Crochuthulu!
Det är samma grundmönster som björnen, jag har bara ändrat färg och dessutom virkat ett par tentakler och ett par vingar till honom. Visst är han söt?
Thursday, April 30, 2009
Crochutulhu!
Min första design!
Crochuthulu!
Det är samma grundmönster som björnen, jag har bara ändrat färg och dessutom virkat ett par tentakler och ett par vingar till honom. Visst är han söt?
Crochuthulu!
Det är samma grundmönster som björnen, jag har bara ändrat färg och dessutom virkat ett par tentakler och ett par vingar till honom. Visst är han söt?
Inspirationskvällen på RMI Berghs
Det finns numera lite info om hur det gick (tm) på inspirationskvällen på RMI Berghs där jag var en av föredragshållarna.
Mer hittar du här
Mer hittar du här
Cosmic Bear!
Ännu en Crobot jag har gjort nyligen, typ igår. Det går bättre och bättre och de blir med och mer lika förebilderna i boken.
Den här varianten heter cosmic bear och kom till på tunnelbanan strax utanför Fridhemsplan, på väg in till stan från Hässelby Gård.
Intressant?
Andra bloggare om:
crobots, cosmic bear, virka, subversivt hantverk
Den här varianten heter cosmic bear och kom till på tunnelbanan strax utanför Fridhemsplan, på väg in till stan från Hässelby Gård.
Intressant?
Andra bloggare om:
crobots, cosmic bear, virka, subversivt hantverk
Wednesday, April 29, 2009
Internet, rykten och hur fri information får vara
Jag läser Hanne Kjöllers ledarartikel i DN idag, och sedan läser jag blogtitlarna som den har genererat.
De flesta anser att Kjöller är ute på ett korståg mot den fria informationen och att det är djupt orättvist att dra "aningslösa ungdomar" och piratpartister över en kam. Må så vara.
Som alltid i sådana här sammanhang blir debatten snart polariserad. Hanne Kjöller är en idiot, enligt de flesta som - när jag läste - hade bloggat om ledaren. Hon har misstolkat allt. Hon sätter ett likhetstecken mellan mördare och idealistiska pirater som bara vill att information skall få vara fri.
Ett exempel som Kjöller tar upp är den länk till förundersökningsprotokollen som lades upp på TPB efter Arbogamorden. Hon påpekar att pappan till barnen fått en otrevlig kommentar till svar när han vädjat om att länken skulle tas ner.
Peter Sunde bad om ursäkt, men vägrade se till så att länken försvann. Ett av skälen han angav (ja, jag har läst artiklarna på Sydsvenskan) var att informationen redan fanns på internet. Att ta ner torrentlänken skulle inte göra någon skillnad. Jag återkommer till det.
Ett annat skäl han angav var att alla skulle ha möjlighet att ta del av källmaterialet för att kunna granska det på egen hand, det ingår som Sunde mycket riktigt påpekar i våra rättigheter att göra det.
Min frågeställning är dock denna: För att få tag på informationen måste man begära ut den av tingsrätten. Detta kostar 120:- och man får informationen via brev.
I kommentarerna liknades detta vid fildelning.
Jag vill påstå att det finns en skillnad mellan att betala administrativa avgifter för att få ut protokoll som förvisso är allmänt tillgänglig information och att tanka hem den från TPB.
För det första sprids informationen enormt mycket snabbare på nätet än via brev. För det andra är det förmodligen fler som tar del av informationen om den finns allmänt tillgänglig och slipper betala för den. Precis de argument Sunde och Piratpartiet använder FÖR fildelning kan också användas emot den, särskilt i de sammanhang när någons integritet och privatliv inkräktas på genom att informationen sprids så fort. Hur går det ihop med Piratpartiets vurm om integritet? Är det okej att få sitt privatliv - och som i det här fallet smärtsamma detaljer om händelser som satt djupa spår - utsmetat över internet så länge det är privatpersoner som gör det mot varandra och inte FRA eller Ifpi? Det är i princip det Peter Sunde (och ja, jag vet att Sunde är representant för TPB och inte Piratpartiet) säger när han förklarade vad TPB stod för i Sydsvenskan
Informationen finns redan därute, säger Sunde till Sydsvenskan. Det stämmer. Så fort en person har tagit informationen är han eller hon kapabel att göra vad han eller hon vill med den. Digitala kopior försämras inte kvalitetsmässigt.
Det är också en del av problematiken. Särskilt med fildelningssiter som TPB (och för den delen Google). Har informationen en gång läckt ut på nätet så kan man aldrig, aldrig vara säker på vart den tar vägen, och det blir en permanent installation i den informationsmiasma som omger var och en av oss som har en nätnärvaro. Det betyder också att vi som har en nätnärvaro för det mesta har ett stort intresse av VAD som skrivs om oss. Och det har vi ingen kontroll över. Vem som helst kan när som helst skriva något om mig, dig eller varför inte Hanne Kjöller och sprida information som inte nödvändigtvis är sann. Den informationen kan sedan vem som helst titta på.
Det här ÄR problematiskt, eftersom det också på ett sätt hotar den integritet som det vurmas så hett för. Se på Arbogamorden. Men det finns otaliga berättelser om integritetsövertramp. Privata mail som publicerats. Anonyma bloggare som avslöjat intima detaljer om någon annan och som någon sedan klurat ut identiteten på. Människor som förlöjligas eller blir upphöjda till kultstatus för något de gjort någon gång vid något tillfälle. Det här blir kontentan av hela deras nätnärvaro och om de har otur så blir det också det som definierar dem i verkligeheten för lång tid framåt. Så vad händer med den personliga integriteten när nätdårar med en egen agenda bestämmer sig för att börja sprida rykten och påståenden om de personer som är inblandade? Vad händer om någon fångar ett ögonblick av mitt liv, och det ögonblicket råkar bli det som definierar mig för all framtid? Vad händer med min rätt och integritet att växa som individ?
Vart går gränsen?
Anders Mildner ställer en utmärkt fråga i sin artikel - en i raden om TPB - skall vi möta framtiden med ett hånflin eller med empati? Precis som Mildner är jag också benägen att tro att TPB har ett stort inflytande - inte bara bland de anhängare som anser att språket de använder är berättigat, men även för de Piratpartister som orätteligen stämplas av TPBs jargong och för de som inte är insatta i hur det fungerar och som blandar ihop TPB med Piratpartiet med de länkar som TPBs besökare laddar upp.
Hanne Kjöller ställer också den frågan, eller snarare tar upp problematiken i sin artikel. Jag ställer precis samma frågor här.
Hur skall jag kunna förena en syn på pirater som idealister och kultur- och informationsspridare när seedingen för rörelsen har skett med en så respektlös och framförallt omogen attityd som TPB-anhängarna och dess grundare har visat mot omvärlden? Och hur länge skall Piratpartiet behöva dras med vad representanter för TPB säger? För uppenbart är att det sker en sammanblandning, och kanske heller inte så förvånande.
EDIT: Jag vill poängtera att Kjöllers ledare, och svaren på den, ledde mig vidare till ett ANNAT resonemang. Jag diskuterar inte Kjöllers ledare i någon större utsträckning här, och jag är heller inte intresserad av den som sådan. Jag vet att den är faktamässigt felaktig, men det är inte det som är intressant för mig, mer än ur ett "kolla dina källor innan du sprider information vidare"-mässigt resonemang. Det som är intressant är HUR vi beter oss mot varandra på nätet och VAD som anses vara privat, hur vi får lov att göra intrång i varandras integritet och vilken attityd vi har medan vi gör det. Kjöllers ledare är relaterat till det, och det var med utgångspunkt i den som jag skrev bloginlägget. OK?
Intressant?
Andra bloggare om:
Pirate Bay, pirater, Hanne Kjöller, DN, integritet
De flesta anser att Kjöller är ute på ett korståg mot den fria informationen och att det är djupt orättvist att dra "aningslösa ungdomar" och piratpartister över en kam. Må så vara.
Som alltid i sådana här sammanhang blir debatten snart polariserad. Hanne Kjöller är en idiot, enligt de flesta som - när jag läste - hade bloggat om ledaren. Hon har misstolkat allt. Hon sätter ett likhetstecken mellan mördare och idealistiska pirater som bara vill att information skall få vara fri.
Ett exempel som Kjöller tar upp är den länk till förundersökningsprotokollen som lades upp på TPB efter Arbogamorden. Hon påpekar att pappan till barnen fått en otrevlig kommentar till svar när han vädjat om att länken skulle tas ner.
Peter Sunde bad om ursäkt, men vägrade se till så att länken försvann. Ett av skälen han angav (ja, jag har läst artiklarna på Sydsvenskan) var att informationen redan fanns på internet. Att ta ner torrentlänken skulle inte göra någon skillnad. Jag återkommer till det.
Ett annat skäl han angav var att alla skulle ha möjlighet att ta del av källmaterialet för att kunna granska det på egen hand, det ingår som Sunde mycket riktigt påpekar i våra rättigheter att göra det.
Min frågeställning är dock denna: För att få tag på informationen måste man begära ut den av tingsrätten. Detta kostar 120:- och man får informationen via brev.
I kommentarerna liknades detta vid fildelning.
Jag vill påstå att det finns en skillnad mellan att betala administrativa avgifter för att få ut protokoll som förvisso är allmänt tillgänglig information och att tanka hem den från TPB.
För det första sprids informationen enormt mycket snabbare på nätet än via brev. För det andra är det förmodligen fler som tar del av informationen om den finns allmänt tillgänglig och slipper betala för den. Precis de argument Sunde och Piratpartiet använder FÖR fildelning kan också användas emot den, särskilt i de sammanhang när någons integritet och privatliv inkräktas på genom att informationen sprids så fort. Hur går det ihop med Piratpartiets vurm om integritet? Är det okej att få sitt privatliv - och som i det här fallet smärtsamma detaljer om händelser som satt djupa spår - utsmetat över internet så länge det är privatpersoner som gör det mot varandra och inte FRA eller Ifpi? Det är i princip det Peter Sunde (och ja, jag vet att Sunde är representant för TPB och inte Piratpartiet) säger när han förklarade vad TPB stod för i Sydsvenskan
Informationen finns redan därute, säger Sunde till Sydsvenskan. Det stämmer. Så fort en person har tagit informationen är han eller hon kapabel att göra vad han eller hon vill med den. Digitala kopior försämras inte kvalitetsmässigt.
Det är också en del av problematiken. Särskilt med fildelningssiter som TPB (och för den delen Google). Har informationen en gång läckt ut på nätet så kan man aldrig, aldrig vara säker på vart den tar vägen, och det blir en permanent installation i den informationsmiasma som omger var och en av oss som har en nätnärvaro. Det betyder också att vi som har en nätnärvaro för det mesta har ett stort intresse av VAD som skrivs om oss. Och det har vi ingen kontroll över. Vem som helst kan när som helst skriva något om mig, dig eller varför inte Hanne Kjöller och sprida information som inte nödvändigtvis är sann. Den informationen kan sedan vem som helst titta på.
Det här ÄR problematiskt, eftersom det också på ett sätt hotar den integritet som det vurmas så hett för. Se på Arbogamorden. Men det finns otaliga berättelser om integritetsövertramp. Privata mail som publicerats. Anonyma bloggare som avslöjat intima detaljer om någon annan och som någon sedan klurat ut identiteten på. Människor som förlöjligas eller blir upphöjda till kultstatus för något de gjort någon gång vid något tillfälle. Det här blir kontentan av hela deras nätnärvaro och om de har otur så blir det också det som definierar dem i verkligeheten för lång tid framåt. Så vad händer med den personliga integriteten när nätdårar med en egen agenda bestämmer sig för att börja sprida rykten och påståenden om de personer som är inblandade? Vad händer om någon fångar ett ögonblick av mitt liv, och det ögonblicket råkar bli det som definierar mig för all framtid? Vad händer med min rätt och integritet att växa som individ?
Vart går gränsen?
Anders Mildner ställer en utmärkt fråga i sin artikel - en i raden om TPB - skall vi möta framtiden med ett hånflin eller med empati? Precis som Mildner är jag också benägen att tro att TPB har ett stort inflytande - inte bara bland de anhängare som anser att språket de använder är berättigat, men även för de Piratpartister som orätteligen stämplas av TPBs jargong och för de som inte är insatta i hur det fungerar och som blandar ihop TPB med Piratpartiet med de länkar som TPBs besökare laddar upp.
Hanne Kjöller ställer också den frågan, eller snarare tar upp problematiken i sin artikel. Jag ställer precis samma frågor här.
Hur skall jag kunna förena en syn på pirater som idealister och kultur- och informationsspridare när seedingen för rörelsen har skett med en så respektlös och framförallt omogen attityd som TPB-anhängarna och dess grundare har visat mot omvärlden? Och hur länge skall Piratpartiet behöva dras med vad representanter för TPB säger? För uppenbart är att det sker en sammanblandning, och kanske heller inte så förvånande.
EDIT: Jag vill poängtera att Kjöllers ledare, och svaren på den, ledde mig vidare till ett ANNAT resonemang. Jag diskuterar inte Kjöllers ledare i någon större utsträckning här, och jag är heller inte intresserad av den som sådan. Jag vet att den är faktamässigt felaktig, men det är inte det som är intressant för mig, mer än ur ett "kolla dina källor innan du sprider information vidare"-mässigt resonemang. Det som är intressant är HUR vi beter oss mot varandra på nätet och VAD som anses vara privat, hur vi får lov att göra intrång i varandras integritet och vilken attityd vi har medan vi gör det. Kjöllers ledare är relaterat till det, och det var med utgångspunkt i den som jag skrev bloginlägget. OK?
Intressant?
Andra bloggare om:
Pirate Bay, pirater, Hanne Kjöller, DN, integritet
Tuesday, April 28, 2009
Crobodog!
En ny crobot. Den är PYTTELITEN!
Och tassarna blev inte så bra. Men jag blir bättre och bättre på att virka.
Och tassarna blev inte så bra. Men jag blir bättre och bättre på att virka.
Vad är det med alla advokater?
Är yrket så tråkigt och jordbundet att en del av dem känner att de måste ta till fabulerande för att få utlopp för sina fantasier?
Det verkar inte bättre. Se bara på Jens Lapidus och (helst inte) Thomas Bodström. Nu följs de åt av Alexandre Najar.
Både Lapidus och Bodström faller i onåd hos mig dock. Lapidus för att hans hårdkokta stackatomeningar mest blir stammande hackande gröt i huvudet på mig (förlåt Lapidus, men jag kan inte läsa Elmore Leonard heller). Snusmumriken och jag har bråkat om det. Han älskar nämligen Lapidus sätt att uttrycka sig. Böckerna skall följdaktligen inte vara så pjåkiga.
Bodström för att hans språk, upplägg, personutveckling och story bara kan betecknas som uruselt.
Alexandre Najar däremot verkar lite mer intressant för min del. Kanske har jag funnit en advokatförfattare som passar även mig?
Det verkar inte bättre. Se bara på Jens Lapidus och (helst inte) Thomas Bodström. Nu följs de åt av Alexandre Najar.
Både Lapidus och Bodström faller i onåd hos mig dock. Lapidus för att hans hårdkokta stackatomeningar mest blir stammande hackande gröt i huvudet på mig (förlåt Lapidus, men jag kan inte läsa Elmore Leonard heller). Snusmumriken och jag har bråkat om det. Han älskar nämligen Lapidus sätt att uttrycka sig. Böckerna skall följdaktligen inte vara så pjåkiga.
Bodström för att hans språk, upplägg, personutveckling och story bara kan betecknas som uruselt.
Alexandre Najar däremot verkar lite mer intressant för min del. Kanske har jag funnit en advokatförfattare som passar även mig?
Sunday, April 26, 2009
Crobots!
Jag köpte en bok i fredags och på två dagar har jag återupptagit en gammal nemesis. Att virka.
Min första crobot är klar och ser ut så här:
Den tog ungefär 7 timmar att göra inalles. Mesta delen av den tiden satt jag och svor över hur dålig beskrivningen på Magic ring är. Men nu vet jag hur det görs! Så nu skall här virkas crobots på väg till jobbet och på vägen hem.
Nästa bot blir förmodligen en liten baby bot eller en cat bot. Ovan är en mechanobot. Nu vet jag hur de skall göras, så nu kommer det inte att ta lång tid innan jag hittar på egna, är jag rädd. Frågan är bara vad jag skall göra av dessa små virkade mekaniska mackapärer som inom kort kommer att översvämma hemmet? Jag funderar på att sprida dem på pendeltåget mellan Tumba och Kista, lite lagom subversivt så där. Go on and spread the cuteness!
Intressant? Nja...
Andra bloggare om:
virka, subversivt hantverk, robotar, crobots
Min första crobot är klar och ser ut så här:
Den tog ungefär 7 timmar att göra inalles. Mesta delen av den tiden satt jag och svor över hur dålig beskrivningen på Magic ring är. Men nu vet jag hur det görs! Så nu skall här virkas crobots på väg till jobbet och på vägen hem.
Nästa bot blir förmodligen en liten baby bot eller en cat bot. Ovan är en mechanobot. Nu vet jag hur de skall göras, så nu kommer det inte att ta lång tid innan jag hittar på egna, är jag rädd. Frågan är bara vad jag skall göra av dessa små virkade mekaniska mackapärer som inom kort kommer att översvämma hemmet? Jag funderar på att sprida dem på pendeltåget mellan Tumba och Kista, lite lagom subversivt så där. Go on and spread the cuteness!
Intressant? Nja...
Andra bloggare om:
virka, subversivt hantverk, robotar, crobots
Friday, April 24, 2009
Remix - XtremeCreator
XtremeCreator är en site som jobbar med att förbättra dina möjligheter att bli en kreatör och genomföra projekt. Jag håller inte med om allt som skrivs där, men de har ett par poänger. Jag är dock - som alltid - en kritisk textanalytiker, så jag har gjort en remix på en av texterna där. Jag har inte sett någon CC-licens på bloggen, men eftersom mycket av materialet talar om att dela med sig och bygga på varandras arbete så förutsätter jag att det är okej att jag lägger upp min remix här. Om inte är det bara att hojta så raderar jag mitt inlägg. Det hela handlar om presentation och fokus. Orginalinlägget heter "Att säga något väl" och är skrivet av Andreas Rönnqvist. (Tilläggas bör att jag har försökt lägga texten i en kommentar, men det funkade inte av någon anledning. Därav detta.)
Textremix
_____________________________
För att presentera ditt material på ett bra sätt måste du:
1. Göra informationen lättillgänglig - presentera vad sidan handlar om och gör den informationen synlig
2. Var medveten om ditt fokus - och minst lika medveten om din målgrupp
Om ditt projekt, din text eller din site riktar sig till en viss publik så är det viktigt att du vet hur den publiken fungerar och hur information skall presenteras för att just din målgrupp skall ta till sig den.
Viktigt att tänka på:
* Placering - var finns texten? Syns den?
* Formulering - hur talar du till din publik? har du rätt tonfall?
* Formatering - hur ser texten ut? går den att läsa? Är den riktad till hardcore eller mjukisar? har du rätt grafisk form på den?
Fokus
Vad är ditt fokus? Kort sagt:
* vad är det du vill åstadkomma med ditt projekt eller din site?
* hur tänker du åstadkomma det? Vilka verktyg tänker du använda?
* vad är det för "problem" du vill åtgärda?
* varför vill du åtgärda det?
Sammanställ det här i ett par meningar som inte tar längre tid än ca 45 sekunder att säga. Börja med det viktigaste- kärnan. Det människor kommer ihåg är det du säger först.
Läs upp det, ändra om du inte tycker om formuleringen och läs upp det igen. Testa på kompisar eller medarbetare. Förstår de vad du säger? Om inte, så fråga vad som är problemet och formulera om.
__________________________
En poäng med dokumentation är att man inte skall dokumentera mer än man behöver, hålla det kort och lättöversiktligt. Bulletpoints är fantastiskt bra att använda i exempelvis specifikationer och beskrivningar.
Med det sagt så är exempel ofta bra, eftersom det illustrerar tydligt vad det handlar om och hur man går till väga för att genomföra instruktionen.
Intressant?
Andra bloggare om:
Remix, Andreas Rönnqvist, XtremeCreator, kommunikation
Textremix
_____________________________
För att presentera ditt material på ett bra sätt måste du:
1. Göra informationen lättillgänglig - presentera vad sidan handlar om och gör den informationen synlig
2. Var medveten om ditt fokus - och minst lika medveten om din målgrupp
Om ditt projekt, din text eller din site riktar sig till en viss publik så är det viktigt att du vet hur den publiken fungerar och hur information skall presenteras för att just din målgrupp skall ta till sig den.
Viktigt att tänka på:
* Placering - var finns texten? Syns den?
* Formulering - hur talar du till din publik? har du rätt tonfall?
* Formatering - hur ser texten ut? går den att läsa? Är den riktad till hardcore eller mjukisar? har du rätt grafisk form på den?
Fokus
Vad är ditt fokus? Kort sagt:
* vad är det du vill åstadkomma med ditt projekt eller din site?
* hur tänker du åstadkomma det? Vilka verktyg tänker du använda?
* vad är det för "problem" du vill åtgärda?
* varför vill du åtgärda det?
Sammanställ det här i ett par meningar som inte tar längre tid än ca 45 sekunder att säga. Börja med det viktigaste- kärnan. Det människor kommer ihåg är det du säger först.
Läs upp det, ändra om du inte tycker om formuleringen och läs upp det igen. Testa på kompisar eller medarbetare. Förstår de vad du säger? Om inte, så fråga vad som är problemet och formulera om.
__________________________
En poäng med dokumentation är att man inte skall dokumentera mer än man behöver, hålla det kort och lättöversiktligt. Bulletpoints är fantastiskt bra att använda i exempelvis specifikationer och beskrivningar.
Med det sagt så är exempel ofta bra, eftersom det illustrerar tydligt vad det handlar om och hur man går till väga för att genomföra instruktionen.
Intressant?
Andra bloggare om:
Remix, Andreas Rönnqvist, XtremeCreator, kommunikation
Första intervjun uppe!
Jag har intervjuat Tove och Anders Gillbring om Western, konvent och annat roligt. Intervjun finns upplagd på Stockholms spelkonvents hemsida. Enjoy!
Intressant?
Intressant?
Thursday, April 23, 2009
Stockholms spelkonvent -09 är på g
Var med och arrangera och föreläs på konventet!
Ta kontakt med mig genom bloggen eller genom att maila stockholm@spelkonvent.se för att anmäla intresse.
Jag vet, det är en bra bit kvar, men vi ligger i startgroparna och Samuel gör ett jättebra förberedande jobb. I år kommer vi också att försöka få med hemsidan på ett annat sätt än tidigare år, bland annat genom intervjuer med speltillverkare och spelutvecklare, podcasts och kanske också en blog, vem vet.
intressant?
Wednesday, April 22, 2009
Själva kärnan i problematiken
43 Folders Merlin Mann pratar i en lång blogpost om hur han vill att hans gratismaterial skall distribueras på nätet.
Kärnan, för mig, finns här:
- och den stämmer väl in på hur jag resonerar runt mitt eget gratismaterial som jag har lagt upp här.
Väl talat Merlin Mann. 43 Folders är en blog jag läser ofta, men som jag inte alltid håller med om. Här har han dock slagit huvudet på spiken.
Intressant?
Andra bloggare om:
Respekt, gratismaterial, 43 Folders, Merlin Mann
Kärnan, för mig, finns här:
Nobody but me is allowed to decide why I make things. And — if and when I choose to give away the things that I make — nobody but me is allowed to define how or where I’ll do it. I am independent.
- och den stämmer väl in på hur jag resonerar runt mitt eget gratismaterial som jag har lagt upp här.
Väl talat Merlin Mann. 43 Folders är en blog jag läser ofta, men som jag inte alltid håller med om. Här har han dock slagit huvudet på spiken.
Intressant?
Andra bloggare om:
Respekt, gratismaterial, 43 Folders, Merlin Mann
Monday, April 20, 2009
Sounds of the Universe
Depeche Mode har släppt sin nya skiva "Sounds of the Universe" och jag drog hem den till iTunes imorse. Följdaktligen har den rullat på i iPhonen sedan sjutiden när jag steg på Pendeltåget.
Det är en ganska bitter samling låtar, trasiga känslomässigt. Jag tror banne mig hr. Gore har råkat illa ut, känslomässigt.
Det åsido, så är "Sounds of the Universe" ändå en ganska positiv utgåva. Soundmässigt påminner den om de lite grövre och ruffigare Ultra och Violator, men jag måste erkänna att det har blivit mindre melodiöst. Hur sjuttan låter exempelvis "Hole to Feed"? Den börjar bra, men... sången låter inte "rätt" och det brukar nästan aldrig hända. Det harmoniserar inte riktigt.
"Jezebel" å sin sida är riktigt fin, men jag får hissmusikkänsla av den. Vad ÄR det för beat egentligen? Det finns ingen "Shake the Disease", ingen "Black Celebration", ingen "Home". Inte än i vilket fall. Vanligtvis brukar en ny skiva ha åtminstone en låt som går rätt in i neocortex och vispar runt bland nervcellerna i min ryggrad. Det har inte hänt än med "Sounds of the Universe". På "Playing the Angel" fanns "John the Revelator" och "Macro", men här... nja...
Jag skall ge den ett par vändor till innan jag avfärdar den. Därmed inte sagt att "Sounds of the Universe" är en DÅLIG skiva. Det skall mycket till innan jag påstår något sådant om mina husgudar Depeche Mode.
PS: Är det någon som vill ha en inbjudan till Spotify så har jag ett antal invites kvar att dela med mig av.
Intressant?
Andra bloggare om:
Depeche Mode, Sounds of the Universe, Spotify
Det är en ganska bitter samling låtar, trasiga känslomässigt. Jag tror banne mig hr. Gore har råkat illa ut, känslomässigt.
Det åsido, så är "Sounds of the Universe" ändå en ganska positiv utgåva. Soundmässigt påminner den om de lite grövre och ruffigare Ultra och Violator, men jag måste erkänna att det har blivit mindre melodiöst. Hur sjuttan låter exempelvis "Hole to Feed"? Den börjar bra, men... sången låter inte "rätt" och det brukar nästan aldrig hända. Det harmoniserar inte riktigt.
"Jezebel" å sin sida är riktigt fin, men jag får hissmusikkänsla av den. Vad ÄR det för beat egentligen? Det finns ingen "Shake the Disease", ingen "Black Celebration", ingen "Home". Inte än i vilket fall. Vanligtvis brukar en ny skiva ha åtminstone en låt som går rätt in i neocortex och vispar runt bland nervcellerna i min ryggrad. Det har inte hänt än med "Sounds of the Universe". På "Playing the Angel" fanns "John the Revelator" och "Macro", men här... nja...
Jag skall ge den ett par vändor till innan jag avfärdar den. Därmed inte sagt att "Sounds of the Universe" är en DÅLIG skiva. Det skall mycket till innan jag påstår något sådant om mina husgudar Depeche Mode.
PS: Är det någon som vill ha en inbjudan till Spotify så har jag ett antal invites kvar att dela med mig av.
Intressant?
Andra bloggare om:
Depeche Mode, Sounds of the Universe, Spotify
Friday, April 17, 2009
Camilla Lindberg gör samma misstag...
...som Pär Ström.
I sin debattartikel pratar hon om jämställdhet och det är BRA åsikter. Åsiker som jag som feminist håller med om. Det finns en ensidig debatt i det politiska Sverige idag.
Men lösningen på problemet är inte att säga som Camilla Lindberg
Den sortens debatt - där motsatsförhållanden på något vis måste råda - leder ingenstans. Lindberg säger det själv:
Jag säger att det snarare är så här:
Fokus har skiftats till att utmåla feminismen som problemet. Av samhället. För att männen inte vet hur de skall agera för att faktiskt jobba för sin egen jämställdhet. Självklart borde vi hjälpa dem. Och självklart hjälper jag till så ofta jag kan, om jag kan, när jag kan.
Men hur hjälpbenägen blir jag när jag får höra att jag är rabiat, radikal, extremist, skyller allt på männen, ägnar mig åt offertänk, inte TAR TAG i SAMTLIGA jämställdhetsproblem som FINNS på hela jävla JORDEN helst IGÅR!!
Inte särskilt.
Visst kan vi diskutera. Men då måste debatten sluta vara så överjävla polariserad, och BÅDE män OCH kvinnor måste inse att debatten ÄR polariserad och extrem och fylld med stereotyper och fördomar.
Camilla Lindberg, jag håller med dig. Det fokuseras för lite på männen i jämställdhetsdebatten. Det fokuseras för mycket på att tycka synd om, det fokuseras för mycket på hur dumma alla feminister är. Och om vi skall stå och kasta skit på varandra så kommer vi ingenstans.
Intressant?
Läs andra bloggare om:
Camilla Lindberg, feminism, jämställdhet, Newsmill
I sin debattartikel pratar hon om jämställdhet och det är BRA åsikter. Åsiker som jag som feminist håller med om. Det finns en ensidig debatt i det politiska Sverige idag.
Men lösningen på problemet är inte att säga som Camilla Lindberg
Stå på dig man, annars gör någon feminist det!
Den sortens debatt - där motsatsförhållanden på något vis måste råda - leder ingenstans. Lindberg säger det själv:
Båda sidorna borde vara fokus. Men så är det inte. Fokus är nu lika ensidigt och lika könsbundet som det var när vi tog de första stegen mot jämställdhet, men det har skiftat från mäns förminskande av kvinnor till att ständigt utmåla männen som problemet.
Jag säger att det snarare är så här:
Fokus har skiftats till att utmåla feminismen som problemet. Av samhället. För att männen inte vet hur de skall agera för att faktiskt jobba för sin egen jämställdhet. Självklart borde vi hjälpa dem. Och självklart hjälper jag till så ofta jag kan, om jag kan, när jag kan.
Men hur hjälpbenägen blir jag när jag får höra att jag är rabiat, radikal, extremist, skyller allt på männen, ägnar mig åt offertänk, inte TAR TAG i SAMTLIGA jämställdhetsproblem som FINNS på hela jävla JORDEN helst IGÅR!!
Inte särskilt.
Visst kan vi diskutera. Men då måste debatten sluta vara så överjävla polariserad, och BÅDE män OCH kvinnor måste inse att debatten ÄR polariserad och extrem och fylld med stereotyper och fördomar.
Camilla Lindberg, jag håller med dig. Det fokuseras för lite på männen i jämställdhetsdebatten. Det fokuseras för mycket på att tycka synd om, det fokuseras för mycket på hur dumma alla feminister är. Och om vi skall stå och kasta skit på varandra så kommer vi ingenstans.
Intressant?
Läs andra bloggare om:
Camilla Lindberg, feminism, jämställdhet, Newsmill
Stardock och Demigod
Stardock, utvecklarna bakom Demigod har genom sin tidiga release på nätet fått en hint om hur utbredd piratkopieringen är, åtminstone för ett spel, nämligen sagda Demigod.
Kotaku rapporterar att när Stardocks spel släpptes för tidigt strax innan påsk, så fick företaget jobba övertid. Men inte nog med det. Nu kunde man också se hur många som betalat för sig.
Siffrorna är inte särskilt uppmuntrande. Av ca 120.000 spelare var 18.000 betalande kunder. Resten, drygt 102.000 spelare, använde sig av piratade versioner av spelet.
Och så undrar konsumenterna varför företagen använder sig av DRM?
Jag hänger på Kotakus uppmaning. Kom igen. Betala för er.
Intressant?
Andra bloggare om:
Demigod, kotaku, pirater, fildelning, skärpning
Kotaku rapporterar att när Stardocks spel släpptes för tidigt strax innan påsk, så fick företaget jobba övertid. Men inte nog med det. Nu kunde man också se hur många som betalat för sig.
Siffrorna är inte särskilt uppmuntrande. Av ca 120.000 spelare var 18.000 betalande kunder. Resten, drygt 102.000 spelare, använde sig av piratade versioner av spelet.
Och så undrar konsumenterna varför företagen använder sig av DRM?
Jag hänger på Kotakus uppmaning. Kom igen. Betala för er.
Intressant?
Andra bloggare om:
Demigod, kotaku, pirater, fildelning, skärpning
Thursday, April 16, 2009
Ny ryker Pär Ström
Nu ryker han ur bloggar jag länkar till. Det finns gränser, till och med för vad jag står ut med från en intelligent och klarsynt integritetsexpert.
Pär Ström leker jämställdhetsexpert och han gör det med samma medel som "män" "alltid" har angripit problem på. (Notera citattecknen, okej?)
Aggressivt och med noll koll.
Anledningen är ännu en artikel på Newsmill. Pär Ström är ett genuspucko, and you may quote me on that.
Tack och adjö herr Ström.
Intressant?
Andra bloggare om:
genusperspektiv, pucko, Pär Ström
Pär Ström leker jämställdhetsexpert och han gör det med samma medel som "män" "alltid" har angripit problem på. (Notera citattecknen, okej?)
Aggressivt och med noll koll.
Anledningen är ännu en artikel på Newsmill. Pär Ström är ett genuspucko, and you may quote me on that.
Tack och adjö herr Ström.
Intressant?
Andra bloggare om:
genusperspektiv, pucko, Pär Ström
Wednesday, April 15, 2009
Tale of the Flower
Fler animasheranimationer.
Den här gjorde jag på tre minuter och det resulterade i 30 sekunders animation. Jäkligt trevligt gränssnitt med andra ord.
Tale of the Flower by devilkitten
Make your own | Clone and edit
Intressant?
Andra bloggare om:
Animasher, Tale of the Flower, roligt
Den här gjorde jag på tre minuter och det resulterade i 30 sekunders animation. Jäkligt trevligt gränssnitt med andra ord.
Tale of the Flower by devilkitten
Make your own | Clone and edit
Intressant?
Andra bloggare om:
Animasher, Tale of the Flower, roligt
Tuesday, April 14, 2009
Meme och bloggosfären
De som är intresserade av bloggosfären - och vilka är inte det? - kommer förmodligen att uppskatta det här talet av James Surowiecki. I korta ordalag så ställer han upp två motsatsförhållanden som jag själv observerat.
1. Kollektivt tänkande människor - kollektiv intelligens - är smartare än en enskild människa. Bloggosfären består av en mängd människor, vilket borde innebära att bloggosfären är enormt smart, och att bloggosfären borde vara värdefull ur ett samhällsperspektiv. Alla får en röst och vi kan komma åt information som vi annars inte kommit åt.
2. Det är lätt att bli kär i internet. Det är lätt att tänka att nätverk är jättebra. Och det är det, i många fall. Men ju närmare vi nätverkar, desto svårare är det för oss att vara oberoende. Ju mer vi blir beroende av nätverket desto mer likriktar vi våra åsiktar. Och grupper är bara smarta om individerna är oberoende. Kollektiv intelligens kräver oberoende tänkande.
När en gång ett meme kommer igång och fått fart, desto svårare är det är bryta emot det.
Surowiecki gör en liknelse med myror. Myror är självorganiserade varelser, som vanligvis klarar av i grupp mycket mer än som individer. Men det finns också en baksida till självorganiserade system. Om den ledande myran går vilse och ingen av myrorna hittar tillbaka, så följer myrorna helt sonika den myran som går framför. Det kan resultera i att myrorna till slut går ihjäl sig. Surowiecki pratar om en hög med soldatmyror som hamnade i ett cirkelmönster och gick i två dagar innan de dog.
Problemet med bloggosfären är att det här självordnande systemet kan upprepa ett meme gång på gång på gång och på så sätt likrikta diskussionen, och istället för att höja den kollektiva intelligensen, sänka den totalt.
OBS: Den här videon innehåller scener från tsunamikatastrofen! Kan vara känsliga scener.
Tyvärr tror jag - det är ännu så länge en teori - att den sociala aspekten av bloggosfären har tagit överhanden. Det är viktigare att "vara någon" att bli länkad till, än att bevara sitt oberoende tänkande. Jag har själv känt av ett socialt tryck att likrikta mig, att ställa mig i ett led och enbart ett led och hålla mig där. Att försöka införa gråskalor i en diskussion, vare sig det handlar om en forumsdiskussion eller en bloggdiskussion är stort sett meningslöst, eftersom meme-anhängarna kommer att vara en så stark kraft att den enskilda (avvikande) rösten drunknar i sammanhanget. Problemet är också att internet föder en enorm lojalitetskänsla.
Och nu har jag bara pratat om problemen och inte det positiva, MEN jag pratar om problemen eftersom positiva röster om bloggosfären för tillfället (enligt min egen upplevelse, så klart) har överhanden i diskussionsmolnet.
Kort sagt - inse faran i att inte tänka själv. Och tänk själv. Gör inte avkall på dina egna åsikter, bara för att något "ska vara" på ett visst sätt eller för att man "ska tänka" på ett visst sätt.
Dan Dennett och Susan Blackmoore om memes, för er som aldrig hört talas om dem tidigare.
Intressant?
Andra bloggare om:
TED, memes, bloggar, bloggosfären, kollektiv intelligens
1. Kollektivt tänkande människor - kollektiv intelligens - är smartare än en enskild människa. Bloggosfären består av en mängd människor, vilket borde innebära att bloggosfären är enormt smart, och att bloggosfären borde vara värdefull ur ett samhällsperspektiv. Alla får en röst och vi kan komma åt information som vi annars inte kommit åt.
2. Det är lätt att bli kär i internet. Det är lätt att tänka att nätverk är jättebra. Och det är det, i många fall. Men ju närmare vi nätverkar, desto svårare är det för oss att vara oberoende. Ju mer vi blir beroende av nätverket desto mer likriktar vi våra åsiktar. Och grupper är bara smarta om individerna är oberoende. Kollektiv intelligens kräver oberoende tänkande.
När en gång ett meme kommer igång och fått fart, desto svårare är det är bryta emot det.
Surowiecki gör en liknelse med myror. Myror är självorganiserade varelser, som vanligvis klarar av i grupp mycket mer än som individer. Men det finns också en baksida till självorganiserade system. Om den ledande myran går vilse och ingen av myrorna hittar tillbaka, så följer myrorna helt sonika den myran som går framför. Det kan resultera i att myrorna till slut går ihjäl sig. Surowiecki pratar om en hög med soldatmyror som hamnade i ett cirkelmönster och gick i två dagar innan de dog.
Problemet med bloggosfären är att det här självordnande systemet kan upprepa ett meme gång på gång på gång och på så sätt likrikta diskussionen, och istället för att höja den kollektiva intelligensen, sänka den totalt.
OBS: Den här videon innehåller scener från tsunamikatastrofen! Kan vara känsliga scener.
Tyvärr tror jag - det är ännu så länge en teori - att den sociala aspekten av bloggosfären har tagit överhanden. Det är viktigare att "vara någon" att bli länkad till, än att bevara sitt oberoende tänkande. Jag har själv känt av ett socialt tryck att likrikta mig, att ställa mig i ett led och enbart ett led och hålla mig där. Att försöka införa gråskalor i en diskussion, vare sig det handlar om en forumsdiskussion eller en bloggdiskussion är stort sett meningslöst, eftersom meme-anhängarna kommer att vara en så stark kraft att den enskilda (avvikande) rösten drunknar i sammanhanget. Problemet är också att internet föder en enorm lojalitetskänsla.
Och nu har jag bara pratat om problemen och inte det positiva, MEN jag pratar om problemen eftersom positiva röster om bloggosfären för tillfället (enligt min egen upplevelse, så klart) har överhanden i diskussionsmolnet.
Kort sagt - inse faran i att inte tänka själv. Och tänk själv. Gör inte avkall på dina egna åsikter, bara för att något "ska vara" på ett visst sätt eller för att man "ska tänka" på ett visst sätt.
Dan Dennett och Susan Blackmoore om memes, för er som aldrig hört talas om dem tidigare.
Intressant?
Andra bloggare om:
TED, memes, bloggar, bloggosfären, kollektiv intelligens
Monday, April 13, 2009
Helliden
Jag hittade två bilder från Helliden som jag bara måste posta här. Det ena är ett porträtt på Stellan, och det andra är en bild på Kajsa och Lotta.
Jag lade upp dem på Facebook också, tillsammans med mustaschbilderna. Jag skippade en av dem, den där Tina gör hitlerhälsning, mest för att det... ja... kan tolkas som hets mot folkgrupp.
Det var en rolig kväll. Någon av oss hade akvareller, och så helt plötsligt hade vi mustascher... Jag finns inte med på bild, för jag höll i kameran, men det var roligt. Framförallt var det... trivsamt. Vi bodde tillsammans i ett hus på Öland och gjorde inte mycket annat än att måla, fotografera och skissa. Hur underbart var inte det? Så nu sitter jag här och längtar till bättre tider. Bättre som i "tänk om jag kunde återuppleva den tiden?"
Det var en lisa för själen att spendera tid enbart på skapande. Jag som lever med Luther på ryggen vet hur befriande det är när hela tillvaron går ut på att GÖRA saker, påtagliga saker.
Jag lade upp dem på Facebook också, tillsammans med mustaschbilderna. Jag skippade en av dem, den där Tina gör hitlerhälsning, mest för att det... ja... kan tolkas som hets mot folkgrupp.
Det var en rolig kväll. Någon av oss hade akvareller, och så helt plötsligt hade vi mustascher... Jag finns inte med på bild, för jag höll i kameran, men det var roligt. Framförallt var det... trivsamt. Vi bodde tillsammans i ett hus på Öland och gjorde inte mycket annat än att måla, fotografera och skissa. Hur underbart var inte det? Så nu sitter jag här och längtar till bättre tider. Bättre som i "tänk om jag kunde återuppleva den tiden?"
Det var en lisa för själen att spendera tid enbart på skapande. Jag som lever med Luther på ryggen vet hur befriande det är när hela tillvaron går ut på att GÖRA saker, påtagliga saker.
Wednesday, April 8, 2009
Guldkorn
Jag har som sagt börjat rensa bland mina negativ. Inte visste jag att jag hade över hundra rullar film som skulle scannas... Men nu har jag drygt 40 rullar kvar, med 35 neg i varje. Det blir en del. Men jag har hittat ett par guldkorn som jag tänkte dela med mig av, eftersom... tja, jag har inte skrivit här på ett tag och det jag har skrivit har varit så där lagom marginellt intressant. Inte för att det här är MER intressant, men det är finare att titta på än upptagningar om vår buggiga moralkod. Kanske.
Först ut är en av mina favorittennfigurer. Min Eldar Farseer som blev så färgglad och fin. Min enda ånger i det här är att jag inte kan hitta några bilder på den ENORMA borg jag byggde som terräng och som syns lite i bakgrunden. Den hade allt. Stora fönster med aluminium-mesh. Små blyglasfönster gjorda av glasmosaik... Mossa på väggarna... Nåja.
Den andra bilden är en liten gjuten silverdrake med massor av oxideringsmedel på sig. Men bilden blev fin i alla fall. Den här gjorde jag någon gång på tidigt 90-tal när jag gick på Hellidens Folkhögskola.
Visst är den söt? Det finns så mycket mer som jag hittar i mina gömmor så det är inte sant. Den lilla draken är för övrigt till salu. Jag vet inte vad jag skall göra med den, så är det någon som är intresserad är det bara att hojta. Kan tänka mig att det är ungefär 200 kr material i den om man räknar med vaxet den skulpterades i och silvret som den är gjuten i. Kanske en 250 - 300 spänn vore lagom? Apropå det så hittade jag dessutom en hel hög silversmycken i en påse som jag (nästan) hade glömt att jag hade. Det här är ett samarbete mellan mig och Bea Szenfeldt som gick på skolan samtidigt som jag gick där. Hon gjorde söta kattbilder och jag ville göra om dem till smycken.
Visst är den charmig? Den passar jättebra på exempelvis ett sidenband och att användas som choker, för på baksidan sitter två byglar som är avpassade efter ett 1,5 cm brett sammetsband.
Åter till verkligheten. Nu i Påsk blir det mycket jobb med hemsidan.
Intressant?
Andra bloggare om:
silver, drake, Hellidens Folkhögskola, tennfigurer
Först ut är en av mina favorittennfigurer. Min Eldar Farseer som blev så färgglad och fin. Min enda ånger i det här är att jag inte kan hitta några bilder på den ENORMA borg jag byggde som terräng och som syns lite i bakgrunden. Den hade allt. Stora fönster med aluminium-mesh. Små blyglasfönster gjorda av glasmosaik... Mossa på väggarna... Nåja.
Den andra bilden är en liten gjuten silverdrake med massor av oxideringsmedel på sig. Men bilden blev fin i alla fall. Den här gjorde jag någon gång på tidigt 90-tal när jag gick på Hellidens Folkhögskola.
Visst är den söt? Det finns så mycket mer som jag hittar i mina gömmor så det är inte sant. Den lilla draken är för övrigt till salu. Jag vet inte vad jag skall göra med den, så är det någon som är intresserad är det bara att hojta. Kan tänka mig att det är ungefär 200 kr material i den om man räknar med vaxet den skulpterades i och silvret som den är gjuten i. Kanske en 250 - 300 spänn vore lagom? Apropå det så hittade jag dessutom en hel hög silversmycken i en påse som jag (nästan) hade glömt att jag hade. Det här är ett samarbete mellan mig och Bea Szenfeldt som gick på skolan samtidigt som jag gick där. Hon gjorde söta kattbilder och jag ville göra om dem till smycken.
Visst är den charmig? Den passar jättebra på exempelvis ett sidenband och att användas som choker, för på baksidan sitter två byglar som är avpassade efter ett 1,5 cm brett sammetsband.
Åter till verkligheten. Nu i Påsk blir det mycket jobb med hemsidan.
Intressant?
Andra bloggare om:
silver, drake, Hellidens Folkhögskola, tennfigurer
Thursday, April 2, 2009
Wired fattar vinken... lite sent.
Wired har skrivit en artikel om speldesignern bakom "Settlers of Catan". Visst är det smutt att brädspel får lite "fin" uppmärksamhet, men för att vara en tidning som har fingret på pulsen på de flesta trender var det här lite väl långsamt.
Läs och njut.
Settlers of Catan i Wired
Intressant?
Andra bloggare om:
Settlers of Catan, wired, speldesign, brädspel
Läs och njut.
Settlers of Catan i Wired
Intressant?
Andra bloggare om:
Settlers of Catan, wired, speldesign, brädspel
TED igen
TED är fantastiskt, TED öppnar din hjärna.
Öppna din hjärna och lyssna på Jonathan Haidt som pratar om moral.
Öppna din hjärna och lyssna på Jonathan Haidt som pratar om moral.
Wednesday, April 1, 2009
Jag tror inte ett skit på mänskligheten
och det beror inte på att jag på något vis är mer bitter eller deppig än någon annan. Det beror på det här:
Vi vill hellre ha en belöning NU än senare.
Vi fuskar hellre lite än beter oss ärligt, särskilt i sammanhang där pengarna inte "syns" eller är påtagliga.
Vi är drivna av total egoism.
De flesta av oss i alla fall.
En kamrat utmanade mig i att bevisa att altruism finns. Det går inte. Oavsett vad man gör, humanitärt eller inte, så gör jag allt jag gör i grund och botten för att jag själv skall må bra. Visst bryr jag mig lite om mina närmsta vänner och kamrater, men utanför den kretsen - tja - couldn't care less, egentligen. Inte på en daglig basis. De som bryr sig är exceptionella, och de får också ofta ut en känslomässig belöning av det.
Människor är ena jävla grisar. Särskilt när vi kan dölja oss bakom anonymitet och slipper se våra motståndare i ansiktet. Då kan vi säga vad vi vill utan att riskera bestraffning.
Jag är inte bitter. Jag är en idealist. Och jag har en strikt moralkod som jag lever efter. Snacka om att det har skapat problem.
Vi vill hellre ha en belöning NU än senare.
Vi fuskar hellre lite än beter oss ärligt, särskilt i sammanhang där pengarna inte "syns" eller är påtagliga.
Vi är drivna av total egoism.
De flesta av oss i alla fall.
En kamrat utmanade mig i att bevisa att altruism finns. Det går inte. Oavsett vad man gör, humanitärt eller inte, så gör jag allt jag gör i grund och botten för att jag själv skall må bra. Visst bryr jag mig lite om mina närmsta vänner och kamrater, men utanför den kretsen - tja - couldn't care less, egentligen. Inte på en daglig basis. De som bryr sig är exceptionella, och de får också ofta ut en känslomässig belöning av det.
Människor är ena jävla grisar. Särskilt när vi kan dölja oss bakom anonymitet och slipper se våra motståndare i ansiktet. Då kan vi säga vad vi vill utan att riskera bestraffning.
Jag är inte bitter. Jag är en idealist. Och jag har en strikt moralkod som jag lever efter. Snacka om att det har skapat problem.
Piratandet är upphovsrättshavarnas fel
Jag har under de närmaste veckorna suttit och tagit del dels av en rad videos från TED (en alldeles utmärkt källa till rolig kunskap som jag verkligen rekommenderar) samt nu senast från Wired.
Det visar sig att Apples App Store har råkat ut för piratkopierade applikationer, vilket slår tillbaka både på App Storen och iPhone-utvecklarna som ju gärna vill ha pengar för det de utvecklar. Åtminstone de som tar betalt för sina apps. Det finns många bra gratisappar också, och var jag vet kan man även testa många av dem när de precis kommer ut till discount-priser. Men det räcker tydligen inte för piraterna, för så här säger en av dem:
Det är alltså Apples fel för att de inte tillgodoser behoven hos användarna. Hmm... Jag vet inte... När jag inte behöver betala mer än 30 - 40 pix för en app så känns det jävligt onödigt, rent ut sagt, att kunna testa den innan. Jag har köpt dåliga appar, men hey, det är inte mer än ett par tjugor det handlar om. Pengar jag kanske kunde ha lagt på en påse potatis eller varför inte, en burk med Ben & Jerrys Cherry Garcia.
Det är skitsummor det handlar om. I alla fall är det det för de apparna jag vill ha. Jag vill å andra sidan inte ha 800 appar, som piraterna verkar tro.
Tydligen finns det dyrare appar. Bee.Jives IM applikation kostar $16. Det bir ungefär 130 spänn. Det är tre påsar potatis och en bit kött. Eller en DVD-film. Oj. Glömde. Pirater betalar inte för DVD-filmer heller... Attans.
Det som är tråkigast är inställningen från utvecklarna som säger "man får räkna med piratverksamhet". Varför skall man BEHÖVA räkna med piratverksamhet? Här har vi ett digitalt distributionsnätverk som FUNKAR och det är det samtliga förespråkare för fildelning av upphovsrättsskyddat material har efterfrågat och ändå så dyker piraterna upp som små parasiter och knäcker apparna. Vad i helvete? För en jävligt dålig ursäkt som att Apple inte tillhandahåller trial-versioner? Jag köper det inte.
Vi vill alla se oss i spegeln och må bra. Det finns en personlig gräns som vi inte går över när det gäller att stjäla grejer. Vanligtvis är det lättare att stjäla om andra ur samma grupp också stjäl och det finns en tillåtande attityd.
Alla de här skälen föreligger ju - kopiering är inte att ta något fysiskt, och det är jävligt många som ägnar sig åt fildelning av upphovsrättsskyddat material. Åtminstone hörs de jävligt högt.
Dessutom så är det lättare ur en personligt moralisk synvinkel att stjäla sådant som inte är pengar. Dan Ariely pratar om att det var lättare för college studenter att sno en cola ur kylen än att ta en endollarssedel på ett fat. Hur skall vi då tolka debatten om fildelning av upphovsrättsskyddat material? "Det är ju bara en kopia, ingen förlorar på det". Näe. Det är ju bara en cola. Den har inget direkt monetärt värde kopplat till sig, alltså är det lättare att stjäla.
Det är bara att inse, kära fildelare av upphovsrättsskyddat material, att DU STJÄL, din jävel. Du tillägnar dig material som inte är ditt att tillägna dig. Bäst att du lever med bilden av dig själv som en tjuv nu, för det är precis vad du är. Det finns inga förskönande omständigheter. Bara för att "alla andra" gör det, så betyder det inte att ditt brott blir mindre.
Vanligtvis brukar jag säga att jag själv inte tillägnar mig material som inte rätteligen är mitt, men att jag inte bryr mig om hur andra gör. Idag bryr jag mig om hur andra gör. Idag anser jag att du som använder bittorrent eller någon annan teknologi som gör det möjligt för dig att dra hem en massa material som du egentligen inte har rätt till, borde skämmas ögonen ur dig. Väx upp. Betala för det du köper.
Varför säger jag det här nu? För att det är första April? Näe, snarare för att tjäna som en motpol till den ensidiga, "piratpositiva" debatten som förs, och för att Wired med sin artikel bekräftar en misstanke jag har haft ett tag nu. Gratisalternativ och bra digitala distributionsmodeller hjälper inte. Piratverksamheten fortsätter. Gratis är gott, och så länge gratis är gott och i det närmaste ostraffat, så kommer gratis fortfarande vara det fildelningstomtarna väljer.
EDIT: Självklart så skriver jag det här därför att jag själv vill må bra av att jag är en moraltant. Den reflektionen undgår mig inte. Men poängen är kanske att vi i det långa loppet skulle må bättre allihop om vi var lite mer moraltantiga, lite mer respektfyllda inför varandras arbeten, inför varandras åtaganden. Det är svårt att se hur mitt beteende NU påverkar en industri SEN, eller hur? Vad händer om vi avverkar upphovsrätten? Kommer vi att ha kvar några företag eller konstnärer som bygger saker vi verkligen kan värdesätta? Eller kommer det att bli en stor sörja av intetsägande popmusik och hötorgskonst? Jag är själv en människa som delar med mig av det jag gör, som exempelvis regler och äventyr, men av den anledningen att jag har en stadig försörjning på annat håll. Hade jag behövt leva på mitt scenarioskriveri, eller på mina föreläsningar, eller på what have you, då hade jag tagit betalt för det. Jag är bekymrad därför att jag inte ser att problemet löser sig med de modeller som finns, och om det inte gör det - hur skall vi då kunna ha en levande kultur även på nätet? Det kommer nämligen alltid att finnas fler som är passiva konsumenter än de som är aktiva deltagare i kulturen.
Intressant?
Andra bloggare om:
upphovsrätt, fildelning, piratkopiering, apple, iphone, wired, TED
Det visar sig att Apples App Store har råkat ut för piratkopierade applikationer, vilket slår tillbaka både på App Storen och iPhone-utvecklarna som ju gärna vill ha pengar för det de utvecklar. Åtminstone de som tar betalt för sina apps. Det finns många bra gratisappar också, och var jag vet kan man även testa många av dem när de precis kommer ut till discount-priser. Men det räcker tydligen inte för piraterna, för så här säger en av dem:
"We want people to think of these as trial apps since Apple doesn't allow trials of apps before purchase," said "Omar," one of the creators of the site, who refused to disclose his real name to Wired.com. "It's Apple's fault for not putting up a trials system."
Det är alltså Apples fel för att de inte tillgodoser behoven hos användarna. Hmm... Jag vet inte... När jag inte behöver betala mer än 30 - 40 pix för en app så känns det jävligt onödigt, rent ut sagt, att kunna testa den innan. Jag har köpt dåliga appar, men hey, det är inte mer än ett par tjugor det handlar om. Pengar jag kanske kunde ha lagt på en påse potatis eller varför inte, en burk med Ben & Jerrys Cherry Garcia.
Det är skitsummor det handlar om. I alla fall är det det för de apparna jag vill ha. Jag vill å andra sidan inte ha 800 appar, som piraterna verkar tro.
Pirated iPhone applications appear in a number of places. There is, for example, a 5.4 gigabyte Torrent file called the X-Mas iBrain Pack, which contains 808 cracked iPhone applications.
Tydligen finns det dyrare appar. Bee.Jives IM applikation kostar $16. Det bir ungefär 130 spänn. Det är tre påsar potatis och en bit kött. Eller en DVD-film. Oj. Glömde. Pirater betalar inte för DVD-filmer heller... Attans.
Det som är tråkigast är inställningen från utvecklarna som säger "man får räkna med piratverksamhet". Varför skall man BEHÖVA räkna med piratverksamhet? Här har vi ett digitalt distributionsnätverk som FUNKAR och det är det samtliga förespråkare för fildelning av upphovsrättsskyddat material har efterfrågat och ändå så dyker piraterna upp som små parasiter och knäcker apparna. Vad i helvete? För en jävligt dålig ursäkt som att Apple inte tillhandahåller trial-versioner? Jag köper det inte.
Vi vill alla se oss i spegeln och må bra. Det finns en personlig gräns som vi inte går över när det gäller att stjäla grejer. Vanligtvis är det lättare att stjäla om andra ur samma grupp också stjäl och det finns en tillåtande attityd.
Alla de här skälen föreligger ju - kopiering är inte att ta något fysiskt, och det är jävligt många som ägnar sig åt fildelning av upphovsrättsskyddat material. Åtminstone hörs de jävligt högt.
Dessutom så är det lättare ur en personligt moralisk synvinkel att stjäla sådant som inte är pengar. Dan Ariely pratar om att det var lättare för college studenter att sno en cola ur kylen än att ta en endollarssedel på ett fat. Hur skall vi då tolka debatten om fildelning av upphovsrättsskyddat material? "Det är ju bara en kopia, ingen förlorar på det". Näe. Det är ju bara en cola. Den har inget direkt monetärt värde kopplat till sig, alltså är det lättare att stjäla.
Det är bara att inse, kära fildelare av upphovsrättsskyddat material, att DU STJÄL, din jävel. Du tillägnar dig material som inte är ditt att tillägna dig. Bäst att du lever med bilden av dig själv som en tjuv nu, för det är precis vad du är. Det finns inga förskönande omständigheter. Bara för att "alla andra" gör det, så betyder det inte att ditt brott blir mindre.
Vanligtvis brukar jag säga att jag själv inte tillägnar mig material som inte rätteligen är mitt, men att jag inte bryr mig om hur andra gör. Idag bryr jag mig om hur andra gör. Idag anser jag att du som använder bittorrent eller någon annan teknologi som gör det möjligt för dig att dra hem en massa material som du egentligen inte har rätt till, borde skämmas ögonen ur dig. Väx upp. Betala för det du köper.
Varför säger jag det här nu? För att det är första April? Näe, snarare för att tjäna som en motpol till den ensidiga, "piratpositiva" debatten som förs, och för att Wired med sin artikel bekräftar en misstanke jag har haft ett tag nu. Gratisalternativ och bra digitala distributionsmodeller hjälper inte. Piratverksamheten fortsätter. Gratis är gott, och så länge gratis är gott och i det närmaste ostraffat, så kommer gratis fortfarande vara det fildelningstomtarna väljer.
EDIT: Självklart så skriver jag det här därför att jag själv vill må bra av att jag är en moraltant. Den reflektionen undgår mig inte. Men poängen är kanske att vi i det långa loppet skulle må bättre allihop om vi var lite mer moraltantiga, lite mer respektfyllda inför varandras arbeten, inför varandras åtaganden. Det är svårt att se hur mitt beteende NU påverkar en industri SEN, eller hur? Vad händer om vi avverkar upphovsrätten? Kommer vi att ha kvar några företag eller konstnärer som bygger saker vi verkligen kan värdesätta? Eller kommer det att bli en stor sörja av intetsägande popmusik och hötorgskonst? Jag är själv en människa som delar med mig av det jag gör, som exempelvis regler och äventyr, men av den anledningen att jag har en stadig försörjning på annat håll. Hade jag behövt leva på mitt scenarioskriveri, eller på mina föreläsningar, eller på what have you, då hade jag tagit betalt för det. Jag är bekymrad därför att jag inte ser att problemet löser sig med de modeller som finns, och om det inte gör det - hur skall vi då kunna ha en levande kultur även på nätet? Det kommer nämligen alltid att finnas fler som är passiva konsumenter än de som är aktiva deltagare i kulturen.
Intressant?
Andra bloggare om:
upphovsrätt, fildelning, piratkopiering, apple, iphone, wired, TED
Subscribe to:
Posts (Atom)
