De som läser min blogg regelbundet - och hur många är det? Tre personer? - har säkert märkt att mitt postande lidit en smula. Det här beror på fyra saker. Futuregames, Fenix, Sverok FS och Stockholms spelkonvent -08. Stockholms spelkonvent har tagit mycket tid eftersom det är dags att växla upp aktiviteten ett läge nu. Det är bara drygt en månad kvar till konventet, föranmälan är öppen och det är dags att se till så att allt runtomkring konventet funkar. Jag har använt mig av zoho creator för att fixa en anmälningsdatabas, och i det inledande skedet av anmälningsperioden tog det mycket tid att fixa till saker som inte kommmit med och saker som blivit fel. På det stora hela är jag mycket nöjd med hur det har fallit ut. Det känns bra, och det betyder att allt förmodligen kommer att gå åt helvete :).
Anmäl er till Stockholms spelkonvent idag! Det är ett vackert litet konvent på en vacker liten skola. Med massor av rollspel! Konventet alltså, inte skolan. Även om det finns rollspel på skolan också, vad jag förstår.
Och föreläsningar! Jag kommer att sitta klistrad på nästan alla av dem.
Futuregames drar igång i slutet på september och jag skall vara där för att ge en brädspelsuppgift och vara allmänt inspirerande. Den 29/9 blir det. Tror jag. Jag har i vilket fall börjat kolla på hur jag skall sätta ramar och ge uppgiften.
Sverok FS... well... det är en huvudvärk. Jag har skrivit ett par diskussionsunderlag och ett beslutsunderlag till nästa möte, nu i helgen, och jag har även varit med och pratat om ytterligare två beslutsunderlag som kommer att diskuteras på mötet. Jag blev uppringd av valberedningen för ett tag sedan och har tackat nej till vidare engagemang. Det äter upp all min fritid, och Sverok FS får mig att må dåligt över allt jag inte hinner med att ta tag i som jag borde ta tag i. En stor skuldfälla. Jag har haft konstant dåligt samvete ända sedan Riksmötet, och det är inte alls kul. Så nu är det slut. Eller snarare, i November är det slut. Jag kör som vanligt fram tills dess och ser till så att allt jag har gjort i FS blir överlämnat på ett bra sätt. Men det mesta handlar om dokumentation i alla fall, så det är förmodligen inte så mycket att lämna över.
Fenix är det roligaste. Jag har skrivit en massa recensioner och artiklar och pysslat som vanligt till dem. Det är alltid lika kul. Förhoppningsvis blir det inga sista sekundengrejer den här gången. Hoppas jag. Hum... Humm...
Oh, en grej till som jag ägnat mycket tid åt den senaste helgen i alla fall: jag fick pengar till bokhyllor på min födelsedag, så helgen gick åt att bygga hyllor, flytta böcker och - sent på söndagen - att njuta av mitt nya vardagsrum och mitt arbetsrum som inte längre består av bokhögar. Jag firade dessutom med att köpa två nya bonsaier och fick långa, vackra gladiolus av pojkvännen som muntrar upp ytterligare. Nu trivs jag igen, hemma. Gäller bara att städa i mitt arbetsrum också, och det... blir lite knivigare, men jag skall se om jag inte kan köpa lite förvaringsprylar på IKEA inom kort. Sätta upp lite nya hyllor i garderoben och köpa fler lådor att lägga saker i, samt att slänga en massa skräp.
I det här ögonblicket har jag lite paus från jobbet, som idag består av att räkna svarta lådor. Jag vet... Det är lite absurt.
På iPoden snurrar Sophe Lux "Fill Me Up With Grace". Jag vill ha mer musik av Sophe Lux.
Intressant? Nje...
Andra bloggare om:
futuregames, Personligt, , Speltidningen Fenix, Stockholms Spelkonvent, sverok
Showing posts with label Speltidningen Fenix. Show all posts
Showing posts with label Speltidningen Fenix. Show all posts
Tuesday, September 2, 2008
Friday, July 25, 2008
FENIX!
Fenix damp precis ner i brevlådan, och med det mitt äventyr "På besök i det Swedenborgska rummet". Köp den! Jag och snusmumriken har dessutom skrivit krönikan "var 'e bögarna", och jag har recenserat Alpha Omega, Unhallowed Metropolis och Lords of Summer.
Whee!
Whee!
Tuesday, July 8, 2008
På besök i det Swedenborgska rummet
Efter fyra dagars marathonskrivande är jag nu äntligen färdig med mitt första homosexuella äventyr. Äventyret är kanske inte homosexuellt, men det innehåller homosexuella män. Bögar. Eller puggor som Bögjävlarna kallar sig. Fast det utspelar sig på 1700-talet, så det blir sodomiter istället.
Det handlar om två personer som älskar varandra så mycket att de inte vill dö, och det innehåller en ganska spicy beskrivning av Katarina von Rosens salong, som jag har snusmumriken att tacka för.
Låt mig säga så här:
Jag spenderade natten med att drömma att jag blev jagad av unga män, och det är helt snusmumrikens fel, som han skriver! Usch! Fy! Vad hade mormor sagt?!
Lägg till marathonskrivandet en recension på Alpha Omega och snart även en på Lords of Summer, plus en "gammal" på Unhallowed Metropolis, så kommer vi ganska raskt upp i, hmm.. 76.000 tecken för det här numret av Fenix. Lyckligtvis fick jag hjälp med äventyret av snusmumriken, annars hade det varit undermåligt både språkmässigt och innehållsmässigt. Även om jag där skyller till största delen på tidsbrist.
Nu väntar 20 minuters vila, sedan skall jag göra en presentation på scrum och skriva en massa andra grejer som ligger och gnager på mitt samvete. Jag har en lista som är lång som en arm, och då har jag inte ens BÖRJAT på allt det jag själv vill göra.
Men bara den här veckan på andras grejer. Jag har för fan semester...
Intressant?... det tvivlar jag på
Andra bloggare om:
homosexualitet, rollspel, skrivande, Speltidningen Fenix
Det handlar om två personer som älskar varandra så mycket att de inte vill dö, och det innehåller en ganska spicy beskrivning av Katarina von Rosens salong, som jag har snusmumriken att tacka för.
Låt mig säga så här:
Jag spenderade natten med att drömma att jag blev jagad av unga män, och det är helt snusmumrikens fel, som han skriver! Usch! Fy! Vad hade mormor sagt?!
Lägg till marathonskrivandet en recension på Alpha Omega och snart även en på Lords of Summer, plus en "gammal" på Unhallowed Metropolis, så kommer vi ganska raskt upp i, hmm.. 76.000 tecken för det här numret av Fenix. Lyckligtvis fick jag hjälp med äventyret av snusmumriken, annars hade det varit undermåligt både språkmässigt och innehållsmässigt. Även om jag där skyller till största delen på tidsbrist.
Nu väntar 20 minuters vila, sedan skall jag göra en presentation på scrum och skriva en massa andra grejer som ligger och gnager på mitt samvete. Jag har en lista som är lång som en arm, och då har jag inte ens BÖRJAT på allt det jag själv vill göra.
Men bara den här veckan på andras grejer. Jag har för fan semester...
Intressant?... det tvivlar jag på
Andra bloggare om:
homosexualitet, rollspel, skrivande, Speltidningen Fenix
Sunday, May 11, 2008
Landskapsarkitekten ger mig perspektiv
Igår var jag och snusmumriken hembjudna till landskapsarkitekten och IT-mannen (det här börjar redan låta som en berättelse plockad direkt ur en serietidning). Väl där diskuterade vi allt möjligt roligt, Engla dök upp ett par gånger. Amstetten också. Och rasbiologi. Det var naturligtivis inte i sig roligt, men för att kunna hantera vissa händelser i livet måste man angripa dem med svart humor.
De som har följt min blogg vet att jag har skrivit en kontroversiell recension i Fenix. Jag var inte medveten om att det var kontroversiell förrän långt efteråt, och nu så här i retrospekt önskar jag att jag aldrig gått in på forumet.
Men perspektiv. Igår förmiddag mådde jag riktigt dåligt. Jag trodde, i min enfald, att jag fick lov att belysa ett annat perspektiv i debatten, att i i efterhand ge en bild av hur jag hade tänkt för att nyansera debatten en smula, men se det gick inte.
Perspektiv. Hemma hos Landskapsarkitekten fick jag perspektiv. Inte bara på diskussionen på wrnu (jag vidhåller att ni är tomtar. Jag bad om ursäkt för att jag använde det ordet om väl valda delar förut. Jag tar tillbaka den ursäkten. Ni ÄR tomtar. Deal with it. Vad det nu är som är så hemskt med att liknas vid en skäggig liten pryl med röd mössa, det vet jag inte..)
Jag fick även perspektiv på hur män och kvinnor uppfattas och vad som är tongivande i en debatt.
Och jag fick reda på att Landskapsarkitekten satt och följde min blogg, tyckte att den var rolig (i alla fall ibland). Den här bloggen är till för mina vänner, mina nära och kära, min familj. Jag kommunicerar igenom den i första hand till dem, i andra hand till alla andra som är intresserade.
Jag tänker inte sluta skriva bara för att ett par tomtar fått för sig att det är okej att med delar av en recension som grund och ett negativt första inlägg i ett forum kategoriskt utmåla mig som trångsynt och mentalt defekt. Jag tänker inte låta diskussionen på wrnu påverka mina omdömen om andra produkter vare sig positivt eller negativt. Det gäller även deras egna produkter. Jag tänker inte låta diskussionen på wrnu påverka mitt arbete inom Sverok, Stockholms spelkonvent -08 eller andra områden där jag sitter i maktpositioner. Det är i alla fall min ambition. Allt påverkar, så huruvida detta kommer att fungera eller ej, det vet jag inte. Avsikten är, som man brukar säga. Förhoppningsvis kommer jäv inte att uppstå. Till skillnad från den situation som förekommer i tråden på wrnu, där det är helt okej att ge mig diverse etiketter och tillmälen, men förbjudet att ens antyda att moderatorernas vänner ägnar sig åt samma sak. Utan att nämna dem vid namn i inläggen, märk väl.
Perspektiv.
Jag har numera tillägnat mig fördomar om vissa personer som håller till på wrnu. Jag har fått intrycket att det handlar om små människor med fastgrodda åsikter baserade på fördomar och knapphändig information. Att tillägna sig informationen verkar ta dels för lång tid, dels öppnar det för att de ursprungliga åsikterna som fördes fram inte stämde helt och hållet. Och då kanske man måste omvärdera. Hu, hemska tanke.
För de som nu tänker påstå att jag också sitter fast i fastgrodda åsikter och inte kan erkänna att jag har gjort fel, tji fick ni. Jag börjar blogga igen. Jag börjar blogga igen för Landskapsarkitekten, för snusmumriken och för Tove. Och för min familj. Och för att Tove i ett inlägg gav lite perspektiv på min insats, hon med.
Vad det gäller att erkänna att jag har gjort fel när jag tyckt om CT, well... det enda jag kan hitta i den recensionen som jag inte förtydligat nog är en mening. EN mening.
Det jag skulle vilja förtydliga i den meningen är att det på det stora hela - spelmekaniskt - inte är ett dåligt rollspel. Men att göra det är ju att i efterhand försöka försvara det som skrivits, och det är ju förkastligt. Lagt kort ligger.
Just det... kommentarer som inte faller mig på läppen kommer jag att radera.
Intressant? Ja, om man tycker att fiskdammar är spännande, så varför inte?
Andra bloggare om:
sverok, wrnu, Stockholms Spelkonvent, Speltidningen Fenix, recensioner, skrivande, bloggar, idioter, Personligt
De som har följt min blogg vet att jag har skrivit en kontroversiell recension i Fenix. Jag var inte medveten om att det var kontroversiell förrän långt efteråt, och nu så här i retrospekt önskar jag att jag aldrig gått in på forumet.
Men perspektiv. Igår förmiddag mådde jag riktigt dåligt. Jag trodde, i min enfald, att jag fick lov att belysa ett annat perspektiv i debatten, att i i efterhand ge en bild av hur jag hade tänkt för att nyansera debatten en smula, men se det gick inte.
Perspektiv. Hemma hos Landskapsarkitekten fick jag perspektiv. Inte bara på diskussionen på wrnu (jag vidhåller att ni är tomtar. Jag bad om ursäkt för att jag använde det ordet om väl valda delar förut. Jag tar tillbaka den ursäkten. Ni ÄR tomtar. Deal with it. Vad det nu är som är så hemskt med att liknas vid en skäggig liten pryl med röd mössa, det vet jag inte..)
Jag fick även perspektiv på hur män och kvinnor uppfattas och vad som är tongivande i en debatt.
Och jag fick reda på att Landskapsarkitekten satt och följde min blogg, tyckte att den var rolig (i alla fall ibland). Den här bloggen är till för mina vänner, mina nära och kära, min familj. Jag kommunicerar igenom den i första hand till dem, i andra hand till alla andra som är intresserade.
Jag tänker inte sluta skriva bara för att ett par tomtar fått för sig att det är okej att med delar av en recension som grund och ett negativt första inlägg i ett forum kategoriskt utmåla mig som trångsynt och mentalt defekt. Jag tänker inte låta diskussionen på wrnu påverka mina omdömen om andra produkter vare sig positivt eller negativt. Det gäller även deras egna produkter. Jag tänker inte låta diskussionen på wrnu påverka mitt arbete inom Sverok, Stockholms spelkonvent -08 eller andra områden där jag sitter i maktpositioner. Det är i alla fall min ambition. Allt påverkar, så huruvida detta kommer att fungera eller ej, det vet jag inte. Avsikten är, som man brukar säga. Förhoppningsvis kommer jäv inte att uppstå. Till skillnad från den situation som förekommer i tråden på wrnu, där det är helt okej att ge mig diverse etiketter och tillmälen, men förbjudet att ens antyda att moderatorernas vänner ägnar sig åt samma sak. Utan att nämna dem vid namn i inläggen, märk väl.
Perspektiv.
Jag har numera tillägnat mig fördomar om vissa personer som håller till på wrnu. Jag har fått intrycket att det handlar om små människor med fastgrodda åsikter baserade på fördomar och knapphändig information. Att tillägna sig informationen verkar ta dels för lång tid, dels öppnar det för att de ursprungliga åsikterna som fördes fram inte stämde helt och hållet. Och då kanske man måste omvärdera. Hu, hemska tanke.
För de som nu tänker påstå att jag också sitter fast i fastgrodda åsikter och inte kan erkänna att jag har gjort fel, tji fick ni. Jag börjar blogga igen. Jag börjar blogga igen för Landskapsarkitekten, för snusmumriken och för Tove. Och för min familj. Och för att Tove i ett inlägg gav lite perspektiv på min insats, hon med.
Trots att denna debatt inte sägs handla om Åsa som person alls, utan baseras på en närläsning av vissa utvalda citat ur en recension, snarare än recensionen i sin helhet, vill jag bara slå fast en sak. Jag har fullt förtroende för Åsa. Totalt. 100 procent. Hon har en bredare spelbakgrund än de allra flesta, är inte en enögd genrenörd och har en mycket skarp analysförmåga när det kommer till spelmekanik. Hon är ständigt öppen för nya intryck och idéer, kan bedöma speldesign, språk och formgivning. Åsa är därför, för mig som redaktör, ett givet val i alla sammanhang. Nämnde jag att hon har en sjuhelvetes integritet?
Vad gäller hårklyverier om ordval känns det som en sak har flugit förbi många deltagare i denna debatt. Nämligen att spelet bedöms på mer än ren spelmekanik. Jag tycker att helhetsintrycket av Åsas recension mer än väl förklarar vad hon tycker och varför. Om någon annan inte gör det är det givetvis tråkigt. Allas tycke och smake är ju nu en gång inte likadana, vi kan inte alltid vara överens. Det gör inte en recension "fel", eller för den delen recensenten felvald.
Med detta sagt måste jag också säga att jag tycker att det är glädjande att så många av de som faktiskt recenserar varit inne i debatten. Det som sägs här påverkar. Samtidigt måste jag säga att jag är oändligt tacksam för att Åsa hittills har stått pall när det blåst snålt. För de med lite minne kan ju annars se en trend. Mer än en gång har recensenter tappat sugen för att de råkat ut för en debatt här som inte alltid varit helt saklig...
Vad det gäller att erkänna att jag har gjort fel när jag tyckt om CT, well... det enda jag kan hitta i den recensionen som jag inte förtydligat nog är en mening. EN mening.
Det är på det stora hela inget dåligt rollspel, men författarna har valt att använda Cthulhu i titeln. Genom det aktiva valet har de också givit mig förväntningar på innehållet, och det är förväntningar de inte lever upp till.
Det jag skulle vilja förtydliga i den meningen är att det på det stora hela - spelmekaniskt - inte är ett dåligt rollspel. Men att göra det är ju att i efterhand försöka försvara det som skrivits, och det är ju förkastligt. Lagt kort ligger.
Just det... kommentarer som inte faller mig på läppen kommer jag att radera.
Intressant? Ja, om man tycker att fiskdammar är spännande, så varför inte?
Andra bloggare om:
sverok, wrnu, Stockholms Spelkonvent, Speltidningen Fenix, recensioner, skrivande, bloggar, idioter, Personligt
Thursday, May 1, 2008
Arrogans
Eftersom det är första maj, tänkte jag inleda med en blogpost om arrogans. Datumet och ämnet hänger absolut inte ihop, men visst fick det dig att haja till? Tänka "shit, tänker hon ställa sig och hoppa på oppositionen nu? På oss arbetare som minsann byggt det här landet?"
Näe, så illa skall jag inte bete mig. Jag skulle aldrig hoppa på en annan människa. Det finns det dock andra människor som gör. Igår läste jag "Härskarteknik" av Elaine Bergqvist (recension finns här), och drabbades av vissheten att de flesta småsinta, trånghövdade och elaka människor förmodligen har använt sig av det vid något tillfälle. JAG har förmodligen använt mig av härskarteknik vid fler än ett tillfälle. Ack denna arrogans som drar genom mig vid givna tillfällen.
Jag stör mig på CthulhuTech-reaktionerna. Är jag arrogant som bortser ifrån dem? Betygssystemet, well, jo det var ju svårt att sätta betyg, men betyder det att mitt värde som recensent sitter enbart i ett par siffror? Skall jag ta striden? Skall jag knäppa alla tomtarna på rollspel.nu på näsan, konfrontera dem eller inte? I dagsläget har jag inte gjort det, och med tanke på att det snart kommer ett nytt nummer av Fenix de kan förfasa sig över, så kanske jag inte skall göra det heller.
Eller skall jag konstatera att jag inte KAN recensera? Att mitt värde som recensent är obefintligt på grund av EN recension? Är det det de vill? Jag förstår nämligen inte syftet med det inlägg som gjordes på forumet till att börja med. Var det avsett att förbättra mina kunskaper som recensent eller avsett att få mig att sluta recensera? Var det ett utslag av avund som gjorde att ******** gav sig på mig med näbbar och klor och förklarade mig vara en rabiat fanboy med fradga runt munnen som inte klarar av en idémashup?
Sedan jag började skriva för Fenix har följande produkter gått under min lupp:
Götterdämmerung nr. 5 -05
Gloom nr. 6 -05
Serenity nr. 1 -06
WitchCraft - Revised edition nr. 3 -06
Gloom - Unhappy Homes nr. 4 -06
Draim nr. 2 -07 (Draimrecensionen redigerades i efterhand av Fenix på grund av att de fått en ny version av spelet)
Etherscope nr. 2 -07
Gloom - Unwelcome Guests nr. 3 -07
The Darkness för Xbox 360 nr. 4 -07
Shadowrun för Xbox 360 nr. 4 -07
Supergänget nr. 4 -07
Changeling the Lost nr. 5 -07
Likstorm nr. 5 - 07
Scion nr. 5 -07
Magic The Gathering 10th Edition Core Set nr. 5 -07
Autumn Nightmares nr. 6 -07
Tannhäuser nr. 6 -07
Tabula Rasa nr. 1 -08
Bortom: Lögnens Slöja nr. 1 -08
Battlestar Galactica RPG nr. 1 - 08
Winter Masks nr. 1 -08
CthulhuTech nr. 2 -08
Neuroshima Hex! nr. 2-08
World of Warcraft - the Burning Crusade nr. 2 -08
Det är 25 recensioner varav en har mött med missnöje. En jag känner till i vilket fall som helst.
I det kommande numret kommer jag att recensera Dark Passions, Requiem for Rome, Burning Empires, DemonHunters, Nostalgi och Banishers. Får se hur många av dem som överlever slaktarkniven på rollspel.nus forum. Och hur många som opponerar sig mot mig.
Jag kanske är arrogant. Jag kanske inte borde få tycka. I vilket fall som helst borde jag inte få tycka om Cthulhu. I alla fall inte mycket. Inte offentligt. Fy fan vad det här fick mig att må... käst.
Intressant?
Andra bloggare om:
rollspel, Speltidningen Fenix, spel, recensioner, arrogans, idioter,
Näe, så illa skall jag inte bete mig. Jag skulle aldrig hoppa på en annan människa. Det finns det dock andra människor som gör. Igår läste jag "Härskarteknik" av Elaine Bergqvist (recension finns här), och drabbades av vissheten att de flesta småsinta, trånghövdade och elaka människor förmodligen har använt sig av det vid något tillfälle. JAG har förmodligen använt mig av härskarteknik vid fler än ett tillfälle. Ack denna arrogans som drar genom mig vid givna tillfällen.
Jag stör mig på CthulhuTech-reaktionerna. Är jag arrogant som bortser ifrån dem? Betygssystemet, well, jo det var ju svårt att sätta betyg, men betyder det att mitt värde som recensent sitter enbart i ett par siffror? Skall jag ta striden? Skall jag knäppa alla tomtarna på rollspel.nu på näsan, konfrontera dem eller inte? I dagsläget har jag inte gjort det, och med tanke på att det snart kommer ett nytt nummer av Fenix de kan förfasa sig över, så kanske jag inte skall göra det heller.
Eller skall jag konstatera att jag inte KAN recensera? Att mitt värde som recensent är obefintligt på grund av EN recension? Är det det de vill? Jag förstår nämligen inte syftet med det inlägg som gjordes på forumet till att börja med. Var det avsett att förbättra mina kunskaper som recensent eller avsett att få mig att sluta recensera? Var det ett utslag av avund som gjorde att ******** gav sig på mig med näbbar och klor och förklarade mig vara en rabiat fanboy med fradga runt munnen som inte klarar av en idémashup?
Sedan jag började skriva för Fenix har följande produkter gått under min lupp:
Götterdämmerung nr. 5 -05
Gloom nr. 6 -05
Serenity nr. 1 -06
WitchCraft - Revised edition nr. 3 -06
Gloom - Unhappy Homes nr. 4 -06
Draim nr. 2 -07 (Draimrecensionen redigerades i efterhand av Fenix på grund av att de fått en ny version av spelet)
Etherscope nr. 2 -07
Gloom - Unwelcome Guests nr. 3 -07
The Darkness för Xbox 360 nr. 4 -07
Shadowrun för Xbox 360 nr. 4 -07
Supergänget nr. 4 -07
Changeling the Lost nr. 5 -07
Likstorm nr. 5 - 07
Scion nr. 5 -07
Magic The Gathering 10th Edition Core Set nr. 5 -07
Autumn Nightmares nr. 6 -07
Tannhäuser nr. 6 -07
Tabula Rasa nr. 1 -08
Bortom: Lögnens Slöja nr. 1 -08
Battlestar Galactica RPG nr. 1 - 08
Winter Masks nr. 1 -08
CthulhuTech nr. 2 -08
Neuroshima Hex! nr. 2-08
World of Warcraft - the Burning Crusade nr. 2 -08
Det är 25 recensioner varav en har mött med missnöje. En jag känner till i vilket fall som helst.
I det kommande numret kommer jag att recensera Dark Passions, Requiem for Rome, Burning Empires, DemonHunters, Nostalgi och Banishers. Får se hur många av dem som överlever slaktarkniven på rollspel.nus forum. Och hur många som opponerar sig mot mig.
Jag kanske är arrogant. Jag kanske inte borde få tycka. I vilket fall som helst borde jag inte få tycka om Cthulhu. I alla fall inte mycket. Inte offentligt. Fy fan vad det här fick mig att må... käst.
Intressant?
Andra bloggare om:
rollspel, Speltidningen Fenix, spel, recensioner, arrogans, idioter,
Tuesday, April 29, 2008
Arvid!
Min titelproblematik har slagit till idag. Jag vet inte vad jag skall kalla min blogpost. Därför döper jag den, dagen till ära, till Arvid. Arvid - världen, världen - Arvid.
I öronen dånar Rufus Wainwright och i ögonen lyser solen. Med viss svårighet. Ögonlocken är svullna och ömma. Lite smått röda. Som tomater.
Jag fotograferade magnoliaträd på vägen till jobbet idag. Jag har äntligen kommit mig för att ta med mig min kamera ut. Den skall under de närmsta dagarna få registrera texturer och former åt mig. Det är ju en digitalkamera. Lagringsplatsen kostar inte så mycket.
En annan sak jag tänker försöka fixa till är ett bra fotoalbum till min websida. Jag har tre pärmar med negativ som jag har tänkt försöka scanna in. Allt är naturligtvis inte bra, men en del bilder jag har tagit under åren är jag ganska stolt över. Om inte annat så är de dokument över en sedan länge svunnen tid. Min själsliga gothperiod. Jag hade ingen kroppslig. Tvättbjörnsmakeup passar inte så bra på människor som är runda som apelsiner.
Den enda fåfängan jag egentligen har är mitt hår. Det får schampoo för 109:-/ flaskan och inpackningar ifrån Lush med jämna mellanrum. Ojämna mellanrum. Ibland. Inte så ofta. Snusmumriken ägnade lång tid igår till att smeka mig över huvudet när jag låg med ansiktet i kudden och var deprimerad. Det var en lisa. Han är en av de få som utan tvekan kastar sig över min skalp och ägnar den lite uppmärksamhet. Ibland är det ruskigt skönt att få bli omhändertagen. Snusmumriken förstår och ignorerar mina rop på självständighet och "kan själv" tills jag sjunker ihop i en liten hög och låter honom smeka mig över håret.
Vi skall förmodligen ta oss en sväng förbi LinCon i helgen. Fredag eller lördag, det är inte helt bestämt än. Det är första gången snusmumriken går på konvent sedan... Jag tror vi kom fram till att det var 20 år sedan. Vi kom även fram till att man förmodligen fortfarande känner igen krigsspelarna som mumlande går runt och diskuterar regler med sig själva. Snusmumriken tillhör kategorin Advanced Squadleader-spelare. Även om han inte verkar helt fanatisk, så... Vi satt och spelade Arkham Horror långt in på kvällen vid något tillfälle och trots att spelet stannat av totalt vägrade han att sluta spela! Vi kom ingenstans! "Men... skall vi sluta spela?" "Det HÄNDER ju inget!" (vrålade jag med håret på ända och mörka ringar under ögonen - jag misstänker att jag vid det laget liknade mer en kultist än hans vanligtvis städade flickvän med... erh... ringar under ögonen... och håret på ända... hmmm). Det hela slutade med att han besviket lommade iväg medan jag med preussisk precision återbördade alla små markers och tokens till sina ziplocpåsar. Snart skall vi spela StarCraft. Undrar hur det kommer att gå...
I vilket fall som helst är förmodligen LinCon helt rätt ställe att bunkra upp med knäppa brädspel. Jag rekommenderar för övrigt varmt Neuroshima Hex! som jag för övrigt recenserade i Fenix nyss. Men det fick bra betyg, så det underminerade inte hela betygssystemet. Jösses... Nåväl. Vill man få skäll skall man recensera "fel". Det är uppenbart. Och vill man få hela garderoben över sig när man försöker nå ett visst brädspel så skall man lägga just det brädspelet längst in och underst. Under allt annat. "Därsom unner starkölen", som den nu hädangågne Eddie Meduza en gång sade. Inte för att jag har starköl i garderoben. Det rör sig istället om brädspel. Ett par till. Och många. Jag räknade till 27 sist. Då har jag inte räknat med Cheapass-spelen, kortspelen eller mina datorspel. Eller mina rollspel. De upptar i dagsläget två bokhyllor. Jag funderar på att addera till dem också, men jag behöver inte anstränga mig så hårt för det. För att addera till rollspelen alltså. Det råkar sig så att Tove och Anders mer än gärna förser mig med recensionsexemplar av diverse bra och dåliga prylar. Förutsatt att jag i motprestation läser igenom ca 3 - 400 sidor rollspel och sedan återkommer med en text på ca 4000 tecken, ibland mer, ibland mindre. Bra deal för en bokmal som jag.
I det kommande numret av Fenix kommer vi för övrigt att skriva en artikel tillsammans. Eller artikel är väl fel. Svar på tal, mera. Om kvinnor och spel. Sanningen att säga var det mest...vi som skrev... nu när jag tänker efter. Jag tänkte säga att det var snusmumriken, men jag tror det är ganska jämnt fördelat mellan oss. Humhum. Nåväl. Det var mysigt. Att skriva med snusmumriken. Han är självgående, behöver ingen poking och prodding för att göra det han skall. Vilket är - för mig - suveränt. Det är till och med så att jag inte riktigt hinner med när han skriver. Och det ÄR verkligen strålande. Jag älskar det! Nåväl. Nu skall jag kanske sluta hylla snusmumriken. Annars kommer han att implodera i ett litet moln av ego. Kanske.
Intressant?
Andra bloggare om:
Rufus Wainwright, sjuk, snusmumriken, fotografier, konvent, brädspel, spel, Speltidningen Fenix
I öronen dånar Rufus Wainwright och i ögonen lyser solen. Med viss svårighet. Ögonlocken är svullna och ömma. Lite smått röda. Som tomater.
Jag fotograferade magnoliaträd på vägen till jobbet idag. Jag har äntligen kommit mig för att ta med mig min kamera ut. Den skall under de närmsta dagarna få registrera texturer och former åt mig. Det är ju en digitalkamera. Lagringsplatsen kostar inte så mycket.
En annan sak jag tänker försöka fixa till är ett bra fotoalbum till min websida. Jag har tre pärmar med negativ som jag har tänkt försöka scanna in. Allt är naturligtvis inte bra, men en del bilder jag har tagit under åren är jag ganska stolt över. Om inte annat så är de dokument över en sedan länge svunnen tid. Min själsliga gothperiod. Jag hade ingen kroppslig. Tvättbjörnsmakeup passar inte så bra på människor som är runda som apelsiner.
Den enda fåfängan jag egentligen har är mitt hår. Det får schampoo för 109:-/ flaskan och inpackningar ifrån Lush med jämna mellanrum. Ojämna mellanrum. Ibland. Inte så ofta. Snusmumriken ägnade lång tid igår till att smeka mig över huvudet när jag låg med ansiktet i kudden och var deprimerad. Det var en lisa. Han är en av de få som utan tvekan kastar sig över min skalp och ägnar den lite uppmärksamhet. Ibland är det ruskigt skönt att få bli omhändertagen. Snusmumriken förstår och ignorerar mina rop på självständighet och "kan själv" tills jag sjunker ihop i en liten hög och låter honom smeka mig över håret.
Vi skall förmodligen ta oss en sväng förbi LinCon i helgen. Fredag eller lördag, det är inte helt bestämt än. Det är första gången snusmumriken går på konvent sedan... Jag tror vi kom fram till att det var 20 år sedan. Vi kom även fram till att man förmodligen fortfarande känner igen krigsspelarna som mumlande går runt och diskuterar regler med sig själva. Snusmumriken tillhör kategorin Advanced Squadleader-spelare. Även om han inte verkar helt fanatisk, så... Vi satt och spelade Arkham Horror långt in på kvällen vid något tillfälle och trots att spelet stannat av totalt vägrade han att sluta spela! Vi kom ingenstans! "Men... skall vi sluta spela?" "Det HÄNDER ju inget!" (vrålade jag med håret på ända och mörka ringar under ögonen - jag misstänker att jag vid det laget liknade mer en kultist än hans vanligtvis städade flickvän med... erh... ringar under ögonen... och håret på ända... hmmm). Det hela slutade med att han besviket lommade iväg medan jag med preussisk precision återbördade alla små markers och tokens till sina ziplocpåsar. Snart skall vi spela StarCraft. Undrar hur det kommer att gå...
I vilket fall som helst är förmodligen LinCon helt rätt ställe att bunkra upp med knäppa brädspel. Jag rekommenderar för övrigt varmt Neuroshima Hex! som jag för övrigt recenserade i Fenix nyss. Men det fick bra betyg, så det underminerade inte hela betygssystemet. Jösses... Nåväl. Vill man få skäll skall man recensera "fel". Det är uppenbart. Och vill man få hela garderoben över sig när man försöker nå ett visst brädspel så skall man lägga just det brädspelet längst in och underst. Under allt annat. "Därsom unner starkölen", som den nu hädangågne Eddie Meduza en gång sade. Inte för att jag har starköl i garderoben. Det rör sig istället om brädspel. Ett par till. Och många. Jag räknade till 27 sist. Då har jag inte räknat med Cheapass-spelen, kortspelen eller mina datorspel. Eller mina rollspel. De upptar i dagsläget två bokhyllor. Jag funderar på att addera till dem också, men jag behöver inte anstränga mig så hårt för det. För att addera till rollspelen alltså. Det råkar sig så att Tove och Anders mer än gärna förser mig med recensionsexemplar av diverse bra och dåliga prylar. Förutsatt att jag i motprestation läser igenom ca 3 - 400 sidor rollspel och sedan återkommer med en text på ca 4000 tecken, ibland mer, ibland mindre. Bra deal för en bokmal som jag.
I det kommande numret av Fenix kommer vi för övrigt att skriva en artikel tillsammans. Eller artikel är väl fel. Svar på tal, mera. Om kvinnor och spel. Sanningen att säga var det mest...vi som skrev... nu när jag tänker efter. Jag tänkte säga att det var snusmumriken, men jag tror det är ganska jämnt fördelat mellan oss. Humhum. Nåväl. Det var mysigt. Att skriva med snusmumriken. Han är självgående, behöver ingen poking och prodding för att göra det han skall. Vilket är - för mig - suveränt. Det är till och med så att jag inte riktigt hinner med när han skriver. Och det ÄR verkligen strålande. Jag älskar det! Nåväl. Nu skall jag kanske sluta hylla snusmumriken. Annars kommer han att implodera i ett litet moln av ego. Kanske.
Intressant?
Andra bloggare om:
Rufus Wainwright, sjuk, snusmumriken, fotografier, konvent, brädspel, spel, Speltidningen Fenix
Wednesday, April 23, 2008
Konsten att recensera
Det har, med förlov sagt, blivit ett (inte jävla, kanske, men mindre?) hallå på rollspel.nus Fenixforum om recensionen jag skrev om CthulhuTech. Inte helt oväntat kanske. Jag var rätt hård mot de stackars liven.
Frågan är då hur jag med gott samvete hade kunnat lämna ifrån mig en halvljummen recension som jag inte menar? Svaret är naturligtvis att det kan jag inte. Nåväl. Nu är jag inte särskilt upprörd över hur de tolkat mitt skrivande, det är helt upp till dem att tolka det som de vill. Det som däremot blir pinsamt uppenbart är hur man kommunicerar - och hur man misslyckas med det.
Jag försöker alltid att vara rättvis i mina recensioner - utifrån min kompetens, och min smak. Det är naturligtvis där det brister. Smak. Åsikter. De får man helst inte ha, men man skall ändå ha dem. När jag tittar tillbaka på de recensioner jag har gjort upptäcker jag att de med ett fåtal undantag är ganska positivt inställda, eller tämligen neutrala.
Nu när jag då recenserat CthulhuTech, och varit genomgående negativ emot det (och dessutom haft mage att påstå att det finns ett bättre sätt att göra det på!!! Jag skrev "gör om - gör rätt"! *gasp*. Nu är det så att jag som speldesigner faktiskt kan komma att tänka på åtminstone tre sätt på rak arm. Inget utav dem inbegriper ett öppet krig, som jag tycker att det gått inflation i bland rollspel.), så blir det liv i luckan. Varför det, kan man undra? Ingen av de som läst recensionen verkar ha läst spelet. Det är också så att en del av dem inte ens har läst recensionen. Men likaväl tycker de en hel del om det som skrivs. Framförallt tycker de om mig som skribent. Nu kom det inte fram något konkret. I de trådar där de diskuterar mig (notera att de diskuterar mig och inte min recension i många fall) så finns det ingen som skriver "så här kan du förbättra dina recensioner och det tycker jag på grund av att..." utan snarare "hon borde inte få recensera!". Nähä. Varför inte det då? För att jag råkade tycka att Tech gjorde våld på Cthulhu? Och för att det dessutom var illa skrivet? En dålig adaption. En käs setting. Men det framgick tydligen inte i det jag skrev. Eller så valde opponenten som opponerar sig att inte se det jag skrev, utan att tolka in det han tyckte att jag skrev i recensionen.
Vill jag inte ha ett jävla holabaloo i och med nästa nummer kanske jag bör låta bli att tycka något alls, men det kan jag ju inte. Jag måste ju tycka saker. Annars kan jag låta bli att recensera.
Jag skrev svar på tal på forumet, men tog bort det. Jag skriver det här istället för att väcka en död tråd.
Till alla diskutanter (ett nytt begrepp! Ett nytt ord!) på rollspel.nus forum som diskuterat min recension av CthulhuTech, således:
Tack för övrigt till Tove och Anders som ger mig fortsatt förtroende att recensera rollspel och annat i Fenix, trots läsarstormen. De anser fortfarande att jag gör ett bra jobb, och så länge de gör det tänker jag inte sluta.
Intressant?
Andra bloggare om:
spel, Tove, recensioner, människor, kommunikation, Speltidningen Fenix, rollspel
Frågan är då hur jag med gott samvete hade kunnat lämna ifrån mig en halvljummen recension som jag inte menar? Svaret är naturligtvis att det kan jag inte. Nåväl. Nu är jag inte särskilt upprörd över hur de tolkat mitt skrivande, det är helt upp till dem att tolka det som de vill. Det som däremot blir pinsamt uppenbart är hur man kommunicerar - och hur man misslyckas med det.
Jag försöker alltid att vara rättvis i mina recensioner - utifrån min kompetens, och min smak. Det är naturligtvis där det brister. Smak. Åsikter. De får man helst inte ha, men man skall ändå ha dem. När jag tittar tillbaka på de recensioner jag har gjort upptäcker jag att de med ett fåtal undantag är ganska positivt inställda, eller tämligen neutrala.
Nu när jag då recenserat CthulhuTech, och varit genomgående negativ emot det (och dessutom haft mage att påstå att det finns ett bättre sätt att göra det på!!! Jag skrev "gör om - gör rätt"! *gasp*. Nu är det så att jag som speldesigner faktiskt kan komma att tänka på åtminstone tre sätt på rak arm. Inget utav dem inbegriper ett öppet krig, som jag tycker att det gått inflation i bland rollspel.), så blir det liv i luckan. Varför det, kan man undra? Ingen av de som läst recensionen verkar ha läst spelet. Det är också så att en del av dem inte ens har läst recensionen. Men likaväl tycker de en hel del om det som skrivs. Framförallt tycker de om mig som skribent. Nu kom det inte fram något konkret. I de trådar där de diskuterar mig (notera att de diskuterar mig och inte min recension i många fall) så finns det ingen som skriver "så här kan du förbättra dina recensioner och det tycker jag på grund av att..." utan snarare "hon borde inte få recensera!". Nähä. Varför inte det då? För att jag råkade tycka att Tech gjorde våld på Cthulhu? Och för att det dessutom var illa skrivet? En dålig adaption. En käs setting. Men det framgick tydligen inte i det jag skrev. Eller så valde opponenten som opponerar sig att inte se det jag skrev, utan att tolka in det han tyckte att jag skrev i recensionen.
Vill jag inte ha ett jävla holabaloo i och med nästa nummer kanske jag bör låta bli att tycka något alls, men det kan jag ju inte. Jag måste ju tycka saker. Annars kan jag låta bli att recensera.
Jag skrev svar på tal på forumet, men tog bort det. Jag skriver det här istället för att väcka en död tråd.
Till alla diskutanter (ett nytt begrepp! Ett nytt ord!) på rollspel.nus forum som diskuterat min recension av CthulhuTech, således:
Det är sannerligen intressant att läsa hur ******** tolkar min acceptans av fenomenet CthulhuTech (och även om min rabiata fanboyism, som jag inte alls känner igen, men det är förmodligen svårt att övertyga om motsatsen.)
Jag vill påstå att det är ett kategoriskt uttalande om något som förhåller sig väldigt flytande. Cthulhu kan visst vara bra i andra sammanhang än de rent Lovecraftianska. Det här var bara inte ett av dem.
Jag står fortfarande för min recension, eftersom jag ännu inte läst något som påverkat mina åsikter om spelet. Ge mig konkreta exempel på varför det är bra att köra mechastrider i Cthulhukontext, så kanske.
Däremot håller jag med de som påstår att sifferbetyget blev knas. Det BLEV knas och det beror på definitionerna på betygen. Jag hade jättesvårt att sätta ett "rättvist" betyg med utgångspunkt i dem och i vad jag hade läst i rollspelet. Spelmekaniken är nämligen riktigt bra, och reglerna är klara och koncisa om än lätt ostrukturerade. Jag håller trots det inte med ******** om att jag underminerar betygssystemet (självklart inte, det vore kanske lite underligt eftersom jag inte vet HUR ******** anser att jag underminerar betygssystemet). Betygen är (i min tolkning) ett sätt att kort ge en uppfattning om vad jag tycker om spelet.Jag försöker också att vara så konsekvent jag kan i mitt betygsättande. Jag läser ofta om gamla recensioner för att se vad jag har satt tidigare och utgår ifrån det när jag sätter betyg på nya produkter. För att verkligen få insikt i varför de siffrorna blir som de blir så är det bäst att läsa recensionen.
I övrigt tackar jag för uppmärksamheten. Det är alltid trevligt att få feedback på det man gör, även om det i det här fallet har varit lite svårt att plocka konkreta förslag på hur jag kan förbättra mig. (Det finns ett par vettiga inlägg om just sifferbetygen.)
Därmed sätter jag punkt för mitt åsiktsframförande i just den här frågan. Jag tänker dock fortsätta följa den med intresse. Jag vill också påpeka att jag ännu så länge inte tagit illa vid mig av era åsikter. Ni är självklart välkomna att tycka vad ni vill om det jag skriver, och precis som någon påpekade någonstans så har jag genom mitt deltagande i Fenix valt att låta mina texter bli analyserade av läsare.
Tack för övrigt till Tove och Anders som ger mig fortsatt förtroende att recensera rollspel och annat i Fenix, trots läsarstormen. De anser fortfarande att jag gör ett bra jobb, och så länge de gör det tänker jag inte sluta.
Intressant?
Andra bloggare om:
spel, Tove, recensioner, människor, kommunikation, Speltidningen Fenix, rollspel
Monday, March 10, 2008
Måndagskoma?
Helgen har bjudit på en hel del intressanta och trevliga företeelser. Bland annat inleddes den på fredagen med en sushimiddag med Dolk och Raab, Hans Majestäts Änglar, som är lika bra på att reta mig i verkligheten som de är i Pirates of the Burning Seas. Nåväl. De försöker i alla fall.
När jag kom hem låg ett långt och underbart vanligt brev på dörrmattan. Det var min älskade vän Lova som skrev, så nu skall här svaras rejält. Brevpapper finnes! Allt som saknas är ett frimärke och lite tid. Resterna av fredagen gick åt att läsa klart CthulhuTech och börja på en recension av det.
Lördag förmiddag städade jag . och sov. Slocknade vid 12-tiden och vaknade inte förrän min brädspelsförsökskanin, Snusmumriken, dök upp med glatt humör och lagade middag åt mig (jag kan inte laga mat...) och spelade Neuroshima Hex! med mig. Jag måste verkligen rekommendera det här spelet! Läs recensionen i Fenix, köp det och spela. Det är perfekt för två spelare, men man kan vara så många som fyra. Klockrent! Härlig spelmekanik! Överraskande enkelt! Tjusigt kort sagt! Jag är lycklig som valde det att recensera med tanke på hur CthulhuTech föll ut.
Söndag förmiddag förde med sig Burning Crusade-expansionen till World of Warcraft-brädspelet och jag inser nu att jag har alldeles för mycket spel och böcker överallt. Jag måste rensa, hur hemskt det än känns. Eller så får jag köpa en ny bokhylla. Det senare lockar mer, men jag får problem med placeringen tror jag. Funderar på en stor Magiker till (bokhyllan från IKEA - inte ens jag kan hyra in ockulta konstnärer av det slaget). Det borde täcka mitt behov av utrymme i i alla fall... tre - fyra veckor? Och en ny DVD-hylla... Shit vad skräp jag har hemma... Nåväl, det ger mig i alla fall utrymme att sortera saker, favoritsysselsättningen!
To-do listan som blivit grymt eftersatt av randiga skäl och rutiga orsaker:
Listan växer, men förhoppningsvis är tre av de där posterna ganska små.
Och jag MÅSTE spela StarCraft-brädspelet jag köpte i fredags. Jag ÄLSKAR FantasyFlights fantastiska små plastfigurer och pluppar! Vill man göra mig lycklig så spenderar man inte 500 spänn på choklad, blommor och middag åt mig. Vill man göra mig lycklig köper man ett brädspel eller rollspel åt mig. Som man sedemera måste vara beredd på att spela. Ofta. Det är ingen idé att neka - jag ÄR en gamer och kommer alltid att vara en gamer, tills den dag jag trillar av pinn.
Oh! Och för er som väntar på kvinnosynen i rollspel kan jag tillägga att den blir lite mer omfattande än vad jag tänkt mig. Jag har nämligen fått hjälp av Klokboken - en vis man på många sätt, och dessutom blivande genusvetare - med lite frågeställningar. Och det var ju bra, men som sagt... lite mer omfattande.
När jag kom hem låg ett långt och underbart vanligt brev på dörrmattan. Det var min älskade vän Lova som skrev, så nu skall här svaras rejält. Brevpapper finnes! Allt som saknas är ett frimärke och lite tid. Resterna av fredagen gick åt att läsa klart CthulhuTech och börja på en recension av det.
Lördag förmiddag städade jag . och sov. Slocknade vid 12-tiden och vaknade inte förrän min brädspelsförsökskanin, Snusmumriken, dök upp med glatt humör och lagade middag åt mig (jag kan inte laga mat...) och spelade Neuroshima Hex! med mig. Jag måste verkligen rekommendera det här spelet! Läs recensionen i Fenix, köp det och spela. Det är perfekt för två spelare, men man kan vara så många som fyra. Klockrent! Härlig spelmekanik! Överraskande enkelt! Tjusigt kort sagt! Jag är lycklig som valde det att recensera med tanke på hur CthulhuTech föll ut.
Söndag förmiddag förde med sig Burning Crusade-expansionen till World of Warcraft-brädspelet och jag inser nu att jag har alldeles för mycket spel och böcker överallt. Jag måste rensa, hur hemskt det än känns. Eller så får jag köpa en ny bokhylla. Det senare lockar mer, men jag får problem med placeringen tror jag. Funderar på en stor Magiker till (bokhyllan från IKEA - inte ens jag kan hyra in ockulta konstnärer av det slaget). Det borde täcka mitt behov av utrymme i i alla fall... tre - fyra veckor? Och en ny DVD-hylla... Shit vad skräp jag har hemma... Nåväl, det ger mig i alla fall utrymme att sortera saker, favoritsysselsättningen!
To-do listan som blivit grymt eftersatt av randiga skäl och rutiga orsaker:
- Voodoo
- Hästar
- Konventsskribenterna
- SSK-material
- Min hemsida
- Sveroks forum
- PotBS
- Götterdämmerung
Listan växer, men förhoppningsvis är tre av de där posterna ganska små.
Och jag MÅSTE spela StarCraft-brädspelet jag köpte i fredags. Jag ÄLSKAR FantasyFlights fantastiska små plastfigurer och pluppar! Vill man göra mig lycklig så spenderar man inte 500 spänn på choklad, blommor och middag åt mig. Vill man göra mig lycklig köper man ett brädspel eller rollspel åt mig. Som man sedemera måste vara beredd på att spela. Ofta. Det är ingen idé att neka - jag ÄR en gamer och kommer alltid att vara en gamer, tills den dag jag trillar av pinn.
Oh! Och för er som väntar på kvinnosynen i rollspel kan jag tillägga att den blir lite mer omfattande än vad jag tänkt mig. Jag har nämligen fått hjälp av Klokboken - en vis man på många sätt, och dessutom blivande genusvetare - med lite frågeställningar. Och det var ju bra, men som sagt... lite mer omfattande.
Thursday, January 10, 2008
Fler hjältar på DN
Ibland känner jag mig inte alls så mossig och fastvuxen i mina principer som jag kanske borde, eller i alla fall borde med dagens mått mätt. I den här "tänk bara på dig själv, skit i andra och ta vad du vill ha" attityden som råder, menar jag.
Fredrik Strage har bett om ursäkt för ett filmbetyg han givit Arn och därtill gett pengarna tillbaka till folk som sett filmen. Suveränt jobbat hr. Strage. Nu är det inte bara Jonas Thente som tillhör hjälteskaran på DN. Däri räknas från och med idag hr. Strage också.
Vilket får mig att nagelfara mina egna recensioner i den lite smalare tidningen Fenix. Och nöjt pusta ut. Det enda jag kan hitta som gnager på mitt samvete är Tannhäuser, men av helt andra skäl. Det fick lite för lågt betyg i tidningen.
Det nästkommande numret ger jag Battlestar Galactica-rollspelet en omgång, Bortom får sitt och Tabula Rasa är grundligen genomgånget, med pliktkänsla och rättvisa glasögon. Glasögon var det i alla fall. Mina läsglasögon som jag önskar att jag hade nu eftersom huvudet värker av att glo på datorskärmen. Kanske beror mer på bakterierna, dock.
Fredrik Strage har bett om ursäkt för ett filmbetyg han givit Arn och därtill gett pengarna tillbaka till folk som sett filmen. Suveränt jobbat hr. Strage. Nu är det inte bara Jonas Thente som tillhör hjälteskaran på DN. Däri räknas från och med idag hr. Strage också.
Vilket får mig att nagelfara mina egna recensioner i den lite smalare tidningen Fenix. Och nöjt pusta ut. Det enda jag kan hitta som gnager på mitt samvete är Tannhäuser, men av helt andra skäl. Det fick lite för lågt betyg i tidningen.
Det nästkommande numret ger jag Battlestar Galactica-rollspelet en omgång, Bortom får sitt och Tabula Rasa är grundligen genomgånget, med pliktkänsla och rättvisa glasögon. Glasögon var det i alla fall. Mina läsglasögon som jag önskar att jag hade nu eftersom huvudet värker av att glo på datorskärmen. Kanske beror mer på bakterierna, dock.
Sunday, November 11, 2007
W00t!
Febern är borta!
Den hönsäggsstora klumpen på armen är nere i en femkrona och armen går att böja på igen. Och allt detta utan att äta en enda hjärna! W00t!
Nu återstår bara att kunna somna inatt, men det blir nog inga problem. Jag är totalt slagen, dödstrött och helt slut. Undrar varför, med tanke på att hela dagen har spenderats sovande i sängen.
Jag har suttit och skrivit ihop en artikel till Fenix på temat konspirationer, och jag har även kollat lite löst på voodoo, vilket också är skönt. Jag har fått tillbaka koncentrationsförmågan, i alla fall nästan, och det är så gudomligt underbart att jag nästan gråter av lättnad. Jag börjar förstå lite bättre hur det är att inte orka, inte kunna koncentrera sig på vad som helst, en förmåga jag annars har haft mycket av. Jag har till och med läst en faktabok utan att bli helt vimsig i huvudet och det var länge sedan. Thomas Pynchon härnäst. Against the Day väntar fortfarande på att bli läst.
Jag är nästan klar med Poppy Brites "Self-made man" också. Så nu får jag nog ta en paus från hennes böcker i ett par månader/ år igen. Poppy Brite är en fantastiskt duktig författarinna. Hon skriver så att man verkligen känner vad som händer. Men hon skriver väldigt ofta om exempelvis mord, vivisektion, seriemördare och bögsex. Och hon skriver på ett väldigt grafiskt manér, vilket gör att jag allt som oftast sitter och rodnar i soffan när jag läser. Men när jag lägger ifrån mig böckerna är det aldrig beskrivningarna av sex, mord och inälvor som stannar kvar, utan känslan av närvaro och intensitet. Så efter ett tag glömmer jag bort de blodsmakande kyssarna och de vassa knivarna som karvar sig genom bröstben och bultande hjärtan och minns bara att hon är en fantastiskt bra författarinna. Och köper en ny bok. Och på den vägen är det. När jag tänker efter gäller nästan samma sak för Clive Barker, som också har en tendens att vara mycket grafisk i sina utläggningar om både sex och våld. Men även han är en mycket skicklig författare, så jag kan inte sluta läsa honom.
Jag har kommit fram till att alla mina skilda områden jag har ägnat mig åt har gjort mig bra på mycket. Men inte bäst på något. Jag funderar på om jag vid något tillfälle totalt skall fokusera på bara en sak. Jag undrar hur bra jag skulle bli på just det området då? Spetskompetens.
Det lustigaste just nu är att jag målar igen, och trots att jag inte hållit i en pensel på 8 år har jag ändå blivit bättre på att måla. Jag undrar om det har med mina mentala övningar att göra? Ibland kan jag nämligen få för mig att "skissa" en scen i huvudet. Alltså, jag gör om den till en målning eller en grafitskiss. Drar linjerna i huvudet, ser hur det skulle se ut på papper. Satt faktiskt och gjorde det med mina bekanta som jag spelade med igår. Små krokier i mitt huvud.
Och ibland undrar jag om jag är fullkomligt tokig. Den direkta kopplingen mellan hand och öga finns inte där än, men den har blivit så otroligt mycket bättre sedan jag målade sist, så något har uppenbarligen hänt i hjärnan. Jag tänker plocka fram min finskakurs igen, och min italienskakurs. Ju fler språk jag har att tänka på, desto bättre. Desto fler begrepp kan jag ta in.
Det är banne mig inte lätt att vara helt bonkers.
Jag vill skriva ett alternate reality game också. Jag har en så bra idé, men det är alldeles för stort att genomföra på egen hand. Jag funderade ett tag på att göra ett till en kamrat i födelsedagspresent. Men det känns som att jag är för pretentiös, för mycket vilja och för lite tid. Det är mitt största problem. För mycket vilja och för lite tid och för få vänner som är intresserade av samma saker som jag är intresserad av. Oh well. Jag och min femkrona skall sova nu snart. Feberfri och vaccinerad. Okej, jag har varit lite patetisk, men jag fick faktiskt riktigt hög feber. Så där så att det gör ont i huden.
Den hönsäggsstora klumpen på armen är nere i en femkrona och armen går att böja på igen. Och allt detta utan att äta en enda hjärna! W00t!
Nu återstår bara att kunna somna inatt, men det blir nog inga problem. Jag är totalt slagen, dödstrött och helt slut. Undrar varför, med tanke på att hela dagen har spenderats sovande i sängen.
Jag har suttit och skrivit ihop en artikel till Fenix på temat konspirationer, och jag har även kollat lite löst på voodoo, vilket också är skönt. Jag har fått tillbaka koncentrationsförmågan, i alla fall nästan, och det är så gudomligt underbart att jag nästan gråter av lättnad. Jag börjar förstå lite bättre hur det är att inte orka, inte kunna koncentrera sig på vad som helst, en förmåga jag annars har haft mycket av. Jag har till och med läst en faktabok utan att bli helt vimsig i huvudet och det var länge sedan. Thomas Pynchon härnäst. Against the Day väntar fortfarande på att bli läst.
Jag är nästan klar med Poppy Brites "Self-made man" också. Så nu får jag nog ta en paus från hennes böcker i ett par månader/ år igen. Poppy Brite är en fantastiskt duktig författarinna. Hon skriver så att man verkligen känner vad som händer. Men hon skriver väldigt ofta om exempelvis mord, vivisektion, seriemördare och bögsex. Och hon skriver på ett väldigt grafiskt manér, vilket gör att jag allt som oftast sitter och rodnar i soffan när jag läser. Men när jag lägger ifrån mig böckerna är det aldrig beskrivningarna av sex, mord och inälvor som stannar kvar, utan känslan av närvaro och intensitet. Så efter ett tag glömmer jag bort de blodsmakande kyssarna och de vassa knivarna som karvar sig genom bröstben och bultande hjärtan och minns bara att hon är en fantastiskt bra författarinna. Och köper en ny bok. Och på den vägen är det. När jag tänker efter gäller nästan samma sak för Clive Barker, som också har en tendens att vara mycket grafisk i sina utläggningar om både sex och våld. Men även han är en mycket skicklig författare, så jag kan inte sluta läsa honom.
Jag har kommit fram till att alla mina skilda områden jag har ägnat mig åt har gjort mig bra på mycket. Men inte bäst på något. Jag funderar på om jag vid något tillfälle totalt skall fokusera på bara en sak. Jag undrar hur bra jag skulle bli på just det området då? Spetskompetens.
Det lustigaste just nu är att jag målar igen, och trots att jag inte hållit i en pensel på 8 år har jag ändå blivit bättre på att måla. Jag undrar om det har med mina mentala övningar att göra? Ibland kan jag nämligen få för mig att "skissa" en scen i huvudet. Alltså, jag gör om den till en målning eller en grafitskiss. Drar linjerna i huvudet, ser hur det skulle se ut på papper. Satt faktiskt och gjorde det med mina bekanta som jag spelade med igår. Små krokier i mitt huvud.
Och ibland undrar jag om jag är fullkomligt tokig. Den direkta kopplingen mellan hand och öga finns inte där än, men den har blivit så otroligt mycket bättre sedan jag målade sist, så något har uppenbarligen hänt i hjärnan. Jag tänker plocka fram min finskakurs igen, och min italienskakurs. Ju fler språk jag har att tänka på, desto bättre. Desto fler begrepp kan jag ta in.
Det är banne mig inte lätt att vara helt bonkers.
Jag vill skriva ett alternate reality game också. Jag har en så bra idé, men det är alldeles för stort att genomföra på egen hand. Jag funderade ett tag på att göra ett till en kamrat i födelsedagspresent. Men det känns som att jag är för pretentiös, för mycket vilja och för lite tid. Det är mitt största problem. För mycket vilja och för lite tid och för få vänner som är intresserade av samma saker som jag är intresserad av. Oh well. Jag och min femkrona skall sova nu snart. Feberfri och vaccinerad. Okej, jag har varit lite patetisk, men jag fick faktiskt riktigt hög feber. Så där så att det gör ont i huden.
Thursday, July 26, 2007
Apropå det...
Jag har försummat mitt läsande av bloggar. Generaldirektören har OCKSÅ läst mina Göttertexter. Det är helt fantastiskt. Jag hade ingen aning om att jag nådde längre än min egen näsa. Lite skrämmande nu när man tänker efter. Och mycket roligt att det läses och uppskattas. Jag har ju slavat över texterna en längre tid (2 år) så det vore synd om det inte kom något av det.
På plussidan ligger ju att jag har en stor reservoir av meningslöst vetande om 1700-talet som jag kan ragga.. eh.. nördar blir det väl... med. På minussidan ligger att jag inte vill ragga :). Men man får ta sina segrar där man finner dem. Jag tackar för att du uppmärksammat mina skriverier herr Generaldirektör, det känns alltid bra.
Någon gång i framtiden skall jag fortsätta och skriva klart de två kapitel som är halvfärdiga. Det handlar om Tyskland och Italien. Tyskland är spioneriets högborg med familjen Thurn und Taxis i spetsen. Italien verkar mest bestå av dekadens och nostalgitrippande.
Imorgon blir det besök hos den fagra Tove för att diskutera vidare runt workshops och föreläsningar på Stockholms Spelkonvent samt ett besök på Dieselverkstaden. Man kan inte sluta med konvent bara så där. Dessutom måste ju NÅGON i detta avlånga land slåss för besökaren. Det förekommer nämligen att konventsledningar landet runt gör det mer för sin egen skull än för besökarens.
På plussidan ligger ju att jag har en stor reservoir av meningslöst vetande om 1700-talet som jag kan ragga.. eh.. nördar blir det väl... med. På minussidan ligger att jag inte vill ragga :). Men man får ta sina segrar där man finner dem. Jag tackar för att du uppmärksammat mina skriverier herr Generaldirektör, det känns alltid bra.
Någon gång i framtiden skall jag fortsätta och skriva klart de två kapitel som är halvfärdiga. Det handlar om Tyskland och Italien. Tyskland är spioneriets högborg med familjen Thurn und Taxis i spetsen. Italien verkar mest bestå av dekadens och nostalgitrippande.
Imorgon blir det besök hos den fagra Tove för att diskutera vidare runt workshops och föreläsningar på Stockholms Spelkonvent samt ett besök på Dieselverkstaden. Man kan inte sluta med konvent bara så där. Dessutom måste ju NÅGON i detta avlånga land slåss för besökaren. Det förekommer nämligen att konventsledningar landet runt gör det mer för sin egen skull än för besökarens.
Sunday, July 8, 2007
Play 'til you puke
Inatt, igår och i fredags gick ut på att spela tills jag nästan spydde. Jag glömde att äta. Och jag glömde att sova.
The Darkness är ett såpass bra spel att jag ger upp mina reservationer inför Xbox 360. På måndag tror jag minsann att det blir en tripp till webhallen. Jag skall bland annat köpa Crush och kanske Halo. Det var länge sedan jag åkte warthog.
Jag spelade också Shadowrun. Både med och utan bottar. Jag kan inte spela FPS på konsoll. Speciellt inte mitt i natten och utan att ha ätit vilket resulterar i blodsockernivå fotknöl.
Idag blir det sömn. Det har det inte varit på ett par dagar. För att sätta det hela i perspektiv fick jag i tisdags uppdrag 1. Skriv artikel om författare med spännande setting. Resultatet är en artikel om "the Light Ages". Torsdag - uppdrag 2. Skriv recension om "Supergänget". Superkul rollspel i serietidningsformat. Hur kul som helst. Torsdag/ Fredag - Recensera The Darkness och Shadowrun och Tenhci Z. Tenchi Z hann jag inte med.
The Darkness är ett såpass bra spel att jag ger upp mina reservationer inför Xbox 360. På måndag tror jag minsann att det blir en tripp till webhallen. Jag skall bland annat köpa Crush och kanske Halo. Det var länge sedan jag åkte warthog.
Jag spelade också Shadowrun. Både med och utan bottar. Jag kan inte spela FPS på konsoll. Speciellt inte mitt i natten och utan att ha ätit vilket resulterar i blodsockernivå fotknöl.
Idag blir det sömn. Det har det inte varit på ett par dagar. För att sätta det hela i perspektiv fick jag i tisdags uppdrag 1. Skriv artikel om författare med spännande setting. Resultatet är en artikel om "the Light Ages". Torsdag - uppdrag 2. Skriv recension om "Supergänget". Superkul rollspel i serietidningsformat. Hur kul som helst. Torsdag/ Fredag - Recensera The Darkness och Shadowrun och Tenhci Z. Tenchi Z hann jag inte med.
Tuesday, July 3, 2007
Support!
Jag har haft möte med Tove & Anders idag sedan 9 imorse. Kom nyss hem. Klockan är runt nio. Det var mycket som avhandlades, dels Stockholms Spelkonvent, dels nästa nummer av Fenix och dels min medverkan i nya utgåvan av Western. Tanken är att jag skall skriva om hästar och sjukdomar. Och voodoo. Är inte det perfekt? Hästar - nja. Sjukdomar - ja, eftersom jag har läst ungefär varenda bok om pest och smittkoppor som finns och voodoo - yup, we love that old blackish magic.
Jag skall även slänga ihop 6000 tecken om författare som skriver bra böcker ur rollspelssynvinkel. Typ - hur anpassar du den här boken till din setting, eller hur bygger du en setting av vad som finns i boken. Först ut är "The Light Ages" av Ian McLeod. Nästan Steampunk, men mer Aetherpunk. Konstiga maskiner som drivs av aether, ett ämne som är ren energi men som också kan förvrida den som är i kontakt med det för länge.
Sedan är det också dags att skriva ihop lite tävlingsregler till Stockholms Spelkonvent, samt att börja bjuda in föreläsare. Och vi har kommit ganska långt på det, så det är nog bara att luta sig tillbaka och häng apå, hoppas jag.
Men nu är det sömn som gäller. Jag är helt utpumpad.
Jag skall även slänga ihop 6000 tecken om författare som skriver bra böcker ur rollspelssynvinkel. Typ - hur anpassar du den här boken till din setting, eller hur bygger du en setting av vad som finns i boken. Först ut är "The Light Ages" av Ian McLeod. Nästan Steampunk, men mer Aetherpunk. Konstiga maskiner som drivs av aether, ett ämne som är ren energi men som också kan förvrida den som är i kontakt med det för länge.
Sedan är det också dags att skriva ihop lite tävlingsregler till Stockholms Spelkonvent, samt att börja bjuda in föreläsare. Och vi har kommit ganska långt på det, så det är nog bara att luta sig tillbaka och häng apå, hoppas jag.
Men nu är det sömn som gäller. Jag är helt utpumpad.
Subscribe to:
Posts (Atom)
