Min vän Frank

Inatt har jag blivit jagad av vargar. Jag föll till föga igår och köpte en vän Frank. Vännen Frank är sockerberikad, vilket innebär att jag bröt min sockerfasta, men det är minst tio dagar sedan jag sade till Jim att jag skulle hålla upp med socker i tio dagar, så det är väl okej, kan man tänka.

Men min vän Frank har förutom sin goda smak och stiliga exteriör även en biverkning som jag inte har kopplat till tidigare. Han får mig att drömma mardrömmar om jag umgås med honom för sent på kvällen.

Sålunda fann jag mig jagad av en vargflock vid någon slags sommarstuga. Inne i stugan låg vänner och sov och jag var av någon anledning ute på gården när vargarna anföll. Till en början kunde jag skrämma dem, men ju längre in i drömmen som min hjärna trasslade sig, desto hotfullare blev de. Till slut började jag hitta lik i sommarstugan, sönderbrutna lås och blodiga tassavtryck.

Därför har jag nu lärt mig att även om min vän Frank ler mot mig, ser förförisk ut och lockar mig till att njuta av hans sällskap, så skall han förmodligen sällskapas med tidigt på förmiddagen, och inte ett par timmar innan det är dags att sova.

Det är inte lätt att vara så påverkbar. Det stör mig att jag inte helt sorglöst kan utsätta kroppen för allt möjligt utan att betala för det. Speciellt när det gäller min vän Frank.