*pop*!

Mina ögon låter så.

Kunde ha låtit så.

Borde kanske låta så.

Jag har förjävla ont i dem i vilket fall som helst. Det är den gamla vanliga visan. Sand under ögonlocken. Rödglödgade kulor i ögonhålorna. Doppad i chili. Muskelvärk.

Nu har de moralpaniker på 1700-talet som uttalade sig om läsande ungdomar fått rätt. Det pajar ögonen. I och för sig handlar det förmodligen i mitt fall om någon form av ögoninflammation. Eller vad vet jag?

I vilket fall som helst höll jag på att avslöja djupa hemligheter idag. Jag lyckades dock avstyra mitt avslöjande i sista sekund. Tur det. Det hade väl blivit kravaller utanför ******* dörr annars. Han är ju mäkta populär bland damerna. I alla fall i textformat. Så jag får slå dem i skallen med trädrötter och samla dem i en källare, allt enligt Österrikisk modell*. Om inte annat kan vi kanske använda dem som uppasserskor när vi flyttar ihop i vår enorma mansion, när både han och jag blivit rika och berömda.

Jag tänkte ägna mig åt att bli stridspilot. Fastän man enligt uppgift måste se ordentligt för det. Kanske kan ansöka vid norska flygvapnet nu när de enligt uppgift skall få tillökning på flygplansfronten, eller hur det nu var.**

Om jag inte bosätter mig under mattan. Hos min pojkvän då. Hans två katter lär inte opponera sig. En av dem har en fäbless för att tugga på tår, den andra tuggar på min armbåge, lägger tassen i nyllet på mig och försöker kamma mig med klorna. Det hela resulterar i en tämligen yrvaken djävulskattungen som med näbbar och klor (djävulsnäbbdjur?) försöker återgå till sömnens trygga famn.****

Jag tror det här inlägget kommer att resultera i katastrof. Eller i alla fall i allmän förvirring. Jag har nämligen ingen aning om vart jag är på väg, textmässigt. Allt jag ville göra innan jag gick till sängs var att klaga över mina sandbemängda ögon och de riviga ögonlock jag har begåvats med.

*Pop*! Jo, huvudet är nog på väg att explodera. Men jag tror inte det är mitt fel. Jag har nämligen blivit invald i Sveroks förbundsstyrelse i helgen. Hur skall jag hantera den galenskapen? Jag kommer att jobba ihjäl mig innan jag vet ordet av.

Men det är det här jag är bra på. Inte stream of consciousnesskrivande, som jag förvisso excellerar i även det, utan att arbeta. Jag försöker med jämna mellanrum lägga av, men det fungerar inte. Varför skulle jag förresten?

Läs min pojkväns blogg. Den är bra. Men nu kan jag ju inte länka till den. Då avslöjar jag mig ju!*****

Intressant? - uppsök mentalvård eller ett dadaistläger. Möjligtvis surrealistkonferensen. Fisk!

Andra bloggare om:
bloggar, surrealism, Kärlek, relationer, ögon, moralpanik, rik, galet, klokbok


-----------
* Ja, det var smaklöst. Och inspirerat av en sann händelse. Två faktiskt. Men en är dagsaktuell.
** Jag - för att använda Klokbokens uttryck - twinglyhorar***
*** Jag skulle själv aldrig använda ett sådant ord.
**** Hypnopompa hallucinationer. Testa det vid tillfälle. Det är superkul. Inte. En natt fick jag exempelvis för mig att min pojkvän hade gula ögon och var djävulen själv innan jag återfick klarhet nog i hjärnan att inse att det förmodligen var en hallucination. Förmodligen. Juryn överlägger fortfarande.
***** Hemlis!