"vill man ha ett jobb så hittar man ett jobb"

Den kommentaren läste jag på Newsmill under ett inlägg om a-kassan.

Vill man ha ett jobb så hittar man ett jobb...

Jotack.

Tyvärr är det där ett påstående som inte bara inte stämmer utan även osar förakt och verklighetsfrånvändhet. I alla fall i mina ögon. Jag har människor i min närhet som söker så många arbeten de kan men ändå får blankt nej från potentiella arbetsgivare. Och det handlar inte om kvalificerade arbeten alla gånger.

Har man dessutom fått nej för 40:e gången så börjar det tära på psyket. Det är inte lätt att vara positiv och uppåt när man konstant får höra "du duger inte. Näe, du duger inte ens till att städa eller tvätta bilar. Du är av dålig kvalitet och vi vill inte ha dig. Alls."

Vill man ha ett jobb så hittar man ett jobb. Det där är vad jag kallar kvalificerat bullshit.

*morr*

Morgonlycka... och lite *yuk*

Jag såg till min stora glädje att Bea har blivit intervjuad i Metro! Roligt Bea! Det är sådana där grejer som gör att man inser att livet är värt att leva. Bea är en gammal kompis från Helliden. På den tiden gjorde hon helt underbart galna keramikprylar och tecknade katter som såg ut som vindögda... tja... katter?

Numera är hon modedesigner och jag har tappat kontakten med henne, så där, litegrann. Vi har setts på T-banan ett par gånger och på en releasefest - eller snarare på väg ifrån en releasefest - och alltid sagt "vi tar en kopp te!" men bägge har varit upptagna. Nåväl. Det är i vilket fall som helst OTROLIGT kul att se att hennes hårda arbete har betalat sig, och jag önskar henne all lycka, för om det är någon som är kreativ och nyskapande så är det Bea. Hon var det då, och jag tvivlar på att ränderna har gått ur. Så jag skall masa mig iväg till Designgalleriet och kolla på hennes baddräkter, om inte annat så för att få en kreativ nytändning själv.

(I mitt huvud rör sig tankar om storslagna tvärkonstnärliga installationer, med mig, Bea, Joakim, Staffan, Lotta och Stellan, K.A., Iwona, Krämer, Örnebring... kort sagt alla otroligt smarta och spännande tänkande människor jag har mött under min utbildning och i mitt arbetsliv. Jag vill bygga en kreativ smältdegel! Who's with me? Who's bloody with me?!)

Nåväl. Till *yuk* då. Det första går till alla harkeliter där ute. En harkelit är oftast en äldre man med omfattande buk. Harkeliten spenderar hela resan från början till slut med att med oregelbundna intervall mana fram slem ur de mest oväntade kroppshåligheter. "hurröökhh... huuuöökrrkrrröööhhhh... HÖKKKRÖHH!!" Och så pågår det så tills jag tror jag skall slå ihjäl gubbfan. Ursäkta alla gubbfanar därute. Jag vet att ni förmodligen inte alls tillhör kasten harkeliter, men JÄVLAR vad irriterande de gubbfanarna är. Särskilt innan kl 7 på morgonen.

Det andra *yuk* går till Alex Schulman. Nu har han uttalat sig på sedvanligt nedlåtande och mobbiga sätt om "andra bloggare" än han själv. Också det i Metro. Det var därför jag såg det. Jag tog en för artikeln med Bea, och fick skräpet Schulman sagt på "köpet".

Jag tycker inte om hans attityd, har aldrig gjort.

Jag kan inte klämma fram ett enda trevligt ord om den mannen.

Intressant?

Andra bloggare om:
Bea Szenfeld, vänner, glädje, kollektivtrafiken, harkeliter, yuk, arrogans

Vart finns förespråkarna?

Eftersom jag är den jag är har jag under aftonen och lite nu på morgonen letat mig blå efter förespråkare för FRA som kommer med väl underbyggda argument för varför FRA skulle vara en bra sak.

Hittills har jag inte hittat särskilt mycket. Anna König-Jerlmyr skriver på Expressen, och Aftonbladet har en debattartikel från diverse moderata ledamöter. Och så finns det såklart Smålandsposten.

Deras argument känns urvattnade och ihåliga jämfört med den flod av information som finns att tillgå för oss som hoppas på ett nej på onsdag. Så var finns ja-sägarna? Var finns all den information som låter regeringen med gott samvete ta det beslut som tillåter en möjlig konstant övervakning av våra digitala liv? På FRAs hemsida? Knappast. Kommentarerna där är snarare av arten "låt oss klappa alla oroliga små svenskar på huvudet". Det är en arrogans utan dess like. "Nu skall vi förklara för dig lilla vän..." utan att egentligen säga något. Jag hatar att bli klappad på huvudet.

Intressant?

Andra bloggare om:
FRA, arrogans, lagförslag

Arrogans

Eftersom det är första maj, tänkte jag inleda med en blogpost om arrogans. Datumet och ämnet hänger absolut inte ihop, men visst fick det dig att haja till? Tänka "shit, tänker hon ställa sig och hoppa på oppositionen nu? På oss arbetare som minsann byggt det här landet?"

Näe, så illa skall jag inte bete mig. Jag skulle aldrig hoppa på en annan människa. Det finns det dock andra människor som gör. Igår läste jag "Härskarteknik" av Elaine Bergqvist (recension finns här), och drabbades av vissheten att de flesta småsinta, trånghövdade och elaka människor förmodligen har använt sig av det vid något tillfälle. JAG har förmodligen använt mig av härskarteknik vid fler än ett tillfälle. Ack denna arrogans som drar genom mig vid givna tillfällen.

Jag stör mig på CthulhuTech-reaktionerna. Är jag arrogant som bortser ifrån dem? Betygssystemet, well, jo det var ju svårt att sätta betyg, men betyder det att mitt värde som recensent sitter enbart i ett par siffror? Skall jag ta striden? Skall jag knäppa alla tomtarna på rollspel.nu på näsan, konfrontera dem eller inte? I dagsläget har jag inte gjort det, och med tanke på att det snart kommer ett nytt nummer av Fenix de kan förfasa sig över, så kanske jag inte skall göra det heller.

Eller skall jag konstatera att jag inte KAN recensera? Att mitt värde som recensent är obefintligt på grund av EN recension? Är det det de vill? Jag förstår nämligen inte syftet med det inlägg som gjordes på forumet till att börja med. Var det avsett att förbättra mina kunskaper som recensent eller avsett att få mig att sluta recensera? Var det ett utslag av avund som gjorde att ******** gav sig på mig med näbbar och klor och förklarade mig vara en rabiat fanboy med fradga runt munnen som inte klarar av en idémashup?

Sedan jag började skriva för Fenix har följande produkter gått under min lupp:
Götterdämmerung nr. 5 -05
Gloom nr. 6 -05
Serenity nr. 1 -06
WitchCraft - Revised edition nr. 3 -06
Gloom - Unhappy Homes nr. 4 -06
Draim nr. 2 -07 (Draimrecensionen redigerades i efterhand av Fenix på grund av att de fått en ny version av spelet)
Etherscope nr. 2 -07
Gloom - Unwelcome Guests nr. 3 -07
The Darkness för Xbox 360 nr. 4 -07
Shadowrun för Xbox 360 nr. 4 -07
Supergänget nr. 4 -07
Changeling the Lost nr. 5 -07
Likstorm nr. 5 - 07
Scion nr. 5 -07
Magic The Gathering 10th Edition Core Set nr. 5 -07
Autumn Nightmares nr. 6 -07
Tannhäuser nr. 6 -07
Tabula Rasa nr. 1 -08
Bortom: Lögnens Slöja nr. 1 -08
Battlestar Galactica RPG nr. 1 - 08
Winter Masks nr. 1 -08
CthulhuTech nr. 2 -08
Neuroshima Hex! nr. 2-08
World of Warcraft - the Burning Crusade nr. 2 -08

Det är 25 recensioner varav en har mött med missnöje. En jag känner till i vilket fall som helst.

I det kommande numret kommer jag att recensera Dark Passions, Requiem for Rome, Burning Empires, DemonHunters, Nostalgi och Banishers. Får se hur många av dem som överlever slaktarkniven på rollspel.nus forum. Och hur många som opponerar sig mot mig.

Jag kanske är arrogant. Jag kanske inte borde få tycka. I vilket fall som helst borde jag inte få tycka om Cthulhu. I alla fall inte mycket. Inte offentligt. Fy fan vad det här fick mig att må... käst.

Intressant?

Andra bloggare om:
rollspel, Speltidningen Fenix, spel, recensioner, arrogans, idioter,