Monster

Newt: My mommy always said there were no monsters - no real ones - but there are.
Ripley: Yes, there are, aren't there?
Newt: Why do they tell little kids that?
Ripley: Most of the time it's true.

Det finns något fruktansvärt i att inse att monster trampar omkring mitt ibland oss. Monstret i garderoben blir verklighet bara igenom en tidningsrubrik, och kylan drar som ett stråk genom kroppen.

Jag tänker "nej, det får inte - kan inte - vara sant. Sådana här människor får inte finnas." Men det gör de. Och jag skriver allt som oftast om dem, fascineras motvilligt av dem. Men likaväl vill jag inte att de finns ibland oss. Ett liv är utsläckt. Det är borta, och jag sitter och önskar att jag kunde tro på himlen.