Vårmelankoli

Jag vaknade imorse med en känsla av ensamhet.

Ännu en dag på ett jobb jag (numera) trivs marginellt på. Jag skall boka tid med lämplig HR-människa nästa vecka för att prata med hen. Jag känner att jag måste ha en plan för vad som kommer att hända med mig, vilka projekt jag kommer att få jobba på, vad jag skall ägna mig åt. Jag är ingen lead-människa. Och jag är inte en person som trivs med att göra - ingenting.

Nåväl. Nog om det. Jag har en plan nu i alla fall.

Jag kanske är påverkad av det jag läser. I vilket fall som helst har jag tänkt börja med klippbok igen. Jag hade för ett par år sedan tjocka anteckningsböcker som jag konstant fyllde med material, utklipp, anteckningar. De har försvunnit lite till förmån för rutor och struktur. Dags att återta dem, kanske? Det tilltalar dessutom att klistra. Jag tycker om att klistra in grejer i böcker. Artiklar, papper, klistermärken...

Klippdockor var länge sedan. Man kanske skulle göra ett par klippdockor? Transvestitklippdockor? Nazistklippdockor? Transvestitnazister? Vad vill jag säga med det i sådana fall? Det vet jag inte... Kanske något lagom pretto om att ytan egentligen inte har någon betydelse, att allt som är av vikt händer under den?

Blyertsteckningar, små skisser... Frimärksstora färgbilder bakom ramar av tjockt akvarellpapper.

Det innebär inte scrapbooking. För er som misstänker mig om sådant, menar jag. Möjligtvis ägnar jag mig med jämna mellanrum åt subversiv knyppling, eller samhällsförändrande smyckestillverkning. Mordisk makramé har även uppträtt hos mig, men det handlade om de där långa, långa timmarna i syslöjden där jag inte trivdes nämnvärt. Istället bytte jag tämligen omgående till träslöjd där jag bland annat hade nöjet att bevittna hur stora tuffa klasskamrater svimmade glatt av minsta blodsdroppe. Det finns något visst i att se en av sina värsta plågoandar skära sig (ytligt, bör tilläggas, jag är ingen totalsadist) på ett svarvjärn, iaktta hur blodet långsamt väller upp ur det miniskula såret, för att sedan bli helt vit i ansiktet och långsamt välta åt sidan som en (liten) fura. Små glädjeämnen för oss som blev sparkade i rumpan så fort vi knöt skorna.

Intressant? Näe, tämligen ointressant...

Andra om:
subversivt hantverk, tråkig, Personligt, klippbok