På väg - och förkyld

Jag var inne på apoteket idag, strax innan jag åkte till Stockholm C för att ta tåget till Malmö, som jag för övrigt sitter och författar den här bloggen på. Första klass rockar hårt.

Jag köpte förkylningsmotverkande medel för 210 spänn. Undrar om man kan ta det på reseräkningen? Hmm... Nåväl. Jag har ont i halsen, ont i huvudet, snuva och ont i ryggen, mellan skulderbladen. Typiskt förkylningsryggont med andra ord. Men jag vägrar att ge upp. Käkar treo och hoppas på att mitt ömkliga tillstånd skall ge sig lagom till Malmö station. Imorgon stundar en diger dag. Jag skall gå på åtskilliga föredrag, några av de som föreläser är gamla bekanta, så det lär bli en del kramar, om jag inte kan hålla dem på avstånd genom att snora hotfullt i deras riktning.

Jag sitter som sagt på tåget och retas med Rikard över MSN, och med syrran. Men syrran är inte lika lätt att retas med. Jag är i ett fundersamt mode. Vad är det som gör det så lätt att prata med vissa människor och så svårt att ha tålamod med andra? Det är ett gift i min själ att jag drar åt mig människor som lutar sig på mig och att jag, när jag tar ett steg undan, förväntar mig att de skall kunna stå på egna ben.

Jag är en person med mycket stor privat sfär, jag har förstått det efter åtskilliga års funderingar. Och åtskilliga års misslyckanden med att umgås med människor. Jag är så egensinnig.

Nåväl. Jag skall ta mig samman och försöka vara hövlig mot alla som frestar på mitt tålamod. Till alla er som jag snäser åt i telefonen, det är inte ni, det är telefonen. Till alla er som vill veta hur jag mår, vad jag gör, varför jag inte vill svara på det, det är för att jag har en privat sfär jag inte vill dela med mig av. Jag tycker det är jobbigt med frågor som är grundlösa. Jag tycker det är jobbigt att prata om ingenting, för det är meningslöst för mig. När jag gör något är jag fokuserad på resultat. Jag vill att det skall leda någonstans.

Solen bryter sig igenom de massiva molnen på himlen och jag tänker... jag tänker att världen är vacker, trots allt. Jag ser hur solen lyser upp de nya bladen på träden och jag tänker att försommarens grönska är den vackraste. Att gå igenom en slöja av blad på våren är som att vara nedsänkt i ett grönt akvarium, att simma igenom träden och grönskan. Det är så vackert.

Se där... syrran, det där är att vara pretentiös :)

Nu skall jag fortsätta transkribera mina tryckbokstäver som utgör texten om den franska gradmätningsexpeditionen 1736 till ett digitalt format, och därefter skall jag skriva lite mer om franskt vardagsliv anno 1735 - 1765. Inte allt handlar om spöken och varulvar, även om just varulvar verkar ha varit ett stort problem i Frankrike på den tiden. Undrar vad som hände med dem? De rakade sig under den industriella revolutionen och skaffade sig jobb inom kommunen, kanske? Eller som droskförare.