Pendelparanoia

Eftersom gryningen smög sig på mig redan kvart över fyra, slog jag upp mina ögon efter sex timmars sömn. Ljuset har anlänt och med det mitt minskade sömnbehov.

Himlen är hög och klar utanför pendeltågsfönstret och jag sitter mellan tidningsprassel, sömndrucket mastikerande tuggzillor och fnorkfröknar. Ett förtydligande är på sin plats. Fnorkfröknar är individer av det slag som med en energisk inandning (och ett ljudligt "FNOOORK!") drar ner snor och andra kroppsvätskor via näsan ner i halsen och sedan spenderar ett par minuter med att harkla sig för att sedan upprepa proceduren igen i ett evigt kretslopp av utsöndrade kroppsvätskor. De har nämligen inte insett att de med en näsduk enkelt kan motverka hela cykeln. Fnorkfröknar kan precis som tuggzillor vara av båda könen. Faktum är att fnorkfröknarna är övervägande män. Vad vet jag? Män kanske har större näsor?

Utöver dessa två plågor finns även spottkobror. Spottkobrorna är de individer som med glädje delar med sig av sin kroppsvätska i form av små pölar på de ställen de väljer att vila och expektorera på. Ofta åtföljs sjöarna av saliv av cigarrettfimpar, tuggummi och snus.

Jag slipper helst tuggzillor, fnorkfröknar och spottkobror när jag är ute på stan, men tyvärr verkar det som om jag måste leva med dem. Eller i alla fall ibland dem.

Heja Magdalena Ribbing som faktiskt försöker uppfostra det svenska folket genom DN. Jag fruktar dock att hon cyklar i uppförsbacke. Eller var det kanske att åka skridskor i motvind?

Intressant? Jag har mina tvivel...

Andra bloggare om:
fnorkfröknar, kollektivtrafiken, spott, spottkobror, tuggzilla