Recensionsmetodik - del 1

För de intresserade - och vem är inte intresserad? - så har jag satt ihop en lista på saker jag kollar på när jag recenserar spel. Bara så där offhand. Har absolut inget med något annat att göra. Nu när det är fastslaget så...

Grafisk form
När jag plockar upp en ny produkt, låt oss säga standardrollspelet 1A, så börjar jag längst bak. Det vill säga med det som oftast kommer sist i recensionen - den grafiska formgivningen. Anledningen till att jag börjar med den biten är för att jag vet hur viktig presentationsteknik är.

Bakgrund känns berättigad - jag gick för ett antal år sedan industridesignutbildningen på Lunds Universitet. Där lärde vi oss en hel del om presentationsteknik.

Presentationsteknik förklarar - förutom det uppenbara - psykologin bakom hur människor uppfattar formgivning och hur man kan manipulera människor att tycka att ett visst förslag är bra. Lite översitteri med hjälp av kognitionsvetenskap, alltså.

Gör jag en inledande bedömning av grafik, illustrationer, typografi och sättning kan jag nämligen till viss del frikoppla den visuella upplevelsen av spelet från innehållet. Något som ser coolt ut behöver inte nödvändigtvis innehålla bra material. Inte heller behöver något som ser trist ut vara trist eller dåligt.

Det jag tittar på först är omslaget. Omslaget är viktigare än man kanske tror, eftersom det oftast är den första kontakt man har med rollspelet i butik, och det är även det som etablerar bilden av vad rollspelet skall innehålla.

Tänk exempelvis på hur du handlar andra böcker. Visst är det så att du plockar upp en bok du tycker ser schysst ut innan du läser på baksidan? Och visst är det så att du genom omslaget förväntar dig ett visst innehåll i boken? Själv shoppar jag bedrövligt ofta böcker på just det viset, och i många fall fungerar det riktigt bra. Med en del undantag, naturligtvis. Genrer är ofta lätta att plocka ut baserat på hur omslaget är utformat. Romansromaner har ofta halvklädda damer och herrar på omslaget, fantasy stoltserar med riddare och drakar eller andra fantastiska varelser, skräck varierar ganska kraftigt, men ofta är det mörka och stämningsgivande omslag som gäller. Science fiction är faktiskt den genre som har mest variation som jag upplever det - där finns allt från rena, enfärgade omslag till stora rymdkrig.

Vad bedömer jag då? Jo, stämmer omslaget med innehållet? Är det en stor space marine på det förväntar jag mig en viss koppling till space marines. Är det en häxa, förväntar jag mig en koppling till häxor. Är det nakna damer med stora bröst lägger jag ofta ifrån mig det med en gång. Ett bra exempel på omslag är rollspelet Battlestar Galactica. Man har både loggan från TV-serien och en liknande design på omslaget som man har på DVD-boxarna.

Bra koppling - då vet jag att det är BSG det gäller. I andra hand tittar jag på illustrationen eller fotografiet. Är det en välkomponerad bild? Utöver komposition, har den konstnärliga kvaliteter som tilltalar mig?

Det här är enormt subjektivt. Det jag tycker är snyggt finns det andra som tycker är fult. Men det finns vissa konstnärliga regler man kan falla tillbaka på när man kollar ett omslag. Hur ser balansen ut i bilden? Tippar den åt något håll? Vilken riktning har den? Finns det ett fokus? Är det RÄTT fokus? Som ett exempel på ett... intressant... fokus kan man kolla på reklamen för EOS-kamerorna som just nu syns på stan. Damen som håller i kameran står bredbent med höften uppvinklad mot åskådaren och är på väg någonstans. På grund av höjden på reklampelare och dylikt, och på grund av riktningarna i bilden så ligger fokus i hennes skrev. Inte helt lyckat, kanske? Motivet är ju också viktigt, men det avhandlades i stycket ovan om koppling till innehåll.

Kopplingen till innehållet stoppar jag in i bakhuvudet, resten lämnar jag kvar. När jag har kollat omslag och intryck av boken öppnar jag den för att titta på grafisk form. Det jag bedömer i boken är läsbarhet och typsnitt. Går det att läsa texten? (Det är förvånande många böcker som innehåller oläslig text.) Är den satt på ett läsvänligt sätt?

Alltså, hur stora är marginalerna? Hur långa textrader är det och hur många ord per rad? (Jag erkänner, jag RÄKNAR inte orden, men efter ett antal års läsande får man en känsla för vad det är som falerar när man läser.) Störs texten ut av en "cool" design? Ett av mina favorithatobjekt som bland annat White Wolf är extraordinärt förtjusta i att använda är bilder BAKOM texten. Detta stör ut fixpunkterna i orden och gör att man inte ser ordbilderna utan måste spendera tid på att sammanställa bokstäverna till ord.

Illustrationerna i boken är också viktiga att titta på. Är de avpassade till ämnet? Är de trevliga att se på? Tilltalar de mig? Känns de stereotypiserande eller intressanta? En sak som jag kollar särskilt på, kanske för att jag själv är tjej, är sättet kvinnor framställs på. Det är inte sällan bilder på storbystade och halvnakna damer i rollspel.

Nästa blogpost om recensioner tar jag upp text och spelmekanik, vad jag kollar på och hur jag bedömer den.

Intressant?

Andra bloggare om:
recensioner, skrivande, rollspel

Landskapsarkitekten ger mig perspektiv

Igår var jag och snusmumriken hembjudna till landskapsarkitekten och IT-mannen (det här börjar redan låta som en berättelse plockad direkt ur en serietidning). Väl där diskuterade vi allt möjligt roligt, Engla dök upp ett par gånger. Amstetten också. Och rasbiologi. Det var naturligtivis inte i sig roligt, men för att kunna hantera vissa händelser i livet måste man angripa dem med svart humor.

De som har följt min blogg vet att jag har skrivit en kontroversiell recension i Fenix. Jag var inte medveten om att det var kontroversiell förrän långt efteråt, och nu så här i retrospekt önskar jag att jag aldrig gått in på forumet.

Men perspektiv. Igår förmiddag mådde jag riktigt dåligt. Jag trodde, i min enfald, att jag fick lov att belysa ett annat perspektiv i debatten, att i i efterhand ge en bild av hur jag hade tänkt för att nyansera debatten en smula, men se det gick inte.

Perspektiv. Hemma hos Landskapsarkitekten fick jag perspektiv. Inte bara på diskussionen på wrnu (jag vidhåller att ni är tomtar. Jag bad om ursäkt för att jag använde det ordet om väl valda delar förut. Jag tar tillbaka den ursäkten. Ni ÄR tomtar. Deal with it. Vad det nu är som är så hemskt med att liknas vid en skäggig liten pryl med röd mössa, det vet jag inte..)

Jag fick även perspektiv på hur män och kvinnor uppfattas och vad som är tongivande i en debatt.

Och jag fick reda på att Landskapsarkitekten satt och följde min blogg, tyckte att den var rolig (i alla fall ibland). Den här bloggen är till för mina vänner, mina nära och kära, min familj. Jag kommunicerar igenom den i första hand till dem, i andra hand till alla andra som är intresserade.

Jag tänker inte sluta skriva bara för att ett par tomtar fått för sig att det är okej att med delar av en recension som grund och ett negativt första inlägg i ett forum kategoriskt utmåla mig som trångsynt och mentalt defekt. Jag tänker inte låta diskussionen på wrnu påverka mina omdömen om andra produkter vare sig positivt eller negativt. Det gäller även deras egna produkter. Jag tänker inte låta diskussionen på wrnu påverka mitt arbete inom Sverok, Stockholms spelkonvent -08 eller andra områden där jag sitter i maktpositioner. Det är i alla fall min ambition. Allt påverkar, så huruvida detta kommer att fungera eller ej, det vet jag inte. Avsikten är, som man brukar säga. Förhoppningsvis kommer jäv inte att uppstå. Till skillnad från den situation som förekommer i tråden på wrnu, där det är helt okej att ge mig diverse etiketter och tillmälen, men förbjudet att ens antyda att moderatorernas vänner ägnar sig åt samma sak. Utan att nämna dem vid namn i inläggen, märk väl.

Perspektiv.

Jag har numera tillägnat mig fördomar om vissa personer som håller till på wrnu. Jag har fått intrycket att det handlar om små människor med fastgrodda åsikter baserade på fördomar och knapphändig information. Att tillägna sig informationen verkar ta dels för lång tid, dels öppnar det för att de ursprungliga åsikterna som fördes fram inte stämde helt och hållet. Och då kanske man måste omvärdera. Hu, hemska tanke.

För de som nu tänker påstå att jag också sitter fast i fastgrodda åsikter och inte kan erkänna att jag har gjort fel, tji fick ni. Jag börjar blogga igen. Jag börjar blogga igen för Landskapsarkitekten, för snusmumriken och för Tove. Och för min familj. Och för att Tove i ett inlägg gav lite perspektiv på min insats, hon med.

Trots att denna debatt inte sägs handla om Åsa som person alls, utan baseras på en närläsning av vissa utvalda citat ur en recension, snarare än recensionen i sin helhet, vill jag bara slå fast en sak. Jag har fullt förtroende för Åsa. Totalt. 100 procent. Hon har en bredare spelbakgrund än de allra flesta, är inte en enögd genrenörd och har en mycket skarp analysförmåga när det kommer till spelmekanik. Hon är ständigt öppen för nya intryck och idéer, kan bedöma speldesign, språk och formgivning. Åsa är därför, för mig som redaktör, ett givet val i alla sammanhang. Nämnde jag att hon har en sjuhelvetes integritet?

Vad gäller hårklyverier om ordval känns det som en sak har flugit förbi många deltagare i denna debatt. Nämligen att spelet bedöms på mer än ren spelmekanik. Jag tycker att helhetsintrycket av Åsas recension mer än väl förklarar vad hon tycker och varför. Om någon annan inte gör det är det givetvis tråkigt. Allas tycke och smake är ju nu en gång inte likadana, vi kan inte alltid vara överens. Det gör inte en recension "fel", eller för den delen recensenten felvald.

Med detta sagt måste jag också säga att jag tycker att det är glädjande att så många av de som faktiskt recenserar varit inne i debatten. Det som sägs här påverkar. Samtidigt måste jag säga att jag är oändligt tacksam för att Åsa hittills har stått pall när det blåst snålt. För de med lite minne kan ju annars se en trend. Mer än en gång har recensenter tappat sugen för att de råkat ut för en debatt här som inte alltid varit helt saklig...

Vad det gäller att erkänna att jag har gjort fel när jag tyckt om CT, well... det enda jag kan hitta i den recensionen som jag inte förtydligat nog är en mening. EN mening.

Det är på det stora hela inget dåligt rollspel, men författarna har valt att använda Cthulhu i titeln. Genom det aktiva valet har de också givit mig förväntningar på innehållet, och det är förväntningar de inte lever upp till.

Det jag skulle vilja förtydliga i den meningen är att det på det stora hela - spelmekaniskt - inte är ett dåligt rollspel. Men att göra det är ju att i efterhand försöka försvara det som skrivits, och det är ju förkastligt. Lagt kort ligger.

Just det... kommentarer som inte faller mig på läppen kommer jag att radera.

Intressant? Ja, om man tycker att fiskdammar är spännande, så varför inte?

Andra bloggare om:
sverok, wrnu, Stockholms Spelkonvent, Speltidningen Fenix, recensioner, skrivande, bloggar, idioter, Personligt

Nackspärr!

Gårdagen spenderades tämligen behagligt på LinCon, dit jag och snusmumriken fick hänga på två av mina favvorollspelsförfattare, samt min absoluta favvorserietecknare för att - tja - hänga på LinCon ett tag.

Vi lyckades inte hitta så många vi kände, ett par stycken bara, det var tomt på rollspelsfronten, vilket naturligtvis satte sina spår i besökarskaran. Däremot blev det lite inhandlat. Utöver alla krokofanter.

Jag kan numera räkna mig som stolt ägare av inte mindre än tre indierollspel. Vilket då föranledde en diskussion om "vad ÄR egentligen indierollspel?". Ett förslag - baserat på mina inköp - var att de är korta och dyra och svartvita, men det kändes inte helt sant. Det kom naturligtvis fram även andra förslag, men jakten på definitionen pågår fortfarande.

Vi lyckades dessutom spela inte mindre än två spel. Ett som gick ut på att bygga träd - plockepinn för vuxna som T så riktigt påpekade - och ett som var japanskt och därför helt oförståeligt.

Det jag fick mest ut av "Meikyu" var att jag fick spela spel med snusmumriken. Men det var faktiskt kul, inte bara på grund av den babelfishianska instruktionstexten, utan även på grund av att det var så snabbspelat och roligt att sysselsätta sig med i drygt 20 minuter. Japanerna kan sina spel. Det förekom också ett par underbara dungeons i spelet, bland annat en tillhörande Mayonnaise King och en Dungeon Geek. Sedan hade de föredömligt nog gjort bruden transexuell eller möjligtvis till hermafrodit eftersom kortet hette "bride/groom".

Mycket sött.

Men, nackspärr? Nackspärr. När jag slog upp mina grå igår på morgonen - ackompanjerad av en katt-tass på näsan - hade jag muskelspänningar i nacken. Senare under dagen förvärrades det såpass att jag inte kunde vrida på huvudet och bara gick och led. När jag och snusmumriken sent omsider kom hem var han dock mycket galant och smörjde in nacken på mig med Voltaren samt matade mig med treo, så jag somnade till slut. Idag är det mycket bättre, även om jag tidvis påminns om min nacke.

Idag väntar läsande. Jag har tre böcker att ta mig igenom och skriva om, varav en tacksamt nog inte är särskilt lång. Efter det väntar ett äventyr (eller kanske ett indierollspel?) på att skrivas. Jag spånade nämligen på vägen hem tillsammans med snusmumriken fram en idé som känns riktigt stabil. Återstår bara att skriva.

Intressant?

Andra bloggare om konvent, LinCon, att göra, besök, Facebook, Personligt, recensioner, rollspel, skrivande, Spelkonvent, kortspel

Arrogans

Eftersom det är första maj, tänkte jag inleda med en blogpost om arrogans. Datumet och ämnet hänger absolut inte ihop, men visst fick det dig att haja till? Tänka "shit, tänker hon ställa sig och hoppa på oppositionen nu? På oss arbetare som minsann byggt det här landet?"

Näe, så illa skall jag inte bete mig. Jag skulle aldrig hoppa på en annan människa. Det finns det dock andra människor som gör. Igår läste jag "Härskarteknik" av Elaine Bergqvist (recension finns här), och drabbades av vissheten att de flesta småsinta, trånghövdade och elaka människor förmodligen har använt sig av det vid något tillfälle. JAG har förmodligen använt mig av härskarteknik vid fler än ett tillfälle. Ack denna arrogans som drar genom mig vid givna tillfällen.

Jag stör mig på CthulhuTech-reaktionerna. Är jag arrogant som bortser ifrån dem? Betygssystemet, well, jo det var ju svårt att sätta betyg, men betyder det att mitt värde som recensent sitter enbart i ett par siffror? Skall jag ta striden? Skall jag knäppa alla tomtarna på rollspel.nu på näsan, konfrontera dem eller inte? I dagsläget har jag inte gjort det, och med tanke på att det snart kommer ett nytt nummer av Fenix de kan förfasa sig över, så kanske jag inte skall göra det heller.

Eller skall jag konstatera att jag inte KAN recensera? Att mitt värde som recensent är obefintligt på grund av EN recension? Är det det de vill? Jag förstår nämligen inte syftet med det inlägg som gjordes på forumet till att börja med. Var det avsett att förbättra mina kunskaper som recensent eller avsett att få mig att sluta recensera? Var det ett utslag av avund som gjorde att ******** gav sig på mig med näbbar och klor och förklarade mig vara en rabiat fanboy med fradga runt munnen som inte klarar av en idémashup?

Sedan jag började skriva för Fenix har följande produkter gått under min lupp:
Götterdämmerung nr. 5 -05
Gloom nr. 6 -05
Serenity nr. 1 -06
WitchCraft - Revised edition nr. 3 -06
Gloom - Unhappy Homes nr. 4 -06
Draim nr. 2 -07 (Draimrecensionen redigerades i efterhand av Fenix på grund av att de fått en ny version av spelet)
Etherscope nr. 2 -07
Gloom - Unwelcome Guests nr. 3 -07
The Darkness för Xbox 360 nr. 4 -07
Shadowrun för Xbox 360 nr. 4 -07
Supergänget nr. 4 -07
Changeling the Lost nr. 5 -07
Likstorm nr. 5 - 07
Scion nr. 5 -07
Magic The Gathering 10th Edition Core Set nr. 5 -07
Autumn Nightmares nr. 6 -07
Tannhäuser nr. 6 -07
Tabula Rasa nr. 1 -08
Bortom: Lögnens Slöja nr. 1 -08
Battlestar Galactica RPG nr. 1 - 08
Winter Masks nr. 1 -08
CthulhuTech nr. 2 -08
Neuroshima Hex! nr. 2-08
World of Warcraft - the Burning Crusade nr. 2 -08

Det är 25 recensioner varav en har mött med missnöje. En jag känner till i vilket fall som helst.

I det kommande numret kommer jag att recensera Dark Passions, Requiem for Rome, Burning Empires, DemonHunters, Nostalgi och Banishers. Får se hur många av dem som överlever slaktarkniven på rollspel.nus forum. Och hur många som opponerar sig mot mig.

Jag kanske är arrogant. Jag kanske inte borde få tycka. I vilket fall som helst borde jag inte få tycka om Cthulhu. I alla fall inte mycket. Inte offentligt. Fy fan vad det här fick mig att må... käst.

Intressant?

Andra bloggare om:
rollspel, Speltidningen Fenix, spel, recensioner, arrogans, idioter,

Konsten att recensera

Det har, med förlov sagt, blivit ett (inte jävla, kanske, men mindre?) hallå på rollspel.nus Fenixforum om recensionen jag skrev om CthulhuTech. Inte helt oväntat kanske. Jag var rätt hård mot de stackars liven.

Frågan är då hur jag med gott samvete hade kunnat lämna ifrån mig en halvljummen recension som jag inte menar? Svaret är naturligtvis att det kan jag inte. Nåväl. Nu är jag inte särskilt upprörd över hur de tolkat mitt skrivande, det är helt upp till dem att tolka det som de vill. Det som däremot blir pinsamt uppenbart är hur man kommunicerar - och hur man misslyckas med det.

Jag försöker alltid att vara rättvis i mina recensioner - utifrån min kompetens, och min smak. Det är naturligtvis där det brister. Smak. Åsikter. De får man helst inte ha, men man skall ändå ha dem. När jag tittar tillbaka på de recensioner jag har gjort upptäcker jag att de med ett fåtal undantag är ganska positivt inställda, eller tämligen neutrala.

Nu när jag då recenserat CthulhuTech, och varit genomgående negativ emot det (och dessutom haft mage att påstå att det finns ett bättre sätt att göra det på!!! Jag skrev "gör om - gör rätt"! *gasp*. Nu är det så att jag som speldesigner faktiskt kan komma att tänka på åtminstone tre sätt på rak arm. Inget utav dem inbegriper ett öppet krig, som jag tycker att det gått inflation i bland rollspel.), så blir det liv i luckan. Varför det, kan man undra? Ingen av de som läst recensionen verkar ha läst spelet. Det är också så att en del av dem inte ens har läst recensionen. Men likaväl tycker de en hel del om det som skrivs. Framförallt tycker de om mig som skribent. Nu kom det inte fram något konkret. I de trådar där de diskuterar mig (notera att de diskuterar mig och inte min recension i många fall) så finns det ingen som skriver "så här kan du förbättra dina recensioner och det tycker jag på grund av att..." utan snarare "hon borde inte få recensera!". Nähä. Varför inte det då? För att jag råkade tycka att Tech gjorde våld på Cthulhu? Och för att det dessutom var illa skrivet? En dålig adaption. En käs setting. Men det framgick tydligen inte i det jag skrev. Eller så valde opponenten som opponerar sig att inte se det jag skrev, utan att tolka in det han tyckte att jag skrev i recensionen.

Vill jag inte ha ett jävla holabaloo i och med nästa nummer kanske jag bör låta bli att tycka något alls, men det kan jag ju inte. Jag måste ju tycka saker. Annars kan jag låta bli att recensera.

Jag skrev svar på tal på forumet, men tog bort det. Jag skriver det här istället för att väcka en död tråd.

Till alla diskutanter (ett nytt begrepp! Ett nytt ord!) på rollspel.nus forum som diskuterat min recension av CthulhuTech, således:

Det är sannerligen intressant att läsa hur ******** tolkar min acceptans av fenomenet CthulhuTech (och även om min rabiata fanboyism, som jag inte alls känner igen, men det är förmodligen svårt att övertyga om motsatsen.)

Jag vill påstå att det är ett kategoriskt uttalande om något som förhåller sig väldigt flytande. Cthulhu kan visst vara bra i andra sammanhang än de rent Lovecraftianska. Det här var bara inte ett av dem.

Jag står fortfarande för min recension, eftersom jag ännu inte läst något som påverkat mina åsikter om spelet. Ge mig konkreta exempel på varför det är bra att köra mechastrider i Cthulhukontext, så kanske.

Däremot håller jag med de som påstår att sifferbetyget blev knas. Det BLEV knas och det beror på definitionerna på betygen. Jag hade jättesvårt att sätta ett "rättvist" betyg med utgångspunkt i dem och i vad jag hade läst i rollspelet. Spelmekaniken är nämligen riktigt bra, och reglerna är klara och koncisa om än lätt ostrukturerade. Jag håller trots det inte med ******** om att jag underminerar betygssystemet (självklart inte, det vore kanske lite underligt eftersom jag inte vet HUR ******** anser att jag underminerar betygssystemet). Betygen är (i min tolkning) ett sätt att kort ge en uppfattning om vad jag tycker om spelet.Jag försöker också att vara så konsekvent jag kan i mitt betygsättande. Jag läser ofta om gamla recensioner för att se vad jag har satt tidigare och utgår ifrån det när jag sätter betyg på nya produkter. För att verkligen få insikt i varför de siffrorna blir som de blir så är det bäst att läsa recensionen.

I övrigt tackar jag för uppmärksamheten. Det är alltid trevligt att få feedback på det man gör, även om det i det här fallet har varit lite svårt att plocka konkreta förslag på hur jag kan förbättra mig. (Det finns ett par vettiga inlägg om just sifferbetygen.)

Därmed sätter jag punkt för mitt åsiktsframförande i just den här frågan. Jag tänker dock fortsätta följa den med intresse. Jag vill också påpeka att jag ännu så länge inte tagit illa vid mig av era åsikter. Ni är självklart välkomna att tycka vad ni vill om det jag skriver, och precis som någon påpekade någonstans så har jag genom mitt deltagande i Fenix valt att låta mina texter bli analyserade av läsare.

Tack för övrigt till Tove och Anders som ger mig fortsatt förtroende att recensera rollspel och annat i Fenix, trots läsarstormen. De anser fortfarande att jag gör ett bra jobb, och så länge de gör det tänker jag inte sluta.

Intressant?

Andra bloggare om:
spel, Tove, recensioner, människor, kommunikation, Speltidningen Fenix, rollspel

Eterpaus

Jag känner mig tvungen att ta en eterpaus, ett mediebreak, en blograst helt enkelt.

Gårdagen var ingen bra dag. Det var mycket dött trassel i luften, som en dimma av asbest låg det över min omnejd, och jag inser så här i retrospekt att jag försöker skrämma iväg mannen jag nyligen inlett (motvilligt, men han ger sig fan aldrig. Han är som en terrier. Bara biter sig fast och vill inte släppa taget. Så vad gör man? Jag har försökt att resonera med honom men då kysser han mig och sedan kan jag inte tänka. Life's a bitch...)ett förhållande med.

Man borde kunna läsa recensioner av folk. (Det är här syskonen och föräldrarna förmodligen bör sluta läsa...)

Djävulskattungen
Innehåll: 10
Intryck: 3

Tittar man på omslaget på den här donnan kanske man blir besviken. Det hela beror på vilken känsla för estetik man har. Hon kan verka lite rå, har ingen direkt klädstil och - hu - rakar inte benen som andra donnor. Tilltalande drag är ögon och möjligtvis även munnen, beroende på vad man anser om amorbågar. Hon har även enligt somliga en vacker nacke, men även det är beroende på tycke och smak.

Kroppsformen är av det mer bastanta slaget och det i kombination med ljus hy gör att man närmast jämför henne med något av romantikens konstverk. Rejäla doningar med andra ord. Kroppen är i övrigt medelstark och med god böjlighet.

Inuti däremot måste man vara beredd på lite irrgångar och labyrinter. Samtal med donnan kan plötsligt leda till mentala tvärvändningar som kan vara svåra att hänga med i, och man får vara beredd på att hon med jämna mellanrum kommer med små elakheter och cynismer som kanske kan vara svåra att greppa för utomstående. Utanför hennes eget huvud det vill säga.

Hon får ofta omdömet "intelligent", vilket förmodligen beror på ett kvicksilversnabbt intellekt som är väl bevandrat i konsten att hoppa från ämne till ämne samt en allmänbildning som förvisso inriktar sig mest på de mer morbida ämnena i vardagen som exempelvis hur lång tid det tar för ett lik att förmultna, samt hur man bäst utrönar varifrån ett slag kommit med basis i blodstänkens utseende via biologisk krigsföring till 1700-talshistoria.

Hon har en stabil ekonomi och livnär sig som speldesigner, ett något osäkert men kreativt yrke. Hon kräver ständiga utmaningar och kan därför vara lite svår att ha att göra med, men när hon är nöjd med sin arbetssituation får hon mycket gjort på kort tid och med hög kvalitet. Akta dig för att tråka ut henne dock! Hon blir oerhört bitsk av människor hon inte anser förtjänar hennes tid, men tar den ändå.

På hemmaplan ägnar hon sig åt rollspel och brädspel till största delen, även om ett och annat konsollspel och PC-spel slinker ner. Hon kan bli mycket absorberad av så kallade MMOer, så vill man ha en pratstund med henne bör man kolla så att hon inte sitter och spelar först.

Blommor och choklad imponerar inte alls lika mycket som ett välskrivet brev eller en vacker målning. Hon är även immun mot gullande och kan bli rätt irriterad på det.

Hon är helt emot telefoner, tycker inte om dem alls, ens att prata i och det betyder att det telefonsamtal som når henne bör hållas så kort det går för att inte locka fram ragatan. Man skall heller inte tugga med öppen mun eller vissla i närheten av henne eftersom det framkallar ett svårtartat förakt. Vill man ha en renlig donna är det här dock något att satsa på, eftersom hon är mycket ordningssam.

Kort sagt: Det här är en högexplosiv donna, som kanske inte lovar så mycket på utsidan, men som kan visa sig väl värd ansträngningen. Dock är hon med jämna mellanrum lätt motstridig till tanken på relationer eftersom hon enligt sig själv "inte är bra på dem".

"God, if only..."

Det är inte lätt att vara jag idag. Dels så har jag sovit sämre än en igelgott med nageltrång (den liknelsen får man ta som man vill. Huruvida igelkottar ens har naglar låter jag Wikipedia svara på), och dels så försöker jag desperat hålla huvudet över allt fluff, alla spel och allt som jag VILL göra till förmån för allt som jag BORDE göra. *Whack!* (Ett gästspel av den gode Luther. Han följde efter mig hela dagen igår med sin slägga och slog mig i bakhuvudet, med resultatet att jag bet i det sura äpplet och skrev lightregler till Star Wars samt avtalade en dejt... med en representant från Sverok Stockholm. Inget annat. Mer än så orkade jag inte, men jag var mycket disciplinerad. Jag spelade bara PotBS i två timmar (*whack!*) och gick och lade mig... nästan i tid.)

Jag är lite sliten, kan man väl säga. Eller åtminstone sliten nog för att önska att jag slapp göra något förutom att krypa ihop i sängen och göra ingenting, vilket är lite paradoxalt eftersom det är det jag har spenderat större delen av veckan med. Poängen är kanske att göra det med gott samvete (*whack!*).

Idag är jag så äntligen återinstallerad på jobbet men lider av "vad skulle jag göra nu igen?" (*WHACK!!!*)Det ger sig förhoppningsvis så snart min absinthinmundigande arbetskamrat återkommer till arbetet. Han dricker inte absinth på arbetstid. Även om man ibland undrar. Nåväl. Tills vidare bloggar jag lite (*whack!*) och pysslar med att läsa DN och SvD för att få en liten uppfattning om vad som har hänt under veckan medan jag har varit snorig och febrig.

Vilket leder mig in på ett nytt ämne: jag har ALDRIG varit så sjuk på ett företag som på Avalanche! Jag ger mig skråen på att det är alla småbarnsföräldrar här. Jag räknar till fem som jag känner till, men känner jag dem rätt finns det ännu fler. Och det är enbart i mitt team. Virusen frodas och lever gott kan man lugnt säga.


För er som fortfarande inte har hittat Zero Punctuation, så kolla in det här. Mannen har en vass, men rättvis, tunga.



Men så till titeln på bloginlägget.

God, if only...
1. I could make up my mind
2. I could sleep for a week
3. I could finish this stuff I have to do
4. I could breathe when I read mail (don't worry, I read really quickly. And sometimes in sequences.)
5. I could stop worrying
6. I could RELAX!

Så... Det är väl det som saknas mig just nu. Fyra av punkterna relaterar till samma ursprungs"problem", så får jag bara det ur världen (sade hon, praktisk som hon är) så kanske jag kan börja jobba på de andra två. Kanske borde slå en T6 för att se vilken utav dem jag skall börja jobba på, men... näe. Risken är alldeles för stor att det hamnar på några av de fyra punkterna jag för tillfället ägnar mig åt att prokrastinera omkring. Dessutom är risken att om jag tar tag i "problemet" runt de fyra punkterna att jag inte kommer att... erh... vara så motiverad att ta tag i resten. Så att säga. As it were.

Sanningen att säga kan den sista punkten vara beroende på koffein. Jag är inte säker. Mitt kaffeintag igår uppgick till en halv burk snabbkaffe. jag är inte säker på hur många koppar det motsvarar för jag tappade räkningen. Det kan också vara anledningen till att jag sov som en igelkott med nageltrång.

Nu skall jag sluta blanda svenska och engelska och börja jobba istället (*whack...*)

Mina nya favoriter. Efterklang och "Mirador"...



EDIT: Jag kände mig rent tvungen att länka till Didi Örnstedts blog i min bloglista. Hon är en av de största motståndarna till rollspel och spel man kan hitta i dagens samhälle, tror jag bestämt.

Varför länkar jag då till Didi? Dels för att jag alltid är angelägen om att man bör läsa på vad "motståndarna" tycker. Know thine enemy som det så fint heter, dels för att jag anser att man inte skall sopa moralpanikers åsikter under mattan med ett "bah! moralpanik!" utan istället ta sig tid att metodiskt sätta sig in i argument och hitta motargument. Att ha mycket på fötterna i en dialog är särskilt viktigt när man har med irrationella människor att göra. Nu säger jag inte att Didi är irrationell, men hon har inte varit särskilt mottaglig för kritik som i många fall varit befogad. Hennes och Björn Sjöstedts bok "De Övergivnas Armé" innehåller många faktafel och är dessutom delaktig i varför vanliga leksaksbutiker tog bort rollspelen från sina hyllor. Något som har slagit hårt mot hobbyns återväxt i Sverige.

EDIT 2: Och så sprang jag rakt in i den här låten på iPoden och nu mår jag riktigt, riktigt ruttet, av så många anledningar att jag knappt vet vart jag skall ta vägen...

Fy fan för musikminnen...

Zero Punctuation säger det bäst

Nu har allas vår Ben Crosshaw recenserat "The Witcher".

Jävlar vad bra han är :).



Whee!

Fler hjältar på DN

Ibland känner jag mig inte alls så mossig och fastvuxen i mina principer som jag kanske borde, eller i alla fall borde med dagens mått mätt. I den här "tänk bara på dig själv, skit i andra och ta vad du vill ha" attityden som råder, menar jag.

Fredrik Strage har bett om ursäkt för ett filmbetyg han givit Arn och därtill gett pengarna tillbaka till folk som sett filmen. Suveränt jobbat hr. Strage. Nu är det inte bara Jonas Thente som tillhör hjälteskaran på DN. Däri räknas från och med idag hr. Strage också.

Vilket får mig att nagelfara mina egna recensioner i den lite smalare tidningen Fenix. Och nöjt pusta ut. Det enda jag kan hitta som gnager på mitt samvete är Tannhäuser, men av helt andra skäl. Det fick lite för lågt betyg i tidningen.

Det nästkommande numret ger jag Battlestar Galactica-rollspelet en omgång, Bortom får sitt och Tabula Rasa är grundligen genomgånget, med pliktkänsla och rättvisa glasögon. Glasögon var det i alla fall. Mina läsglasögon som jag önskar att jag hade nu eftersom huvudet värker av att glo på datorskärmen. Kanske beror mer på bakterierna, dock.

Jag är en idiot...

Men förutom det har jag haft en intressant vecka. Inte nog med att jag hade halsfluss, jag har även skrivit klart konventsskrivarmojängen, blivit förbannad på LinCons sätt att resonera runt rollspel, träffat Stellan och Lotta och deras tre (!) barn (som för någon som inte tycker om barn var helt okej. Det finns hopp för mänskligheten!) (Det var för övrigt mycket trevligt att träffa Stellan och Lotta igen. Det är bra människor. Fler skulle vara så bra som dem.) och idag var jag hos Tove och Anders och lovade bort ett par timmar för att recensera lite grejer.

Men jag är en idiot, och det kommer jag inte ifrån.

Så nu skall jag gå och lägga mig och lyssna på Placebo och David Bowie och gråta lite. Bara för att jag är dum i huvudet. Det är inte lätt att vara så korkad som jag. Det kräver många års övning.

På gång

Jag hoppas kunna lägga upp ett nylayoutat Götterdämmerungscenario på hemsidan ikväll, och dessutom lägga till ett helt nytt äventyr. Le Rite Sacré är klart, men det behövs fortfarande snyggas till lite.

Kattmanuskriptet är på gång. Det blir en crossover mellan Götterdämmerung och Kult, något som löste en hel del metafysiska problem för mig.

Sista tre delarna i "Att Skriva för Konvent" är också på gång, men de kommer lite mer sporadiskt under jul tror jag.

Utöver det har jag tänkt jobba lite mer med hemsidan, nu kommer jag att ha ett par dagar på mig att pyssla med den.

Konvensskrivargruppen skall jag också ta tag i. Magkatarren har gjort mig lite slö på det området och jag har prioriterat annat istället. Dessutom kommer jag att recensera Tabula Rasa, Winter Masks, Battlestar Galactica-rollspelet och skriva en konspirationsbiblioteksartikel till Fenix. Tabula Rasa och konspirationsartikeln är det enda jag har pratat med T & A om.

Jag vet, jag är slö, men ibland orkar man inte mer än man orkar. Tur att jag inte har något att göra utöver att jobba, eller hur?

Nyår kommer att bli spännande i år. Jag gör som förra året. Jag stannar hemma, äter ensam och sover mig igenom fyrverkerierna.

Tannhäuser II

Ännu ett addendum om gårdagen, fast först den här gången. För jag tyckte det var viktigt och intressant.

Vår diskussion rörde kort vid hur världen och människor med den har förändrats sedan 1850-talet, vi rörde också vid historielöshet, men eftersom en person på plats lyckades hogga diskussionen totalt så fick jag aldrig ur mig det jag ville säga, dvs läs Susan Greenfields "Tomorrow's People". En mycket vettig bok om just hur människans sätt att tänka och känna har förändrats under en mycket kort tidsperiod. Bra bok. Älska böcker.

---

Gårdagen spenderades hos T & A med inslag av ytterligare individer som hjälpte mig speltesta Tannhäuser. Som visade sig vara mer potential än bra spel tyvärr. Men det var kul att spela brädspel igen, och det var trevligt att prata med folk. Jag har inte haft möjlighet att spela på ett bra tag, inte att umgås med någon heller. jag kan ju säga att jag har god lust att bygga om Tannhäuser, för om det är något så är det ett snyggt spel. Och det har så mycket potential! Och de gör så lite av det!

Något som var mindre bra var min vaccination som höjde min kroppstemperatur till kokpunkten trots mängder av febernedsättande, så jag var nog inte så kul att ha att göra med när jag satt och brann i fåtöljen. Jag blir alltid så förvirrad och trött av feber. Idag har jag en klump av storleken hönsägg på armen, och är stel som en gnu hela vägen från örat till fingerspetsana. Needless to say har jag ännu inte gått man ur huse för att äta hjärnor. Det kanske är det jag behöver göra? I vilket fall kan jag konstatera att Avalanche var smarta som lade vaccinationstillfället på en fredag.

Nu skall jag skriva en recension på Tannhäuser, sedan skall jag krypa ut i tvättstugan, och efter det skall jag ta igen min sömn som blev lite skissartad nu på morgonen. Kanske äta något. Men mat är så tråkigt.

Försökte hitta "Virgin State of Mind" med K'S Choice, men jag hittade den inte, så det får bli "Not An Addict" som också funkar rätt bra, dagen till ära. Hennes röst är helt otroligt skön att lyssna på. Och texten funkar den med. Självförnekelse är en härlig känsla.




Lite senare:
Konversationen igår gick kort in på Firefly och Serenity och jag kände mig tvungen att se om lite avsnitt ur serien. Faktum är att jag har vegeterat framför TV:n ända sedan jag fick iväg recensionen. Nu däremot skall jag gå och lägga mig och lyssna på musk på mitt golv. Allt för att dämpa min obeskrivliga förvirring. Andas. Det är en bra grej. Andas.

Ännu senare:
Jag har sovit hela dagen. Och haft feber. Så nu är jag nästan pigg och feberfri. Alltså blir det till att läsa en bok i soffan och kanske äta något, jag har fortfarande inte lyckats med det uppsåtet.

Vad har du gjort idag då, lilla vän?

To-do listan har krympt avsevärt. Iofs har jag tagit tag i de lättaste uppgifterna först.

Recensionen till Fenix är skriven och skickad.
Stockholms Spelkonvents möte den 5/11 har fått en agenda (och jag tänker ge mig fan på att den gås igenom, annars blir jag putt) och samtliga intressenter har meddelats. Hoppas jag. I vilket fall som helst ligger det på ledningsforumet nu.

Okej, det var bara två punkter på listan...

* SSK - handlingsplan, agenda, testamentestjat
* Fenix - Changeling, The Witcher (men antagligen inte)

Men det inbegrep att läsa halva Autumn Nightmares. Ungefär 45 sidor med två kolumner och pyyyytteliten text, samt att bita sig i tungan och ta tag i den surdeg som SSK numera utgör. Nu tvekar jag mellan prototyper och voodoo.. Eller hästar. Jag får nog göra de uppgifterna som tillhör andra innan jag kastar mig över mina egna projekt. Stand by for updates. Eller inte. Hur kul är det att läsa om egentligen? *suck* Jag har det så roligt jämt...

*ARGH* FAN VAD JAG ÄR TRÅÅÅÅKIIIIG!

*harklar sig* Eh... ja... det är nog dags för lunch...

Ännu en bra titel

Nu på morgonen har jag spenderat tid på att skriva egenskaper åt två hästraser, och helt plösligt känns saker och ting överkomliga igen. Jag sover fortfarande bara fem timmar på raken, så jag funderar på om det kanske är så jag ska sova? Inatt hade jag i vilket fall som helst inga problem att somna om, något jag tror beror delvis på att Kaoset håller på att lyfta. Eller ta ett par steg tillbaka. Jag vet inte vad det är som händer riktigt, men det är inte ovanligt när det gäller vare sig Kaos eller kaos.

Jag läste igenom mina recensioner igen, och jag är förvånansvärt nöjd. Det händer inte ofta, men den här gången känns de helt okej, om än lite korta. Men vad gör man?

The Witcher visar sig vara lättläst och ett jämla hopkok. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Lättläst brukar betyda "slippa tänka", och det är väl kanske inte så bra. Inte i mina ögon i alla fall. Nu skall jag ta mig till jobbet och hoppas på att jag är lika pigg där som jag har varit hemma nu på morgonen. Och inte glömma ögondropparna.

Bloggeneratorn säger hej, förresten...

En bra titel!

12 timmars sömn blev det "inatt". Hälften spenderade jag framför TV:n och vegeterade. Jag lyckades dessutom överdosera mig med sömntabletter, tror jag. Jag vaknade inte av mig själv imorse nämligen. Det gör jag alltid annars. 4:45 slår jag upp ögonen. Nu vaknade jag istället av att en telefon låg och dundrade rätt in i örat och klockan hade blivit 5:17 (okej, lite.. men vafan. Klockan var ju där. Svårt att inte notera tiden!)och alarmet står vanligtvis på 5.

Yoga, dusch, och en kort diskussion med Kaoset (jag vill kalla det mitt Kaos, men det känns inte helt rätt i dagsläget...) och sedan *whee* jobb. Och en plan för vad som skall göras på jobbet idag och faktisk energi att göra det. Livet är skönt idag. Framförallt är jag vaken idag. Bara en sådan sak.

Tove bad mig att recensera och skriva lite runt "The Witcher" nästa nummer. Känns som att det kan bli hur elakt som helst. Jag har inte läst boken än, men det kommer. Och på lördag är det dags för första kursen! PMC-lera och fotopolymer. PMC står för Precious Metal Clay och är lera som innehåller höga halter av silverpartiklar samt ett bindemedel som gör att det känns mycket likt lera att arbeta med. Skall bli spännande att få göra något praktiskt i all min cerebrala fixering för tillfället.

Dessemellan hoppas jag att jag inte går under, blir uppslukad av Kaos, eller hoppar ut från balkongen på 11:e våningen i Avalanchehuset, men just nu känns inga av ovanstående alternativ som troliga händelser. Gudars vad livet hade varit så mycket enklare om man inte hade haft känslor! Fast inte hälften så roligt.

Skrivintensiv helg

Jag har under helgen sammanställt tre recensioner och fixat med Stockholms Spelkonvent, i den utsträckningen att det finns EN sak kvar att göra för att jag skall kunna slappna av, och det är att packa och skicka äventyren som kommit in till scenariotävlingen, så att de kommer iväg till vår jury.

Den här helgen har varit lång, kort och lätt påfrestande. Jag har mailat, fixat texter, påmint folk, dragit folk i armen och varit allmänt projektledarmässig.

Nu vill jag bara sova. Det kanske är en bra plan. Skaffa en hög med godis, en hög med filmer och gå och lägga sig i soffan, somna om jag vill, snaska godis och glo på film. Synd bara att jag har hela Hemliga Projektet kvar att fixa med.

Och så låter jag mig påverkas av en person jag inte vill påverkas av i alla fall inte på det sättet, och jag vill ha tillbaka min handlingskraft och min soloflygförmåga, men tanken på sällskap är lockande. Problemet med att måla in sig i ett hörn är att man inte kommer ut därifrån om man vill. Inte förrän färgen har torkat. Jag skall hålla mig borta från Facebook, från MSN, från mail och från allt idag. Förhoppningsvis har jag coolat ner mig lagom till imorgon och har återigen grepp om min hjärna och mitt känsloliv. Slutet på veckan har varit förvirrande. Är det så här det skall vara? Jag ville ju bo i min fästning och inte låta något påverka mig på ett tag. Men det är inte lätt att vara hård på ytan och skör som glas inuti.

Jag har läst Changeling. Det är en mycket melankolisk bok, så det är kanske därför jag mår så konstigt. Den handlar om förlust och förändring, slaveri och frihet, balans mellan det vilda och det sanna.

Näe, nu tar jag hela mig och hela min förvirring och åker till stan.

I övrigt anser jag att Schulman bör få sparken.

Som malen mot flamman...

... nu har jag börjat ta på mig för mycket igen.

SPOILERVARNING - LIKSTORM till DoD Trudvang

Men det är så lockande att göra saker när energin känns oändlig och livet känns som att det är värt att leva. Idag blir en tung dag, ur "att göra" perspektiv. Men jag är klar med två "att göra" på listan. Scion är recenserat, Likstorm har fått sitt, och efter att jag ryckt huvudet ur min RiotMinds - ja vad det nu är jag känner, besvikelse, uppgivelse, kanske till och med sorg över deras beteende mot mig - så visar det sig att Likstorm är helt okej. Däremot gav jag dem en känga för alla onda kvinnor överallt. Av runt 30 spelledarpersoner är ca 5 kvinnor. 3 av dem är genomonda och en är medhjälpare till Trudvangs undergång, fastän hon inte vet om det. Och det handlar mycket om unga flickor. Och språket är lika trasigt och hackigt som vanligt. Ibland undrar jag om det inte är de som borde gå skrivarkurs...

Attans. Nu får jag sätta en spoilervarning även här.

Magic 10th Edition står på listan, liksom en hel del arbete med Stockholms Spelkonvent, som jag har skjutit upp för länge och inte orkat med att ta tag i. Jag skall skriva artiklar, stycken till rollspelsböcker och även försöka klämma ihop en recension av Changeling - the Lost, som förvisso inte är beställd, men boken visar sig vara inte bara ruskigt vacker, utan även ruskigt bra.

Det blir en lång dag vid datorn. Men innan dess blir det växtvård! Jag har en hög med gröna växter överallt i lägenheten som vill ha vatten och kärlek. Kärlek får de oavsett, men vatten har jag glömt i ett par dagar. Och så har jag min älskade bonsai som jag köpte för ett tag sedan. Jag skall försöka sätta skotten jag tog från den i något lämpligt kärl. Det är underbart! Två av fyra avklippta grenar har fått nytt liv och jag skall lära mig om bonsaier, äntligen, genom att göra ett par själv.

I övrigt anser jag att Schulman bör få sparken.

Artiklar, hemsidor och arbete?

Jag håller på att skriva en artikel som skall handla om hur man skapar kampanjer med utgångspunkt ifrån en fast plats, såsom en by, en stad eller dylikt. Ofta när man spelar rollspel är rollpersonerna ständigt i rörelse, och det kan till slut kännas ganska klichéartat att de hela tiden rör på sig. Alla människor behöver en fast punkt i tillvaron, till och med fiktiva hjältar. Så jag håller på att knappa ihop något. Får se om Fenix vill ha den, eller om det är något för min egen hemsida.

Jag har också (nästan) skrivit klart en referensartikel om konspirationer. Det handlar mest om inspirationskällor man kan använda sig av som spelledare när man försöker skapa en konspirationskampanj. Jag funderar på att skriva en artikel som går hand i hand med den om hur man faktiskt skapar en konspirationskampanj, men det får bli i mån av tid.

Barbarer är också något som är på gång. Barbarer i rymden. En artikel om Serenityuniversat och deras version av barbarer, reavers. Jag håller på att läsa böckerna, se på serien och filmen för att få en uppfattning om vad det är för typer. Man får inte göra fanbasen besviken. Typ.

Annars jobbar jag mest. Jag har förvisso ett par timmar för mig själv på morgonen, men det är svårt att komma in i skrivandet när man inte har mer än 20 minuter att verkligen koncentrera sig på. Resten av tiden går till yoga, duschande och frukost.

Jag skall villigt erkänna att just idag var riktigt seg på morgonen. Jag ramlade omkull när jag gjorde en balansövning och slog stortån i badrumsdörren. Förvisso var gårdagen värre.

Play 'til you puke

Inatt, igår och i fredags gick ut på att spela tills jag nästan spydde. Jag glömde att äta. Och jag glömde att sova.

The Darkness är ett såpass bra spel att jag ger upp mina reservationer inför Xbox 360. På måndag tror jag minsann att det blir en tripp till webhallen. Jag skall bland annat köpa Crush och kanske Halo. Det var länge sedan jag åkte warthog.

Jag spelade också Shadowrun. Både med och utan bottar. Jag kan inte spela FPS på konsoll. Speciellt inte mitt i natten och utan att ha ätit vilket resulterar i blodsockernivå fotknöl.

Idag blir det sömn. Det har det inte varit på ett par dagar. För att sätta det hela i perspektiv fick jag i tisdags uppdrag 1. Skriv artikel om författare med spännande setting. Resultatet är en artikel om "the Light Ages". Torsdag - uppdrag 2. Skriv recension om "Supergänget". Superkul rollspel i serietidningsformat. Hur kul som helst. Torsdag/ Fredag - Recensera The Darkness och Shadowrun och Tenhci Z. Tenchi Z hann jag inte med.

Support!

Jag har haft möte med Tove & Anders idag sedan 9 imorse. Kom nyss hem. Klockan är runt nio. Det var mycket som avhandlades, dels Stockholms Spelkonvent, dels nästa nummer av Fenix och dels min medverkan i nya utgåvan av Western. Tanken är att jag skall skriva om hästar och sjukdomar. Och voodoo. Är inte det perfekt? Hästar - nja. Sjukdomar - ja, eftersom jag har läst ungefär varenda bok om pest och smittkoppor som finns och voodoo - yup, we love that old blackish magic.

Jag skall även slänga ihop 6000 tecken om författare som skriver bra böcker ur rollspelssynvinkel. Typ - hur anpassar du den här boken till din setting, eller hur bygger du en setting av vad som finns i boken. Först ut är "The Light Ages" av Ian McLeod. Nästan Steampunk, men mer Aetherpunk. Konstiga maskiner som drivs av aether, ett ämne som är ren energi men som också kan förvrida den som är i kontakt med det för länge.

Sedan är det också dags att skriva ihop lite tävlingsregler till Stockholms Spelkonvent, samt att börja bjuda in föreläsare. Och vi har kommit ganska långt på det, så det är nog bara att luta sig tillbaka och häng apå, hoppas jag.

Men nu är det sömn som gäller. Jag är helt utpumpad.