"From a distance, pleasure without fear or desire sounds pretty good. But in your grasp, it starts to feel less like paradise and more like soma. A species that shuts out adversity does not survive very long in a Darwinian universe. In the short term, humans with happy-making neural implants would cease to be interesting. Quenching feelings of hardship also means never feeling desire or want."
Så egentligen borde jag känna mig driven att förändra saker, med tanke på hur olycklig jag är. Och det är ju rätt. Är man nöjd kommer man aldrig någonstans. Och jag är INTE nöjd, och kommer inte att vara nöjd förrän jag har ändrat en hel del i mitt liv.
Jag är också lite sen med att skriva ett arbetsprov till Jadestone, men det beror mer på handlingsförlamning än något annat. Skall faktiskt sätta mig och göra det nu, även om jag till viss del inte förstår frågorna de ställer. Jag får väl framstå som puckad antar jag.
- - - - - - - - -
Gud, jag kommer INGENSTANS med något idag. Jag har bara sovit och kramat min stora nalle och önskat att jag inte var helt borta av sömnbrist och sömnlängtan.
Jag MÅSTE rycka upp mig. Jag mår så dåligt av allt i mitt liv just nu. Och jag måste börja träna igen. Handleder be damned.
Varför träffar jag inte T.S. Eliot på en pub någonstans? Varför finns det inga andra människor som jag? Jag är så ensam i allt det här. Jag har inga hoodies att hänga med som vill diskutera formuleringar, som vill prata om fantasivärldar, som vill sitta i skuggan och dricka isthé och bygga konstruktioner av papper... Om jag inte var så ensam, kanske jag inte skulle känna mig så ensam?
No comments:
Post a Comment