Syns du inte, finns du inte

För ett tag sedan utmanade jag Gnällspik, Klokbok och Rosa Fluff om boktips som skramlar om det i hjärnan på dig.

Klokbok och Rosa fluff svarade (bägge med mycket bra inlägg, vill jag påpeka. Rosa Fluff fick mig att kolla ett flertal bloggar jag inte kände till sedan tidigare). Det som slår mig som intressant i sammanhanget är att Klokbok tillskrevs idén om utmaningen rätt så omedelbums.

Jag har funderat lite på det där. Är det många idéer som rör sig runt i blogvärlden som helt plötsligt byter upphovsman/ -kvinna?

Beror det månne på hur synlig man är?

Själv är jag i det närmaste osynlig, har jag fått veta. Och även att jag bör pinga blogportaler av hjärtans lust. Nu är mitt hjärta inte särskilt lustfyllt, snarare är det som tidigare nämnts av sten, men jag har börjat pinga. Kanske för att inte bli av med fler idéer, kanske för att jag tyckte om min utmaning och tyckte om att se hur den rörde sig genom blogvärlden och dessutom fick många bra boktips på den.

Nåväl. Jag har egentligen ingen prestige att förlora. Eftersom jag inte syns, och därmed heller inte egentligen finns.

Jag spenderade två timmar med att laga mat och diska igår. Påminn mig, nästa gång jag vill laga mat, om att jag inte är den husliga typen, att jag inte tycker om att diska och inte om att plocka. Jag köper färdig mat av en orsak. Jag vill inte slösa min tid framför spisen eller vid diskbänken. Påminn mig om det. Dessutom kan jag inte laga mat. Det blir aldrig bra.

Dagen har utöver ett jävla massa diskande gått åt att läsa klart Pappersväggar och en bok om idéer. Nu har jag börjat på Andreas Romans "Vigilante". Än tycker jag inte att den är så värst upphetsande, men jag antar att det kanske ändrar sig. Det blir ytterligare bokrecensioner på "djävulskt beläst" efterhand.

Jag beställde också Coriolis, som är Järnringens nya science fiction-rollspel.

Jag funderar också på varför det finns så få kvinnliga konventsskribenter. Och varför det finns så få kvinnliga rollspelskonstruktörer. Tove Gillbring, Gunilla Åkesson - vilka fler? Emma Wieslander? Satu Heliö? Men ingen utav de två sistnämnda är konstruktörer, även om de är spelteoretiker och skriver mycket om det.

I konventskretsar är det lättare att hitta kvinnor. Anna, som är chef för GothCon till exempel. Frida och Lena som är rollspelsansvariga på Stockholms Spelkonvent och så vidare. Sedan har vi ju en hög Sverokaktiva tjejer. Men inga konstruktörer. Finns det några kvinnliga brädspel- eller kortspelskonstruktörer? Sus Magnusson kanske? Hmm.. De flesta är akademiker och inte involverade i praktisk speldesign. Karin och Bobbi på Ozma kanske.

Vad är det som avskräcker? Vad är det som lockar? Jag får skriva en artikel tror jag. En till.

Intressant? - hmmm kanske?

Andra bloggare om:
ozma, rollspel, , spel, speldesign, utmaningar