Jag lade upp dem på Facebook också, tillsammans med mustaschbilderna. Jag skippade en av dem, den där Tina gör hitlerhälsning, mest för att det... ja... kan tolkas som hets mot folkgrupp.
Det var en rolig kväll. Någon av oss hade akvareller, och så helt plötsligt hade vi mustascher... Jag finns inte med på bild, för jag höll i kameran, men det var roligt. Framförallt var det... trivsamt. Vi bodde tillsammans i ett hus på Öland och gjorde inte mycket annat än att måla, fotografera och skissa. Hur underbart var inte det? Så nu sitter jag här och längtar till bättre tider. Bättre som i "tänk om jag kunde återuppleva den tiden?"
Det var en lisa för själen att spendera tid enbart på skapande. Jag som lever med Luther på ryggen vet hur befriande det är när hela tillvaron går ut på att GÖRA saker, påtagliga saker.
No comments:
Post a Comment