiles on Us All "Gladiator"
Hans Zimmer & Lisa Gerrard - Now We Are Free "Gladiator"
Pink Floyd - Another Brick in the Wall
Nine Inch Nails - Zero Sum
Filmer
Här kan man plocka hur mycket som helst, men precis som med böcker handlar det om att välja noga, och att inte låsa sig för hårt till berättelsen du baserar äventyret på. Filmer har också ofta nackdelen att de fokuserar på en person, en hjälte, medan TV-serier för det mesta har ett bredare rollgalleri.
Filmtrailers
Sci-Fi
Alien
Aliens
The Abyss
Code 46
Gattaca
La Citee des Enfants Perdus
Skräck
Angel Heart
Stigmata
May
Dog Soldiers
Deathwatch
Frostbiten
Action
Arséne Lupin
The Boondock Saints
Equilibrium
Confessions of a Dangerous Mind
Drama
Babel
Baraka
The Big Easy
Black Hawk Down
Eternal Sunshine of the Spotless Mind
The Truman Show
Days of Being Wild
In the Mood for Love
Fantasy
Sen to Chihiro no Kamikakushi
Pans Labyrint
Mirrormask
Paprika
Le Fableux Destin d'Amelie Poulain
Utställningar, muséer och gallerier
Alla erfarenheter hjälper till att skapa en cache av kunskap, åtminstone i mitt huvud. Efter att ha varit i norra Italien under ett par veckor så vet jag numera hur jag skall beskriva de snabba medelhavsnätternas intåg över vingårdarna och hur jag upplevde de andlöst vackra och dimfyllda morgnarna i Augusti. Nu säger jag inte att man skall åka till Italien bara för att få insp, men erfarenhet är bra. Och erfarenhet från många olika upplevelser är suveränt.
Därför rekommenderar jag att man trampar iväg till sina lokala konsthallar med jämna mellanrum för att få lite intryck. De roligaste idéerna kommer när man minst anar det. Jag rekommenderar alla typer av visuella konstverk, interaktiv konst och så vidare. Allt är bra. I större städer finns naturligtvis ett större utbud.
Slutkläm!
Hur coolt är inte det här?
Wii
Gizmondo Augmented reality game
När jag låg där och lyssnade och gåshuden tog små promenader längs mina armar och ben så insåg jag att alla kanske inte har tillgång till den upplevelsen, och att jag kanske borde nämna något om varifrån min inspiration kommer. I ljuset av konventsskrivarkompilationen jag har gjort, det vill säga. Om man öppnar ögonen och öronen kan inspiration komma ifrån alla möjliga håll och kanter, men det finns ett par områden som jag är särskilt förtjust i och återvänder till gång på gång.
Skillnaden mellan att inspireras och att stjäla
Eftersom jag är "uppvuxen" inom industridesignvärlden (jag är i alla fall utbildad till det), så har jag en ganska formell syn på vad det innebär att åtminstone kopiera och plagiera. De här definitionerna har jag hämtat ifrån Sveriges Arkitekter.
Piratkopia innebär en efterbildning eller ett avtryck där varumärke, form och tillverkningsprocess oftast är helt identisk med originalets. Inom konsten talar man om förfalskningar.
Plagiat är en otillåten efterbildning av en annans verk utan att ange detta. Skillnaden mellan kopia och plagiat kan vara hårfin.
Pastisch är en kopia utan original. Inspirationen är en tidsstämning och inte ett enskilt objekt.
Repliker är kopior eller varianter på ett original som framställs av konstnären eller formgivaren själv eller en assistent. Exempelvis lät Edward Munch måla tolv olika versioner av 'Kvinnor på bron'.
Parafras är inte en direkt kopia utan ett kommenterande, en variation, som exempelvis många av Andy Warhols verk.
Böcker
De som känner mig vet att jag läser mycket, ofta och gärna. Fler än en person har hört mig klaga över att böckerna nuförtiden är för korta. Efter att ha läst Ayn Rands "Atlas Shrugged" och Thomas Pynchons "Against the Day" kommer jag förmodligen inte säga det igen. Det är komplexitetsgraden som ställer till det.
Vad hittar man då i böcker? Som skribent hittar man teman, världsbeskrivningar, personbeskrivningar och man hittar händelseförlopp man kan använda.
Tänk på följande när du tar dig an en bok - förutsatt att du har tänkt anpassa den till rollspel.
- Är det en berättelse du tycker om? En som talar till dig och inte släpper taget om dig?
- Väcker den tankar och känslor?
- Passar den till det rollspelet du hade i åtanke?
- Kan man bygga ut den så att den fungerar i ett rollspelssammanhang?
Det du först måste göra är att hitta berättelsens kärna, strukturen eller skelettet om du så vill. Bygg ditt scenario med utgångspunkt från strukturen och bry dig mindre om om det stämmer exakt med boken. Spelarna kommer i vilket fall som helst att ta berättelsen och göra något helt nytt av den. Lägg till bitar där det behövs och dra ifrån där det är lämpligt. Kolla exempelvis på Charlie Kaufmanns manus till "Adaptation". Inte mycket som stämmer med boken den är "baserad" på. Böcker jag inspirerats av:
The Light Ages - Ian R. MacLeod
Romanitas - Sophia McDougall
Pashazade, Effendi, Felaheen - Jon Courtenay Grimwood
American Gods - Neil Gaiman
Almost Midnight - Michael W. Cuneo
Svenska Mord - Jan-Öjvind Swahn
Rosemary's Baby - Ira Levin
The Waste Land and Other Poems - T.S. Eliot
A Free Man of Color - Barbara Hambly
Alienist, The Angel of Darkness - Caleb Carr
Hanteringen av Odöda m.fl. - John Ajvide Lindkvist
Artiklar
Lite småkul artiklar man kan hitta här och där.
Padre Pio
Pravda
Archaeology Online
Musik
Jag har upptäckt att musik kan vara inspirerande, både när man vill uppnå ett känslotillstånd och som stoff till nya berättelser. Särskilt soundtracks är bra ur synvinkeln att de redan är avsedda att framkalla en viss stämning hos publiken. Nu har dessutom spel börjat få bra musik, så där finns också mycket att ta av. John Williams (Star Wars, Superman, E.T. m.fl.) är en utmärkt episk och storslagen kompositör, medan exempelvis Danny Elfman (Edward Scissorhands, The Nightmare Before Christmas m.fl.) är mörkare och egensinnigare, men med mycket humor. Hans Zimmer är precis som Williams storslagen och episk, men har rötterna i någon slags österländsk dåtid (Gladiator, Mission Impossible m.fl.).
Klassisk musik är naturligtvis också mycket tacksam ur inspirationshänseende. Det är ofta intensiva stycken som får gåshuden att marschera upp och ned längs armarna. Särskilt historiska äventyr kan dra mycket bra från klassisk musik från samma tidsperiod.Själv har jag för tillfället fastnat för kompositören Philip Glass som skriver helt fantastisk musik.
Konceptalbum
Många artister skriver konceptalbum. David Bowies "The Rise and Fall of Ziggy Stardust" och "1. Outside", Pink Floyds "The Wall" och Nine Inch Nails "Year Zero" är bara ett par exempel. Det man kan få av konceptalbum är bland annat ett händelseförlopp eller en världsbeskrivning. Lyssnar man på "1. Outside" får man även lysande exempel på spelledarpersoner.
1. Outside - Intervju om albumet
Year Zero Intervju med Trent Reznor
Texter
Låttexter kan handla om allt möjligt och fungerar därför som bred inspiration åt alla möjliga aspekter av äventyrsskrivande. Förr i tiden (säger hon och låter uråldrig) ägnade vissa artister sig också åt att göra inspirerande videos.
Kolla in Thåströms "Döden i Schlager-SM" och du har i alla fall ett halvt äventyr redan där.
Alla stod där stumma och såg på hennes nakna kropp
Dom vackraste blå ögon som gjorda för "Tio i topp"
En filt lades över henne
managern rev sitt kontrakt
Hennes mamma bad till gud att hennes oskuld förblitt intakt
Det är döden i schlager-SM
Det är döden i schlager-SM
Det är döden i schlager-SM
Hon började karriären i programmet "Vi som vill opp"
Nu fortsatte hon sin resa denna drottning utav pop
Många grät helt öppet i vårt avlånga residens
Kravaller hade börjat nånstans nere på tredje bänk
Den världsvana värdinnan flydde byggnaden med ABAB-vakt
Publiken kravde lynchning så fort mördaren blivit fast
Den stackars dirigenten försökte säga några lugnande ord
Till konkurrenterna som var nervösa
En av dom var skyldig till mord
Tom Waits brukar teckna intressanta spelledarpersonporträtt, och han har definitivt en mysig inställning till låtskrivande. Kate Bush är en annan intressant låtskrivare. Lyssna på "Deeper Understanding", "Experiment IV" eller "Cloudbusting". Simon & Garfunkel är också bra på att bygga fina bilder och händelseförlopp i sina texter. Peter Gabriel likaså. Tori Amos är suverän på känslostämningar och intressanta "what ifs".
Yello - To the Sea
Yello - Planet Dada
Kate Bush - This Woman's Work
Kate Bush - Cloudbusting
Kate Bush - The Dreaming
Kate Bush - Experiment IV
Tom Waits - What's He Building
Tom Waits - A Little Drop of Poison (videon hör INTE dit...)
Tom Waits - Nirvana
Simon & Garfunkel - Scarborough Fair
Simon & Garfunkel - America
Simon & Garfunkel - For Emily Whenever I May Find Her
Susumu Hirasawa - The Girl in Byakkoka
Peter Gabriel - Here Comes The Flood
Peter Gabriel - Biko
Hans Zimmer - Nyah "MI:2"
Hans Zimmer - Death Smiles on Us All "Gladiator"
Hans Zimmer & Lisa Gerrard - Now We Are Free "Gladiator"
Pink Floyd - Another Brick in the Wall
Nine Inch Nails - Zero Sum
Filmer
Här kan man plocka hur mycket som helst, men precis som med böcker handlar det om att välja noga, och att inte låsa sig för hårt till berättelsen du baserar äventyret på. Filmer har också ofta nackdelen att de fokuserar på en person, en hjälte, medan TV-serier för det mesta har ett bredare rollgalleri.
Filmtrailers
Sci-Fi
Alien
Aliens
The Abyss
Code 46
Gattaca
La Citee des Enfants Perdus
Skräck
Angel Heart
Stigmata
May
Dog Soldiers
Deathwatch
Frostbiten
Action
Arséne Lupin
The Boondock Saints
Equilibrium
Confessions of a Dangerous Mind
Drama
Babel
Baraka
The Big Easy
Black Hawk Down
Eternal Sunshine of the Spotless Mind
The Truman Show
Days of Being Wild
In the Mood for Love
Fantasy
Sen to Chihiro no Kamikakushi
Pans Labyrint
Mirrormask
Paprika
Le Fableux Destin d'Amelie Poulain
Utställningar, muséer och gallerier
Alla erfarenheter hjälper till att skapa en cache av kunskap, åtminstone i mitt huvud. Efter att ha varit i norra Italien under ett par veckor så vet jag numera hur jag skall beskriva de snabba medelhavsnätternas intåg över vingårdarna och hur jag upplevde de andlöst vackra och dimfyllda morgnarna i Augusti. Nu säger jag inte att man skall åka till Italien bara för att få insp, men erfarenhet är bra. Och erfarenhet från många olika upplevelser är suveränt.
Därför rekommenderar jag att man trampar iväg till sina lokala konsthallar med jämna mellanrum för att få lite intryck. De roligaste idéerna kommer när man minst anar det. Jag rekommenderar alla typer av visuella konstverk, interaktiv konst och så vidare. Allt är bra. I större städer finns naturligtvis ett större utbud.
Slutkläm!
Hur coolt är inte det här?
Wii
Gizmondo Augmented reality game
Sunday, November 11, 2007
W00t!
Febern är borta!
Den hönsäggsstora klumpen på armen är nere i en femkrona och armen går att böja på igen. Och allt detta utan att äta en enda hjärna! W00t!
Nu återstår bara att kunna somna inatt, men det blir nog inga problem. Jag är totalt slagen, dödstrött och helt slut. Undrar varför, med tanke på att hela dagen har spenderats sovande i sängen.
Jag har suttit och skrivit ihop en artikel till Fenix på temat konspirationer, och jag har även kollat lite löst på voodoo, vilket också är skönt. Jag har fått tillbaka koncentrationsförmågan, i alla fall nästan, och det är så gudomligt underbart att jag nästan gråter av lättnad. Jag börjar förstå lite bättre hur det är att inte orka, inte kunna koncentrera sig på vad som helst, en förmåga jag annars har haft mycket av. Jag har till och med läst en faktabok utan att bli helt vimsig i huvudet och det var länge sedan. Thomas Pynchon härnäst. Against the Day väntar fortfarande på att bli läst.
Jag är nästan klar med Poppy Brites "Self-made man" också. Så nu får jag nog ta en paus från hennes böcker i ett par månader/ år igen. Poppy Brite är en fantastiskt duktig författarinna. Hon skriver så att man verkligen känner vad som händer. Men hon skriver väldigt ofta om exempelvis mord, vivisektion, seriemördare och bögsex. Och hon skriver på ett väldigt grafiskt manér, vilket gör att jag allt som oftast sitter och rodnar i soffan när jag läser. Men när jag lägger ifrån mig böckerna är det aldrig beskrivningarna av sex, mord och inälvor som stannar kvar, utan känslan av närvaro och intensitet. Så efter ett tag glömmer jag bort de blodsmakande kyssarna och de vassa knivarna som karvar sig genom bröstben och bultande hjärtan och minns bara att hon är en fantastiskt bra författarinna. Och köper en ny bok. Och på den vägen är det. När jag tänker efter gäller nästan samma sak för Clive Barker, som också har en tendens att vara mycket grafisk i sina utläggningar om både sex och våld. Men även han är en mycket skicklig författare, så jag kan inte sluta läsa honom.
Jag har kommit fram till att alla mina skilda områden jag har ägnat mig åt har gjort mig bra på mycket. Men inte bäst på något. Jag funderar på om jag vid något tillfälle totalt skall fokusera på bara en sak. Jag undrar hur bra jag skulle bli på just det området då? Spetskompetens.
Det lustigaste just nu är att jag målar igen, och trots att jag inte hållit i en pensel på 8 år har jag ändå blivit bättre på att måla. Jag undrar om det har med mina mentala övningar att göra? Ibland kan jag nämligen få för mig att "skissa" en scen i huvudet. Alltså, jag gör om den till en målning eller en grafitskiss. Drar linjerna i huvudet, ser hur det skulle se ut på papper. Satt faktiskt och gjorde det med mina bekanta som jag spelade med igår. Små krokier i mitt huvud.
Och ibland undrar jag om jag är fullkomligt tokig. Den direkta kopplingen mellan hand och öga finns inte där än, men den har blivit så otroligt mycket bättre sedan jag målade sist, så något har uppenbarligen hänt i hjärnan. Jag tänker plocka fram min finskakurs igen, och min italienskakurs. Ju fler språk jag har att tänka på, desto bättre. Desto fler begrepp kan jag ta in.
Det är banne mig inte lätt att vara helt bonkers.
Jag vill skriva ett alternate reality game också. Jag har en så bra idé, men det är alldeles för stort att genomföra på egen hand. Jag funderade ett tag på att göra ett till en kamrat i födelsedagspresent. Men det känns som att jag är för pretentiös, för mycket vilja och för lite tid. Det är mitt största problem. För mycket vilja och för lite tid och för få vänner som är intresserade av samma saker som jag är intresserad av. Oh well. Jag och min femkrona skall sova nu snart. Feberfri och vaccinerad. Okej, jag har varit lite patetisk, men jag fick faktiskt riktigt hög feber. Så där så att det gör ont i huden.
Den hönsäggsstora klumpen på armen är nere i en femkrona och armen går att böja på igen. Och allt detta utan att äta en enda hjärna! W00t!
Nu återstår bara att kunna somna inatt, men det blir nog inga problem. Jag är totalt slagen, dödstrött och helt slut. Undrar varför, med tanke på att hela dagen har spenderats sovande i sängen.
Jag har suttit och skrivit ihop en artikel till Fenix på temat konspirationer, och jag har även kollat lite löst på voodoo, vilket också är skönt. Jag har fått tillbaka koncentrationsförmågan, i alla fall nästan, och det är så gudomligt underbart att jag nästan gråter av lättnad. Jag börjar förstå lite bättre hur det är att inte orka, inte kunna koncentrera sig på vad som helst, en förmåga jag annars har haft mycket av. Jag har till och med läst en faktabok utan att bli helt vimsig i huvudet och det var länge sedan. Thomas Pynchon härnäst. Against the Day väntar fortfarande på att bli läst.
Jag är nästan klar med Poppy Brites "Self-made man" också. Så nu får jag nog ta en paus från hennes böcker i ett par månader/ år igen. Poppy Brite är en fantastiskt duktig författarinna. Hon skriver så att man verkligen känner vad som händer. Men hon skriver väldigt ofta om exempelvis mord, vivisektion, seriemördare och bögsex. Och hon skriver på ett väldigt grafiskt manér, vilket gör att jag allt som oftast sitter och rodnar i soffan när jag läser. Men när jag lägger ifrån mig böckerna är det aldrig beskrivningarna av sex, mord och inälvor som stannar kvar, utan känslan av närvaro och intensitet. Så efter ett tag glömmer jag bort de blodsmakande kyssarna och de vassa knivarna som karvar sig genom bröstben och bultande hjärtan och minns bara att hon är en fantastiskt bra författarinna. Och köper en ny bok. Och på den vägen är det. När jag tänker efter gäller nästan samma sak för Clive Barker, som också har en tendens att vara mycket grafisk i sina utläggningar om både sex och våld. Men även han är en mycket skicklig författare, så jag kan inte sluta läsa honom.
Jag har kommit fram till att alla mina skilda områden jag har ägnat mig åt har gjort mig bra på mycket. Men inte bäst på något. Jag funderar på om jag vid något tillfälle totalt skall fokusera på bara en sak. Jag undrar hur bra jag skulle bli på just det området då? Spetskompetens.
Det lustigaste just nu är att jag målar igen, och trots att jag inte hållit i en pensel på 8 år har jag ändå blivit bättre på att måla. Jag undrar om det har med mina mentala övningar att göra? Ibland kan jag nämligen få för mig att "skissa" en scen i huvudet. Alltså, jag gör om den till en målning eller en grafitskiss. Drar linjerna i huvudet, ser hur det skulle se ut på papper. Satt faktiskt och gjorde det med mina bekanta som jag spelade med igår. Små krokier i mitt huvud.
Och ibland undrar jag om jag är fullkomligt tokig. Den direkta kopplingen mellan hand och öga finns inte där än, men den har blivit så otroligt mycket bättre sedan jag målade sist, så något har uppenbarligen hänt i hjärnan. Jag tänker plocka fram min finskakurs igen, och min italienskakurs. Ju fler språk jag har att tänka på, desto bättre. Desto fler begrepp kan jag ta in.
Det är banne mig inte lätt att vara helt bonkers.
Jag vill skriva ett alternate reality game också. Jag har en så bra idé, men det är alldeles för stort att genomföra på egen hand. Jag funderade ett tag på att göra ett till en kamrat i födelsedagspresent. Men det känns som att jag är för pretentiös, för mycket vilja och för lite tid. Det är mitt största problem. För mycket vilja och för lite tid och för få vänner som är intresserade av samma saker som jag är intresserad av. Oh well. Jag och min femkrona skall sova nu snart. Feberfri och vaccinerad. Okej, jag har varit lite patetisk, men jag fick faktiskt riktigt hög feber. Så där så att det gör ont i huden.
Monday, November 5, 2007
En del är för dumma för att ha ångest.
Jag läser i DN idag att ambassader i Stockholm ägnar sig åt att övervaka allmän plats utan tillstånd. DN-artikeln tar specifikt upp den amerikanska ambassaden där man inte bara har kameror uppsatta, utan även fotograferar gamla tanter som är ute med sina pudlar, och bilar som kör förbi. Det är tydligen även så att bilder av par som har sex utanför ambassaden cirkuleras i vaktkretsarna. Så då vet man var man inte skall ha sex utomhus i Stockholm. Om man inte är exhibitionistisk. Då vet man var man skall ta vägen för att säkert bli sedd.
Hur ställer man sig till det här? Förutom att det naturligtvis är beklämmande att en ambassad (enligt uppgift faktiskt 24 av 48) övervakar utan tillstånd? Tänker någon göra något åt det? Eller skall man bara ta en omväg runt ambassadkvarteren? Det visar sig också att många ambassader trodde det var okej att övervaka, men att de nu skall söka tillstånd. Utom Nordkorea som tycker att det är löjligt. Hmm...
Om man nu skall byta riktning totalt så... Titeln till dagens blog kommer från gårdagens omhändertagande av mig. På väg till T & A gick jag in på Designtorget och hittade en magnet med nedanstående Jan Stenmark-bild:
Jan Stenmark tillhör mina absoluta favoriter och ovanstående bild är så klockren att jag nästan ramlar ihop av skratt. T & A tog sig an mig och min ångest igår, så jag är dem evigt tacksam. Och jag fick konstaterat att jag inte är så värdelös som jag tror i ett av de finaste mail jag någonsin fått. Tack.
Vi kom gemensamt fram till att jag behöver sluta tänka och att jag behöver bli mentalt stimulerad. Undrar hur de två grejerna går ihop? Och vi skall gå och hälsa på Alexander någon dag, tillsammans. Så slipper jag få skönhetsoverload alldeles ensam.
Och om vi fortsätter på saker som gör mig glad så har Joss Whedon en ny serie på gång - Dollhouse.
Tom tipsade mig om en intervju med denne mångsidige författare som bland annat ligger bakom Buffy, Angel och Firefly. Läs och njut.
Dollhouse påminner lite om en bok av Tanith Lee, "The Silver Metal Lover" eller "Jungfrun som älskade Silver". Det var, och är, en av mina favoritböcker. Den är nämligen otroligt romantisk, och fullkomligt tragisk.
Kort sagt finns det något att se fram emot.
Ooh! Apropå böcker har Johan A. på Vetsaga skrivit en intressant "artikel" om fantasy och hur man ser på fantasy i Sverige. Men det finns lite i artikeln som stör mig ruskigt. Dels att Tolkiens fantastiska språkbehandling inte uppskattas nog, och att Erik Granström får stå som representativ för bra svensk fantasy. Mannen skriver som ett antikvariat fullt av dammiga ordböcker. Förvisso har jag blivit jämförd med surströmming i mina formuleringar, men jämfört med Granström är jag en lätt doftande deodorant. Praktiskt taget parfymfri. Jag läste ungefär 100 sidor i "Svavelvinter" men var tvungen att lägga ifrån mig boken, för den var så... arkaisk. Nästan som att det var ett krav att uttrycka sig bakvänt bara för att det är fantasy. I vilket fall som helst rekommenderar jag inte Erik Granström. Det gör däremot recensenterna på AdLibris. Jag konstaterar torrt att alla andra är dumma i huvudet. Men det visste ni redan att jag tyckte. Jag har till och med en pin som bekräftar det.
Däremot rekommenderar jag varmt Henrik Örnebrings "Blodsmak" om man är intresserad av böcker baserade på svenska rollspel. DET är en bra och härligt skriven bok.
Avslutningsvis måste jag citera Tolkien, för att visa hur elegant han väver språket.
Hur ställer man sig till det här? Förutom att det naturligtvis är beklämmande att en ambassad (enligt uppgift faktiskt 24 av 48) övervakar utan tillstånd? Tänker någon göra något åt det? Eller skall man bara ta en omväg runt ambassadkvarteren? Det visar sig också att många ambassader trodde det var okej att övervaka, men att de nu skall söka tillstånd. Utom Nordkorea som tycker att det är löjligt. Hmm...
Om man nu skall byta riktning totalt så... Titeln till dagens blog kommer från gårdagens omhändertagande av mig. På väg till T & A gick jag in på Designtorget och hittade en magnet med nedanstående Jan Stenmark-bild:
Jan Stenmark tillhör mina absoluta favoriter och ovanstående bild är så klockren att jag nästan ramlar ihop av skratt. T & A tog sig an mig och min ångest igår, så jag är dem evigt tacksam. Och jag fick konstaterat att jag inte är så värdelös som jag tror i ett av de finaste mail jag någonsin fått. Tack.
Vi kom gemensamt fram till att jag behöver sluta tänka och att jag behöver bli mentalt stimulerad. Undrar hur de två grejerna går ihop? Och vi skall gå och hälsa på Alexander någon dag, tillsammans. Så slipper jag få skönhetsoverload alldeles ensam.
Och om vi fortsätter på saker som gör mig glad så har Joss Whedon en ny serie på gång - Dollhouse.
Tom tipsade mig om en intervju med denne mångsidige författare som bland annat ligger bakom Buffy, Angel och Firefly. Läs och njut.
Dollhouse påminner lite om en bok av Tanith Lee, "The Silver Metal Lover" eller "Jungfrun som älskade Silver". Det var, och är, en av mina favoritböcker. Den är nämligen otroligt romantisk, och fullkomligt tragisk.
Kort sagt finns det något att se fram emot.
Ooh! Apropå böcker har Johan A. på Vetsaga skrivit en intressant "artikel" om fantasy och hur man ser på fantasy i Sverige. Men det finns lite i artikeln som stör mig ruskigt. Dels att Tolkiens fantastiska språkbehandling inte uppskattas nog, och att Erik Granström får stå som representativ för bra svensk fantasy. Mannen skriver som ett antikvariat fullt av dammiga ordböcker. Förvisso har jag blivit jämförd med surströmming i mina formuleringar, men jämfört med Granström är jag en lätt doftande deodorant. Praktiskt taget parfymfri. Jag läste ungefär 100 sidor i "Svavelvinter" men var tvungen att lägga ifrån mig boken, för den var så... arkaisk. Nästan som att det var ett krav att uttrycka sig bakvänt bara för att det är fantasy. I vilket fall som helst rekommenderar jag inte Erik Granström. Det gör däremot recensenterna på AdLibris. Jag konstaterar torrt att alla andra är dumma i huvudet. Men det visste ni redan att jag tyckte. Jag har till och med en pin som bekräftar det.
Däremot rekommenderar jag varmt Henrik Örnebrings "Blodsmak" om man är intresserad av böcker baserade på svenska rollspel. DET är en bra och härligt skriven bok.
Avslutningsvis måste jag citera Tolkien, för att visa hur elegant han väver språket.
From all his policies and webs of fear and treachery, from all his stratagems and wars his mind shook free; and throughout his realm a tremor ran, his slaves quailed, and his armies halted, and his captains suddenly steerless, bereft of will, wavered and despaired.
J.R.R. Tolkien - The Lord of the Rings
Friday, October 26, 2007
Platt fall
Det gick inte så bra det här.
Samtidigt vill jag inte använda den här sidan som något slags primalskrik. Hur kul är det att läsa om? Jag har slagit 1 - 4 på världens Talismanbräde. Möjligtvis har jag även förvandlats till en padda. Och med tanke på hur totalt urusel tur jag har med tärningar är chansen att jag skall bli något annat än padda och ignorerad innan spelet har vunnits av någon annan ganska liten.
Det där var ganska svårtolkat om man inte har spelat Talisman tror jag. En förklaring finns att hitta i bilderna nedan.
Samtliga är oförväget stulna från den svenska utgåvan av Talisman. Som kom någon gång på 80-talet? Minns inte.
Douglas Coupland sade det bra.
Jag kom på mig att censurera det här inlägget. Att inte skriva exakt vad jag tänker och tycker. Sanningen är den att jag är rädd. För att bli övergiven. Det lustiga i situationen är ju att jag redan ÄR övergiven. Jag antar att jag blir upplockad igen när någon behöver något av mig. Klassiskt. Och jag, dum som jag är, ger bort allt jag har utan att få något tillbaka...
Samtidigt vill jag inte använda den här sidan som något slags primalskrik. Hur kul är det att läsa om? Jag har slagit 1 - 4 på världens Talismanbräde. Möjligtvis har jag även förvandlats till en padda. Och med tanke på hur totalt urusel tur jag har med tärningar är chansen att jag skall bli något annat än padda och ignorerad innan spelet har vunnits av någon annan ganska liten.
Det där var ganska svårtolkat om man inte har spelat Talisman tror jag. En förklaring finns att hitta i bilderna nedan.
Samtliga är oförväget stulna från den svenska utgåvan av Talisman. Som kom någon gång på 80-talet? Minns inte.
Douglas Coupland sade det bra.
"I don't understand makeup, Gloria - Why wear it at all? Isn't it dishonest?"
"My dear, the reason we wear makeup is to prevent the world from seeing what we're like underneath."
"What's wrong with that?"
"What's wrong with that?" Gloria was in the midst of swishing about a small sand dune of face powder in a cerise lacquered box. "My dear, if you allow your feelings to be exposed, people will hurt you with them. They will use your feelings against you. Something once private and sacred to you will be transformed into a weapon. Something precious will be damaged. You will experience pain."
Brittany looked sombre.
"Now, may I put some powder on your forehead?" Gloria asked.
"Yes."
Douglas Coupland - The Gum Thief
Jag kom på mig att censurera det här inlägget. Att inte skriva exakt vad jag tänker och tycker. Sanningen är den att jag är rädd. För att bli övergiven. Det lustiga i situationen är ju att jag redan ÄR övergiven. Jag antar att jag blir upplockad igen när någon behöver något av mig. Klassiskt. Och jag, dum som jag är, ger bort allt jag har utan att få något tillbaka...
Wednesday, October 24, 2007
JELLY BELLY!
Jelly Belly gelébönor är ännu ett steg i det ... oändliga... program jag satt upp för mig själv i kampen jag för mot min egen hjärna.
Min hjärna tänker nämligen i banorna "shit, nu måste jag gå förbi Söderpalatset igen, helvete..." och "varför måste jag ta den här jävla tunnelbanestationen från Medis till Gamla Stan, jag går istället" och "meh! det där fiket, helvete! där satt vi ju..."
Om jag då - smart jag är - tar en jelly belly varje gång så... har jag förmodligen överdoserat på socker innan dagen är slut. Och jag kan meddela att datingsiter inte är något för mig. Jag är för okonventionell. Sug på den! Jag blir ihopparad med verkstadstekniker. Och läser de böcker? (Det gör de säkert... Men läser de Thomas Pynchon och blir lyriska? Neil Gaiman? R.A. MacAvoy? Marisha Pessl?) Men i min fluffiga fantasi handlade det ändå om att hitta någon att prata med. Man kanske inte SKA prata med varandra, bara föröka sig i någon slags frenetisk jakt på odödlighet.
Nu blev jag deppig igen. Shit. Nu får jag lyssna på "Heart's Filthy Lesson" för att snappa ur det. Men imorgon! Imorgon får jag "godkänt" eller "icke-godkänt" stämpel av läkarsverige. Jag längtar inte direkt dit, men samtidigt kanske jag får ett svar på mitt konstiga beteende. Och varför det ser ut som det gör.
Min hjärna tänker nämligen i banorna "shit, nu måste jag gå förbi Söderpalatset igen, helvete..." och "varför måste jag ta den här jävla tunnelbanestationen från Medis till Gamla Stan, jag går istället" och "meh! det där fiket, helvete! där satt vi ju..."
Om jag då - smart jag är - tar en jelly belly varje gång så... har jag förmodligen överdoserat på socker innan dagen är slut. Och jag kan meddela att datingsiter inte är något för mig. Jag är för okonventionell. Sug på den! Jag blir ihopparad med verkstadstekniker. Och läser de böcker? (Det gör de säkert... Men läser de Thomas Pynchon och blir lyriska? Neil Gaiman? R.A. MacAvoy? Marisha Pessl?) Men i min fluffiga fantasi handlade det ändå om att hitta någon att prata med. Man kanske inte SKA prata med varandra, bara föröka sig i någon slags frenetisk jakt på odödlighet.
Nu blev jag deppig igen. Shit. Nu får jag lyssna på "Heart's Filthy Lesson" för att snappa ur det. Men imorgon! Imorgon får jag "godkänt" eller "icke-godkänt" stämpel av läkarsverige. Jag längtar inte direkt dit, men samtidigt kanske jag får ett svar på mitt konstiga beteende. Och varför det ser ut som det gör.
Men Jonas! Hur kunde du!
Jag läste som vanligt nu på morgonen Jonas Thentes blogg. Till min stora fasa läser han Andrzej Sapkowskis "The Last Wish"... Och tycker OM den! Men huga! Boken är ju ett hån mot kvinnor världen över! Varenda ondskefull varelse (som verkligen är ondskefull mind you) är av det kvinnliga könet. Det finns förvisso manliga monster också, men de visar sig senare vara rätt hyggliga och faktiskt bara förvridna av sina flickvänner. Som är de riktiga monstrena. Vad ÄR det för upplägg egentligen? Och nu kommer det ett spel på eländet också. Vilket jag iofs förstår. Hela boken är skriven som en ändlös rad av quests med lite återhämtning här och där.
Så, näe Jonas... Det här är första gången jag har blivit besviken på ditt omdöme. Ack grymma värld.
I övrigt går mitt projekt om att bli en gladare människa framåt. Men jag saknar min samtalspartner. Det är förjävligt när man är beroende av intelligenta människor att prata med.
Annars får jag väl hitta en nätdejtingservice. Det borde funka. Mitt liv är textbaserat i vilket fall som helst. Vem behöver grafik när man har text? Jag är helt enkelt en MUD. Fast det lät lite äckligt när man tänker vidare. Multi user dungeon... Nääää... SUD blir bättre. Single User Dungeon. Fast... nä... NÄÄÄÄ... Inte nog med att jag har blivit beroende av intelligenta samtal, jag har även blivit korrumperad av dem! Satu anmärkte faktiskt på att jag hade blivit mindre "uptight" igår. Det kanske stämmer. Jag kanske håller på att släppa taget lite. Oh well... Off to find a dating service!
Så, näe Jonas... Det här är första gången jag har blivit besviken på ditt omdöme. Ack grymma värld.
I övrigt går mitt projekt om att bli en gladare människa framåt. Men jag saknar min samtalspartner. Det är förjävligt när man är beroende av intelligenta människor att prata med.
Annars får jag väl hitta en nätdejtingservice. Det borde funka. Mitt liv är textbaserat i vilket fall som helst. Vem behöver grafik när man har text? Jag är helt enkelt en MUD. Fast det lät lite äckligt när man tänker vidare. Multi user dungeon... Nääää... SUD blir bättre. Single User Dungeon. Fast... nä... NÄÄÄÄ... Inte nog med att jag har blivit beroende av intelligenta samtal, jag har även blivit korrumperad av dem! Satu anmärkte faktiskt på att jag hade blivit mindre "uptight" igår. Det kanske stämmer. Jag kanske håller på att släppa taget lite. Oh well... Off to find a dating service!
Tuesday, October 23, 2007
Bowie är min husgud!
Okej... jag har redan tjatat...
David Bowie is my Master now!
Förlåt, men mitt ibland Incubus, Anna Ternheim och Little Dragon dök "Wild is the Wind" upp och hans RÖST! Hans dialekt! Så jämlans ömtåligt och så mänskligt på en skiva som annars utmärks av kyla och distans! *Argh!* Kan jag bli kär i författares texter så kan jag bli kär i sångares röster också... Så det så. Jag har märkt en viss overload på kärlek här... Massa saker jag blir kär i. (Och om jag hade varit bitter, desillusionerad och trött hade jag sagt att det är synd att de inte blir kära i mig, men å andra sidan, vem hade velat ha en bok följandes efter en som en liten hundvalp med öronen fladdrande? Eller en röst? Hur hade det funkat?)
Ja, jag erkänner! Jag behöver kärlek! Men å andra sidan, vem behöver "riktig" kärlek när man kan sjunka ner i soffan med en bok av Thomas Pynchon och ett album av David Bowie i högtalarna? (*räcker upp handen* jag?!) Synd bara att de stör ut varandra. Lyssnar jag på Bowie måste jag låta bli att läsa och läser jag kan jag inte lyssna på Bowie. Vad ÄR detta som har drabbat mig? Är det displacement för min olyckliga förälskelse? Eller är det bara en insikt om vad som verkligen är vackert i livet? Texter och musik. Det fyller mig till brädden av kärlek. Skönhet är så sällsynt. Så varför uppskattar man den inte när man har den framför sig? Och om man gör det, varför springer den så ofta sin väg? Just nu är jag lite konstig i skallen. Just nu skulle jag kunna fläka ut hela mitt liv här, och berätta för alla er människor jag har träffat som verkligen har varit vackra om varför ni har varit vackra och varför jag oundvikligen drabbats av kärlek till er, men då skulle ni springa, springa... bort. Och aldrig komma tillbaka, rädda för att jag skulle.. vadå? Attackera er med kärlek? Drägla ner er med tillgivenhet?
Älska er för dem ni är! Sjukt! Varför är det jobbigt att vara älskad? Att vara älskad av någon man inte älskar tillbaka, that is? Jag skall aldrig mer dissa någon som säger att de älskar mig. Jag är inte en social varelse till att börja med, men jag har i alla fall vett att prata med folk som vill prata med mig.
Och med älska menar jag inte Albanska män som vill gifta sig med "nice Swedish girl". Det är ett förbehåll att du känner mig.
Och nu slår solen som eld mot taket utanför och "This is Not America" ringer i öronen, slick, honungslen... Med en djup Bowieröst och vilken text!
"Snowman melting
From the inside
Falcon spirals
To the ground
So bloody red
Tomorrows clouds"
Shalalalalalaaaa!
Okej, nu har jag gjort bort mig i text tillräckligt för idag. Nämnde jag att jag skall gå till läkare på torsdag för att komma tillrätta med mina sömnproblem? Jag skall gå till läkare på torsdag för att komma tillrätta med mina sömnproblem.
Jag hoppas de släpper ut mig igen.
*drägel* Nu började "Wild is the Wind" igen...
"Love me, love me, love me, love me, say you do
Let me fly away with you
For my love is like the wind, and wild is the wind
Wild is the wind
Give me more than one caress, satisfy this hungriness
Let the wind blow through your heart
For wild is the wind, wild is the wind
You touch me, I hear the sound of mandolins
You kiss me
With your kiss my life begins
You're spring to me, all things to me
Don't you know, you're life itself!
Like the leaf clings to the tree,
Oh, my darling, cling to me
For were like creatures of the wind, wild is the wind
Wild is the wind
You touch me, I hear the sound of mandolins
You kiss me
With your kiss my life begins
You're spring to me, all things to me
Don't you know, you're life itself!
Like the leaf clings to the tree,
Oh, my darling, cling to me
For were like creatures in the wind, and wild is the wind
Wild is the wind"
David Bowie is my Master now!
Förlåt, men mitt ibland Incubus, Anna Ternheim och Little Dragon dök "Wild is the Wind" upp och hans RÖST! Hans dialekt! Så jämlans ömtåligt och så mänskligt på en skiva som annars utmärks av kyla och distans! *Argh!* Kan jag bli kär i författares texter så kan jag bli kär i sångares röster också... Så det så. Jag har märkt en viss overload på kärlek här... Massa saker jag blir kär i. (Och om jag hade varit bitter, desillusionerad och trött hade jag sagt att det är synd att de inte blir kära i mig, men å andra sidan, vem hade velat ha en bok följandes efter en som en liten hundvalp med öronen fladdrande? Eller en röst? Hur hade det funkat?)
Ja, jag erkänner! Jag behöver kärlek! Men å andra sidan, vem behöver "riktig" kärlek när man kan sjunka ner i soffan med en bok av Thomas Pynchon och ett album av David Bowie i högtalarna? (*räcker upp handen* jag?!) Synd bara att de stör ut varandra. Lyssnar jag på Bowie måste jag låta bli att läsa och läser jag kan jag inte lyssna på Bowie. Vad ÄR detta som har drabbat mig? Är det displacement för min olyckliga förälskelse? Eller är det bara en insikt om vad som verkligen är vackert i livet? Texter och musik. Det fyller mig till brädden av kärlek. Skönhet är så sällsynt. Så varför uppskattar man den inte när man har den framför sig? Och om man gör det, varför springer den så ofta sin väg? Just nu är jag lite konstig i skallen. Just nu skulle jag kunna fläka ut hela mitt liv här, och berätta för alla er människor jag har träffat som verkligen har varit vackra om varför ni har varit vackra och varför jag oundvikligen drabbats av kärlek till er, men då skulle ni springa, springa... bort. Och aldrig komma tillbaka, rädda för att jag skulle.. vadå? Attackera er med kärlek? Drägla ner er med tillgivenhet?
Älska er för dem ni är! Sjukt! Varför är det jobbigt att vara älskad? Att vara älskad av någon man inte älskar tillbaka, that is? Jag skall aldrig mer dissa någon som säger att de älskar mig. Jag är inte en social varelse till att börja med, men jag har i alla fall vett att prata med folk som vill prata med mig.
Och med älska menar jag inte Albanska män som vill gifta sig med "nice Swedish girl". Det är ett förbehåll att du känner mig.
Och nu slår solen som eld mot taket utanför och "This is Not America" ringer i öronen, slick, honungslen... Med en djup Bowieröst och vilken text!
"Snowman melting
From the inside
Falcon spirals
To the ground
So bloody red
Tomorrows clouds"
Shalalalalalaaaa!
Okej, nu har jag gjort bort mig i text tillräckligt för idag. Nämnde jag att jag skall gå till läkare på torsdag för att komma tillrätta med mina sömnproblem? Jag skall gå till läkare på torsdag för att komma tillrätta med mina sömnproblem.
Jag hoppas de släpper ut mig igen.
*drägel* Nu började "Wild is the Wind" igen...
"Love me, love me, love me, love me, say you do
Let me fly away with you
For my love is like the wind, and wild is the wind
Wild is the wind
Give me more than one caress, satisfy this hungriness
Let the wind blow through your heart
For wild is the wind, wild is the wind
You touch me, I hear the sound of mandolins
You kiss me
With your kiss my life begins
You're spring to me, all things to me
Don't you know, you're life itself!
Like the leaf clings to the tree,
Oh, my darling, cling to me
For were like creatures of the wind, wild is the wind
Wild is the wind
You touch me, I hear the sound of mandolins
You kiss me
With your kiss my life begins
You're spring to me, all things to me
Don't you know, you're life itself!
Like the leaf clings to the tree,
Oh, my darling, cling to me
For were like creatures in the wind, and wild is the wind
Wild is the wind"
Sunday, October 21, 2007
Knockad
Jag gick och lade mig för att läsa runt ett-tiden idag och vaknade nyss med en nerdräglad bok. Okej, det där med dräglet var bara ett påhitt. Jag fick byta staven i underläppen mot en ring för jag har fått en mindre irritation i den piercingen. Kanske inte är så konstigt med tanke på att jag vaknade med nyllet nedtryckt i kudden och håret snott ett par varv runt den staven. Oh well.
Jag känner att jag borde göra något vettigt resten av dagen, men jag vill bara sova, så jag skall nog plocka lite och sova mer. Jag har i alla fall fixat en av interaktionsmönstrena jag sade att jag skulle fixa till ett projekt jag arbetar på. Det måste räknas i något universa.
Jag känner att jag borde göra något vettigt resten av dagen, men jag vill bara sova, så jag skall nog plocka lite och sova mer. Jag har i alla fall fixat en av interaktionsmönstrena jag sade att jag skulle fixa till ett projekt jag arbetar på. Det måste räknas i något universa.
Bokflykt
Jag har ägnat stora delar av natten och morgonen till att fly in i böcker. Thomas Pynchons "The Crying of Lot 49" som jag hämtade igår på posten är nästan genomläst, liksom Criminal Macabre av Steve Niles. Jag har sett "Eternal Sunshine of the Spotless Mind" (vilket - jag erkänner - var rätt korkat) och "Broken Flowers", tagit en tvåtimmars nattpromenad genom ett okänt bostadsområde och står som en åsna mellan två hötappar om jag skall påbörja Mason & Dixon (Thomas Pynchon - såklart) eller Quincunx av Charles Palliser.
Yoga på morgonen igen, för första gången på en vecka. Kändes bra och framförallt bra för mina vader som tog lite stryk igår på promenaden.
Dagens musik är Rasputinas "Thank's for the Ether".
"Stumpside"
All that I have is this dull paring knife
Peeling potatoes for the rest of my life
Dirt floors bring dust so I hope for the best
I carry candles with pains in my chest
Face tied together with three times used string
Follow me see what I mean
Fixing a fencepost or feeding a cow
Two penny saltlick I never ask how
Animals like me though folks turn away
I like the pigeons I like what they say
Face tied together with three times used string
Follow me see what I mean
We come alone and leave alone and we look the horse in the mouth
We scratch the skin and break the bone and see birds migrating south.
By the side of the stump where she told us these things
If you hear a bell ring you get some wings.
Don't bother looking for what I've neglected to bring.
By the side of the stump where she told us these things
If you hear a bell ring you get some wings.
She's fallen farther than feathers that float in the wind.
I saw a wishing well down by the stream
I never understood what wishes mean
Just ask for nothing you get what you get.
I asked for something I've not got it yet.
Face tied together with three times used string
Follow me see what I mean
We come alone and leave alone and look the horse in the mouth
We scratch the skin and break the bone and see birds migrating south.
By the side of the stump where she told us these things
If you hear a bell ring you get some wings.
Don't bother looking for what I've neglected to bring.
By the side of the stump where she told us these things
If you hear a bell ring you get some wings.
She's fallen farther than feathers that float in the wind
Yoga på morgonen igen, för första gången på en vecka. Kändes bra och framförallt bra för mina vader som tog lite stryk igår på promenaden.
Dagens musik är Rasputinas "Thank's for the Ether".
"Stumpside"
All that I have is this dull paring knife
Peeling potatoes for the rest of my life
Dirt floors bring dust so I hope for the best
I carry candles with pains in my chest
Face tied together with three times used string
Follow me see what I mean
Fixing a fencepost or feeding a cow
Two penny saltlick I never ask how
Animals like me though folks turn away
I like the pigeons I like what they say
Face tied together with three times used string
Follow me see what I mean
We come alone and leave alone and we look the horse in the mouth
We scratch the skin and break the bone and see birds migrating south.
By the side of the stump where she told us these things
If you hear a bell ring you get some wings.
Don't bother looking for what I've neglected to bring.
By the side of the stump where she told us these things
If you hear a bell ring you get some wings.
She's fallen farther than feathers that float in the wind.
I saw a wishing well down by the stream
I never understood what wishes mean
Just ask for nothing you get what you get.
I asked for something I've not got it yet.
Face tied together with three times used string
Follow me see what I mean
We come alone and leave alone and look the horse in the mouth
We scratch the skin and break the bone and see birds migrating south.
By the side of the stump where she told us these things
If you hear a bell ring you get some wings.
Don't bother looking for what I've neglected to bring.
By the side of the stump where she told us these things
If you hear a bell ring you get some wings.
She's fallen farther than feathers that float in the wind
Saturday, October 20, 2007
Autumn Nightmares
Jag var hos T & A igår för att plocka upp ett recensions-ex av "Autumn Nightmares" till Changeling the Lost, och när jag precis gått därifrån fick jag ett SMS ifrån Schenker som påpekade att min bokbeställning fanns att hämta på Storvretens Livs. Yay! Ytterligare 5 - 6 böcker som vill läsas av mig, men... Nu har jag ett berg här hemma. Jag skämtar inte. Det är HÖGAR med böcker jag inte har läst överallt. Det här kommer sig av ett mysko beroende jag har. Går jag in i en bokaffär köper jag oundvikligen en bok. (Okej, eller ett anteckningsblock... men... ja...) Jag vet inte om det finns en stödgrupp för litterära människor. Det kanske det gör. Anonyma Bokmissbrukare. Kanske borde starta en?
Sunday, October 14, 2007
Superseg söndag
Jag har BARA slappat idag. Hur dåligt är inte det? Jag har iofs läst klart Ayn Rands "Atlas Shrugged" också, och med tanke på det enoooormt långa tal John Galt håller till den amerikanska nationen om samma sak om och om och om och om igen så är det en i det närmaste heroisk insats. Fy bubblan vilken långdragen och tråkig bok! Det hade tjänat så mycket på att vara 400 sidor kortare. Men alla skulle kämpa så in i norden, och tortyr skulle vi ha med också, och depraverade omoraliska tomtar som bryter ihop inför industrialistens stoiska lugn när han blir torterad... Urk.
De 500 första sidorna är dock värda att läsa. Resten skall man kanske ta med en nypa salt. Och ett antal koppar kaffe eller annat uppiggande medel av eget val.
Oh! strålande. Min fileade högra ringfinger har börjat sätta spår på tangenten "ä". Härligt... Återigen. Glöm inte supervassa nyslipade japanska köksknivar med eggen uppåt i diskhon. Det slutar aldrig att blöda. Mer plåster!
Nu skall jag försöka få ihop resten av flödesschemat innan jag tappar alla tankar jag har haft om det. Och kanske lite voodoo? Kanske lite rollspel? Eller så blir det sängen och Thomas Pynchons "Against the Day". Men om den är för tung för min redan Ayn Rand överbelastade hjärna kastar jag mig i ett bad och läser om Terry Pratchett eller Neil Gaiman. American Gods var länge sedan nu.
De 500 första sidorna är dock värda att läsa. Resten skall man kanske ta med en nypa salt. Och ett antal koppar kaffe eller annat uppiggande medel av eget val.
Oh! strålande. Min fileade högra ringfinger har börjat sätta spår på tangenten "ä". Härligt... Återigen. Glöm inte supervassa nyslipade japanska köksknivar med eggen uppåt i diskhon. Det slutar aldrig att blöda. Mer plåster!
Nu skall jag försöka få ihop resten av flödesschemat innan jag tappar alla tankar jag har haft om det. Och kanske lite voodoo? Kanske lite rollspel? Eller så blir det sängen och Thomas Pynchons "Against the Day". Men om den är för tung för min redan Ayn Rand överbelastade hjärna kastar jag mig i ett bad och läser om Terry Pratchett eller Neil Gaiman. American Gods var länge sedan nu.
Wednesday, October 10, 2007
Ayn Rand och Bioshock
Efter två dagar med feber och ont har jag fått näsan över vattenytan igen.
Det har skrivits en hel del om hur Bioshock inspirerats av Ayn Rands objektivism. Eftersom jag aldrig har varit i kontakt med Rand så köpte jag hennes bok "Atlas Shrugged" - det är det verket som närmast förknippats med Bioshock. Det jag, efter att ha läst lite mer än hälften av den 1000 sidor tjocka boken, uppfattar är att Bioshock möjligtvis har ytliga drag gemensamt med "Atlas Shrugged", men knappast mer än så.
Att en samhällelig elit drar sig undan från resten av världen - check, det köper jag.
Att de sedan misslyckas i sitt uppsåt - där börjar Rands bok och Bioshock definitivt skiljas åt. Hela boken är genomsyrad av en kampvilja, ett uppror mot det meningslösa och menlösa i människans existens. Ayn Rand på Wikipedia
Jag håller inte med Rand fullt ut, men jag beundrar styrkan i hennes filosofi. Och jag förstår inte hur folk som har läst boken kan se annat än en ytlig parallell med spelet. Det som genomsyrar "Atlas Shrugged" är nämligen inte enbart en vilja att producera, att skapa ett värde, utan även att TA ANSVAR för det man gör. Och det finns inte i det elitistiska samhälle som gått åt skogen på botten av havet i staden Rapture. Där har man istället frångått sitt eget ansvar och struntar i konsekvenserna av sitt handlande.
Boken är för övrigt antingen en av de bästa böcker jag någonsin läst, eller en av de mest långdragna och tråkiga. Jag kan inte bestämma mig riktigt. Men den upprör, den berör och den får mig att tänka, och sådana böcker måste vara bra. Om inte för något annat så för själen.
Och en annan sak som är bra för själen... Thentes blog. Jag undrar om han är singel? =)
Det har skrivits en hel del om hur Bioshock inspirerats av Ayn Rands objektivism. Eftersom jag aldrig har varit i kontakt med Rand så köpte jag hennes bok "Atlas Shrugged" - det är det verket som närmast förknippats med Bioshock. Det jag, efter att ha läst lite mer än hälften av den 1000 sidor tjocka boken, uppfattar är att Bioshock möjligtvis har ytliga drag gemensamt med "Atlas Shrugged", men knappast mer än så.
Att en samhällelig elit drar sig undan från resten av världen - check, det köper jag.
Att de sedan misslyckas i sitt uppsåt - där börjar Rands bok och Bioshock definitivt skiljas åt. Hela boken är genomsyrad av en kampvilja, ett uppror mot det meningslösa och menlösa i människans existens. Ayn Rand på Wikipedia
Jag håller inte med Rand fullt ut, men jag beundrar styrkan i hennes filosofi. Och jag förstår inte hur folk som har läst boken kan se annat än en ytlig parallell med spelet. Det som genomsyrar "Atlas Shrugged" är nämligen inte enbart en vilja att producera, att skapa ett värde, utan även att TA ANSVAR för det man gör. Och det finns inte i det elitistiska samhälle som gått åt skogen på botten av havet i staden Rapture. Där har man istället frångått sitt eget ansvar och struntar i konsekvenserna av sitt handlande.
Boken är för övrigt antingen en av de bästa böcker jag någonsin läst, eller en av de mest långdragna och tråkiga. Jag kan inte bestämma mig riktigt. Men den upprör, den berör och den får mig att tänka, och sådana böcker måste vara bra. Om inte för något annat så för själen.
Och en annan sak som är bra för själen... Thentes blog. Jag undrar om han är singel? =)
Subscribe to:
Posts (Atom)
