Wednesday, April 1, 2009

Piratandet är upphovsrättshavarnas fel

Jag har under de närmaste veckorna suttit och tagit del dels av en rad videos från TED (en alldeles utmärkt källa till rolig kunskap som jag verkligen rekommenderar) samt nu senast från Wired.

Det visar sig att Apples App Store har råkat ut för piratkopierade applikationer, vilket slår tillbaka både på App Storen och iPhone-utvecklarna som ju gärna vill ha pengar för det de utvecklar. Åtminstone de som tar betalt för sina apps. Det finns många bra gratisappar också, och var jag vet kan man även testa många av dem när de precis kommer ut till discount-priser. Men det räcker tydligen inte för piraterna, för så här säger en av dem:

"We want people to think of these as trial apps since Apple doesn't allow trials of apps before purchase," said "Omar," one of the creators of the site, who refused to disclose his real name to Wired.com. "It's Apple's fault for not putting up a trials system."


Det är alltså Apples fel för att de inte tillgodoser behoven hos användarna. Hmm... Jag vet inte... När jag inte behöver betala mer än 30 - 40 pix för en app så känns det jävligt onödigt, rent ut sagt, att kunna testa den innan. Jag har köpt dåliga appar, men hey, det är inte mer än ett par tjugor det handlar om. Pengar jag kanske kunde ha lagt på en påse potatis eller varför inte, en burk med Ben & Jerrys Cherry Garcia.

Det är skitsummor det handlar om. I alla fall är det det för de apparna jag vill ha. Jag vill å andra sidan inte ha 800 appar, som piraterna verkar tro.

Pirated iPhone applications appear in a number of places. There is, for example, a 5.4 gigabyte Torrent file called the X-Mas iBrain Pack, which contains 808 cracked iPhone applications.


Tydligen finns det dyrare appar. Bee.Jives IM applikation kostar $16. Det bir ungefär 130 spänn. Det är tre påsar potatis och en bit kött. Eller en DVD-film. Oj. Glömde. Pirater betalar inte för DVD-filmer heller... Attans.

Det som är tråkigast är inställningen från utvecklarna som säger "man får räkna med piratverksamhet". Varför skall man BEHÖVA räkna med piratverksamhet? Här har vi ett digitalt distributionsnätverk som FUNKAR och det är det samtliga förespråkare för fildelning av upphovsrättsskyddat material har efterfrågat och ändå så dyker piraterna upp som små parasiter och knäcker apparna. Vad i helvete? För en jävligt dålig ursäkt som att Apple inte tillhandahåller trial-versioner? Jag köper det inte.



Vi vill alla se oss i spegeln och må bra. Det finns en personlig gräns som vi inte går över när det gäller att stjäla grejer. Vanligtvis är det lättare att stjäla om andra ur samma grupp också stjäl och det finns en tillåtande attityd.

Alla de här skälen föreligger ju - kopiering är inte att ta något fysiskt, och det är jävligt många som ägnar sig åt fildelning av upphovsrättsskyddat material. Åtminstone hörs de jävligt högt.

Dessutom så är det lättare ur en personligt moralisk synvinkel att stjäla sådant som inte är pengar. Dan Ariely pratar om att det var lättare för college studenter att sno en cola ur kylen än att ta en endollarssedel på ett fat. Hur skall vi då tolka debatten om fildelning av upphovsrättsskyddat material? "Det är ju bara en kopia, ingen förlorar på det". Näe. Det är ju bara en cola. Den har inget direkt monetärt värde kopplat till sig, alltså är det lättare att stjäla.

Det är bara att inse, kära fildelare av upphovsrättsskyddat material, att DU STJÄL, din jävel. Du tillägnar dig material som inte är ditt att tillägna dig. Bäst att du lever med bilden av dig själv som en tjuv nu, för det är precis vad du är. Det finns inga förskönande omständigheter. Bara för att "alla andra" gör det, så betyder det inte att ditt brott blir mindre.

Vanligtvis brukar jag säga att jag själv inte tillägnar mig material som inte rätteligen är mitt, men att jag inte bryr mig om hur andra gör. Idag bryr jag mig om hur andra gör. Idag anser jag att du som använder bittorrent eller någon annan teknologi som gör det möjligt för dig att dra hem en massa material som du egentligen inte har rätt till, borde skämmas ögonen ur dig. Väx upp. Betala för det du köper.

Varför säger jag det här nu? För att det är första April? Näe, snarare för att tjäna som en motpol till den ensidiga, "piratpositiva" debatten som förs, och för att Wired med sin artikel bekräftar en misstanke jag har haft ett tag nu. Gratisalternativ och bra digitala distributionsmodeller hjälper inte. Piratverksamheten fortsätter. Gratis är gott, och så länge gratis är gott och i det närmaste ostraffat, så kommer gratis fortfarande vara det fildelningstomtarna väljer.

EDIT: Självklart så skriver jag det här därför att jag själv vill må bra av att jag är en moraltant. Den reflektionen undgår mig inte. Men poängen är kanske att vi i det långa loppet skulle må bättre allihop om vi var lite mer moraltantiga, lite mer respektfyllda inför varandras arbeten, inför varandras åtaganden. Det är svårt att se hur mitt beteende NU påverkar en industri SEN, eller hur? Vad händer om vi avverkar upphovsrätten? Kommer vi att ha kvar några företag eller konstnärer som bygger saker vi verkligen kan värdesätta? Eller kommer det att bli en stor sörja av intetsägande popmusik och hötorgskonst? Jag är själv en människa som delar med mig av det jag gör, som exempelvis regler och äventyr, men av den anledningen att jag har en stadig försörjning på annat håll. Hade jag behövt leva på mitt scenarioskriveri, eller på mina föreläsningar, eller på what have you, då hade jag tagit betalt för det. Jag är bekymrad därför att jag inte ser att problemet löser sig med de modeller som finns, och om det inte gör det - hur skall vi då kunna ha en levande kultur även på nätet? Det kommer nämligen alltid att finnas fler som är passiva konsumenter än de som är aktiva deltagare i kulturen.

Intressant?

Andra bloggare om:
, , , , , ,

9 comments:

Hans Persson said...

Debatten blir knappast mer nyanserad och vettig av att man medvetet blandar ihop begreppen. Stöld är att ta en sak så att den inte längre finns där utan istället på ett annat ställe. Den bestulne har den inte kvar. Upphovsrättsbrott är något annat; det har med kopiering att göra. Att låtsas att det är samma sak är bara ett sätt att grumla vattnet.

devilkitten said...

Aha. Så det är helt okej om jag kopierar lite pengar som sitter på mitt bankkonto då? Att säga att det inte sker en värdeminskning i materialet jag kopierar är heller inte ett giltigt sätt att angripa problemet.

devilkitten said...

Kort sagt vore det jävligt trevligt om de som fildelar upphovsrättsskyddat material faktiskt erkänner att en värdeminskning sker ju fler kopior som sprids, men det är ungefär lika omöjligt som att få mig att sluta jämföra kopiering av material med stöld...

Hans Persson said...

Att kopiera pengar på ditt konto (om du lyckas med det utan att få dem att försvinna någon annan stans ifrån) är antagligen bedrägeri och inte stöld, på samma sätt som upphovsrättsbrott är upphovsrättsbrott och inte stöld. Notera att jag inte sagt något om ifall det är rätt eller fel än, bara att det är vad det är och inte vad det inte är.

En annan variant är att för enkelhetens skull börja kalla alla brott för stöld. Urkundsförfalskning är ett bra exempel; man kopierar någon annans identitet medan de har den kvar. Klart att det är stöld. Lite tvärt emot är våldtäkt. Man tar en trygghet och kanske en oskuld, men efteråt har ingen den kvar, vare sig offret eller brottslingen. Det är säkert stöld i alla fall, för något togs ju. Eller?

Vad det gäller värdeminskningen så beror det på vad för material man tittar på. För musik så är värdet på en skiva i dag litet, och värdet på konserter stort. Ju mer en artists musik sprids, desto mer blir deras konserter värda.

På samma sätt förlorar Blizzard knappast några pengar på om någon sprider WoW-klienten, tvärt om: gratis spridning är gratis marknadsföring, vilket ger mer intäkter.

Jag misstänker att situationen är en annan för teveserier, men det har jag inte koll på. Det är inte enkelt, men det är i alla fall uppenbart att man inte kan säga rakt av att spridning minskar värdet på något oavsett vad det är.

Joakim Andersson said...

Hans, nu kommer vi in på dels juridiskt fikonspråk och dels en slags metafysiskt upplevelse av avad som "mitt" och "ditt".

Betänk detta:

Volvo ägnar tio år åt att utveckal en ny revolutionerande hybridmotor, som går på vattenånga och luft. Den sätts in i en ny Volvo-modell, men redan efter ett par dagar ser vi samma motor i ett antal Fiat; en italiensk uppfinnare har kopierat Volvomotorn och använt den för egna syften.

Betänk detta:
En artist - musiker, författare, skådespelare, konstnär - har ägnat tio år åt att utveckla en kulturell nyskapande entitet (en bok, ett album, en tavla, en extremt underfundig skådespelarinsats med massa belöningar i form av Guldpalmer och Oscars). Ett par dagar efter släppet av det Nyskapande Kulturella - låt oss säga da Vincis Mona Lisa - dyker kopior av det upp.

Ser du någon skillnad?

Det finns ingen skillnad. År av möda är nedlagt i samma sak - att formulera en idé till en konkret produkt, vare sig det är en motor eller en deckare som heter "En Plats I Solen".

STÖLDEN sker inte fysiskt - och det är här det metadysiska resonemanget inträder. STÖLDEN sker när du tar något JAG har kommit på och använder det för egna syften - UTAN att upplysa världen om att det inte är din idé.

När du sen delar med dig av den stulna idén, produktiviserad till fysisk form i exempelvis formatet ljudbok eller MP3-fil av en låt/album, så har du effektivt sett stulit slutprodukten av vad ja gen gång kom på.

Du har, m ao, undergrävt min kulturella integritet. Detta genom att möjliggöra för en stor publi katt ta del av min idé till noll kostnad för publiken.

Jag väntar fortfarande på en godtagbar förklaring - helst en som INTE innehåller formuleringar som "nya affärsmodeller" - på vad kulturskapare ska leva av, när den enda effektiva inkomstkällan för kultur urholkas. Den enda effektiva inkomstkällan för kultur är, så som det ser ut nu, royalties på försålda exemplar.

Brtiney Spears, Bob Dylan, Blizzard Entertainment, Jan Guillou etc etc - storsäljarna - kan leva på vad merchandising, konserter och T-shirts inbringar, men hur ska alla andra kulturskapare leva?

Anhängarna av "deltagarkultur" riktar in sig på det positiva i fildelning, t ex mervärde genom konserter. Problemet är att den stora majoriteten musiker inte har en suck i helvetet att leva på konserter, ens T-shirtförsäljning. Dessutom, i takt med att ljud- och E-böcker blir ett allt vanligare format drabbas också ett traditionellt sett pappersbunder media av den illegala fildelningens negativism; för vem vill gå och lyssna, på konsert, till en författare, som läser upp sin bok? Även om ölen är gratis?

Det krävs en större medvetenhet om intersektionalitetsprincipen, anser jag. Det är gott och väl att kräka ur sig skällsord om populära artister, författare, skådisar - men att för ett ögonblick sänka sig från den omogna, pubertala "allt ert är mitt" teknokratiska PHP-nivån - en nivå som är extremt vanlig bland fildelningsförespråkare, kanske bäst exemplifierat genom uttalanden av Pirate Bay-grundarna i nuvarande rättegång mot desamma -, att sänka sig från den nivån och för ett ögonblick tänka på vad som INGÅR i kulturellt skapande ...

Se där förfaller empatin.

Mig veterligen är inte min egen bok fildelad. Om den så är, må så vara, det förtar inte faktumet att det tog FYRA ÅR att slutföra produkten.

Ska jag leva på folks välvilja för dessa fyra år? Sak jag leva på att folk kommer ihåg att pynta några tior på Paypal?

Eller ska jag leva på de 17% royalty jag trots allt får, enligt nuvarande lagstifnting?

Gissa hur många böcker jag tänker skriva om hela min existens vilar på att du kommer ihåg att besöka Paypal efter att ha tagit ner .pdf-formatet.

Arbetar du gratis? Inte?

Det gör inte jag heller.

(Med "du" menar jag inte dig personligen, utan mer generellt.)

devilkitten said...

@ Hans - jag förstår vad du menar, men i mina ögon blir det inte bättre av att ändra en juridisk definition av handlingen. Handlingen är fortfarande fel enligt lag, och ger återverkningar på industrin som vare sig du eller jag egentligen kan förutse.

Det är sant, det kanske blir jättebra. Det vet jag inte. Det jag har lärt mig av den mänskliga naturen och av hur människor i dagsläget beter sig talar dock emot det.

Hans Persson said...

Jag ska fundera på ett längre svar när jag inte sitter i en kurslokal, men så länge:

Kan majoriteten musiker i dag leva på exemplarförsäljning? Min gissning är nej.

Har du kunnat leva i fyra år på de royalties som du fått på din icke-fildelade bok? Min gissning är nej.

Joakim Andersson said...

Hmm, om jag förstår dig rätt argumenterar du alltså så här:

Eftersom jag har för låga royalties borde det jag producerat vara gratis?

Då går vi trehundra år tillbaka i tiden igen, till mecenatsystemet, där konstnärer, författare, musiker och skådespelare var beroende av Makten för sitt uppehälle.

Ingen de fria konsterna, utan en slätstruken servil konstslav, där endast genierna lyckades lura systemet (Mozart, t ex).

Om jag missuppfattat dig så ber jag om ursäkt på förhand :)

Henrik said...

Men... men... majoriteten av kulturskaparna kunde väl inte leva på sitt arbete i så stor utsträckning innan fildelningen heller? Det är däremot säkert sant att det är ännu färre som kan det idag.

Är det en mänsklig rättighet att kunna leva på kulturarbete? Jag tycker nog det är ett rimligt ställningstagande att man ska kunna leva på sitt arbete och om kultur är ens arbete så borde man väl kunna få leva på det. Men betyder det att alla som _vill_ arbeta med kultur också ska få pengar för det? Ska man ha rätt att tjäna pengar på rörmokeri om man är en usel rörmokare t ex? Jag har inget emot att betala för _bra_ kulturprodukter, men jag vet inte om jag har lust att subventionera alla som _vill_ producera kultur och få betalt för det.

Fotnot: Jag är själv författare med två utgivna böcker och i nuläget förväntar jag mig inte att kunna försörja mig på det, och jag vill heller inte kräva att alla ska köpa mina böcker eller kräva konstnärslön från staten.

Det här har förstår ringa eller ingenting med piratkopiering att göra, vilket jag ber om ursäkt för.