Såpoperor och konferenser

Jag sitter och glor på Kindred - The Embraced som är ekvivalent till en såpopera. Men med vampyrer och baserat på World of Darkness och Vampire. Mycket såpigt. Mycket käääärlek och relationsproblem. Det är trösterikt att inse att även fiktiva vampyrer har fnurror på trådarna.

Jag har skrivit överlämningsdokument och fixat och donat hela dagen, och det är klart nu. Men det är naturligtvis inte _klart_ eftersom jag har en känsla av att folket på kontoret kommer att suga all möjlig must ur mig för att få ut så mycket som det bara går av mig. Jag undrar om de har fattat hur mycket jag har gjort egentligen? Det verkar inte så. Allt är så flytande i deras värld. "ja, men är det inte de och de som gör det?" "Eh, nej, det är jag som har fixat med det hela tiden." "Jaha... Men vem gör det där då?" "Det är jag." "Eh, okej..."

Det ifrågasätts dessutom mycket runtomkring utvecklarna som utvecklar för oss. Det är som att de förväntar sig att vi har haft _makt_ jag och Sara. Men vi hade inget att sätta emot utvecklarna. Vi betalade dem inget, och vi hade inga bra kanaler för dem att använda, så det enda vi kunde göra var att be. Vi kunde vare sig säga "ingen betalning" eller "då får ni inte vara med", eftersom det inte var så lockande att delta från första början. Och så förväntar de små liven sig att vi skall få resultat... Hå hum. Och inom företaget var det samma grej som gällde. Vi kunde inte påverka utvecklingen av features i någon större grad. Att vara content manager är som att valla kattungar. Utan kattmynta. På ett stort fält. Ibland kanske de går dit man vill, men då beror det mer på deras egen vilja.

Och att bygga community var heller inte så lätt med tanke på att jag inte har haft någon budget och att alla features varit knutna till kundprojekt. Det är ansvar utan befogenheter. Rakt igenom.

Imorgon skall jag åka på konferens med Avalanche. Vi får väl se hur det går. Känns lite mysko att dyka upp där utan några som helst kontakter att ta till. Förhoppningsvis vet reiseleitern om att jag skall med. Annars får jag väl åka hem igen. Jag är ledig från jobbet, och skall jag vara helt ärlig önskar jag att jag slapp göra något överhuvudtaget imorgon, men jag lovade NIna och hon ville ha med mig, så...Nåväl, det blir säkert kul.

I helgen blir det SSK-möte, på måndag är det nätverksträff i SuperMarit, på onsdag är det nationaldagen och på torsdag eller fredag skall jag ut och röja med Rikard. Fast röja är väl fel ord för en fika, misstänker jag. Skall maila Bea och Jenny också, och se till så att jag äntligen, äntligen får träffa Ebba.

Men nu är det sängen som gäller.

Jobbig dag idag

Idag sade jag upp mig. Och åsåg hur min chef fick sitt yrkeshjärta stampat på. Jag tycker inte om att göra människor besvikna: Det är som att sparka på en hundvalp.

Jag vet inte. Jag fick dessutom intrycket av att jag inte hade gjort ett bra jobb. Att jag skulle ha tagit mer initiativ. Men felet kan inte bara vara mitt. Isf går jag och dränker mig med en gång... Men det är väl bara det att han är besviken på mig. Jag vet inte.

En månad kvar. Kanske kortare om jag lyckas lämna över snabbare. Därefter är det fullt ös på Avalanche. Orkar inte skriva mer. Jag är lite deprimerad, trots allt.

Tre nya och ett färdigställt smycke

...är vad jag har hunnit med idag. Jag har dessutom en önskan att fixa en bättre översikt över mitt smyckesregister där jag skriver in allt jag gör och räknar ut hur mycket det kostar att göra. Jag är bortskämd med excel. OpenOffice är inte fullt så bra, eller kanske snarare fullt så flexibelt.

För er som vill veta hur smyckena ser ut så kan ni kolla nedan. Jag bör kanske tillägga att jag har varit ganska produktiv på smyckesfronten, men att jag inte har orkat lägga upp så mycket som jag borde ha gjort kanske... Nåväl. Det blir i veckan, om jag hinner klart med Frankrikes handelsväsen, som är det enda som är kvar att komplettera på Frankrike.







Den översta kostar ungefär 130:- i material, den mellersta 105:- och den nedre 80 spänn. Svårighetsgraden är ungefär densamma på alla tre, även om lädret jag använde till den nedersta var lite stelt och knöligt att jobba med. Oh well... Nu återstår bara att katalogisera resten också... *suck* Så mycket att sortera och så lite tid...

Nåväl, det blir bättre med tiden :)

Grattis i efterskott!

Jag har glömt gratta en hel hög med människor. Min syster och Carl von Linné. Det underhållande, eller kanske ganska tragiska, i sammanhanget är att jag kommer ihåg när Carl von Linné föddes (igår) men inte min systers födelsedag... Humhum... Det kanske är dags att skaffa en extern hjärna för sådana tillställningar?

Det viktigaste för min del är kanske inte att komma ihåg enbart födelsedagar och fira dem, utan att komma ihåg att muntra upp folk även när det INTE är något särskilt på gång. Det är för min del mycket roligare att överraska någon med en present när de minst av allt förväntar sig det istället för när de faktiskt kommer att få något av hela tjocka släkten.

jag sitter på jobbet idag och längtar bort lite. Jag har inte så mycket att pyssla med, men jag gör mitt bästa för att göra det som behövs. Och jag skall försöka gå igenom den ackumulerade högen med mail också. Jag är så orkeslös bara. Allt är så slappt... Nåväl, det blir bättre med energi nästa vecka hoppas jag. Och semester... Måste ha semester... Minst två veckor, helst fler.

Hugenotter

jag håller på att skriva klart avsnittet om Frankrike i Europa på 1700-talet. Researchen inbegriper hugenotter. Inte för att jag vet vad det har för bäring på något, men jag vet i vilket fall att jag börjar närma mig slutet på mitt jätteprojekt. Iofs så tror jag att jag måste rensa bland texterna lite. Och försöka få det att bli mer sammanhängande, men det är svårt när det rör sig över en så lång tidsperiod och med så vitt skilda ämnen som det handlar om. Jag är nöjd om jag får ihop råtexten åtminstone.

Nu skall jag sova.

Cornelis-skulpturen

Det har bloggats lite om Cornelis. Eller snarare om statyn som föreställer Cornelis och som invigs på onsdag. Artikeln i DN ger en ganska god beskrivning av hur den ser ut och vad den är gjord av, men innan jag lämnar ett omdöme, som så många andra har gjort, vill jag se den i verkligheten. Den verkar i vilket fall ha ett mycket speciellt uttryck, och det är i mitt tycke inte alls fel.

Konst är konstigt. Den upprör och skapar konflikter, men ytterst så påverkar den oss, och i min mening är det precis det som är syftet. Jag säger som jag alltid säger i sådana här sammanhang: gör det bättre själv då?

Skall man vara kritisk, oavsett om det gäller positiv eller negativ kritik, så måste man även vara konstruktiv. Om jag skall kommentera på något, oavsett om det är ett speldesigndokument, en staty eller en hemsida, så motiverar jag mig. Hoppas jag. Om jag inte motiverar mig på något sätt så har jag ju inte givit kritik, utan bara uttryckt en åsikt utan någon som helst grund än mitt eget subjektiva tyckande, och det kan man knappast fästa något större värde vid. Åtminstone inte utanför ens eget huvud. Och skall man vara vokal i ett bloggsammanhang så är motivation viktigt. Varför skulle man annars överhuvudtaget vara värd att lyssna på? Kan jag motivera en åsikt på ett sådant sätt att någon förstår varför jag tycker som jag tycker, så kan han eller hon också ta in den åsikten, förstå varifrån jag har fått tänket jag har och kanske, kanske, ändra sin egen åsikt. Eller motargumentera och få mig att ändra min.

Men konst är i högsta grad subjektiv, inte bara ifrån ett konstnärsperspektiv utan även från ett personligt perspektiv. Hmm.. Jag undrar vart jag var på väg med hela den här tiraden?

Jag har i vilket fall som helst lyssnat på Rufus nu, och jag älskar Tiergarten. Och jag har skickat konceptet till White Wolf/ CCP. Jag är lite nervös för idag måste jag också ge ett svar till Avalanche. Jag är tveksam på många plan, förutom det kreativa. Jag måste få lov att bygga saker. Annars dör jag.

Vilket påminner mig om att jag skall återvända till mitt arbete och bygga färdigt den developerzonen jag påbörjade igår.

Musik, musik!

Härligt! Rufus Wainwright, en favorit bland favoriter, har släppt en ny skiva. Läs om den i DN här, och recensionen i SvD här.

Vad kan jag säga? Jag är svag för speciella röster och Rufus hör definitivt till den kategorin. En man med starka lungor, utan tvekan. En annan favorit är Andrew Bird, som har ett annat musikaliskt uttryck, men som absurt nog påminner mig om Rufus.

Rufus kommer för övrigt till Stockholm den 30/6 på Accelerator. Dit skall man uppenbarligen bege sig, eftersom jag inte kan motivera mitt festivalhat tillräckligt mycket för att missa honom när jag har chansen.

Mer om WoD senare. Det är klart. Och jag är stolt.

Tillbaka på tåget

Jag sitter på tåget och skriver ett treatment på World of Darkness och kan inte komma på hur jag skall lösa questsystemet. Givet är i vilket fall att de nuvarande varianterna på MMOer är dödstråkiga. Om jag kan komma på ett system som tar i beaktande både hur man kan göra quester som är intressanta OCH låta spelarna komma på sina egna quester, så vore det guld. Men frågan är hur man skall kunna låta spelarna bygga sina egna situationer, sina egna liv?

Det är kämpigt att dra sig fram genom det här arbetsprovet. Det är mycket som hänger på det. Eller kanske inte, jag förväntar mig inte att få jobbet. Jag förväntar mig inte heller att få åka till Island på arbetsintervju, men båda grejerna hade varit roliga.

Utöver det här är jag helt slut i huvudet. Jag har kämpat som en gnu med förkylning i kroppen och har gjort så mycket den här veckan att jag knappt vet vad jag heter längre. Så mycket... Jag behöver en veckas semester och en stor säng att sova i under den veckan. Det är inte som att jag sitter på häcken och aldrig gör något... Blä.

Hetsjakt!

Jag åkte tåg igår. Det har jag ju inte gjort tidigare i veckan. Jag åkte tåg, kommer att åka tåg igen och är trött på att inte få någon tid för mig själv. Det krävs inte mycket för att få fram eremitkräftan i mig. Jag har börjat skriva ett treatment på uppdraget jag fick av White Wolf/ CCP, men det är hur svårt som helst. Det är så mycket som skall stämma... Nåväl. Utöver det skall jag bege mig in i stan om en stund på specialuppdrag. Vi får se vad det kan bli.

Min förkylning är mycket bättre idag, tack och lov. Det blir en liten treo innan jag traskar iväg och så skall jag se om jag kan köpa lite frukost på vägen också.

Kl 13.00 är det partydags. Jag önskar att jag hade en bättre väska, för jag tror inte jag går tillbaka till moderns lägenhet mellan min promenix och pappas kalas. Men jag skall ta med mig min laptop, så är det bara. Tänk om jag får en idé?! Det kan man aldrig missunna sig.

Det känns som om jag har sovit i flera år...

...Jag vaknade vid fem imorse, och gick upp, duschade, packadem allt det där man skall göra när man skall åka någonstans, och sedan gick jag rätt tillbaka till sängen och somnade och har sovit hur länge som helst.

Jag är en trött valp. Nu skall jag fixa lite till, sedan är det snart dags att ta sig in till Stockholm för att åka till Skövde. Skall köpa World of Darkness på vägen. Av rena research-skäl. Se där morsan! Alla ÅR jag har spelat rollspel har äntligen betalat sig!

Sagan fortsätter...

jag fattar fortfarande inte vad det är som har hänt med universum. Det verkar som en konspiration. Jag bara väntar på att någon skall släppa det stora pianot i huvudet på mig.

Nu när jag har lugnat mig lite inser jag att jag förmodligen inte kommer att vara intressant för CCP/ White Wolf, men jag tänker ändå skriva det arbetsprov de efterfrågar och jag tänker banne mig göra det på mitt eget sätt. Den h är gången skall jag plocka fram allt jag har i form av idéer runt MMOer, och ta ett rejält avsteg från det som anses vara "korrekt". Varför skall man slava på i samma gamla fotspår när man kan bryta ny mark? Och jag tänker vara girly about it. Och spara det här minnet i en liten ask väldigt länge.

Men just nu skall jag äta frukost, och kolla om SF-Bokhandeln har öppet idag. Jag måste läsa på lite :)

- - - - -

Febern sätter stopp för mina utflykter. Jag är dödstrött och får ta tag i det här imorgon istället.

Jag lever i en overklig värld

Okej...

Jag har fått ett erbjudande jag inte kan motstå, och ett mail jag inte riktigt tror på. Än.

Jag har tydligen blivit rekommenderad som en potentiell speldesigner för White Wolf. Vad det gäller kan jag inte säga, men hallå! Jag blev kontaktad av White Wolf! För att de är intresserade av mina kunskaper! WHITE WOLF! De ändrade hela synen på rollspel på 90-talet! Och nu kontaktar de MIG! Jag är lite lätt star-struck.

Och jag är tillfreds. Lugn. Säker på mig själv. För första gången sedan God Knows How Long har jag äntligen självförtroende nog att säga att jag är duktig på det jag gör. Och det var SÅ skönt att träffa Lova och Roger igår. Hela kroppen andades ut och sög in deras närvaro och jag blev... energisk igen. Det är så fantastiskt att jag vet inte vad jag heter. Jag har saknat dem så mycket. Det är som ett hål. En saknad pusselbit. Och när den pusselbiten hamnar på plats, då vet jag att allt är väl. Och Malmö ger mig styrka. Det är som att vara häxa och komma hem till sitt område, sin lilla plätt på jorden där all kraft jag behöver finns. Jag är förkyld och har mer energi än jag har haft på år och dag. Det är lite sjukt. Och väldigt skönt. Men det som är allra bäst är att jag vet att jag har en väg framåt nu.

Jag är fortfarande star-struck... White Wolf! Mig! Wow..... Gud vilken nerd jag är...

Mig kan man inte lita på!

Så läs för Guds skull inte min blogg...

Jag har rört upp en storm i ett vattenglas och fått bekräftat min teori att människor har en tendens att läsa in sinistra meningar i oskyldiga formuleringar. Det är på grund av detta som jag alltid försöker uttrycka mig precist, exakt och med väldefinierade ord. Tyvärr är det precist, exakt och väldefinierat enbart enligt min egen ordbok. Andra människor har en tendens att läsa in andra definitioner i mina formuleringar, vilket i och för sig kanske inte är så farligt, men kan leda till intressanta situationer.

Den här gången är det en utgivare av spel som inte litar på min integritet eftersom jag har "låtit mig påverkas" av min redaktör. Det stämmer inte särskilt väl med verkligheten. Och min redaktör är högst medveten om att jag inte låter mig trampas på. Nåväl. Det lär väl inte dröja länge innan jag måste lägga ner den här bloggen på grund av att jag är för frispråkig. Vilket i sig skulle vara lustigt eftersom jag anklagades för att inte stå för mina åsikter.

Utanför hör jag Malmö vakna, ljud som jag har saknat länge. Jag känner ett behov av att trampa omkring i den här staden om morgonen. Det är här jag hör hemma och här jag vill bo, inte i Stockholm eller Göteborg. Malmö i mitt hjärta, konstigt nog. Men det är ju här jag har bott längst i mitt liv på egen hand, så det kanske inte är så konstigt.

Jag skall ringa Nina idag, eller maila henne nu på morgonen om Avalanchegrejen. Hoppas att jag får ett svar så jag kan lägga det till handlingarna. Positivt eller negativt har inte så stor betydelse. Får inte glömma visitkorten heller. Och så skall jag köpa lite Brämhults till frukost. Jag har så ont i halsen att jag inte vill äta fast föda just nu.

Näe, nu skall jag och mina opålitliga åsikter lägga ner bloggandet för dagen. Eller åtminstone stunden. Återkommer i eftermiddag med en spännande redovisning av vad som skett på dagens konferens.

På väg - och förkyld

Jag var inne på apoteket idag, strax innan jag åkte till Stockholm C för att ta tåget till Malmö, som jag för övrigt sitter och författar den här bloggen på. Första klass rockar hårt.

Jag köpte förkylningsmotverkande medel för 210 spänn. Undrar om man kan ta det på reseräkningen? Hmm... Nåväl. Jag har ont i halsen, ont i huvudet, snuva och ont i ryggen, mellan skulderbladen. Typiskt förkylningsryggont med andra ord. Men jag vägrar att ge upp. Käkar treo och hoppas på att mitt ömkliga tillstånd skall ge sig lagom till Malmö station. Imorgon stundar en diger dag. Jag skall gå på åtskilliga föredrag, några av de som föreläser är gamla bekanta, så det lär bli en del kramar, om jag inte kan hålla dem på avstånd genom att snora hotfullt i deras riktning.

Jag sitter som sagt på tåget och retas med Rikard över MSN, och med syrran. Men syrran är inte lika lätt att retas med. Jag är i ett fundersamt mode. Vad är det som gör det så lätt att prata med vissa människor och så svårt att ha tålamod med andra? Det är ett gift i min själ att jag drar åt mig människor som lutar sig på mig och att jag, när jag tar ett steg undan, förväntar mig att de skall kunna stå på egna ben.

Jag är en person med mycket stor privat sfär, jag har förstått det efter åtskilliga års funderingar. Och åtskilliga års misslyckanden med att umgås med människor. Jag är så egensinnig.

Nåväl. Jag skall ta mig samman och försöka vara hövlig mot alla som frestar på mitt tålamod. Till alla er som jag snäser åt i telefonen, det är inte ni, det är telefonen. Till alla er som vill veta hur jag mår, vad jag gör, varför jag inte vill svara på det, det är för att jag har en privat sfär jag inte vill dela med mig av. Jag tycker det är jobbigt med frågor som är grundlösa. Jag tycker det är jobbigt att prata om ingenting, för det är meningslöst för mig. När jag gör något är jag fokuserad på resultat. Jag vill att det skall leda någonstans.

Solen bryter sig igenom de massiva molnen på himlen och jag tänker... jag tänker att världen är vacker, trots allt. Jag ser hur solen lyser upp de nya bladen på träden och jag tänker att försommarens grönska är den vackraste. Att gå igenom en slöja av blad på våren är som att vara nedsänkt i ett grönt akvarium, att simma igenom träden och grönskan. Det är så vackert.

Se där... syrran, det där är att vara pretentiös :)

Nu skall jag fortsätta transkribera mina tryckbokstäver som utgör texten om den franska gradmätningsexpeditionen 1736 till ett digitalt format, och därefter skall jag skriva lite mer om franskt vardagsliv anno 1735 - 1765. Inte allt handlar om spöken och varulvar, även om just varulvar verkar ha varit ett stort problem i Frankrike på den tiden. Undrar vad som hände med dem? De rakade sig under den industriella revolutionen och skaffade sig jobb inom kommunen, kanske? Eller som droskförare.

Att packa för det värsta

Jag skall åka till Malmö på måndag eftermiddag och på tisdag och onsdag frekventera Nordic Game Conference. Det är på Terraplays bekostnad, men jag hade mycket väl kunnat tänka mig att betala besöket själv. Jag är nämligen helt övertygad om att det är nödvändigt för mig att komma bort och besöka lite roliga platser med jämna mellanrum. Jag skall försöka träffa både Roger och Lova när jag väl är där, förhoppningsvis samtidigt, men annars får jag ta dem en och en.

Jag lär träffa en hel del människor jag känner där också. Alessandro, Babsi, Lev och Sampo är talare, så de kommer att vara där. Jag skall gå på deras föredrag, men jag tänker inte spela fangirl. Jag känner mig lite obehaglig till mods av någon anledning. Men det går väl över. Jag packar helt enkelt för det värsta. Idag hade jag tänkt skriva klart Frankrike, men Frankrike kräver lite böcker som jag inte har. Men mina "gamla" böcker som jag beställde för många herrans månader sedan visar sig ha lite matnyttigt i sig. Framför allt boken om 1700-talets vetenskapliga upptäckter.

Jag har precis yogat i en timme och det har lättat min axel lite. Jag har ont i magen också, men det är av nerver tror jag. Avalanche, Terraplay, Nordic Game... För mycket som händer på för kort tid. Vi får väl se imorgon. Nu skall jag skriva lite mer och sedan är det dags att sova. Solen lyser fortfarande, så det kan bli svårt men jag skall göra mitt bästa. Arbetskamraterna har nog rätt. Jag behöver en gardin i sovrummet. Och så såg jag på Shaun of the Dead idag också, så det finns risk att det blir hypnogoga hallucinationer för hela slanten. Men jag hade ett behov av zombies.

Och jag hade ett behov av bitchiga prylar så jag besökte Anne Taintor. Det borde alla göra då och då.
http://www.annetaintor.com/

Lavinartat

Avalanche ringde tillbaka idag till mig. Vi har lite skilda synpunkter på lönen, men de skulle ringa igen på måndag, så vi får se vad de har tänkt sig.

Jag kan kanske tänka mig att backa lite, men vi får se. Huvudsaken är att de tyckte om mig. Jag är inte en helt förlorad själ i vilket fall. Och det skulle vara ett spel "på riktigt", något att sätta i huvudbonaden att vara stolt över. Även om jag är nog så stolt över Habbo Islands.

I vilket fall som helst vill jag bort ifrån mitt nuvarande jobb så att det värker i mig. Även om jag förstås känner en viss ångest över att lämna mina arbetskamrater i sticket, så måste jag tänka på mig litegrann. Och jag dör på TP. Så är det bara. Jag vissnar långsamt bort, centimeter för centimeter... Som en stackars trasig blomma...

En dagens, tack...

Jag har suttit och byggt ikoner till en produkt vi skall bygga här på TP hela förmiddagen, och det fick mig att inse att jag verkligen inte har något som helst emot att bygga saker. Det var ljuvligt att kasta sig in i ikontillverkningens fantastiska värld igen. Att skapa saker är att leva!

Så det är första gången på mycket länge som jag har känt mig nöjd med mitt arbete och samtidigt fått ut något utav det. Synd bara att det händer så sällan. Om drygt 20 minuter skall jag bege mig till stan och vidare till medborgarplatsen för att gå på intervju på Avalanche. Det kommer att gå bra. Jag tror inte jag åker tillbaka till jobbet efteråt dock. Det lär ta någon timme därborta och sedan är klockan tre och så är jag tillbaka vid fyra... Lika bra att åka hem med en gång.

jag har dessutom slutfört mina arbetsuppgifter som ligger inplanerade. Så jag känner mig fri nog att dra iväg. Vilket jag hade tänkt göra ungefär nu.

- - - - - - - - - -
Post-arbetsintervju: Ångest!

Det verkade gå bra. Men jag vet ju inte. Och det är ångest. För jag vill verkligen ha jobbet på Avalanche. Om jag får det kanske jag kan börja tro på mig själv igen. Och det var tre tomtar som intervjuade mig. En av dem var mucho sympatisk, och tack och lov var det lead game designern. Jag bara hoppas och ber att han tyckte om mig också.

Så här nervös har jag inte varit på flera år... Jag var så nervös att jag köpte serranoskinka och torkat kött att knapra på. Av ren nervositet. Nu skall jag dock slänga mig på soffan ett tag och läsa. Jag är för nervig för att skriva.

Köksbordet till kudde

Jag satt och skrev på Europa igår och somnade på köksbordet i en timme ungefär. Jag vaknade av telefonen, men det var bara en telemarketer. Sedan pratade jag med syrran på MSN ett tag.

Paris visar sig vara ett riktigt snuskhål när man gräver i det. Massgravar utanför sjukhus som blir så överfulla med kroppar att kropparna tränger upp genom marken när de svullnar upp av förruttnelse, slakthus som låter blodet rinna rätt ut på gatan... Äckligt värre.

Och allra bäst är Moores ansvarige utgivares kommentar angående ett avtal som brutits av tidningen: "Och jag tycker att det är orättvist att jag ska stå till svars för något som tidningen gjort utan min vetskap."

Med risk för att låta fjortis, men hallå!? Det är ju faktiskt det ansvarig utgivare innebär... Att ansvara för innehållet i tidningen. Skärp dig, killen. Eller se till att ta det ansvar du har fått och inte bara glassa runt och beordra folk.

Nu skall jag bygga ett interface och imorgon kl 14.00 skall jag till Avalanche på arbetsintervju. Jag hoppas på det jobbet. Jag är less på Terraplay, och på alla lösa trådar runt mig. Jag behöver en nystart. På alla plan.

Nästa vecka blir en hektisk period av konferenser och födelsedagsfester. Och jag kommer att bo på Elite i Malmö. Skall bli skönt att komma bort lite. Jag kanske till och med kan skriva lite på Europa när jag är borta. Och på fredag åker jag till Mariestad för att fira pappas 75-årsdag. Det kostar mig mycket pengar, så det blir ingen fin present direkt. Jag kanske kan bygga något åt honom istället.

134 sidor and counting

Kunde inte sova igår på grund av ont i handen, så jag skrev mer. Vilket gav mig mer ont i handen. En nedåtgående spiral som jag sent omsider löste med hjälp av voltaren. Idag på lunchen skall jag bege mig till Stadsbiblioteket och lämna tillbaka böcker. Skall också låna en hög, förutsatt att jag hittar det jag vill ha på nätet innan dess.

Jag var på jobbet rätt tidigt, men det hjälpte inte så mycket eftersom jag måste vänta på mina kollegor innan jag kan sätta igång med arbetet. Men det är så tråkigt. Jag har så tråkigt på jobbet...

Nåväl. Jag får väl prata med folk här antar jag. Vilse i Terraplaypannkakan. Jag kanske också kan få sparken, vem vet?

Förutom biblioteket så skall jag besöka ett apotek och se om antihistaminer kan hjälpa mot mina svullna ögon. Eller så håller jag helt sonika på att gå sönder, både utanpå och inuti.

Europa

Jag har skrivit hela helgen på Europa och nu börjar det ta sig, kan man väl säga.

Jag tog en cykelutflykt till Alby och ICA Maxi igår också, tar drygt 25 minuter att cykla enkel väg, så det lär inte bli överdrivet många cykelturer dit. Dessutom var det någon idiot som ville impa på sina kompisar och skruvade ur mina ventiler. Jag fick köpa nya för 20:- och pumpa upp däcken igen. Riktigt lyckat skämt, vem det nu än var som kom på det. Synd bara att du lyckades skruva ur ventilerna utanför Biltema. Hur puckad får man vara? Trodde du att tjejen som hade cykeln var helt handikappad? Att jag inte skulle fatta att det går att byta ventil?

Människor som du får mig att tappa tron på mänskligheten.

Men Europa som sagt. Idag har det blivit korrläsning och påfyllning på de områden som saknades i Sverigeavsnittet. Igår var det Introduktionsavsnittet som blev klart. Råtexten. Det kommer förmodligen att behöva klippas en hel del innan publicering. Jag hoppas kunna ha klart hela modulen i slutet på Maj, förutsatt att jag inte råkar ut för något oväntat.

Jag är mycket nöjd med min Linnévinkling. Det känns lämpligt eftersom det även är 300-årsjubileum för honom i Stockholm och resten av världen.

Mina handleder strular järnet, men jag skall strunta i det och ändå träna aikido imorgon. Hoppas jag. Det har gått en månad sedan jag tränade sist och jag vill verkligen inte sluta träna. Men jag kanske måste. Vänsterhanden strular också, men där är det lillfingret och ringfingret som domnar. På högerhanden är det tumme, pekfinger och långfinger. Vänsterarmen börjar dessutom göra ont när jag låter armbågarna vila på för hårda underlag. Så det kanske är bättre att kolla läget än att inbilla sig att det blir bra. Nåväl. Jag skall börja träna på att skriva med vänster hand. Jag kommer inte att överleva att inte kunna skriva för hand. Jag måste kunna göra det. Och anledningen till att jag oroar mig är för att när jag använt handen för mycket så tappar jag finmotoriken. Fingrarna darrar. Och svullnar. Det kanskeär stress som gör att det blir så här, men jag tror inte det.

Elände, eller hur? Allt kastar sig över mig och klubbar ner mig. Det räcker inte med en olycka...

Nedskärningar och yoga

Vi har haft en tråkig dag på jobbet. Vi har fått reda på att vi måste skära ner styrkan ytterligare och att en hög utav de anställda skall få gå, utöver Pernilla och Rikard som slutar självmant.

Det är ingen hit med tanke på att jag precis gjort slut med Johan och att jag är helt trött och deprimerad av mitt jobb, utöver det. Så jag håller tummarna på att det skall komma någon bra person och säga att jag har fått jobb någon annanstans.

Det lär knappast hända. Men den här månaden har sugit som fan. Stenhårt. Jag hoppas att Maj blir bättre. Och det blir det kanske. Men jag vet fan inte hur.