Brutna traditioner

Det här är ett historiskt år, skulle man kunna säga. Åtminstone för mig. Det här är första året jag inte åker på GothCon sedan -94. En lång och ärorik tradition går i graven med andra ord. Nästa år kanske.

Istället spenderade jag hela påskhelgen med att arbeta med min hemsida. Det här innebar att jag hann med en hel del, men samtidigt så har jag nu brutit en tradition som har betytt mycket för mig.

Vanligtvis åker jag till GothCon för att träffa folk, men i år... i år...

...gjorde jag inte det.

Jag vet inte. Det verkar dock inte som att någon har saknat mig. Faktum är att jag känner mig rätt överbliven rakt av idag. I alla fall nu på eftermiddagen. Jag spenderade förmiddagen med att sjuk och utmattad shoppa födelsedagspresent åt snusmumriken. Han verkade nöjd med sin present i alla fall.

Men nu sitter jag helt ensam framför TV:n och tittar på meningslös film som jag egentligen inte borde ha köpt, dricker kompisen Frank (som förtjänar ett helt eget bloginlägg) och väntar på... natten tror jag. Lite bortglömd, så där på ett hörn. Jag har blåmärken på knäna, för jag lyckades ramla inte mindre än tre gånger i trapporna på tunnelbanan. Det är ett inte helt oävet rekord, och ett ganska tydligt bevis på att djävulskattungen inte borde ha gått utanför dörren idag.

Alla räkningar är betalda. Alla kurser är betalda. Men jag känner mig lite tom och lite meningslös. Kanske är febern och det faktum att jag har halsfluss igen för fjärde gången på kort tid. Melankolin har lagt sig som en blöt filt över mig. Dags att ge upp.