Jag har också, min vana trogen, börjat på en ny anteckningsbok. Eller kanske snarare återtagit en gammal anteckningsbok. Min tanke är naturligtvis produktion. En specifik typ av produktion. Rollspelsartiklar och äventyr. Under två år lade jag mer eller mindre ALLT på hyllan för att producera Götterdämmerung. Det är dags att genomföra alla de projekt jag drömde om då, men som jag lade i RiotMinds-högen.
Först ut är "Blå Linjen" ett Kultäventyr som handlar om mystiska försvinnanden i Stockholms tunnelbanesystem. I like it!
Och jag blir lite kär i Ann Heberlein som vill återinföra ansvarstagande människor i Sverige.
Jag citerar från en artikel på SvD.:
”Skulden och skuldkänslan har stått i skamvrån i snart ett par decennier, och skuldkänslor har behandlats som en psykisk defekt snarare än som ett existentiellt och moraliskt fenomen”, skriver hon.
–Att känna skuld bevisar att man har en moralisk identitet, att man vet vad som är fel och rätt. Klander – liksom beröm – är avgörande i utvecklingen till en ansvarstagande människa. Det försöker jag förmedla till mina barn: Vad man gör får konsekvenser.
Ann Heberlein ställde en grupp blivande lärare inför ett problem: Du har ett litet företag och ska befordra en anställd. Du har två att välja mellan: Rask och Slöman. Rask är hårt arbetande, lojal, tar ofta på sig extraarbete och har kommit med flera idéer som ökat omsättningen. Slöman gör inte mer än han behöver och går hem så tidigt som möjligt. Vem ska du välja?
–Chockerande många svarade att de skulle välja Slöman. Befordras han kommer han att bli uppmuntrad och växer med uppgiften. Precis så fungerar den svenska skolan. Man tycker synd om skitstövlarna men sviker de duktiga och skötsamma eleverna.
Därför tycker hon det vore självklart att var och en ska få vad han eller hon förtjänar och att samma krav ska ställas på mobbaren som på alla andra:
”I ett samhälle där goda handlingar och gott uppförande inte belönas och där dåliga handlingar och dåligt uppförande inte ger konsekvenser uppstår frågan varför man över huvud taget ska bry sig”, skriver hon.
–Jag pratade med en högstadieelev som sa att ”det är de elaka som har makten i skolan”. Själv såg hon sig som ”meningslös”. Ingen såg henne, ingen brydde sig. Hon gör det man ska, når kunskapsmålen, kommer i tid, räcker upp handen innan hon talar.
Heberlein har tydligen blivit lika arg som jag på att ingen någonsin tar något ansvar för sina handlingar längre. Det driver mig till vansinne. Jag skall köpa boken, skriva fanmail och börja praktisera mera ansvarstagande. Jag tar iofs redan mycket ansvar. Men jag tänker inte låta andra skylla ifrån sig lika mycket längre.
Min syster har dessutom kommit på mig, med hjälp av DN. Snacka om att bli placerad i ett fack som heter duga.
Synd bara att jag totalt sett enbart äger 6 par skor, varav två par är kängor och ett par sandaler. De andra är Ecco-skor. Jag tycker om Ecco-skor. De äter inte upp mina fötter.
Perfektionist är jag, förvisso, och jag betalar för mina nedladdningar, men jag använder inga tandblekningsprodukter och jag tycker inte så himla mycket om kaffe latte. Föredrar is-chaité. Och jag anser mig inte stå över andra människor eller vara bättre än dem. Men så har jag ju också en PC hemma, utöver Mac:en. Kanske är därför?
Jag tänkte så här i slutet på blogposten göra som Cato.
Men istället för att anföra att jag i övrigt anser att Karthago bör förstöras, anföra att alla borde ha skägg.
Därför: Alla borde ha skägg!
No comments:
Post a Comment