Jag har suttit och byggt ikoner till en produkt vi skall bygga här på TP hela förmiddagen, och det fick mig att inse att jag verkligen inte har något som helst emot att bygga saker. Det var ljuvligt att kasta sig in i ikontillverkningens fantastiska värld igen. Att skapa saker är att leva!
Så det är första gången på mycket länge som jag har känt mig nöjd med mitt arbete och samtidigt fått ut något utav det. Synd bara att det händer så sällan. Om drygt 20 minuter skall jag bege mig till stan och vidare till medborgarplatsen för att gå på intervju på Avalanche. Det kommer att gå bra. Jag tror inte jag åker tillbaka till jobbet efteråt dock. Det lär ta någon timme därborta och sedan är klockan tre och så är jag tillbaka vid fyra... Lika bra att åka hem med en gång.
jag har dessutom slutfört mina arbetsuppgifter som ligger inplanerade. Så jag känner mig fri nog att dra iväg. Vilket jag hade tänkt göra ungefär nu.
- - - - - - - - - -
Post-arbetsintervju: Ångest!
Det verkade gå bra. Men jag vet ju inte. Och det är ångest. För jag vill verkligen ha jobbet på Avalanche. Om jag får det kanske jag kan börja tro på mig själv igen. Och det var tre tomtar som intervjuade mig. En av dem var mucho sympatisk, och tack och lov var det lead game designern. Jag bara hoppas och ber att han tyckte om mig också.
Så här nervös har jag inte varit på flera år... Jag var så nervös att jag köpte serranoskinka och torkat kött att knapra på. Av ren nervositet. Nu skall jag dock slänga mig på soffan ett tag och läsa. Jag är för nervig för att skriva.
Wednesday, May 9, 2007
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment