I sin debattartikel pratar hon om jämställdhet och det är BRA åsikter. Åsiker som jag som feminist håller med om. Det finns en ensidig debatt i det politiska Sverige idag.
Men lösningen på problemet är inte att säga som Camilla Lindberg
Stå på dig man, annars gör någon feminist det!
Den sortens debatt - där motsatsförhållanden på något vis måste råda - leder ingenstans. Lindberg säger det själv:
Båda sidorna borde vara fokus. Men så är det inte. Fokus är nu lika ensidigt och lika könsbundet som det var när vi tog de första stegen mot jämställdhet, men det har skiftat från mäns förminskande av kvinnor till att ständigt utmåla männen som problemet.
Jag säger att det snarare är så här:
Fokus har skiftats till att utmåla feminismen som problemet. Av samhället. För att männen inte vet hur de skall agera för att faktiskt jobba för sin egen jämställdhet. Självklart borde vi hjälpa dem. Och självklart hjälper jag till så ofta jag kan, om jag kan, när jag kan.
Men hur hjälpbenägen blir jag när jag får höra att jag är rabiat, radikal, extremist, skyller allt på männen, ägnar mig åt offertänk, inte TAR TAG i SAMTLIGA jämställdhetsproblem som FINNS på hela jävla JORDEN helst IGÅR!!
Inte särskilt.
Visst kan vi diskutera. Men då måste debatten sluta vara så överjävla polariserad, och BÅDE män OCH kvinnor måste inse att debatten ÄR polariserad och extrem och fylld med stereotyper och fördomar.
Camilla Lindberg, jag håller med dig. Det fokuseras för lite på männen i jämställdhetsdebatten. Det fokuseras för mycket på att tycka synd om, det fokuseras för mycket på hur dumma alla feminister är. Och om vi skall stå och kasta skit på varandra så kommer vi ingenstans.
Intressant?
Läs andra bloggare om:
Camilla Lindberg, feminism, jämställdhet, Newsmill
1 comment:
Kloka ord.
En orsak till att män generellt sett dissar feminismen är att "mansforskning" eller, mer korrekt, "maskulinitetsforskning" är förhållandevis ny. Som akademi har den bara funnits i tiotalet år, innan dess sas det inget eller mycket lite om vad en Man Är och vad en Man Görs Av (Män görs inte av lumpen, men på den nivån ligger fortfarande mansuppfattningen, hos både vissa feminister och majoriteten antifeminister som jämrar sig om att Kuken är bortglömd).
Eftersom mansforskning är så pass ny har den kommit i skymundan. Det är fortfarande ett abstrakt sociologiskt forskande, som till skillnad från femninismen inte omtalas eller omhuldas va vare sig politiker eller andra. Resultatet blir uppfattningen att Männen Är Problemet.
Vilket inte alls är sant. Människor är problemet, och mänskliga normer. Främst av alla är normen att en man inte behöver lyssna till vad kvinnor säger; ja, det finns mängder av exempel på motsatsen, vi kan detaljstudera hela mänskligheten och finna att det alltid finns en person som är förtryckt trots att han inte borde vara det om han ju är man ...
Men den normerande strukturen som sådan, det abstrakta oskrivna som skapar oss till vad vi är, DEN är vad vi ska skärskåda. Inte Olle, vit, hetero, medelålders, som efter skilsmässan måste lära sig steka ägg på en ABF-kurs. Inte Omar, 25, "vit", hetero, som både diskar och dammsuger och tar hand om ungarna medan tjejen är överarbetad Chef.
Där går alltid att hitta en motsats till det påstådda. Jag är en, till exempel.
Det bästa som kunde göras för att bryta skyttegravskriget mellan Hårda Män och Rabiata Feminister, vore att ge mansforskning lika stort utrymme i media, som kvinnoforskning. Annars får vi den här obalansen vi har nu.
Kort sagt: Vi måste våga tala om män, inte som problem och kvinnoförnedrare, utan som män.
Vad är en man? Vad gör en man till man? Hur blir män om de inte _blir_ män? Och en massa andra frågor.
Mansforskning och maskuliniteter är ett ämne som är högintressant, men problemet för många (nte minst de som inte känner till maskuliniteten, som "akademisk" term) är att den har inkorporerats i det de avskyr - feminismen. Följden blir att män ses med genusglasögon, inte sällan politiskt färgade. Och då slutar många att lyssna, för det enda de hör är att De Är Ett Problem.
Det är som i skolan: Om du hela tiden får höra att du är ett problem så skiter du till sist i att lära dig nåt, även om du _vill_. Du är ju körd, från början, så då finns bara Hatet kvar.
Post a Comment