Sova bort livet

Nu har jag hamnat i min andra sömnproblematik. Nu sover jag HELA tiden. I kid you not. Jag kom hem igår, helt slagen. Förmodligen för att febern kom tillbaka på eftermiddagen och levde rövare. Sedan gick jag online i kanske tio minuter, höll på att somna, stängde ner och gick rätt in i sängen och lade mig. Och somnade. Och sov fram till halv två på natten, kanske. Gick upp en stund till och skrev på en konspirationsbiblioteksartikel som jag gjort klart, men inte fått in i datorn än. Skrev i en halvtimme, kanske, sedan blev jag helt trött igen och gick och lade mig.

Och vaknade kl 5 på morgonen av väckarklockan och hade kunnat sova ytterligare ett par timmar utan problem. Så antingen sover jag, eller så sover jag inte. Måste dock erkänna att det är trevligt att sova. Jag hade ett par rätt intressanta drömmar inatt som jag var tvungen att skriva ner, för de kändes som intressanta uppslag till scenarion. Och så drömde jag om ett rätt osannolikt händelseförlopp som jag icke desto mindre inte hade haft något emot om det hände. Men som sagt. Osannolikt.

Jag måste citera ett stycke ur Thomas Pynchons "Against the Day" som jag ÄNTLIGEN har plockat upp igen, och nu är den lättläst jämfört med det trögtuggade bokhelvete som jag upplevde den som för ett tag sedan. Tänk vad lite sömn och mindre stress kan göra...

The small-talk had turned to surplus wealth. "I know this fellow back in New Jersey," said Scarsdale Vibe, "who collects railroads. Not just rolling stock, mind, but stations, sheds, rails, yards, personnel, the whole shebang."
"Expensive hobby," marveled the Professor. "Are there such people?"
"You have to have some idea of the idle money out there. It can't all be endowments to the chuch of one's choice, mansions and yachts and dog-runs paved with gold or what have you, can it? No, at some point that's all over with, has to be left behind... and still there's this huge mountain of wealth unspent, piling up higher every day, and dear oh dear, whatever's a businessman to do with it, you see."
"Hell, send it on to me," Ray Ipsow put in. "Or even to somebody who really needs it, for there's sure enough of those."
"That's not the way it works," said Scarsdale Vibe.
"So we always hear the plutocracy complaining."
"Out of a belief, surely fathomable, that merely to need a sum is not to deserve it."
"Except that in these times, 'need' arises directly from criminal acts of the rich, so it 'deserves' whatever amount of money will atone for it. Fathomable enough for you?"
"You are a socialist, sir."
"As anyone not insulated by wealth from the cares of the day is obliged to be. Sir."
Foley paused in his whittling and looked over as if in suddenly piqued interest.
"Now, Ray," admonished the Professor, "we're here to discuss electromagnetism, not politics."

Den här passagen gör mig lite glad och lite fundersam, speciellt eftersom den hänvisar till järnvägar. De som följt min blog lär vara medvetna om att jag nyligen läst "Atlas Shrugged" av Ayn Rand, där författaren uppenbarligen tar plutokraternas sida. Och där huvudrollsinnehaverskan är en järnvägsmagnat. Hennes åsikt är precis den som uttrycks av Scarsdale Vibe. Att behov inte berättigar gåvor. Det gör mig också lite glad för att Ray hänvisar till "criminal acts of the rich", som i det här fallet känns ganska aktuellt i och med att våra politiker har avslöjats som fifflare av rang. Nåväl. Jag skall inte gå in på politik i min blogg, det är jag inte kunnig nog att göra.

Idag blir en lång dag. Redan kl 17.15 skall jag vara på Drottninggatan i smedjan och bygga silversaker, och det skall jag hålla på med fram till tio ikväll. Jag har en hel rad med smycken planerade, och jag skall hänsynslöst nog använda mig av min jobbdator på lunchen för att göra lite skisser på ett par av dem. Det blir masker. Silvermasker.

Superseg söndag

Jag har BARA slappat idag. Hur dåligt är inte det? Jag har iofs läst klart Ayn Rands "Atlas Shrugged" också, och med tanke på det enoooormt långa tal John Galt håller till den amerikanska nationen om samma sak om och om och om och om igen så är det en i det närmaste heroisk insats. Fy bubblan vilken långdragen och tråkig bok! Det hade tjänat så mycket på att vara 400 sidor kortare. Men alla skulle kämpa så in i norden, och tortyr skulle vi ha med också, och depraverade omoraliska tomtar som bryter ihop inför industrialistens stoiska lugn när han blir torterad... Urk.

De 500 första sidorna är dock värda att läsa. Resten skall man kanske ta med en nypa salt. Och ett antal koppar kaffe eller annat uppiggande medel av eget val.

Oh! strålande. Min fileade högra ringfinger har börjat sätta spår på tangenten "ä". Härligt... Återigen. Glöm inte supervassa nyslipade japanska köksknivar med eggen uppåt i diskhon. Det slutar aldrig att blöda. Mer plåster!

Nu skall jag försöka få ihop resten av flödesschemat innan jag tappar alla tankar jag har haft om det. Och kanske lite voodoo? Kanske lite rollspel? Eller så blir det sängen och Thomas Pynchons "Against the Day". Men om den är för tung för min redan Ayn Rand överbelastade hjärna kastar jag mig i ett bad och läser om Terry Pratchett eller Neil Gaiman. American Gods var länge sedan nu.

Ayn Rand och Bioshock

Efter två dagar med feber och ont har jag fått näsan över vattenytan igen.

Det har skrivits en hel del om hur Bioshock inspirerats av Ayn Rands objektivism. Eftersom jag aldrig har varit i kontakt med Rand så köpte jag hennes bok "Atlas Shrugged" - det är det verket som närmast förknippats med Bioshock. Det jag, efter att ha läst lite mer än hälften av den 1000 sidor tjocka boken, uppfattar är att Bioshock möjligtvis har ytliga drag gemensamt med "Atlas Shrugged", men knappast mer än så.

Att en samhällelig elit drar sig undan från resten av världen - check, det köper jag.

Att de sedan misslyckas i sitt uppsåt - där börjar Rands bok och Bioshock definitivt skiljas åt. Hela boken är genomsyrad av en kampvilja, ett uppror mot det meningslösa och menlösa i människans existens. Ayn Rand på Wikipedia

Jag håller inte med Rand fullt ut, men jag beundrar styrkan i hennes filosofi. Och jag förstår inte hur folk som har läst boken kan se annat än en ytlig parallell med spelet. Det som genomsyrar "Atlas Shrugged" är nämligen inte enbart en vilja att producera, att skapa ett värde, utan även att TA ANSVAR för det man gör. Och det finns inte i det elitistiska samhälle som gått åt skogen på botten av havet i staden Rapture. Där har man istället frångått sitt eget ansvar och struntar i konsekvenserna av sitt handlande.

Boken är för övrigt antingen en av de bästa böcker jag någonsin läst, eller en av de mest långdragna och tråkiga. Jag kan inte bestämma mig riktigt. Men den upprör, den berör och den får mig att tänka, och sådana böcker måste vara bra. Om inte för något annat så för själen.


Och en annan sak som är bra för själen... Thentes blog. Jag undrar om han är singel? =)

Högläsning och misstag

Imorse kom jag på mig med att läsa högt för mig själv ur Ayn Rands bok "Atlas Shrugged" vid frukostbordet. Det var en skön upplevelse. Jag vill läsa högt mer. Helst för ett par andra öron än mina egna. Jag tror det var skrivarworkshopen som fick mig att få lite blodad tand.

Det är skönt att läsa högt. Det är behagligt. Jag tycker om det.

Oron tog tag i mig runt tio-tiden och jag fick gå upp och sätta mig och spela lite WoW bara för att slappna av. Gick och lade mig igen runt 23-tiden, men sömnen ville inte komma, så jag läste om "Thud!" av Terry Pratchett. Klockan blev 1, 2, 3... Vid tre gick jag upp igen och kollade lite forum och lite Facebook. Skrev lite. Och tog ett varmt bad fram till 4-tiden. Skulle egentligen ha yogat, men orkade inte, så jag fastnade i "Atlas Shrugged" (mycket lätt att göra, bra bok) och satt och läste högt för mig själv fram till 6-tiden när jag bestämde mig för att det förmodligen krävdes kläder för att åka till jobbet.På jobbet 7.45, och jobba med ett dokument som skall fixas, och nu... är det fixat. Det väntar sååå många möten idag att jag undrar om jag kommer att klara av det. Dagens största misstag var att dricka en "Burn" till frukost, så nu håller magen mig vaken. Det har iofs blivit bättre sedan SSK. Jag biter ihop och sitter så rakt jag kan i stolen. Och tar en Treo, för huvudet värker. Jag undrar om jag har en förkylning som försöker bryta ut eller något, men att immunförsvaret vägrar att gå med på det? Nåväl. Det blir förhoppningsvis ett par timmars sömn inatt.

Roslin hänger på Nationalmuseum och lockar. Roslin var en bra konstnär, jag behöver en skönhetsupplevelse. Att den dessutom är kopplad till 1700-talet gör det hela mycket bättre. Jag skall ladda min iPod med Drottningholmsmusiken av Roman och njuta i fulla drag av överdådet. Förutsatt att jag inte somnar och dräglar ner "Damen med Slöjan".