Torrboll

Mitt huvud känns som en torrboll. En sådan där grej med fuktabsorberande medel som stod i sommarstugan och i båten och spred sin... inte stank, men lätt störande doft. Som torrt papper med en anstrykning av mögel, eller kanske... gammalt havrefras?

Så nu när jag tänker efter så känns inte huvudet alls som en torrboll. Utan som en torrboll luktar. Frasigt, skört papper med en anstrykning av vita myceler, eller möjligtvis ett paket havrefras som stått öppnat i ett par månader.

Jonas Thente håller på att ge upp. Det tycker jag är tragiskt, för han skriver bra och vasst om allt möjligt. Samtidigt förstår jag honom och hans desperation, för han är inte den enda som misstänker att folk börjar bli mer korkade. Och behöver mer lättsmält föda.

Men jag tror att om man inte utmanar intellektet, så kommer det heller inte att växa. Personligen skulle jag rasa mot de som säger att "vi", folket behöver mer lättsmält föda. Jag vill uppmana alla bloggare att tipsa om minst en bok som drar i hjärnan, formar om den och stukar till den så att den växer. Minst en bok som har fått DIG att haja till, ta tag i omslaget och kämpa dig vidare. Mental styrketräning! Utmana dig. Utmana MIG! Ge mig ett tips som heter duga! Få mig att ramla omkull av glädje i det att boken jag läser får mig att knåda de små grå!

Själv tänker jag tipsa om två böcker. En skönlitterär och en "faktabok".

"Against the Day" av Thomas Pynchon
"Gödel, Escher, Bach" av Douglas Hofstadter

Båda tog tid att läsa, men var värda varje ord på sidan, varje begrepp som var mig främmande och varje formulering som ställde mig på högkant. Jag har inte så många bloggkamrater att utmana, men jag utmanar Klokbok, Rosa Fluff och Gnällspik. Och hoppas att de lyssnar. I annat fall utmanar jag Klokbok att utmana vidare :).

EDIT: Jag ÄR verkligen en nörd!