Lavinartat

Avalanche ringde tillbaka idag till mig. Vi har lite skilda synpunkter på lönen, men de skulle ringa igen på måndag, så vi får se vad de har tänkt sig.

Jag kan kanske tänka mig att backa lite, men vi får se. Huvudsaken är att de tyckte om mig. Jag är inte en helt förlorad själ i vilket fall. Och det skulle vara ett spel "på riktigt", något att sätta i huvudbonaden att vara stolt över. Även om jag är nog så stolt över Habbo Islands.

I vilket fall som helst vill jag bort ifrån mitt nuvarande jobb så att det värker i mig. Även om jag förstås känner en viss ångest över att lämna mina arbetskamrater i sticket, så måste jag tänka på mig litegrann. Och jag dör på TP. Så är det bara. Jag vissnar långsamt bort, centimeter för centimeter... Som en stackars trasig blomma...