Mitt liv vore inte detsamma utan Tipp-Ex.
Tänk om Tipp-Ex gick att tillämpa på allt? Det finns inga gränser för hur många hinkar jag skulle gå igenom om så var fallet. Jag har med viss sorg insett att min hejdlösa entusiasm i vissa fall är mindre bra, och min pratsamhet kanske överväger mitt förstånd med jämna och ojämna mellanrum.
Men på papper har jag i alla fall möjligheten att använda mig av Tipp-Ex, denna vita, lättflytande substans som slätar ut och stryker över alla mina fel. Tipp-Ex är kärlek. Som så mycket annat som korrigerar fel i min värld. Den måste tyckas vara tämligen återhållsam i andras ögon, det som dock inte framgår är att jag har en ruskigt livlig fantasi. Vill jag veta hur något känns så sluter jag ögonen och bygger upp en värld framför mig. Vem behöver visuell stimulans när allt finns i hjärnan? Det är som ett lego, utan begränsningarna.
Jag drömde för övrigt en riktigt mysko dröm som innehöll en person jag aldrig har träffat men som jag efter den här drömmen längtar efter. Men eftersom personen inte finns lär jag få längta ett bra tag. Resten av livet, eller kanske bara tills inatt
Jag insåg nyss att jag även undlåtit att nämna förra torsdagens äventyr på Blekinge Tekniska Högskola, men jag insåg också att min blogpost, som jag skrev på baksidan av ett kvitto, sitter hemma i min idé-/ skrivna snuttar-/ biljett-/ små papperslappar med hieroglyfer på-låda. Den är jättevacker. Nu är den jättevacker. I början var den en standard "Ordning & Reda" transparent plexiglaslåda med A - Ö register och små vita lappar i. Nu är den fylld med dubbelvikta white lines A6-papper, konsertbiljetter, kvitton med skrift på, små doodlar, klistermärken, frimärken (under F) och idéer. Det ligger ett oskrivet äventyr i den. Den innehåller en lapp Wille skribblade på (under W). Det står ett kort från mormor längst bak. Det ligger en dollarsedel prydligt vikt under D och över hela lådan svävar min pedantiska ande och får inte komma in. Vissa områden är för heliga för att städa. Vissa delar av mitt undermedvetna måste få gå fria från hetsen att alltid vara där med sopkvasten. Min plexiglaslåda från "Ordning & Reda" är ett sådant ställe. Men det är ju inte stökigt egentligen. Det enda det inte är är renskrivet, fyrkantigt och Tipp-Exat.
Spock's Beard sideswipeade mig med "Thoughts, Part II", det var därför jag tog en liten sidoexkursion i huvudet, och nu har Sisters of Mercy och "Torch" hela min uppmärksamhet.
Thursday, February 7, 2008
Wednesday, February 6, 2008
Dadaistbrist
Jag upplever en stark brist på dadaism och surrealism i dagens blogosfär. Alltså följer ett surrealistiskt bloginlägg, som jag tyvärr känner mig tvungen att introducera. Annars tror förmodligen de flesta att jag har tappat tråden. Automatisk skrift är roligt. Gör det oftare.
Faktum är att den här typen av övningar är jättebra för kreativiteten och inspirationen. Ibland kan man överraska sig själv med det som helt plötsligt dyker upp på papperet. Och de som känner mig vet att jag föredrar papper och penna framför tangentbord och bildskärm vilken dag som helst. Därmed inte sagt att jag underskattar hastigheten i att skriva direkt vid datorn. Det är särskilt hjälpsamt när man försöker vara lite bortkopplad från sitt rationella sinne. Eftersom jag tänker medan jag skriver och formulerar och formulerar om - och hinner göra det medan jag skriver för hand - så är datorn ett utmärkt verktyg när det kommer till automatisk skrift. Ja, det händer ungefär en gång i månaden att jag sitter och skriver på det här viset utan att dela med mig. Det öppnar hjärnan.
I hans ögon växte stora lökar som små kluster av hjärntumörer. Utan tvekan var det en fördel i handeln med knappar, som egentligen var förlorad av hans föräldrar, men som han envetet stretade med.
I fönstret kunde jag se hur luftballongen inte trivdes. Blommorna i håret var vissna och fönstret stod inte längre på glänt utan lyste med sin frånvaro. I hans rörelser kunde jag skönja både hopp och sorg när han hjulande kom emot mig på sin cykel. Enebuskarna på taket hade inget glid, och utanför tältet stod regnet och väntade tålmodigt på att vi skulle göra vår första mockakaka.
Som en bok bestämde jag mig för att sluta tveka och gå till skogs, kanske dränka mig i en ström om humöret tillät, återuppstå på eftermiddagen utan att vara en grotta av smör.
Det är tungt att vara ensam när man är en siamesisk tvillingbror, och hustaken skingras i blåsten av en ensam trottoar. Se på låskolvarna, så blanka att de gör ont, och kaffet i slottet är utan slut.
Faktum är att den här typen av övningar är jättebra för kreativiteten och inspirationen. Ibland kan man överraska sig själv med det som helt plötsligt dyker upp på papperet. Och de som känner mig vet att jag föredrar papper och penna framför tangentbord och bildskärm vilken dag som helst. Därmed inte sagt att jag underskattar hastigheten i att skriva direkt vid datorn. Det är särskilt hjälpsamt när man försöker vara lite bortkopplad från sitt rationella sinne. Eftersom jag tänker medan jag skriver och formulerar och formulerar om - och hinner göra det medan jag skriver för hand - så är datorn ett utmärkt verktyg när det kommer till automatisk skrift. Ja, det händer ungefär en gång i månaden att jag sitter och skriver på det här viset utan att dela med mig. Det öppnar hjärnan.
Tuesday, February 5, 2008
The Mars Volta
Efter ett samtal med Mårten för inte alls länge sedan så upptäckte jag att jag inte har letat efter ny musik på ett bra tag. Så jag gick igenom min playlist och kom på mig med att mest lyssna på nujazz och soft musik. Kanske för att jag inte har känt mig särskilt aggressiv på ett bra tag.
Men nu... nu har jag upptäckt The Mars Volta, som titeln så fint antyder. Det är ett funkmetalband, kan man väl kalla dem, med en hel del bra musik i portfolion. Stommen består av Cedric Bixler-Zavala och Omar Rodriguez-Lopez. Enligt uppgift är de från Puerto Rico, men jag tror inte riktigt på de ryktena. Jag tror att de är ifrån yttre rymden... Eller möjligtvis från ett mentalsjukhus. I vilket fall älskar jag både musiken och sångarens röst. Lagom kaotiskt.
Låten nedan dock, Televators, är vacker som få, både musiken och videon. Som är underlig. Och inspirerande. Så aftonen kommer att inbegripa inköp av lite Mars Volta-musik. De-loused in the Crematorium och den senaste The Bedlam in Goliath. SvD har jag att tacka för den här upptäckten. Inte helt fel att läsa tidningen ibland.
Här hittar man för övrigt Goliath. Mycket bra, lite långdragen, och helt mysko med elefantmannensångaren. Men å andra sidan...
The Mars Volta - Televators
The Widow
Och för att återknyta till mitt tidigare påstående att jag bara lyssnat på mjuk musik för att jag har känt mig lite mjuk - nu känner jag mig hård, aggro, kantig och oregelbunden. Dags att plocka fram Metallica, Rage Against the Machine, Nine Inch Nails och Frontline Assembly. Och The Mars Volta. Nu är det två ganska lugna och trevliga låtar jag har embeddat, men... Lyssna på Goliath.
Text "Televators"
Men nu... nu har jag upptäckt The Mars Volta, som titeln så fint antyder. Det är ett funkmetalband, kan man väl kalla dem, med en hel del bra musik i portfolion. Stommen består av Cedric Bixler-Zavala och Omar Rodriguez-Lopez. Enligt uppgift är de från Puerto Rico, men jag tror inte riktigt på de ryktena. Jag tror att de är ifrån yttre rymden... Eller möjligtvis från ett mentalsjukhus. I vilket fall älskar jag både musiken och sångarens röst. Lagom kaotiskt.
Låten nedan dock, Televators, är vacker som få, både musiken och videon. Som är underlig. Och inspirerande. Så aftonen kommer att inbegripa inköp av lite Mars Volta-musik. De-loused in the Crematorium och den senaste The Bedlam in Goliath. SvD har jag att tacka för den här upptäckten. Inte helt fel att läsa tidningen ibland.
Här hittar man för övrigt Goliath. Mycket bra, lite långdragen, och helt mysko med elefantmannensångaren. Men å andra sidan...
The Mars Volta - Televators
The Widow
Och för att återknyta till mitt tidigare påstående att jag bara lyssnat på mjuk musik för att jag har känt mig lite mjuk - nu känner jag mig hård, aggro, kantig och oregelbunden. Dags att plocka fram Metallica, Rage Against the Machine, Nine Inch Nails och Frontline Assembly. Och The Mars Volta. Nu är det två ganska lugna och trevliga låtar jag har embeddat, men... Lyssna på Goliath.
Text "Televators"
Just as he hit
The ground
They lowered a tow that
Stuck in his neck to the gills
Fragments of sobriquets
riddle me this
three half eaten corneas
who hit the aureole
Stalk the ground
Stalk the ground
You should have seen
The curse that flew right by you
Page of concrete
Stained walks crutch in hobbled sway
Auto-da-fé
A capillary hint of red
Only this manupod
Crescent in shape has escaped
The house half the way
Fell empty with teeth
That split both his lips
Mark these words
One day this chalk outline will circle this city
Was he robbed of the asphalt that cushioned his face
A room colored charlatan
Hid in a safe
Stalk the ground
Stalk the ground
You should have seen
The curse that flew right by you
Page of concrete
Stain walks crutch in hobbled sway
Auto-da-fé
A capillary hint of red
Only this manupod
Crescent in shape has escaped
Pull the pins
Save your grace
Mark these words
On his grave
[x3]
You should have seen
The curse that flew right by you
Page of concrete
Stain walks crutch in hobbled sway
Auto-da-fé
A capillary hint of red
Everyone knows the last toes are
Always the coldest to go
Monday, February 4, 2008
Ordet är fritt
Den 11/2 öppnar www.ordetarfritt.se. DN skriver om siten.
Och jag skall kolla in den. Se om jag kan hitta på något som kan tänkas funka. Jag tror att ett kapitel kan vara kul att skriva. Om jag sedan blir refuserad så gör det inte så mycket. Jag har ju inte så mycket investerat i det hela. Ett kapitel går fort.
Eller kanske inte. Jag vet inte. Jag har en massa bidragsansökningar att skriva för SSKs räkning, folk att träffa osv. "Lyckligtvis" (nej, jag tycker inte att det är vare sig kul eller lyckligt eller ens i närheten av bra) har jag inget att göra på jobbet just nu. Mina kollegor verkar få allt jobb. Jag sitter bara och rullar tummarna. De vill inte ens dela med sig av något de pysslar med eftersom de har allt under kontroll. Så jag sitter här med totalt ojämn arbetsbelastning. Hurra. Nåväl.
(en liten present till syrran -> Ola Salo och Robyn sjunger Christian Falks "Dream On", fast Ola Salo ligger i bakgrunden och hörs knappt...)
(och en liten present till mig. Remy Zero och "Gramarye" som även har gjort Save Me, något de flesta Smallville-fans lär känna igen.)
EDIT: Life's a bitch. Glöm aldrig det. Och man kan aldrig vara säker på att saker ordnar sig, för det gör de aldrig. Har en sak rett ut sig kan man ge sig fan på att något annat går åt helvete och just nu har allt gått käpprätt nedåt. Tjohoo. Jag älskar mitt liv. Inte. Kan någon stänga av mig, tack?!
Och jag skall kolla in den. Se om jag kan hitta på något som kan tänkas funka. Jag tror att ett kapitel kan vara kul att skriva. Om jag sedan blir refuserad så gör det inte så mycket. Jag har ju inte så mycket investerat i det hela. Ett kapitel går fort.
Eller kanske inte. Jag vet inte. Jag har en massa bidragsansökningar att skriva för SSKs räkning, folk att träffa osv. "Lyckligtvis" (nej, jag tycker inte att det är vare sig kul eller lyckligt eller ens i närheten av bra) har jag inget att göra på jobbet just nu. Mina kollegor verkar få allt jobb. Jag sitter bara och rullar tummarna. De vill inte ens dela med sig av något de pysslar med eftersom de har allt under kontroll. Så jag sitter här med totalt ojämn arbetsbelastning. Hurra. Nåväl.
(en liten present till syrran -> Ola Salo och Robyn sjunger Christian Falks "Dream On", fast Ola Salo ligger i bakgrunden och hörs knappt...)
(och en liten present till mig. Remy Zero och "Gramarye" som även har gjort Save Me, något de flesta Smallville-fans lär känna igen.)
EDIT: Life's a bitch. Glöm aldrig det. Och man kan aldrig vara säker på att saker ordnar sig, för det gör de aldrig. Har en sak rett ut sig kan man ge sig fan på att något annat går åt helvete och just nu har allt gått käpprätt nedåt. Tjohoo. Jag älskar mitt liv. Inte. Kan någon stänga av mig, tack?!
Att spelleda på konvent - Del 3: Tips, struktur och förberedelser
Jag har redan skrivit en del om det här i en tidigare blogpost, men här sammanfattar jag och expanderar lite.
Förberedelser
Läs igenom äventyret ett par tre gånger innan du tar dig an att spelleda. Träna på att spelleda genom att läsa upp och berätta äventyret ur minnet. Det här gör att du dels får bättre grepp om äventyret, dels blir mindre nervös när du väl skall spelleda gruppen du har.
Strukturera en spelsession
När du på spelledarsamlingen fått både lag och plats att spela på kan det vara lämpligt att höra om någon/ några av spelarna vill besöka kiosken eller springa på dass. Allt för att inte störa senare i spelet. Det kan också vara lämpligt att avbryta någon gång mitt i spelsessionen för att ta en kort paus och låta allt sjunka in lite. Naturligtvis skall man inte göra det när det är som mest stämning och spänning i salen. Ta istället paus om spelarna verkar trötta eller demotiverade. Det hjälper att få lite luft och lite avbrott i spelandet.
Rätt rollperson till rätt person
Hur mycket man än vill tro det så är inte spelarna alltid helt sanningsenliga när de säger "jag kan spela vad som helst". Du bör alltid ge spelarna en möjlighet att välja de rollpersoner de skall spela. Beskriv dem utifrån de roller de har i scenariot; "ledare", "sliskig försäljare", "tönt" osv. Här är det definitivt inte fel att använda sig av stereotyper för att förmedla en bild av vad det är för rollpersoner det handlar om. Om spelarna inte vill välja, så försök hitta den inbördes sociala ordningen i gruppen, så att du inte hamnar i en situation där en person som skall driva handlingen sitter och sover eller pillar sig i naveln.
För att kunna leda ett äventyr på konvent behövs mer än själva scenariot och hugade spelare. Du måste kunna sätta takten i äventyret, så att det inte går för fort. Du måste kunna bygga upp en scen och få fram syftet med den. Du behöver se till så att strukturen i scenariot följs. Du måste kunna presentera äventyret och skapa en lämplig stämning.
Du kan ibland lockas att berätta en historia för dina spelare, att greppa tag om handlingen och inte släppa in spelarna alls. Gör inte det! Spelarna vill vara med och påverka, det är det det innebär att spela rollspel - att delta i berättandet och formandet av en berättelse. Det är inte meningen att du skall sitta helt tyst, men det gäller att hitta en bra balans.
Fungerar något exceptionellt bra i en grupp? Försök behålla det till nästa grupp, men tvinga inte in det om spelarna inte är på samma väg som din förra grupp.
Takt
För att behålla spelarnas intresse måste du se till så att äventyret rör sig framåt. Med motiverade spelare kan det vara väldigt enkelt, de spelar äventyret på egen hand, och det enda du behöver göra är att inflika lite information här och där. Ibland går det långsamt, och spelarna kan till och med verka lite ovilliga att spela.
Tänk på hur du presenterar informationen för spelarna. Även om du inte är särskilt entusiastisk inför äventyret så är det trots allt så att spelarna har valt att spela just det här äventyret. Att vara entusiastisk och energisk är inte alltid lätt, men se det som en show. På fem timmar har du möjlighet att ge spelarna en fantastisk upplevelse.
En av de viktigaste sakerna att lära sig är när man skall avsluta en scen. När spelarna har fått den information de skall ha är det dags att gå vidare. En scen som drar ut på tiden kan göra att hela äventyret tappar fart. Det som dock är viktigt, och det som du som spelledare aldrig får glömma är att all information som måste framgå av scenen gör det.
Scener
Scener är till för att förmedla information. Introduktionsscener skall se till så att spelarna hakar på resten av berättelsen. Scener som förekommer mitt i ett äventyr skall ställa frågor till spelarna så att de känner sig motiverade att fortsätta spela. Det bör också förekomma scener i äventyret som inte bara för handlingen framåt som låter spelarna vila lite, och låter dem ta kommandot över äventyret.
Presentation
Spelledaren, du, måste försäkra dig om att allt spelarna måste veta för att lösa problemet är tillgängligt och presenteras för dem. Du är ansvarig för att se till så att allt spelarna hör, känner och luktar presenteras för dem. Dränk dem inte i information, men försök bestämma vilken information som är viktig för att motivera och driva spelarna framåt. Ju mer spelarna vet om sin omgivning, desto mindre behöver du beskriva.
Kom också ihåg att låta spelarna använda alla sina sinnen. Beskriv ljud, dofter och texturer likaväl som visuella intryck. Kom också ihåg att ord kan sätta smak på en scen på ett effektivt sätt.
Vilken av beskrivningarna föredrar du?
Stämning
Samtliga element som finns beskrivna ovan sätter stämningen i spelet. För att det skall fungera på ett bra sätt måste du balansera dem allihop. Realistiska spelledarpersoner driver handlingen framåt, scener bygger upp berättelsens struktur och sättet du presenterar det på skapar stämningen.
Tips!
Props!!! I ett äventyr med många spelledarpersoner kan det vara skönt med några props som särskiljer de olika personerna åt. Exempelvis kan man ta med sig olika mössor, glasögon, käppar, en pipa... vad spelledarpersonen än kan tänkas ha som särskiljer honom eller henne från resten av persongalleriet, och som är litet nog att släpa runt på utan problem på ett konvent.
Varje gång du växlar från en roll till en annan byter du också prop. Det ger spelarna en tydlig indikation på att något har hänt och att en ny spelledarperson har intagit scenen.
Kroppsställning! Om man inte har möjlighet att använda props kan man använda kroppsställning för att påvisa att något har hänt. Att växla från sittande till stående, utbredd till ihopkrupen osv ger också spelarna en tydlig signal om att något har hänt. Det som kan vara jobbigt är naturligtvis att hålla reda på vem som är vem, även för spelledaren.
Att få med sig oengagerade spelare
Ibland händer det tyvärr att man drabbas av oinspirerade spelare som hellre verkar vilja sova än spela. Det är naturligtvis helt upp till dem, men både du och de blir gladare och får ut mer av äventyret om du försöker engagera dem.
Det är inte helt lätt, men här följer ett par tips som jag har upptäckt fungerar för mig.
Förberedelser
Läs igenom äventyret ett par tre gånger innan du tar dig an att spelleda. Träna på att spelleda genom att läsa upp och berätta äventyret ur minnet. Det här gör att du dels får bättre grepp om äventyret, dels blir mindre nervös när du väl skall spelleda gruppen du har.
Strukturera en spelsession
När du på spelledarsamlingen fått både lag och plats att spela på kan det vara lämpligt att höra om någon/ några av spelarna vill besöka kiosken eller springa på dass. Allt för att inte störa senare i spelet. Det kan också vara lämpligt att avbryta någon gång mitt i spelsessionen för att ta en kort paus och låta allt sjunka in lite. Naturligtvis skall man inte göra det när det är som mest stämning och spänning i salen. Ta istället paus om spelarna verkar trötta eller demotiverade. Det hjälper att få lite luft och lite avbrott i spelandet.
Rätt rollperson till rätt person
Hur mycket man än vill tro det så är inte spelarna alltid helt sanningsenliga när de säger "jag kan spela vad som helst". Du bör alltid ge spelarna en möjlighet att välja de rollpersoner de skall spela. Beskriv dem utifrån de roller de har i scenariot; "ledare", "sliskig försäljare", "tönt" osv. Här är det definitivt inte fel att använda sig av stereotyper för att förmedla en bild av vad det är för rollpersoner det handlar om. Om spelarna inte vill välja, så försök hitta den inbördes sociala ordningen i gruppen, så att du inte hamnar i en situation där en person som skall driva handlingen sitter och sover eller pillar sig i naveln.
För att kunna leda ett äventyr på konvent behövs mer än själva scenariot och hugade spelare. Du måste kunna sätta takten i äventyret, så att det inte går för fort. Du måste kunna bygga upp en scen och få fram syftet med den. Du behöver se till så att strukturen i scenariot följs. Du måste kunna presentera äventyret och skapa en lämplig stämning.
Du kan ibland lockas att berätta en historia för dina spelare, att greppa tag om handlingen och inte släppa in spelarna alls. Gör inte det! Spelarna vill vara med och påverka, det är det det innebär att spela rollspel - att delta i berättandet och formandet av en berättelse. Det är inte meningen att du skall sitta helt tyst, men det gäller att hitta en bra balans.
Fungerar något exceptionellt bra i en grupp? Försök behålla det till nästa grupp, men tvinga inte in det om spelarna inte är på samma väg som din förra grupp.
Takt
För att behålla spelarnas intresse måste du se till så att äventyret rör sig framåt. Med motiverade spelare kan det vara väldigt enkelt, de spelar äventyret på egen hand, och det enda du behöver göra är att inflika lite information här och där. Ibland går det långsamt, och spelarna kan till och med verka lite ovilliga att spela.
Tänk på hur du presenterar informationen för spelarna. Även om du inte är särskilt entusiastisk inför äventyret så är det trots allt så att spelarna har valt att spela just det här äventyret. Att vara entusiastisk och energisk är inte alltid lätt, men se det som en show. På fem timmar har du möjlighet att ge spelarna en fantastisk upplevelse.
En av de viktigaste sakerna att lära sig är när man skall avsluta en scen. När spelarna har fått den information de skall ha är det dags att gå vidare. En scen som drar ut på tiden kan göra att hela äventyret tappar fart. Det som dock är viktigt, och det som du som spelledare aldrig får glömma är att all information som måste framgå av scenen gör det.
Scener
Scener är till för att förmedla information. Introduktionsscener skall se till så att spelarna hakar på resten av berättelsen. Scener som förekommer mitt i ett äventyr skall ställa frågor till spelarna så att de känner sig motiverade att fortsätta spela. Det bör också förekomma scener i äventyret som inte bara för handlingen framåt som låter spelarna vila lite, och låter dem ta kommandot över äventyret.
Presentation
Spelledaren, du, måste försäkra dig om att allt spelarna måste veta för att lösa problemet är tillgängligt och presenteras för dem. Du är ansvarig för att se till så att allt spelarna hör, känner och luktar presenteras för dem. Dränk dem inte i information, men försök bestämma vilken information som är viktig för att motivera och driva spelarna framåt. Ju mer spelarna vet om sin omgivning, desto mindre behöver du beskriva.
Kom också ihåg att låta spelarna använda alla sina sinnen. Beskriv ljud, dofter och texturer likaväl som visuella intryck. Kom också ihåg att ord kan sätta smak på en scen på ett effektivt sätt.
“Ni går in i ett stort rum med pelare. Det kan vara farligt här.”
“Ni snubblar in i en förfallen sal som stinker av kanel och ruttnande mattor. Pelarna som stöttar upp det enorma taket ser spruckna och kantstötta ut.”
Vilken av beskrivningarna föredrar du?
Stämning
Samtliga element som finns beskrivna ovan sätter stämningen i spelet. För att det skall fungera på ett bra sätt måste du balansera dem allihop. Realistiska spelledarpersoner driver handlingen framåt, scener bygger upp berättelsens struktur och sättet du presenterar det på skapar stämningen.
"The key to creating a narrative atmosphere, or a narrative space‚ in which the game takes place and holds the players' attention and reinforce rather than detract from one another. The axiom ‘show, don’t tell but better yet get them to show themselves’ can work on any element of the narrative atmosphere."
Star Trek - TNG "Narrator's Toolkit" p. 19
Tips!
Props!!! I ett äventyr med många spelledarpersoner kan det vara skönt med några props som särskiljer de olika personerna åt. Exempelvis kan man ta med sig olika mössor, glasögon, käppar, en pipa... vad spelledarpersonen än kan tänkas ha som särskiljer honom eller henne från resten av persongalleriet, och som är litet nog att släpa runt på utan problem på ett konvent.
Varje gång du växlar från en roll till en annan byter du också prop. Det ger spelarna en tydlig indikation på att något har hänt och att en ny spelledarperson har intagit scenen.
Kroppsställning! Om man inte har möjlighet att använda props kan man använda kroppsställning för att påvisa att något har hänt. Att växla från sittande till stående, utbredd till ihopkrupen osv ger också spelarna en tydlig signal om att något har hänt. Det som kan vara jobbigt är naturligtvis att hålla reda på vem som är vem, även för spelledaren.
Att få med sig oengagerade spelare
Ibland händer det tyvärr att man drabbas av oinspirerade spelare som hellre verkar vilja sova än spela. Det är naturligtvis helt upp till dem, men både du och de blir gladare och får ut mer av äventyret om du försöker engagera dem.
Det är inte helt lätt, men här följer ett par tips som jag har upptäckt fungerar för mig.
- Om du är energisk blir spelarna mer engagerade - hjärnan är en lustig sak. I den finns ett fenomen som kallas speglingsneuroner. De orsakar (enkelt beskrivet) att människor som interagerar med varandra i grupper även speglar varandras gester och inställningar. Kort sagt: on du är uppåt blir spelarna uppåt.
- Överraska spelarna - hoppa upp från stolen och gå runt i rummet, illustrera ljud genom att "tillverka" dem. En smäll i en dörr kan vara handlfatorna i bordet osv.
- Låt inte spelarna slappna av för mycket - hoppa på dem! Om det finns fiender du kan använda, använd dem! Ställ upp svårighetsgraden! Låt dem förstå att deras liv står på spel!
Friday, February 1, 2008
Att spelleda på konvent - sammanfattning
En sammanfattning av blogposterna som handlar om att spelleda på konvent.
Att spelleda på konvent - PDF v 1.1
Del 1: Konsten att läsa ett äventyr på 10 minuter
Del 2: Respekt!
Del 3: Tips, struktur och förberedelser
Del 4: Vänlighet och dominans
Del 5: Intervju med Gunnar Söderberg
Del 6: Kroppsspråk
PDF-dokumentet uppdateras i mån av tid. Senast uppdaterat 14/3 -08
Att spelleda på konvent - PDF v 1.1
Del 1: Konsten att läsa ett äventyr på 10 minuter
Del 2: Respekt!
Del 3: Tips, struktur och förberedelser
Del 4: Vänlighet och dominans
Del 5: Intervju med Gunnar Söderberg
Del 6: Kroppsspråk
PDF-dokumentet uppdateras i mån av tid. Senast uppdaterat 14/3 -08
Att spelleda på konvent - Del 2: Respekt!
Det här avsnittet skall handla lite om hur man förhåller sig till det materialet man får ifrån sin skribent. Många spelledare - det har hänt mig med - har ibland en inställning att materialet är "dåligt" av en eller annan anledning. Det kan vara sent inkommet, torftigt uppbyggt eller liknande. Det är lätt att vara kritisk mot innehållet och författaren. Det är helt okej att tycka att något är dåligt - men:
Tänk på att:
- Prata inte illa om äventyret inför spelgruppen. De kommer att bli negativt färgade av dina åsikter och kommer by default att få en sämre spelupplevelse. Undvik frestelsen!
- Försök hitta de delar av äventyret du faktiskt tycker om och fokusera lite extra på dem. Försök också att göra äventyret till DITT äventyr. Så länge du inte helt skriver om det eller gör det omöjligt att bedöma spelarnas insats i exempelvis en turnering, kan det vara helt okej. Spelledande är ju också ett uttryck. Laga händelser, SLP eller platser du tycker är trasiga. Trivs du med äventyret blir du också en bättre spelledare.
- Respektera friform. Respektera regler. Om du trivs bäst med friform och inte vill spelleda ett regelscenario - undvik regelscenarion. Konventsarrangörerna brukar kunna respektera dina önskemål. Samma sak gäller för regelspelledare. Tycker du inte om friform? Spelled inte friform.
- Respektera författarens önskemål. Att spelleda innebär att du tar något författaren har slitit hårt för att sätta ihop. Har han eller hon önskemål och synpunkter på hur äventyret skall spelledas, så respektera dem.
Tänk på att:
- Spelarna har betalat för att få spela. Ofta mer än de övriga besökarna.
- Du får ersättning, om än begränsad, för det du gör.
- Vill eller kan du inte spelleda - låt bli.
- Både du och spelarna är på konventet för att ha kul. Det är inte spelarna mot spelledaren, det är spelarna mot äventyret.
- Skribenten har lagt ner mycket tid på äventyret. Försök att göra det rättvisa.
Subscribe to:
Posts (Atom)
