Total förvirring

Total förvirring råder. Jag är tillbaka på jobbet och inser att jag inte har en aning om vad jag gjorde för tre veckor sedan. Det kommer nog tillbaka.

I och med återtåget till jobbet återtågar jag även till bloggen. Semestern har varit kort och inte alls tillräcklig, men jag går på semester igen om tre veckor, fast då får jag bara en vecka ledigt. Jag skall blåsa glaspärlor igen. Det var så jäkla roligt sist jag gjorde det så det måste göras om.

Idag sitter jag och spelar och kommer förmodligen att sitta och spela hela dagen eftersom jag måste få koll på vad som har gjorts i världen sedan sist.

Apropå vad som hänt i världen...

Bloggen Bent skrev för ett tag sedan att Prideveckan är den enda veckan man som homosexuell man vågar visa sin kärlek öppet - kyssa sin partner på stan - men tydligen är det inte så. DN rapporterar om ett hatbrott som skett mot två män i 25 - 30 årsåldern. De kysste varandra och blev rånade och knivskurna som tack. SvD har också en artikel om det.

I SvD:s Brännpunkt debatterar Sten Tolgfors FRA med samma gamla trötta argument som samtliga FRA-anhängare repeterat till döds vid det här laget.

Som exemplen visar rör det sig inte om spaning mot enskilda svenskars kommunikation, utan om stater och organisationer med intressen mot Sverige.

Endast om en person i Sverige har direkt koppling till yttre hot mot landet, som internationell terrorism eller annan stats agerande mot Sverige, blir den relevant för FRA:s signalspaning.

FRA använder mycket avancerade sök­begrepp avsedda att finna just det FRA söker om yttre hot mot landet. Allt annat ska sorteras bort. Sökbegreppen är inte uppbyggda av ord, utan av tekniska variabler. Den trafik som inte träffas av sökbegreppen passerar således obehandlad förbi och kan då inte lagras.

Men det är ju som bekant inte det motståndarna har svårt för. Det är det faktum att FRA får tillgång till ALL kommunikation som är problemet. Att möjliggörandet till en så omfattande spaning i framtiden kan innebära missbruk av den, men det vill vare sig Tolgfors eller Åkesson riktigt förstå.

Nåväl. Jag formulerar mig inte hälften så väl som Opassande. Läs hennes blogg istället.

Som en avslutande passus måste jag posta länken till en artikel på SvD.

Utomjordingarna är här – och de ser ut som "små annorlunda människor" med stora huvuden och stora ögon. I alla fall om man får tro astronauten Edgar Mitchell, som i februari 1971 befann sig på månen i nio timmar och 17 minuter.

The truth is out there. I want to believe!

EDIT: En del av kommentarerna på Klokbokens blogginlägg om Isabella Löwengrip får mig att må smått illa. Och vilja ta till härskartekniker.


Intressant?

Andra bloggare om:
UFO, FRA-lagen, Sten Tolgfors, Pride, homosexualitet, hatbrott, Opassande, Bloggen Bent

Min svårighet med språket i bloggosfären

Det absolut jobbigaste för mig den senaste tiden har dels varit att se FRA-lagen röstas igenom, men även att efteråt läsa de bloggar som jag tidigare haft respekt för och uppskattat att läsa.

Just nu är det många som med grova och starka ord och invektiv hånar de som tidigare varit deras hjältar. Ord som förrädare och hat är inte ovanligt.

Varför? det verkar finnas en enorm polarisering i bloggvärlden. Antingen är du för eller emot och om du är emot, då jävlar skall du få smörj verbalt tills du inte kan resa dig längre. Hos en privatperson kanske det här fungerar. Kanske. Det verkar vara ett arv från hätska forumdebatter, flamewars och trollattacker. Varför? För att det är lätt att kasta skit på människor man slipper se i livet? Eller för att ett beteende som detta är tillåtet fastän det i vissa fall kan stämplas som näst intill hatiskt?

Jag tycker inte det är okej att mobba människor via nätet, vare sig det gäller Fredrick Federley eller en okänd trettonåring. Visst kan man tycka att det är många som hållit sig framme i debatten som sedan har svikit, men det finns bättre sätt att säga det på än det sätt som det HAR sagts på. Det tar genast ner oss på en sandlådenivå, ett skitkastarkrig där ingen längre kommer att lyssna på de åsikter som döljer sig bakom alla invektiv. Att bete sig så här tyder faktiskt också på en brist på integritet. Den integritet som vi varit så angelägna att skydda. Vi vill inte bli kränkta själva, men det är helt okej att med tillmälen och YouTube-klipp kränka andra? Och att lägga ut FRA-anställdas adressuppgifter på nätet? Och faktiskt potentiellt utsätta dem för livsfara? Det är okej? Jag blir deprimerad när jag ser det beteendet hos människor jag har respekt för. Respekten försvinner ganska fort efter det.

Det är lätt att vara hatisk på en blogg. Det är lätt att vara raljant, det blir fina blogginlägg av det, och man får förmodligen många medhållande kommentarer. Det är svårare att göra som Bloggen Bent och faktiskt hålla sig till saken, istället för att brista ut i en gödselspridarorgie utan dess like.

Kort sagt? Väx upp för helvete och skriv utan att annamma en treårings beteende. Det blir så otroligt mycket lättare att lyssna på och ta till sig argument då.

Intressant

Andra bloggare om:
debatt, FRA, Bloggen Bent, bloggar, språk, integritet

EDIT: Ett tillägg. Det är fler som har uppmärksammat det kränkande och infantila språket som används och reagerat på det. Med tanke på omständigheterna kanske kontakten hade kunnat skötas direkt med Richard Slätt, men jag håller med Lena Forsman i hennes bedömning.

"en person som presenterar sig som medarbetare på Strix har en blogg där han använder ett språk och en ton som tyvärr är vanlig i bloggvärlden men är oacceptabel i umgänget människor emellan"

Japp, jag håller med Lena Forsman. Av den enkla anledningen att jag tycker hon har rätt. Hans blogginlägg är bara ren ilska som vräks ut på sidorna. Lite Schulman över det hela, faktiskt. Jag tycker man kan vänta sig mer, särskilt av någon som utger sig för att vara journalist. Till och med på en privat blogg.

Vadå "bara terrorister"?

I en artikel i DN idag (faktum är att det förekommer i MÅNGA artiklar i DN idag, gammelmedia har äntligen fått upp ögonen för vad som händer) så påpekar en representant för Google att:

- Vi har gjort klart för svenska myndigheter att vi aldrig tänker placera några Googleservrar inom Sveriges gränser om det här förslaget går igenom, sade han i fjol till tidningen Internet World.

- Vi kan helt enkelt inte kompromettera våra användares integritet genom att ge svenska myndigheter tillgång till data som kanske inte ens har med svensk aktivitet att göra. Det här förslaget liknar något som hittats på av Saudiarabien och Kina. Sådant bör helt enkelt inte ha någon plats i en västerländsk demokrati, sade Fleischer.

Patrik Fältström följer upp med att dementera att FRA skulle kunna skilja på trafik som rör sig inom och utom nationens gränser. I det här fallet väljer jag att tro på en IT-expert som inte är insyltad i röran, snarare än på FRA, som enligt uppgift i SvD har mycket att förlora på om förslaget inte går igenom.

Christoph Andersson skriver i DN om Sverige som det nya STASI. Precis som FRA med det nya lagförslaget vill göra, hade STASI i uppgift att skydda allmänheten mot "fientligt negativa krafter" och "terrorism". Känns det igen?

Andersson citerar en intervju med Jevrell, och punkterar ganska effektivt Jevrells påståenden.

I intervjun låter han (Jevrell, dks anm) förstå att mejl med krypterat innehåll är särskilt intressanta för FRA. Eventuella terrorister lär knappast skriva i klartext var de ska slå till - och med vilken sprängkraft. Visserligen bedöms krypteringssystem som exempelvis PGP vara svåra att knäcka. Men med en eller flera datorer i miljonklassen går det säkert att knäcka allt från krypterade kärleksmejl till journalisters korrespondens med källor. Den senare omfattas av grundlagens anonymitetsskydd. FRA kan dock omöjligen veta något om stoffet förrän krypteringen knäckts. Därmed uppstår ett moment 22. I praktiken blir grundlagens paragrafer om källskydd värdelösa.

Det som nu pågår bakom kulisserna inför tisdagens debatt och onsdagens votering verkar vara lite STASI-artat, redan det. Det handlar om hårda påtryckningar ifrån partiledningarna. Bloggen Bent rapporterar att det till och med förekommer hot om uteslutning ur partiet om man röstar emot partilinjen.

Charlotte Cederschiöld - som förespråkar FRAs möjligheter att avlyssna - säger så här:

Trots att Charlotte Cederschiöld ser likheter mellan FRA-lagen och ”Echelon” betraktar hon lagen som ett nödvändigt ont. Hon är dock övertygad om att FRA kommer att övervaka svensk datortrafik oavsett vad riksdagen säger.

– Inbilla inte mig att det inte har förekommit. Det här är bara en lagfästning av någonting som pågår.

Hela den här härvan får mig att må lätt illa. Det späds på ytterligare av att en arbetskamrat kom in i morse med tidningen i högsta hugg och var upprörd. Hen hade inte ens hört talas om FRA förrän idag. Vilket gör mig otroligt orolig. Om hen inte har hört talas om det, hur många fler är det då som är okunniga om lagen?

Intressant?

Andra bloggare om:
FRA, övervakninng, DN, Bloggen Bent, lagförslag

EDIT: Expressen (döm om min förvåning!) skriver om akademikers svårigheter att fortsätta sin forskning om FRA-lagen skulle gå igenom. Se där. Ännu en facett av lagen som inte uppmärksammats förrän nu. Och när vi sätter munkavle på akademikerna, vad händer härnäst? Gulag-läger i Norrland?

Upplockad budkavle

Jag har för ovanlighetens skull kopierat en bloggtext, som ursprungligen kommer från Bloggen Bent, men som jag själv plockade upp på Herr Klokboks kollektion. Det här är viktigt, och även om jag vet att jag inte läses av riktigt lika många som vare sig Bent eller Klokbok, så känner jag ändå ett behov att sprida posten vidare.

Min blogg kan knappast ses som politisk. Men det här är viktigt. Gå in på "Stoppa FRA-lagen nu!" om du känner att du behöver mer information.

Den 17 juni röstar riksdagen med stor sannolikhet igenom FRA-lagen, mot folkets uttryckta vilja. Hur mycket är du villig att satsa för att se till att FRA-förslaget faller?

Bloggarnas engagemang har det inte varit att ta fel på. Det är svårt att hitta någon bloggare som har argumenterat för, som inte är insyltad i de partigrupper som driver förslaget i Sveriges riksdag.

Men räcker det? Jag tvivlar. Helt ärligt. Och jag ställer mig frågan, hur stort engagemang har bloggarna, egentligen? Är de villiga att offra mera av sin tid på en markering? Är de villiga att leda protesterna ansikte mot ansikte, snarare än elektron mot elektron? Är de villiga att lägga ut pengar på att resa från Ystad och Haparanda till Stockholm och göra sin röst hörd?

Det här är mitt förslag. I gammal god progganda och i gammal god liberal anda är det dags att flytta ut protesten från de varma kontoren, sovrummen och köksborden till gatan. Inte för att rasa, slå, och härja, men för att finnas där det demokratiska sveket sker. Inte för att demonstrera utan för att sörja, eller fira?

Är ni beredda att offra er tid, era pengar, och ert engagemang på detta, bortom det som ni redan gör nu? Är ni beredda att ta ledigt eller skolka från era jobb, er skola, er arbetslöshet? Är ni beredda att lägga ut för biljetter och resa till Stockholm?

Är ni som har tillgång till pengar och resurser redo att satsa på att sponsra bussar från er ort till Stockholm? Är ni som klagat i högan sky redo att lägga ner fysiskt slit och fysisk möda?

Om ni är det, då samlas ni klockan 08.00 på Mynttorget i Stockholm den 17 juni och förblir där hela dagens till dess att voteringen i Sveriges Riskdag är genomförd. Nej, det är inte en demonstration, inte en protest, bara svenska folkets sorgeyttring över demokratins död. Inga banderoller kommer att flyga, och inga politiker kommer att hålla tal. Det är bara du, jag, och de andra som kommer som väntar.

Om ni inte är beredda att satsa nu när det gäller, ja då kan jag ju vända argumentet som många av er har använt mot de vacklande alliansborgarna. Om nu principen är så viktig för er, varför är ni inte villiga att göra en markering när det verkligen blåser?

Syns vi den 17:e?

Intressant?


Andra bloggare om:
Bloggen Bent, Klokbok, FRA, upprop, budkavle, lagförslag, övervakning, samhälle, kritik, Stoppa FRA Nu!