Jag vill ha en panikknapp

Inatt hade jag en obehaglig dröm igen. Efter att ha somnat runt 2-tiden vaknade jag i ett tillstånd som jag absolut inte önskar på någon. Jag låg helt still i sängen och kunde inte röra mig. I ögonvrån närmade sig... något, jag är inte helt säker på vad det var, för jag kunde inte röra huvudet och titta på det.

Jag försökte skrika, men skriket fastnade i halsen, jag försökte röra ögonen, öppna ögonen, vad som helst bara för att kunna ta kontroll över situationen, men jag kom ingenstans, kunde inte göra någonting.

Den här sortens tillstånd kallas hypnopompa hallucinationer och uppstår när hjärnan är vid medvetande, men inte tillåter kroppen att vakna. Det kanske varade i två - tre sekunder, sedan somnade jag snabbt och vaknade igen. Den här gången på riktigt, inklusive muskelkontroll.

Det första jag gjorde var att tända sänglampan. Sedan tände jag resten av lamporna i hela lägenheten och satte mig i soffan och såg på film tills det blev ljust. Sedan kunde jag gå och lägga mig igen.

Jag är fortfarande orolig, fortfarande lite hoppig och ångestbenägen. Det kan bero på att gårdagens näringsintag bestod av... tomater, spenat och gurka i ganska små mängder eftersom jag inte ville gå ner till Tumba C och handla. Jag har även druckit MYCKET kaffe.

Dammit. Jag hatar när min hjärna gör så här emot mig.

Sov mig till månen

Jag somnade runt 22-tiden igår. Lite senare. Och vaknade kl 4 av att *något brakade* i lägenheten. Jag var övertygad om att en mullvadspatrull hade brutit sig upp genom mitt parkettgolv med sin stora jordskruv, och banne mig, innan jag visste ordet av var jag uppe ur sängen och stod och blinkade lite fånigt i ljuset av glödlampan.

Vardagsrumsgolvet var tomt på både jordskruvar och mullvadspatruller.

Jag sover riktigt, riktigt dåligt. Den sömn jag får avbryts av mullvadar och Herr Holms Homonculus. Han satt och pratade på min axel inatt. Det var något vi kom på, snusmumriken och jag, när vi diskuterade hur han skulle kunna bli Den Store Författare vi båda vet att han egentligen är. Det är bara plebejer och patrask som inte insett det än. Att snusmumriken kan lysa lika klart på himlen som vilken Håkan Nesser som helst, alltså.

Herr Holms Homonculus kom av diskussioner om deckare. Herr Holms Homonculus är egentligen en liten detektiv som med sin mästares "hjälp" löser diverse ockulta mysterier. Tror jag. Vi kom bara på titeln och inledningen igår. Vi kanske borde skriva en bok på äventyret vi skrev tillsammans? Det om något är nog snaskigt nog för vilket förlag som helst. Homosexualitet på 1700-talet! Och kungakonspirationer!

Hummm... *tänker*

Eller så tar vi en sak i taget och får klart det som måste bli klart först?

Intressant?

Andra bloggare om:
drömmar, sömnstörningar, författare

Sömnstörd och nätaprillifikation

Övertid igår och inte mycket sömn inatt. Dessutom har min mobils batterier lagt av för dagen.

Kort sagt: elände.

Jag funderar faktiskt på om jag skall drista mig till att uppsöka en sömnexpert för att se om det går att göra något åt mina sömnproblem.

Enligt Jan Hedbert (usprungsartikel finns i GP idag) så är unga killar ännu en riskgrupp. De sitter för länge framför datorn och sover i konstiga intervaller. Det är väl i och för sig inget nytt. Det som däremot ÄR nytt är att forskarna inte kan hjälpa de här unga männen, eftersom deras mat- och sovklocka har gått åt skogen. Tänk om man kunde vara som Skalman? Det hade inte varit helt fel ibland. Så länge man kunde snooza både mat och sov. Ifall man har något annat intressant för sig. Exempelvis som att sitta framför datorn.

Man kan ju misstänka att det är det de här personerna ägnat sig åt. Hedberg konstaterar vidare att sömnstörningar leder till elände, och det kan jag ju skriva upp på. Jag mår riktigt, riktigt kasst för tillfället, beroende på att min annars så väl invanda och rutinerade dygnsrytm har börjat dansa cha-cha med mig. Jag vaknar fortfarande klockan fem, men jag somnar inte förrän vid 11- 12-tiden på kvällen.

Ytterligare (samma) artiklar i DN och SvD, men vad gör man inte för Twingly?

Det som dock gladde mig ganska mycket igår var de många och framförallt intelligenta aprilskämt som florerade i den internetta världen. Roligast var Webhallens "Sid Meier's KiNA", ett Sim-Kina som bland annat hade featuren "Co-op läge för upp till en spelare offline". Roligt, roligt! Systembolaget tänkte starta båtkryssningar och DN rapporterade att Hammarbybacken skulle glasas in. Skistar kontrade!

Säkert att rapportera om det här nu, kan man tycka, men jag hade faktiskt inte tid igår.

Kapad av Pirater!

Dagen efter är hårdast. Jag missade den förbenade föreläsningen, för 1. mannen i receptionen visste inte vad han pratade om, 2. jag kom försent för att få plats i salen. Som för övrigt måste ha varit det minsta utrymmet de hade tillgängligt på stället. *morr* Dessutom blev jag så arg att jag glömde bort SSK-mötet. Fy mig.

Det här betydde även att jag missade Klokbok, vilket grämer mig, men nu har jag i alla fall ett telefonnummer. *ondskefullt flin* I och för sig vet jag inte om det är hans telefonnummer, men man kan ju alltid hoppas.

Nåväl. Gårdagen var inte bra. Jag blev kapad av pirater på lunchen, jag är inte klar med allt jag måste vara klar med tills imorgon, och jag är helt borta i skallen för att jag sov ungefär tre timmar inatt. Jag somnade runt tiotiden och vaknade vid ett med spränghuvudvärk. Tog knark (läs värktabletter), yogade lite för att lätta på spänningarna i axlarna och försökte sova. Och försökte sova, och försökte sova. Men det gick inte. Till slut gick jag upp och satte mig och glodde på Gattaca. När klockan ringde vid fem var jag så trött att jag drog upp ett bad och kastade mig i. Och dåsade tills jag insåg att, shit, det börjar bli ljust ute! Klockan var då halv sju. Så jag vet inte om jag sov i badet, men man kan ju misstänka det. På med kläderna - in till jobbet!

Ljuspunkterna var 1. mailskörden (okej, det var ett mail, men det innehöll märklin), 2. en kupong på sushi eller bio från Johan, 3. ett SMS från Jim som var hur gulligt som helst, 4. jag har att göra på jobbet igen (hurra!) och 5. ett mission jag har kämpat med i PotBS gick vägen. Oh, glömde. Jag är klar med en lightregeluppsättning också. Och jag har fått klartecken från Gunnar att publicera min intervju med honom både här och i mitt spelledarhäfte.

Clawfinger, vandringssägner och PJ Harvey

Jag har inte sovit inatt. Detta beror mest på att jag gick på Clawfingers konsert på Nalen igårkväll och att det resulterade i att jag kom hem vid ett. Efter det kunde jag inte sova, för att hey - adrenalin!

Så istället spelade jag Guitar Hero I & II tills fingrarna blödde. Låten jag manglade mest på Expert var "Killing in the Name of" av Rage Against the Machine. Synd bara att GH-versionen inte är riktigt lika vass som orginalet. Men man tager vad man haver.

Men i alla fall; Clawfinger. Riktigt bra! Framförallt var det mycket humor. Och mycket självironi. "Rehab is for quitters". Förbandet var väl inte direkt lysande, men å andra sidan hade de headbangerskills. Jag är rent förvånad att de inte fastnade med håret i strängarna.

Tyvärr måste jag också erkänna att jag fört vidare en vandringssägen. Den kommer ifrån boken Battered wifes från år 1976 av den amerikanska feministen Del Martin. Den går ut på att en man kunde prygla sin fru, förutsatt att käppen han använde inte var bredare än en tumme. Men det värsta är att jag är övertygad om att jag har sett det någonstans i några av mina många böcker om 1700-talet. Vilken författare har orsakat det här missförståndet, månne? Tur att jag kollade upp det i vilket fall som helst. Så - rättning - tumregeln är en myt, i alla fall i den tolkningen.

PJ Harvey. Ännu en av mina favoriter. Jag har många. Men den här låten är helt suverän.

The Dancer

Your Ghost

Kristin Hersh gav ut "Your Ghost" på sin första skiva, "Hips and Makers". Lars introducerade mig till hennes musik. Inatt har jag lyssnat på henne medan jag har legat vaken och tänkt. Fast jag fick nöja mig med hennes "Strange Angels", som ju förvisso är minst lika bra.

Och eftersom jag de senaste två - tre veckorna drabbats av YouTube (ja, jag vet att jag är efter...) så...



Men jag måste erkänna att jag är förjävla trött idag. Det hjälpte inte att det regnar utanför nu, och att det har regnat hela natten, mer eller mindre. Och jag fryser för det är överkallt på jobbet och jag har inget te att dricka och... allmänt elände... Helst skulle jag vilja ligga hemma i sängen och sova.

Kristin Hersh's "Like You" - den fanns inte på YouTube...

Excuse me, a doormat's good honest work...
Only the bored and the wicked rich don't know that
Excuse me, you poor man, let's skip this town
Who me?
Oh man, was that out loud?
Ow...
Whoa, I'm on my own here
You know, the devil may care

You make this groovy, you make me laugh
You make me woozy, a wet doormat

It wasn't like that

You nature lover, you country punk
You bowl me over, and I'm not that drunk
You're one in a million you're one in two
You're not like women, and I'm not like you

I'm not like you

Your spell is broken but I'm still here
Your mouth is open, guess I don't care...

You make this groovy, you make me laugh
You make me woozy, a wet doormat
You're one in a million you're one in two
You're not like women, and I'm not like you

I'm not like you

En person från SSK ringde mig precis när jag hade somnat igår och frågade förskräckt om vi verkligen skulle lägga ner. Vad svarar man på det? Jag sade att jag var klar med SSK och att jag inte var intresserad av att dra i det längre, vilket ju är sant, men han skulle tydligen göra ett ryck själv för att ta det vidare. Resultatet blev i vilket fall som helst att jag inte sov inatt. För jag kunde inte somna om när jag väl blivit störd.

Och så insåg jag återigen hur mycket jag fäster mig vid röster. Så jag hade ett par minuter igår när allt bara rasade över mig igen, men jag flydde... "Run! The plow is coming!" Vilket är ett citat ifrån "The Secret of Nimh", en tecknad film av Don Bluth, som handlar om genmanipulerade råttor, varav en pratas av Peter Strauss... Now there's a voice to die for. Bara apropå röster och hur de påverkar mig.

EDIT: Och jag får väl lägga till att ovanstående paragraf inte har något med den som kommer direkt före den. Alltså, det var inte telefonrösten som fick mig att fly. Det var däremot telefonrösten som fick mig att ligga vaken. Eftersom jag inte kunde somna om. Flyktrösten fick mig bara att... ehr.. vilja höra mer av den. Så då kan man fråga sig varför jag sprang? Hmm... svårt att svara på. Jag är en komplicerad kvinna. En blöt dörrmatta för världens alla honungslena och sexiga röster... Hjälp... Jag tror jag släppte lös en surströmming till... Swim away, little friend, stink up the woooorld!

Jösses... Blir det här sammanhängande någonstans, överhuvudtaget?

KBT i all ära

Men just nu hjälper det inte så mycket.

Vaknade med en huvudvärk som med glatt mod försöker spränga pannbenet på mig. Jag tror - men jag vet inte - att det är mitt nyfunna intresse av att måla som ställer till det. Terpentin är kärlek! Synd bara att det tar kål på ett antal hjärnceller på kuppen. Men jag skulle kanske bara må bra av att bli lite dummare. Stäng av hjärnan! Jaaa!

Treon sitter bredvid mig och ser inbjudande ut. Mmmm... Treo. Jag skall också ta en kopp te (det är återigen förjävla kallt i lägenheten) och sedan skall jag dra mig tillbaka till sängen igen.

Imorgon är det leverans på jobbet. Men vi har gjort det vi skall så det kommer att funka bra. Jag är iofs satt på lite monkey-work. Sammanfatta... Men det är ju det jag är bra på, så. Apgöra. Hurra. Låt resten av världen vara innovativa och ta roliga beslut. Hon där kan se till att dokumentera allt och göra det bakomliggande jobbet som inte är så kul, men som måste göras... Bläh.

Tack gode Gud att det finns YouTube och intervjuer med David Bowie att tillgå. Han är ruskigt rolig och snabbtänkt. Jag har sett lite Eddie Izzard också, även han är ruskigt rolig. Men det funkar. Jag koncentrerar mig bättre och tiden går fortare och saker blir gjorda. Det är väl det som är poängen?

Nu skall jag försöka sova igen. Hej KBT-Listan!

Ashes to Ashes

Två timmars sömn senare och jag är vaken igen. Den här gången var det gigantiska jättars avgrundsvrål som väckte mig. Jag kom till ytan från en orolig sömn med ett ljud som lät som någon som skrek ut sin smärta så att det ekade i hela trakten.

Efter en stunds lyssnande kom jag fram till att det var bilarna nere på motorvägen som accelererade så att det dånade av eko här utanför. Alltid lika intressant att veta vad man vaknar av. Det är rätt långt till motorvägen.

"Ashes to ashes, funk to funky
We know Major Tom's a junkie
Strung out in heaven's high
Hitting an all-time low"

Fast med tanke på att han satt fast i en plåtburk utan att kunna ta sig hem så tycker jag i alla fall att det var okej att han knarkade lite. Under de omständigheterna.

Nu skall jag återgå till att inte sova någon annanstans. Kanske se om "The Man Who Fell to Earth" igen. Jag känner mig också rätt alienerad. Eller glo på "The Hunger". Om de bara kunde låta bli allt jävla sex i den serien så hade den varit bra, men allt handlar tydligen om sex. Brad Dourif var med i ett avsnitt. Jag tycker om Brad Dourif. Jag tycker om John Hurt också. Fast vad det gäller John Hurt är det mest rösten jag uppskattar. Och hans brittiska dialekt. Precis som Bowie.

"Are you an alien?"
"No, I'm British."

Jag har läst lite om "The Man Who Fell to Earth", och det är tydligen en kultfilm, så mina tidigare kommentarer är lite... off the mark kanske. Oh well. Vem fan bryr sig?

5:15 The Angels Have Gone

Ut ur exilen kryper en människa

En människa som är otroligt trött...

Vilan jag skulle ha uppnått är inte uppnådd, sömnen jag skulle ha fått har gått mig förbi och jag har fortfarande inte kommit fram till om jag skall köpa den där jävla t-shirten eller inte. Alltså kan man dra slutsatsen att undvikande av internet knappast hjälper. Möjligtvis gör det mig mindre benägen att explodera i ansiktet på folk som läser bloggen, men när ÄR surströmmingssäsongen egentligen?

Jag kan konstatera med glädje att Thomas Pynchons bok "Against the Day" är precis vad jag behöver. Hans språk är som ljuv honung. Jag höll kort sagt på att garva häcken av mig på väg till jobbet imorse. Vilken man! Vilken text! Jag är kär i ytterligare en författare! Vägen till mitt hjärta - för er som mot all förmodan skulle intressera er av det - går genom välskrivna texter.

Jag sover fortfarande helt kasst och jag äter inte så mycket. Inte för att det direkt stör mig att inte äta, men det är ju inte bra för hjärnan. Min kära mor erbjöd sig att ta hand om mig genom att droga mig med whisky i kvällstéet. Tanken HAR föresvävat mig, eftersom det står en halvfull halvflaska (!) 12-årig Bowmore hemma, men jag tror inte att det är vettigt att påbörja sin karriär som inmundigare (?) av alkohol i syfte att få sova. Verkar på många sätt vara en dålig idé. Vägen till alkoholism, liksom...

Det är många som anmärker på min handstil och mitt sätt att anteckna på. Odd ansåg att jag layoutade sidan samtidigt som jag skrev, och han är ju Design Director på Avalanche, så han borde veta. Den kommentaren fick jag även från skrivarworkshopens handledare.

Bara för att så tänkte jag lägga upp ett exempel här. Om jag kan hitta en sida som är bra nog dvs. Jag har rätt höga krav på min handstil. Och på vad jag anser kan visas för folk. JAG förstår inte fascinationen över hur jag skriver och hur det ser ut. Är det någon som kan upplysa mig så vore jag tacksam. Bild kommer inom... erh.. kort är fel att säga. Men typ en annan dag.

Magnus pratade med mig igår morse om det jag jobbar med för tillfället och det hjälpte en hel del. Jag har känt mig lite överflödig ett tag, men kommentarerna han hade (bara ett superkort samtal på 5 minuter, knappt det) kändes vettiga och framförallt som att han brydde sig om hur det faktiskt blev med just de områdena jag jobbar på. Jag har känt mig lite marginaliserad. Men nu känns det inte så längre. Okej, jag erkänner att de närmaste månaderna har gått i något slags dovt skimmer av bekräftelsebehov. Även JAG drabbas av behovet att få andras godkännande. Till och med det.

Jag börjar bli tydligare. Och inte så utspridd. Fokus har börjat komma tillbaka igen, tillsammans med luktsinnet.

Musiken som snurrar i huvudet och på iPoden är en sjuhelsikes blandning. Det är Iron & Wine och "Woman King", det är Little Dragons "Forever". Det är David Bowie, Nine Inch Nails och Zero 7, "The Pageant of the Bizarre". Det är både gammal och ny musik, men mest av allt är det sådant jag vill dela med mig av. Sitter just nu och lyssnar på Madeleine Peyroux.

"Between the Bars"
Drink up baby, stay up all night
With the things you could do
You won't but you might
The potential you'll be that you'll never see
The promises you'll only make
Drink up with me now
And forget all about the pressure of days
Do what I say and I'll make you okay
And drive them away
The images stuck in your head

The people you've been before
That you don't want around anymore
That push and shove and won't bend to your will
I'll keep them still

Drink up baby, look at the stars
I'll kiss you again between the bars
Where I'm seeing you there with your hands in the air
Waiting to finally be caught
Drink up one more time and I'll make you mine
Keep you apart, deep in my heart
Separate from the rest, where I like you the best
And keep the things you forgot

The people you've been before
That you don't want around anymore
That push and shove and won't bend to your will
I'll keep them still

No Milk Today

Fast Herman's Hermits kunde lika gärna ha sjungit "No Sleep Today", för det blir det ingen verkar det som. Helvetes jävla skithjärna, om språket ursäktas. Jag kan inte sova. Alls. Vad gör jag? Hoppar upp och ner tills jag somnar? Sätter mig och glor på film? Läser en bok? Fan vet.

Nu har jag för mycket att tänka på igen, och på ett sådant sätt att jag inte kan koncentrera mig alls.

Borde ta tag i det här, men jag orkar inte.

Apropå Facebook:
Kan det inte vara komplicerat med förhållanden utan att man är delaktig i ett? Eller är man by default singel då?

Jag kan fan inte bli mer singel eller mer komplicerad än vad jag redan är. Skit samma. Nu får jag vara komplicerad utan att egentligen vara i ett förhållande, för jag ÄR komplicerad. Eller omständigheterna är komplicerade. Om de nu egentligen är det... Det vet jag inte det heller. Nu skall jag glo på dålig fillm...

Mellan idé och verklighet...

... faller skuggan. För att använda ett uttryck som förekommer bland vännerna här; goddamn vad T.S. Eliot är bra.

Jag kastade mig faktiskt i ett bad igår runt tio på kvällen, för jag hade väldigt svårt att somna. Det var ett riktigt, riktigt varmt bad. Ett sådant där man blir knallröd av. Och så läste jag T.S. Eliots "The Lovesong of J. Alfred Prufrock" och "The Hollow Men", grät lite i badet och gick och lade mig. Vaknade vid tre på morgonen och gick upp tillräckligt länge för att kolla min mail, men jag lyckades somna om igen.

We have lingered in the chambers of the sea
By sea-girls wreathed with seaweed red and brown
Till human voices wake us, and we drown.
- T.S. Eliot - The love song of J. Alfred Prufrock

Så idag sitter jag på jobbet och undrar lite vad jag skall hänge mig åt. Jag har ett obligatoriskt utvärderingssamtal med Nina idag också... Vilket gör mig lite nervös, men jag tror att jag har skött mig. Undantaget skulle i sådana fall vara slutet på augusti och hela september när det var rätt mycket kaos på gång, och rätt mycket Stockholms Spelkonvent. Även om jag inte har velat låta det påverka mitt jobb så har ju sömnstörningarna definitivt gjort det. Men jag skyller inte på någon annan än mig själv vad det gäller det. Jag kan välja vad jag prioriterar.

Jag har inte tänkt på det förut, men jag tappade luktsinnet för ett tag sedan, och det kom tillbaka imorse. Helt fantastiskt. Det doftade så starkt om teet att jag inte kunde annat än att njuta i fulla drag, och jag kom på att verbena-rökelse inte luktade så gott när man kände "hela" doften. Så nu får jag leta reda på någon annan rökelse istället. Något som inte doftar riktigt lika mörkt och rökigt. Så nu sitter jag och sniffar på saker bara för att känna dofter. Man blir så totalt handikappad när man inte kan lukta på saker ordentligt. Bröd luktar så gott! Och mitt hår när det är nytvättat... Det är helt knäppt att jag inte har märkt av att det har varit borta.

Och jag har fått mig en lektion i att inte låtsas om det som händer när alkohol finns med i bilden. Igen. Kalla mig naiv.

Nattliv

Den här bloggen antyder inte alls vad vissa kommer att tro att den antyder. Den handlar nämligen om ett nytt fenomen i mina drömmar. Inatt vaknade jag av att jag grät. Det har jag aldrig gjort i sömnen tidigare.

Spännande! Det värsta är att jag inte kommer ihåg varför jag grät, bara att jag vaknade med puffiga ögon och en blöt kudde. Först fick jag för mig att jag hade dräglat, men det visade sig vara tårar.

Så idag kommer jag att spendera dagen med att försöka komma ihåg vad det var jag drömde och varför det gjorde mig ledsen (eller glad!) nog att gråta.

Av den ovan återberättade händelsen kan man som läsare även dra slutsatsen att natten inte förflöt utan avbrott. Jag vaknade tre gånger inatt, men jag känner mig ändå rätt pigg idag. Det är fredagsöl på jobbet och jag skall verkligen försöka stanna kvar och inte bli helt stissig över att jag inte känner alla dessa människor. Eller så flyr jag som vanligt. Eller så sätter jag mig på café och hoppas på att livet kommer till mig och inte bara passerar förbi, som det alltid brukar göra.

Den största nackdelen med att vara en person som analyserar, tar ett steg tillbaka, håller sig undan, är att man aldrig riktigt är med i händelsernas centrum. Alltid ett steg utanför, ett steg bakom. Åskådare.

En bra titel!

12 timmars sömn blev det "inatt". Hälften spenderade jag framför TV:n och vegeterade. Jag lyckades dessutom överdosera mig med sömntabletter, tror jag. Jag vaknade inte av mig själv imorse nämligen. Det gör jag alltid annars. 4:45 slår jag upp ögonen. Nu vaknade jag istället av att en telefon låg och dundrade rätt in i örat och klockan hade blivit 5:17 (okej, lite.. men vafan. Klockan var ju där. Svårt att inte notera tiden!)och alarmet står vanligtvis på 5.

Yoga, dusch, och en kort diskussion med Kaoset (jag vill kalla det mitt Kaos, men det känns inte helt rätt i dagsläget...) och sedan *whee* jobb. Och en plan för vad som skall göras på jobbet idag och faktisk energi att göra det. Livet är skönt idag. Framförallt är jag vaken idag. Bara en sådan sak.

Tove bad mig att recensera och skriva lite runt "The Witcher" nästa nummer. Känns som att det kan bli hur elakt som helst. Jag har inte läst boken än, men det kommer. Och på lördag är det dags för första kursen! PMC-lera och fotopolymer. PMC står för Precious Metal Clay och är lera som innehåller höga halter av silverpartiklar samt ett bindemedel som gör att det känns mycket likt lera att arbeta med. Skall bli spännande att få göra något praktiskt i all min cerebrala fixering för tillfället.

Dessemellan hoppas jag att jag inte går under, blir uppslukad av Kaos, eller hoppar ut från balkongen på 11:e våningen i Avalanchehuset, men just nu känns inga av ovanstående alternativ som troliga händelser. Gudars vad livet hade varit så mycket enklare om man inte hade haft känslor! Fast inte hälften så roligt.

Såg att syrran...

... har blivit intresserad av 1700-tal. Way to go sis!

Själv sitter jag och såsar på jobbet och försöker vakna så smått, men det går inte så bra. Jag får helt enkelt sluta med allt vad kaos heter. Kaos, du vet vem du är!

Men det kan jag ju inte. Jag tycker ju om Kaos. I alla fall det här Kaoset. Shit vad jag är osammanhängande. Och här skall man försöka skriva något vettigt som folk kan "hmmm"-a över och kommentera på. Upp som en sol, ned som en pannkaka.

Ännu en sömnlös natt

Tre timmar fick jag inatt. Somnade vid tio och vaknade vid ett. TACK!

Det är inte som att jag inte behöver sova direkt. Men efter ett pass morgonyoga och en hink kaffe känns det bättre, om inte bra. Hjärnan är förvandlad till gelé och jag har spenderat lite tid med att prata med en trasig människa som, tja... det är en speciell person kan man väl säga. Någon jag tycker mycket om och hoppas få behålla bland mina vänner ett långt tag framöver.

Men ibland undrar man ju hur allt kunde bli så komplicerat på så kort tid. Kanske är därför sömnen inte vill komma. Jag får gå till apoteket och köpa en kur med något sömngivande. Gudars vad det här inlägget kunde ha autogenererats med en bloggenerator...

Fan. Jag behöver prata med någon tror jag. Mest för att dela med mig av hur absurt livet kan bli om man inte aktar sig och inte håller truten... Idag får jag åka hem tidigt och sova tidigt och hoppas att jag är vaken och lever imorgon. Idag liknar jag mer en människospillra än något annat.

Tur att jag kan spela i researchsyfte på jobbet hela dagen om jag vill. Det vill jag nog...

Som man bäddar får man ligga...

... men jag tycker personligen att gårdagens försök att sova faktiskt borde ha gått bättre. Det är inte som att jag direkt INTE hade bäddat sängen. Det var nya lakan, släta täcken, uppfluffade kuddar...

Det gick åt skogen. Först efter en timmes hårt yogande och närmare två liter kvällste så lyckades jag tappa medvetandet. Man undrar ju ibland vad kroppen håller på med när den vägrar att göra som jag säger. Det blev helt enkelt axelstående, vinyasas och nedåtgående hund tills jag inte orkade göra en enda uppåtgående hund till eller för den delen ställa mig på axlarna. Det känns i kroppen idag, kan jag ju avslöja. Jag var tvungen att köpa en kaka bara för att balansera upp det hela.

Musklerna bakom skulderbladen känns som knöliga blomkålsbuketter och hjärnan är seg som en halvjäst bulldeg med för mycket mjöl. Jag antar att min sömnlöshet går att härleda till dåligt samvete, för många tankar och en önskan om att inte vara så lättpåverkad. Och det i sin tur kan man härleda till... det dåliga samvetet.

Jag är väl naiv antar jag. Och stel som fan i nacken. Fy bubblan vad det är knastrigt. Känns som om någon stått och hoppat på mina axlar. Underbart kan man tycka... Får be Tove att klämma lite på mig när jag är hos dem idag. Jag behöver det verkligen.

Men jobbet har varit kul idag. Saint's Row, Crackdown och Shadowrun stod på tapeten som benchmarkspel. Jag skall köpa Saint's Row på vägen till T & A idag också, så jag kan kolla lite närmare på vissa delar av det hemma i lugn och ro. Och BioShock åker med till jobbet imorgon!

Hypnopomp!

Inatt "vaknade" jag av att det stod en liten långhårig flicka i mitt rum och glodde på mig bakom sin ridå av svart hår.

Hon fortsatte snabbt upp på min bröstkorg där hon planterade sig medan jag låg hjälplös och iakttog hur hon trollade fram en lång skalpell. Som tur var insåg jag att jag hade ännu en av mina fantastiska hypnopompa hallucinationer, så jag dog inte av skräck rakt av. Istället somnade jag till igen i kanske tre sekunder bara för att vakna med svetten rinnande och mina lungor flåsande som blåsbälgar.

Där fick man för att man hånade små flickor igår alltså.

Jag tror faktiskt att det beror mer på stress än något annat. Förra veckan var överjävlig, så jag i det närmaste bet folk omkring mig. Men nu har det lugnat ner sig. Och då kommer mardrömmarna och hallucinationerna som brev på posten.

Idag blev jag återigen stressad, så vi får se vad som händer inatt. Kan bli hur spännande som helst.

Artikulera mera

Jag hittade en artikel till min kära syster. Som en inspiration inför tävlingen du skall gå på snart. Kick ass syrran! Intervju med Annika Sörenstam

I övrigt har veckan gått i smärtans tecken. Det är därför jag har maxat värktablettsdosen strax efter lunch varje dag och spenderat nätterna i någon slags smärtsam dimma utan att kunna sova. Det är väderomslag och huvudvärken följer som ett brev på posten.

Det är också därför jag tillåter mig att äta lite mörk choklad nu på morgonen. Oxytocin! We love it. Både jag och mitt huvud. Jag har även köpt kakaote som faktiskt är ruskigt gott, men man måste låta det stå och dra i en evighet för att få till smaken.

Gud vilken banal post det här blev... Vad skall man väga upp det med tro? Något inte fullt så egofixerat kanske. En iakttagelse om den mänskliga naturen - varför inbillar sig folk att de kan bryta mot regler, bli ertappade på bar gärning och ändå inte råka ut för konsekvenserna? För ett par dagar sedan iakttog jag hur en man som parkerat på en handikappsplats utan tillstånd fick böter. Han rusade (!) ut på parkeringen och påstod att han måste stå där för att han sytt foten med sju stygn. Hmm... Parkeringsvakten kontrade med att man måste ha handikappstillstånd för att stå på den platsen. Mannen med stygnen hävdade att han var handikappad. "Men du har ju inget tillstånd synligt?" "Näe, men jag har sytt sju stygn i foten!" Vad är logiken? Mannen hade inte följt reglerna och fick således sota för det, men tjafsade ändå emot. Jag fattar inte folks inställning. Har du gjort fel skall du väl för fasen betala för det? Jag tvivlar på att det är många som parkerar på otillåtna parkeringar UTAN att vara medvetna om att de bryter mot reglerna. Likaså blev jag lite putt på ett par poliser som för ett par år sedan stoppade mig när jag inte hade cykellyset på. Jag hade slut på batterier, men jag var inte medveten om det. De stoppade mig och påpekade att jag cyklade utan lyse. "Okej" sade jag. "Ge mig böter, för jag har inga nya batterier att stoppa i lyset." "Näe, vi tänkte bara påpeka det att du inte har lyse." "Men det är ju inte tillåtet att cykla utan lyse, då skall jag väl få böter? Annars är det väl ingen idé att stoppa mig?". Poliserna blev lätt perplexa och påpekade att jag var den första person de träffat på som INTE försökt prata bort böterna. Det är fanimej tragiskt. Och än mer tragiskt är att polisen stoppar en utan avsikt att botlägga. Jag är fortfarande arg på dem för att de inte gav mig en bot... Nåväl. Jag betalade genom att gå hem istället. Lyckligtvis var det inte så långt, och det fanns en nattöppen mack på vägen som jag handlade batterier på.

Jag vet inte riktigt vad jag ville säga med den här tiraden, men jag är orolig för ett samhälle där man blattant kan bryta mot reglerna utan att det följs upp. Det är därför domen i fildelarmålet är både bra och dålig. Bra därför att 80 dagsböter är ett kännbart straff och dåligt för att filer måste kopplas till en person för att personen skall fällas. Sedan kan man tycka vad man vill om själva lagstiftningen, men jag är av åsikten att om den finns skall den följas. I alla fall av mig. Men jag verkar vara ganska ensam i mina moraliska betänkligheter.

Det känns som om jag har sovit i flera år...

...Jag vaknade vid fem imorse, och gick upp, duschade, packadem allt det där man skall göra när man skall åka någonstans, och sedan gick jag rätt tillbaka till sängen och somnade och har sovit hur länge som helst.

Jag är en trött valp. Nu skall jag fixa lite till, sedan är det snart dags att ta sig in till Stockholm för att åka till Skövde. Skall köpa World of Darkness på vägen. Av rena research-skäl. Se där morsan! Alla ÅR jag har spelat rollspel har äntligen betalat sig!

Argumentation för olycka och mitt försenade arbetsprov

Jag läser i Wired om teknologier för att skapa lycka och tänker i mitt stilla sinne att jag inte hade haft något emot eufori ett tag. Men jag läser också att, och jag citerar:

"From a distance, pleasure without fear or desire sounds pretty good. But in your grasp, it starts to feel less like paradise and more like soma. A species that shuts out adversity does not survive very long in a Darwinian universe. In the short term, humans with happy-making neural implants would cease to be interesting. Quenching feelings of hardship also means never feeling desire or want."

Så egentligen borde jag känna mig driven att förändra saker, med tanke på hur olycklig jag är. Och det är ju rätt. Är man nöjd kommer man aldrig någonstans. Och jag är INTE nöjd, och kommer inte att vara nöjd förrän jag har ändrat en hel del i mitt liv.

Jag är också lite sen med att skriva ett arbetsprov till Jadestone, men det beror mer på handlingsförlamning än något annat. Skall faktiskt sätta mig och göra det nu, även om jag till viss del inte förstår frågorna de ställer. Jag får väl framstå som puckad antar jag.

- - - - - - - - -

Gud, jag kommer INGENSTANS med något idag. Jag har bara sovit och kramat min stora nalle och önskat att jag inte var helt borta av sömnbrist och sömnlängtan.

Jag MÅSTE rycka upp mig. Jag mår så dåligt av allt i mitt liv just nu. Och jag måste börja träna igen. Handleder be damned.

Varför träffar jag inte T.S. Eliot på en pub någonstans? Varför finns det inga andra människor som jag? Jag är så ensam i allt det här. Jag har inga hoodies att hänga med som vill diskutera formuleringar, som vill prata om fantasivärldar, som vill sitta i skuggan och dricka isthé och bygga konstruktioner av papper... Om jag inte var så ensam, kanske jag inte skulle känna mig så ensam?