Morran slår till!

Jag håller på uppmaning av herr Klokbok på att läsa en bok av Nina Björk. "Under det rosa täcket" heter den. Och den driver mig till vansinne. (Av det här kan man dels utläsa att Klokboken är ett dåligt inflytande på mig - han får mig att läsa böcker och utbilda mig, och som vi alla vet skrumpnar livmodern av för mycket läsande. Eftersom jag därtill är ologisk och irrationell kan jag drabbas av ilska. Eller om det är mina "naturliga" hormoner? Jag är inte säker. Måste hitta en manlig auktoritet som kan berätta för mig...)

Med det här tänkte jag påpeka att min (numera) uppsats om kvinnor i rollspel kommer att ta ett tag. Den kräver nämligen studium. Jag lider av researchsyndromet. Jag kan inte skriva något om jag inte vet vad jag pratar om. Undantaget är mina "intressanta" stream of consciousness-meddelanden som jag inte ens var medveten om att jag ägnade mig åt. Ett SMS - nyligen skickat - innehöll både glädje över en glass och ilska över sakernas tillstånd. Mottagaren förstod delarna separat för sig, men inte sammanhanget. Jag är inte förvånad.

Därför ligger det nu rollspelsböcker uppslagna på bänkar, golv, i bokhyllor och i kylskåpet. Jag tycker om kalla böcker. Näe, nu ljög jag. Jag hämtade mjölk och glömde Aberrant i kylskåpet. Gårdagen gick åt till att spela PotBS, läsa rollspelsböcker och att läsa "Under det rosa täcket", samtidigt. Koncentrationsförmågan är på topp. Kunde ha varit. Är inte.

Det som gör mig mest förbannad med boken är alla begränsningar som pådyvlas en tänkande människa bara för att han eller hon råkar tillhöra ett visst kön. Vad är det för dumheter? Skall inte män få tycka om torkade blommor? Och kvinnor om att meka med bilar? Är det något fel på det? Nä, men det är svårt att gå emot strömmen, och så är det farligt. Män kanske blir homosexuella och kvinnor blir... erh... just det, skrumpna inre organ, så var det.

Nu har jag glömt vad det var jag bloggade om. Jag tror jag har läst för många böcker.