Pearlyhead

Eftersom - och det är med stor sorg jag säger det - Perlehuset skall lägga ner sin försäljning i Stockholm (och vad jag förstod överhuvudtaget) så har jag varit där ett par gånger de senaste veckorna och köpt på mig pärlor av olika slag.

Jag har också köpt sådant som jag i normala fall inte hade inhandlat. Som pärldjur, till exempel. Från La Boite á Perles. Instruktionerna var på franska, men det gick ändå.

Så nu har jag gjort mitt första egna mönster. Lite baserat på Porco Pinko. En dödskalle!



Döskallemönstret. Det går åt något gram med vita rocailles, och ännu färre svarta. Ungefär en meter 0.3 mässingstråd per huvud. Börja på mitten av tråden.





Så där ser det färdiga resultatet ut. Dessa två dödskallar blev ett par örhängen. Med attityd. Men jag funderar på om jag kan göra dem lite "sötare" och lite mer mexicanskinfluerade á la Day of the Dead.

Memento Mori. Minns att du skall dö.

Vad har du pysslat med då, lilla vän?

Korta eller långa svaret? Vi tar det korta.
Smycken, Nordic Game och arbete, arbete, arbete, lite Stockholms spelkonvent och amigurumis.



Porco Pinko kan fås för 155:-, för som vanligt hamnar ungefär allt jag gör i en låda. Jag använder det inte själv.



Vill man ha en fjärilsbrosch kostar den lite mer. Den här tog evinnerlig tid att göra, så 185:-. Som hittat?



Eller varför inte en fladdermus? Vem vill INTE ha en fladdermus? 175:-



Eller kanske en groda. Den är jättesöt så den kanske inte är till salu. Men OM den är till salu kostar den 165:-



Lite örhängen med mycket bling? 70 spänn!



Mer bling, men de är redan sålda.



Ett berlockarmband som kom till framför "Fallen". 85:-



En av mina crobotar. Såld till min största konsument för tillfället. Men om den fanns hade den kostat en femtilapp.



Den här också. Såld och priset.



En pan chang-knut som var rätt hårig att göra eftersom jag bara hade 60 cm läderband och rekommenderad längd när man knyter är... tja... 1.5 meter? Pan Chang Buddan kostar 76:-



Favoritarmbandet just nu. Vackert som attan i verkligheten, och lite på bilden också kanske. Nevertheless. 140:-



Baphomet. Jag insåg att jag hade vänt alla stjärnor upp och ner. Jag är inte satanist, och den kostar 210:-, eftersom det är Svarowskikristaller i den. Svindyrt.



Jag älskar att göra halsdukar i pärlor. Det här är en av dem. De tar dock lite tid. Så 310:-



Favoriten som jag gjorde med avsikt att få lite lagerkänsla i den. Dessutom är det citrolitter och pärlemorstavar i eländet, så det är inte direkt snålt med halvdyra material i det.

Så är det.

Sova bort livet

Nu har jag hamnat i min andra sömnproblematik. Nu sover jag HELA tiden. I kid you not. Jag kom hem igår, helt slagen. Förmodligen för att febern kom tillbaka på eftermiddagen och levde rövare. Sedan gick jag online i kanske tio minuter, höll på att somna, stängde ner och gick rätt in i sängen och lade mig. Och somnade. Och sov fram till halv två på natten, kanske. Gick upp en stund till och skrev på en konspirationsbiblioteksartikel som jag gjort klart, men inte fått in i datorn än. Skrev i en halvtimme, kanske, sedan blev jag helt trött igen och gick och lade mig.

Och vaknade kl 5 på morgonen av väckarklockan och hade kunnat sova ytterligare ett par timmar utan problem. Så antingen sover jag, eller så sover jag inte. Måste dock erkänna att det är trevligt att sova. Jag hade ett par rätt intressanta drömmar inatt som jag var tvungen att skriva ner, för de kändes som intressanta uppslag till scenarion. Och så drömde jag om ett rätt osannolikt händelseförlopp som jag icke desto mindre inte hade haft något emot om det hände. Men som sagt. Osannolikt.

Jag måste citera ett stycke ur Thomas Pynchons "Against the Day" som jag ÄNTLIGEN har plockat upp igen, och nu är den lättläst jämfört med det trögtuggade bokhelvete som jag upplevde den som för ett tag sedan. Tänk vad lite sömn och mindre stress kan göra...

The small-talk had turned to surplus wealth. "I know this fellow back in New Jersey," said Scarsdale Vibe, "who collects railroads. Not just rolling stock, mind, but stations, sheds, rails, yards, personnel, the whole shebang."
"Expensive hobby," marveled the Professor. "Are there such people?"
"You have to have some idea of the idle money out there. It can't all be endowments to the chuch of one's choice, mansions and yachts and dog-runs paved with gold or what have you, can it? No, at some point that's all over with, has to be left behind... and still there's this huge mountain of wealth unspent, piling up higher every day, and dear oh dear, whatever's a businessman to do with it, you see."
"Hell, send it on to me," Ray Ipsow put in. "Or even to somebody who really needs it, for there's sure enough of those."
"That's not the way it works," said Scarsdale Vibe.
"So we always hear the plutocracy complaining."
"Out of a belief, surely fathomable, that merely to need a sum is not to deserve it."
"Except that in these times, 'need' arises directly from criminal acts of the rich, so it 'deserves' whatever amount of money will atone for it. Fathomable enough for you?"
"You are a socialist, sir."
"As anyone not insulated by wealth from the cares of the day is obliged to be. Sir."
Foley paused in his whittling and looked over as if in suddenly piqued interest.
"Now, Ray," admonished the Professor, "we're here to discuss electromagnetism, not politics."

Den här passagen gör mig lite glad och lite fundersam, speciellt eftersom den hänvisar till järnvägar. De som följt min blog lär vara medvetna om att jag nyligen läst "Atlas Shrugged" av Ayn Rand, där författaren uppenbarligen tar plutokraternas sida. Och där huvudrollsinnehaverskan är en järnvägsmagnat. Hennes åsikt är precis den som uttrycks av Scarsdale Vibe. Att behov inte berättigar gåvor. Det gör mig också lite glad för att Ray hänvisar till "criminal acts of the rich", som i det här fallet känns ganska aktuellt i och med att våra politiker har avslöjats som fifflare av rang. Nåväl. Jag skall inte gå in på politik i min blogg, det är jag inte kunnig nog att göra.

Idag blir en lång dag. Redan kl 17.15 skall jag vara på Drottninggatan i smedjan och bygga silversaker, och det skall jag hålla på med fram till tio ikväll. Jag har en hel rad med smycken planerade, och jag skall hänsynslöst nog använda mig av min jobbdator på lunchen för att göra lite skisser på ett par av dem. Det blir masker. Silvermasker.

Snö...

Snö. Utanför. Slask. Och små wobblande dvärgar i bävernylonuniformer, med knappt skönjbara ansikten och fingertoppar, som styltar omkring och samlar snön i isiga klumpar som de sedan placerar ovanpå varandra för att skapa något slags altare till Frostmannen.

Jag tycker inte om någotdera av dem.

I vilket fall som helst är Bat for Lashes bra.

Jag har feber och en klump på armen där vaccinet injicerades. Undrar när jag blir zombie och äter folks hjärna? Talande nog är lymfkörtlarna under armen svullna och även de som sitter vid käken, men de reagerar alltid på infektioner. Fast det här viruset är enligt uppgift dött, så... Ruskigt värre, med andra ord. Influensa utan att ha det. Suveränt. Det blir aspirin, lammullströja och knästrumpor på dagens exkursion. Tur att man inte smittar.

Dags för dagens första kompis Frank, och dags att svärma in till stan för att shoppa lite brodyrtyg. Jag har idéer om svampar, mynt och silver. Allt i ett. Kan vara febern. Kan också vara kreativiteten som smyger sig tillbaka. Eller så är det en salig blandning. Man kan aldrig vara nog så säker.

Saker som hon gör

1. Silversmidesglänser - ja, jag erkänner... Jag berättade aldrig att jag har gått två år på konsthantverkslinje igår... SÅ berömtörstande var jag. Men jag skall rätta till denna omoraliska attityd på nästa sammankomst. Jag fick beröm för att a) jag sågar rakt (wow, liksom) b) jag filar bra (mmmm... mjölk och honung för min uttorkade själ) och c) för att jag kan stämpla... Är detta patetiskt? Ja... rätt så.

2. Somnar med ansiktet i ett spel. Böcker är väl okej att somna i. PSP-spel är också okej att somna i, men man somnar inte i Bioshock och vaknar ett par timmar senare med kontrollen under huvudet och ett oförklarligt save game. Det gjorde jag igår. Kalla mig konstig, men... tja...

Hade jag haft lite vett hade jag kollat mailen innan jag släpade min trötta och knappdekorerade lekamen till sängen, men nu hade jag inte det så...

Jag ser redan fram emot nästa veckas exkursioner i det underbara landet silversmide. Jag har saknat det så mycket, och inser att mina händer är svaga som två nyfödda kattungar jämfört med de kapsylknäckande monster jag har haft. Dags att rätta till tror jag. Och skaffa en bra arbetsbänk hem, med verktyg och bös till. Jag tror till och med att jag skall skippa projektor till fömån för en maskinpark i arbetsrummet. Folk kommer att hata mig när jag skall flytta nästa gång. Pelarborr, gasolflaskor, rejäla träbord... mmmm...

Idag blev det dessutom morgonyoga igen. Kalla det absurt, men jag tror silversmidet återställde den balansen jag har saknat. Jag älskar verkligen att arbeta med händerna. Får plocka med skissblocket.

Idag står det inte fullt lika många möten på agendan, däremot måste ett tråk-dokument färdigställas, för nu har jag prokrastinerat nog.

Härdsmälta?

Det är alltid svårt att bestämma sig för vad man skall skriva i sin blogg, vem man vänder sig till och varför man skriver överhuvudtaget. De senaste timmarna har jag tänkt en hel del. Så. Min härsmälta idag runt 16.15 var just det. En härdsmälta. Och en erfarenhet. Men helt irrelevant.

Nu är klockan snart två på natten, jag kan fortfarande inte sova, men jag har i alla fall fått mycket utrett i huvudet. Så ni som drabbades av mitt utvräkta självförakt kan vara lugna. Det är lika borta som bloggposterna jag skrev när jag insåg vidden av mitt självbedrägeri.

Just nu sitter jag och försöker få klart mitt hästavsnitt till Western. Jag skall väl så småningom även försöka sova lite, men just nu verkar det rätt avlägset. Jag får ta smällen imorgon och skylla mig själv helt enkelt. Det är så jag brukar göra.

Imorgon är det silversmide för första gången, och det är alltid något att se fram emot. Om inte annat så har jag massor av tankar runt vad jag vill göra, och hur jag vill göra det. Det blir förmodligen en hel del skissande de första gångerna, få till ett bra koncept och arbeta runt det ett tag. Men med största sannolikhet kommer det även att bli en hel den smurfande med verktyg och tekniker, om jag känner den här typen av kurser rätt. Hoppas bara att den inte är fullt så oinspirerande som kursen i fotopolymerer. Den var inte så kul.

Nåväl. Utrustningslistor, någon?

Arts & Crafts!

Jag ser fram emot dagens aktiviteter, vissa mer än andra. Det börjar nu på morgonen kl. 10.00 med en kurs om fotopolymer och silverlera, sedan skall jag slacka med Jim i en och en halv timme på ett lämpligt fik. Det skall bli skönt att träffa Jim igen, jag har saknat honom rätt mycket. Om inte annat har jag saknat hans axelmassage :).

Förhoppningsvis kommer jag därefter att bege mig till ett produktivt möte med Anders och Wille för att lägga grunden till presentationen av ett hemligt projekt vi jobbar på en hel hög med människor nu. Tove är också inblandad. Men vi får se hur det blir.

Tori Amos har bott i mina öron i ett par dagar nu, och det känns som att hon får bo kvar även idag. Och bloggeneratorn smattrar på i ett hörn härborta... Smatter smatter.

Igår fick jag för övrigt bekräftelsen på silversmideskursen, så i höst blir det silversmide (nåja, en verkstad att arbeta i iaf) och skrivande som ligger i fokus. Skriva är KÄRLEK! Pyssel är Kärlek och mitt huvud bland molnen får kontakt med händerna som är någon helt annanstans för det mesta och pysslar med sitt. Jag tror jag är som en dinosaurie. En av de där stora som hade en hjärna i häcken för att sköta svansen. Fast mina minihjärnor sitter i armbågarna och sköter händerna. De kan klura ut saker på egen hand. Bara de får ta på objektet, plocka isär det, sätta ihop det, så vips har jag en tredimensionell karta i huvudet. Allt faller på plats. Det är som att ha en egen 3D scanner i huvudet.

Men nu får jag sluta babbla, för nu skall jag klä på mig *gasp* och rulla in till Stockholm.

Höst är också KÄRLEK!

Uttråkad? Redan?

Ja, faktiskt. Nu har jag inget direkt akut på "att göra listan" längre, så nu börjar semestern bli långtråkig. Men jag antar att jag kan komma på något framåt eftermiddagen. Om inte annat så skall jag väl uppdatera min skruttiga hemsida med mer material. Och kanske en mer lättläst layout på Göttersidan som har blivit alldeles för omfattande.

Jag har gjort sex smycken sedan igår, med läderband och glaspärlor som jag inte visste vad jag skulle ta mig till med. Ytterligare två sådana smycken väntar på att få bli gjorda, sedan har jag reaprylar från Panduro som jag skall pyssla ihop till ett rent fantasimonster. Och så har jag pärlchokern som skall smyckas lite mer innan den är klar. Så egentligen har jag väl att göra, men det är ju "bara" handarbete, och kräver inte så mycket eftertanke från min sida.

Jag har lyckats göra ett armband som jag själv kan tänka mig att ha på mig. Det är rätt fantastiskt. Och en bild av det är infogat nedan. På min arm.



Det är konstigt vilka böcker man väljer att läsa egentligen. Nu läser jag om Mary Roachs "Stiff, the curious lives of human cadavres" för femte gången och den är fortfarande lika bra som vid första genomläsningen. Curious...

Min Xbox är också lockande. Det är sjukt dumt att vara speldesigner. Man kan få för sig att köpa en konsoll bara på grund av ett spel. Som jag gjorde nu. Dumma Darkness. Men det är väl ett tecken på att spelen börjar bli bättre.

Syrran klagade på elaka människor som använde sniglar som smörjmedel. Jag blev lite fundersam. Är det inte bättre att använda sniglar än att syntetisera smörjmedel och paja ett helt ekosystem? Jag offrar hellre tio sniglar än tio djurarter. Men jag kan hålla med om att tanken känns lite grym. Och framkallar ett visst "ewww" inombords. Det är illa nog att trampa på dem...

Köp förresten nya numret av Fenix när det kommer ut. Jag har skrivit tre recensioner och en artikel och Johan har skrivit en riktigt bra artikel om paleontologins första stapplande steg i den amerikanska western. Läs och bli inspirerad. Idag blir det nog bara smycken för min del. Kanske lite Xbox om jag inte kan hålla tassarna borta. Det värsta är att jag fastnar så hårt framför spel. Jag glömmer allt. Farligt. Funderade ett tag på att aktivera WoW kontot igen.. Jag har ett pre-paidkort... Mmm... WoW... Men inte just nu. Om en stund. Kanske.

Var sjuttan hamnade nålen?

Jag har under lördagen suttit inomhus och byggt smycken. Tråkigt tycker kanske vissa individer som läser, men för mig har det varit en lisa, en tröst och en återgång till gamla hederliga rutiner. Jag har också lagt upp ett par auktioner på tradera och sett till att lägga ut annonser på Bokbörsen, och förhoppningsvis betyder det en minskning av mitt bokbestånd.

Men det var inte min boksamlings vara eller icke vara som var poängen här. Istället handlar det om det lilla missödet jag råkade ut för medan jag såg på en av de sämsta filmer jag någonsin sett, nämligen "Virus" med Jamie Lee Curtis, William Baldwin och Donald Sutherland i huvudrollen. Jag bygger en hög med armband till släkten, och i dessa armbands natur ligger att de skapas med elastisk tråd. Ett exempel på armbanden hittar du nedan. I vilket fall satt jag och försökte dra igenom tråden igenom en pärla som redan blivit korsad ett par gånger så det var trögt. Samtidigt blev jag distraherad av en ovanligt kass replik i filmen och nålen sade "ptjong!" och gled ur mitt grepp. Den slog emot tumnageln, men det var inte där jag började leta efter den. Det var ju fel. För den satt i tummen. Rakt genom tumnageln. Lyckligtvis träffade den i kanten på nageln, men för ett kort ögonblick var även jag uppträdd på elastisk tråd. Jag undrar så här i efterhand om det var pärlorna, tråden eller kanske nålen som hämnades för att jag så grymt utnyttjade dem? Nåväl, det blev en tripp till medicinskåpet och plåsterasken samt en nagelamputation, eftersom nageln gått in i tummen även den. Som pysselskador räknat låg dock nålen i tummen i lä, än så länge, eftersom jag både haft en skalpell fastsatt i tumbenet och sytt fyra stygn i handen, också det på grund av oförsiktigt hanterande av skalpeller.

Tio minuter senare hände det dock igen. I samma tumme, fast den här gången var det ingen nagel inblandad, bara baksidan av nålen djupt inbäddad i plåster och tumspets. Jag har med andra ord lidit svårt för konsten. Eller av konsten kanske. Om man nu kan kalla filmen som fick mina fingrar att slinta av ren häpnad konst. Jag tvekar och tvivlar. I vilket fall som helst finns det armband som orsakade mig två nålperforeringar i tumspetsen återgivet nedan. Idag är tummen tack och lov helt återställd, förutom den där irriterande ömheten som alltid dyker upp i samband med nålstygn i fingerspetsarna. Men till skillnad från när jag ger blod är den i alla fall inte placerad på långfingret och får mig inte att grina illa när jag skriver med tangentbordet.

Linneinspiration

Det har väl knappast undgått någon att Carl von Linné fyller 300 i år. Och om det har undgått er, skäms! Han är Sveriges största vetenskapsexport och hans arbete används än idag inom biologin.

I vilket fall som helst gjorde jag ett armband igår och idag som jag har valt att kalla Linné. Jag kom på att mina försök med elastisk tråd dessutom kunde undvikas i massiva pärlarmband. Jag använder tryckknappar istället. Mycket mer praktiskt och faktiskt vare sig obekvämt eller fult. Man kan undra varför det tog sådan tid att komma på det, men så är det ibland. De enklaste idéerna tar längst tid att kläcka. Nu skall jag genast sätta idén i omsättning och kommer att lägga upp mateial på hemsidan så fort jag hinner. Jag har redan kodat det mesta. Och när jag säger kodat så handlar det om att byta ut namn på en jpg. Fast det är många bilder.

Nåväl, här är Linné.

Söndagsblues

Fredagen gick bra, det var många trevliga människor på konferensen, men eftersom jag inte hade fått reda exakt vad det gick ut på så hade jag ingen möjlighet att stanna längre än till fem ungefär. Men jag lärde mig en hel del om hur företaget fungerar och att det (hick!) går med vinst! Fantastiskt.

Många spännande projekt är det på tapeten också, även om det är ett "grabbigt" företag. Det märktes inte minst på hur kommetarer tas emot av kvinnor. Speciellt kvinnor som inte har börjat jobba där än. Jag bara hoppas att det var ett utslag av att jag är ny och inte av att jag var kvinna, annars kan det bli rätt kämpigt att jobba där.

I vilket fall som helst så är mitt nya register klart och det känns skönt att ha städat upp ibland alla pärlor och allt skräp. Problemet nu blir väl att få koll på vilka pärlor som är vilka, men jag funderar på att lägga upp en websida med allt på. Det funkar nämligen inte att ha ett excelark på 40 - 50 MB. Det kommer upp nya smycken på hemsidan snart också. Jag skall bara tumnagla dem och skriva in dem. Lär väl ta stora delar av dagen misstänker jag, men det skall bli skönt att få det gjort.

Funderar på att ge mig ut i morgonsolen och cykla till Alby och handla. Ica lär vara öppet eller på väg att öppna snart och det tar ca 30 minuter att cykla.

Lite smakprov på vad som komma skall på hemsidan kanske?

Tre nya och ett färdigställt smycke

...är vad jag har hunnit med idag. Jag har dessutom en önskan att fixa en bättre översikt över mitt smyckesregister där jag skriver in allt jag gör och räknar ut hur mycket det kostar att göra. Jag är bortskämd med excel. OpenOffice är inte fullt så bra, eller kanske snarare fullt så flexibelt.

För er som vill veta hur smyckena ser ut så kan ni kolla nedan. Jag bör kanske tillägga att jag har varit ganska produktiv på smyckesfronten, men att jag inte har orkat lägga upp så mycket som jag borde ha gjort kanske... Nåväl. Det blir i veckan, om jag hinner klart med Frankrikes handelsväsen, som är det enda som är kvar att komplettera på Frankrike.







Den översta kostar ungefär 130:- i material, den mellersta 105:- och den nedre 80 spänn. Svårighetsgraden är ungefär densamma på alla tre, även om lädret jag använde till den nedersta var lite stelt och knöligt att jobba med. Oh well... Nu återstår bara att katalogisera resten också... *suck* Så mycket att sortera och så lite tid...

Nåväl, det blir bättre med tiden :)