En vecka, and counting

Snart har jag äntligen semester.

Första veckan blir det en massa Sverok FS och SSK, efter det skall jag inte ens peta på de två grejerna på de återstående två veckorna jag har. Inte en suck. Då skall jag bara jobba med sådant JAG vill jobba med. Böcker, voodoo och hästar!

Helgen skulle ha gått åt att jobba på, men jag orkade inte. Jag orkar knappt göra något alls just nu. Men jag har i alla fall trådlöst nätverk, så att jag kan skriva blogposter i sängen. Livet är grejt.

Om ett par veckor, kanske, skall jag försöka få ihop en text om litteraturströmningarnas inverkan på rollspel och rollspelens val av ämne. Jag har 1500:- böcker på väg från AdLibris till mig inom kort. Det är semesterkassan.

Nu skall jag läsa om gotik, skriva ett äventyr till Fenix och sova.

Äganderätt

Det har varit en hel del om äganderätt i medierna den sista tiden. Kontroll. Makt och maktmissbruk.

Uppenbarligen lider delar av mänskligheten av ett behov av att kontrollera. Jag pratar inte bara om FRA-lagen och dess många efterverkningar - som man kan läsa om i länklistan längst ner i bloginlägget - utan även om människor som Joseph Fritzl, den italienska familjen som höll sin dotter fången och nu senast det välbärgade New York-paret som höll två indonesiska kvinnor i slaveri.

Mekanismerna är obehagliga att tänka på och obehagliga att tänka sig. Som i alla sådana här situationer tänker jag omedelbart på om jag själv skulle kunna göra något liknande. Ofta är det mig helt främmande, så även i det här fallet. Jag förstår inte alls hur man kan frånta någon annan deras frihet.

Och hur kan man med gott samvete ens lägga fram ett förslag som PKU-registret? Det är en dystopi vi är på väg emot, där alla skall mätas, registreras, kontrolleras. Det är mörkt ute i världen nu.

Det är en av mina ofta återkommande mardrömmar. Att inte längre få vara en individ. Att bli berövad min fria vilja. Zombien som samhällsmetafor, någon?

Är det med alla kontrollinstanser numera dags att lägga band både på människors fysiska utrymme och på deras virtuella tillvaro? Är det ditåt trenderna pekar? Eller är det bara det att vi numera har en bättre mediabevakning, både från gammelmedias håll och de "nya" medierna och opinionsbildarna - dvs oss, dvs bloggarna?

Vi har redan förlorat mot terrorn om vi tillåter allt det här att hända, men som så många andra säger - än är det inte försent.

Annars får jag göra som den oefterhärmlige Herr Klokbok. Skriva ett EULA!

Läs mer om FRA:
”Partipiskan är hård"
Stötande att jämställa vänner och fiender
FRA-protester utanför riksdagen
Sifo: Svenskarna emot FRA-lagen
Vem vaktar grindvakterna?
Efter FRA-mötet: Nu ska centerpartiets medlemmar övertygas
IT-företag undviker Sverige

Läs mer om PKU-registret:
Övervakad, avlyssnad och blodsregistrerad

Läs mer om den föreslagna bloggregistreringen:
EU föreslår hårdare kontroll av bloggare
EU vill registrera bloggare
"Ett angrepp på fri opinionsbildning"
"Hon har hål i huvudet"
Ingen avgift för bloggare

Läs mer om Joseph Fritzl och liknande fall:
Kvinna misstänks ha varit fånge i källarhåla 24 år
73-åringen erkände cyniskt dubbelliv
Så levde barnen i ”skräckkällaren”
Incestman planlade fängelsehåla 1978
Misstänkte 73-åringen har erkänt
Barnen lider av vitaminbrist och dåliga tänder

Kvinna hölls fånge i flera år

Intressant?

Andra bloggare om:
Rick Falkvinge, Opassande, övervakning, FRA, slaveri, integritet, Rosetta Sten, Herr Klokboks Kollektion

Gayreklam

Heinz har sänt majonnäsreklam i Storbritannien. Nu har de dragit tillbaka reklamen på grund av protester från allmänheten. Bland annat skall det vara farligt för barn att se den. Ja, huga. Tänk om de blir bögar?

DN skriver om det.



Själv tycker jag att den var rätt söt. Och ganska oförarglig.

Intressant?

Andra bloggare om:
homosexualitet, media, reklamtrick

Hur länge?

Jag undrar hur lång tid till jag kan ha den här bloggen utan att tvingas registrera mig och betala dyra pengar för att skriva vad jag tycker på nätet.

Jag undrar hur länge till vi kommer att kunna uttrycka oss fritt på ett forum? När börjar bloggbålen spraka runtom i Europa? När införs åsiktsregistrering?

Jag vet att jag som Marianne Mikko efterlyst en mer sansad ton i debatter. Men det Mikko vill se är att bloggare kontrolleras. "Felaktig information" får inte spridas. Vem bestämmer vad som är felaktig information? Vem avgör vad som får och inte får skrivas? När börjar EU bränna bloggar?

Det finns snart inga platser kvar där vi är skyddade från informationssökare.

Patrick Krassén skriver i SvD idag följande:

Patientens rätt att avgöra vad ens blodprov får användas till ställs mot polisens intresse av att underlätta utredningar. Men det stannar inte där. Utredaren ska också överväga en ändring av lagen i syfte att försvåra eller helt avskaffa möjligheten till återkallande av samtycke till användning av ens blodprov, vilket alla patienter har idag enligt lag (Dagens Medicin, 24/6).

Resultatet av detta kan i mardrömsscenariot bli att staten har ett DNA-register över alla som föds i Sverige, ur vilket prov kan användas av myndigheter utan samtycke från individen, och som det inte är möjligt att träda ur. Få förslag öppnar för lika dystopiska visioner om storebrorssamhället som detta.

Jag trodde inte att Sverige var så här otryggt. Jag trodde inte att Sverige var ett land där jag skulle behöva se mig över axeln hela tiden, akta på vad jag säger, vara försiktig med hur jag uppträder. Jag hade fel.

Snart brinner bloggarna. Snart har vi inte längre rätt till vår egen kropp.

Intressant?

Andra bloggare om:
övervakning, register, integritet, dystopi, bloggbål

Respekt

Återigen slås jag av hur illa det är ställt med bloggsveriges respekt för varandras åsikter. Och för människor i allmänhet.

Därför tänker jag helt fräckt länka till Fredrik Federleys blogg på min blogg. Bara för att.

Den som i mina ögon förlorat mest förtroende är inte Federley, som åtminstone försöker bemöta kritiken och beter sig vettigt, utan Fredrik Reinfeldt som inte har sagt "pip" om debatten. Jo, han har sagt att alla tjänar på om den lägger sig. Och att vi bloggare inte har haft någon inverkan på debatten. Mannen som satt och glodde på fotboll när FRA-lagen röstades igenom. Om jag trodde på magiskt tänkande och karma skulle jag påstå att det var därför Sverige åkte ut...

Reinfeldt har dålig koll på hur hans beteende ter sig för i alla fall mig. Han verkar inte ha någon större tilltro till vare sig vårt (bloggarnas) tålamod eller det faktum att vi blir lästa. Kanske inte jag, men Anna Troberg, Opassande, Oscar Swartz med flera. Han verkar heller inte helt förankrad i verkligheten. Vi är hans väljare. Skall han då inte respektera oss nog för att bemöta oss? Eller har vi bränt våra broar i och med vår polaritet? Vår ovilja att lyssna? Han tror måhända att han kommer att utsättas för samma drev som de stackars nejsägare som blev jasägare eller avstod från att rösta? Jag är inte helt säker på att jag skulle ge mig in i debatten heller, vid närmare eftertanke. Men å andra sidan tjänar jag inte enormt mycket pengar varje månad, jag har inte ansvar för ett lands regering. Hade jag haft det hade jag samlat modet och pratat med mina väljare och min befolkning. Och gjort det med rak rygg.

Intressant?

Andra bloggare om:
Respekt, FRA, Fredrik Federley, Fredrik Reinfeldt, debatt,Anna Troberg, Opassande

Min skamliga hemlighet

För ett bra tag sedan läste jag en bok av Gerd Brantenberg, Egalias Döttrar. Den könsmaktsordning som förekommer i den boken är intressant, eftersom den målar upp en verklighet där kvinnan är den styrande, den som har all makt.

Nu skall jag göra ett medgivande. Hela genomläsningen tänkte jag "så här vill jag också ha det! Det är så här det SKA vara!"

Skämmigt, eller hur? Kvinnor skall ju inte vilja ha makt. Vi skall ju vara undergivna och tysta och snälla och låta bli att komma med egna åsikter. Och om vi gör det så har vi oavsett vad vi säger fel. I alla fall i vissa sammanhang.

Men visst vore det skönt att slippa slå underifrån ibland? Visst vore det skönt att få trycka till alla gubbjävlar som tror att deras tid och välbefinnande är så mycket mer värt än mitt? När de ställer sig mitt framför mig på tåget och vägrar gå en halvmeter in så jag också får plats ordentligt? Eller ställer sig precis bakom mig i kön till ICA så att jag känner deras andedräkt i nacken? Eller klappar mig på huvudet och säger "lilla gumman" till mig, av den enkla anledningen att jag var praktikant, kunde mer än dem och var bättre påläst i ämnet som diskuterades? Eller dissar allt jag säger, trots min gedigna bakgrund inom spelhobbyn?

Det är min skamliga hemlighet. Jag vill HÄMNAS! Jag vill EN gång i mitt liv kunna se ner på män på det sättet som män spenderat hela mitt liv med att se ner på mig. Jag vill kunna glänsa! Jag vill trycka till dem, sparka på dem, hoppa på dem, köra ner deras äckliga överlägsna manliga stolthet i halsen på dem och göra dem impotenta för all framtid!

Fast egentligen vill jag ju inte det. Jag är bara trött på alla pendeltågsresenärer av manligt kön som envisas med att tro att deras testiklar är stora som handbollar och att de därför måste sitta så bredbent att jag knappt får plats på sätet. Jag är trött på att vara en andra klassens medborgare.

Och jag behöver semester som fan.

Intressant?

Andra bloggare om:
människor, kollektivtrafiken, idioter, personligt

Spioner och attityder

DN (och SvD) berättar att en arbetsgivare installerat spionprogram i en av sina anställdas datorer. Mannen fick senare sparken på grund av en chatt han och en kamrat ägnat sig åt.

En undersökning som beställts av Mona Sahlin pekar på att under socialdemokraternas regering så förbättrades läget för ensamstående kvinnor mindre än det gjordes för män.

Sverige håller på att bli fattigt. Både på integritet och på pengar. Hur motiverar man att spionera på sina anställda utan att berätta det för dem? Hur motiverar man att spionera på hela befolkningen? Och samtidigt får vi det allt sämre monetärt sett. Klassamhället är tillbaka. Att vara student blir allt svårare, att få jobb utan kontakter blir allt svårare, och att vara ensamstående kvinna blir allt svårare. Och ändå är det kvinnor som förlorar på äktenskap, enligt en SACO-undersökning.

Jag tillhör en hög med losers. På grund av mitt kön.

Intressant?

Andra bloggare om:
integritet, fattigdom, ekonomi, personligt

Däckad

Idag är jag totalt däckad. Snusmumriken hjälpte mig och mitt bibliotek hem i förmiddags och fick sedan spendera ett par timmar i mitt charmerande sällskap när jag skällde honom för osttjuv och somnade som en stock på hans bröstkorg. Inte samtidigt. Men nästan.

Det ingick en incident med marshmallows också, men i stort sett har hela dagen gått åt att ha ont och sova.

Himla spännande, eller hur?

Stackars mumriken.

Museiqueer

Döm om min överraskade glädje när jag i SvD läser om projektet §1 (eller Artikel 1) som det uttalas. Det handlar om att lyfta upp hbt-perspektivet i de samlingar som finns. I §1 projektet har bland annat Armémuseum, Nobelmuseum, Sjöhistoriska, Etnografiska, Tekniska, Historiska och Riksutställningar gått ihop, med sponsring av Sida, för att skapa utställningar innan och i samband med Pridefestivalen som går av stapeln i slutet på Juli.

På frågan om museerna kommer att fortsätta använda sig av queerperspektivet i sina fortsatta utställningar svarar Sophie Nyman på Historiska jakande. Ett citat ur artikeln på SvD.

- Vi har använt det i allra högsta grad. Vi har gått vidare med att erbjuda visningar med queer- och genusperspektiv för skolklasser, och kommer att fortsätta med den typen av tematik. Både den nya forntidsutställningen och höstens utställning om jungfru Maria hämtar inspiration därifrån.

En rundringning till en rad museichefer visar att det finns en uppenbar nyfikenhet på frågeställningarna, samtidigt som allt fler nu lite yrvaket utforskar vad ett hbt-perspektiv egentligen innebär för just deras samlingar. Av någon anledning arrangerar inte mindre än tre museer champagneprovningar i samband med Pride.

Intressant?

Andra bloggare om:
HBT, utställningar, museer, genusperspektiv

Min svårighet med språket i bloggosfären

Det absolut jobbigaste för mig den senaste tiden har dels varit att se FRA-lagen röstas igenom, men även att efteråt läsa de bloggar som jag tidigare haft respekt för och uppskattat att läsa.

Just nu är det många som med grova och starka ord och invektiv hånar de som tidigare varit deras hjältar. Ord som förrädare och hat är inte ovanligt.

Varför? det verkar finnas en enorm polarisering i bloggvärlden. Antingen är du för eller emot och om du är emot, då jävlar skall du få smörj verbalt tills du inte kan resa dig längre. Hos en privatperson kanske det här fungerar. Kanske. Det verkar vara ett arv från hätska forumdebatter, flamewars och trollattacker. Varför? För att det är lätt att kasta skit på människor man slipper se i livet? Eller för att ett beteende som detta är tillåtet fastän det i vissa fall kan stämplas som näst intill hatiskt?

Jag tycker inte det är okej att mobba människor via nätet, vare sig det gäller Fredrick Federley eller en okänd trettonåring. Visst kan man tycka att det är många som hållit sig framme i debatten som sedan har svikit, men det finns bättre sätt att säga det på än det sätt som det HAR sagts på. Det tar genast ner oss på en sandlådenivå, ett skitkastarkrig där ingen längre kommer att lyssna på de åsikter som döljer sig bakom alla invektiv. Att bete sig så här tyder faktiskt också på en brist på integritet. Den integritet som vi varit så angelägna att skydda. Vi vill inte bli kränkta själva, men det är helt okej att med tillmälen och YouTube-klipp kränka andra? Och att lägga ut FRA-anställdas adressuppgifter på nätet? Och faktiskt potentiellt utsätta dem för livsfara? Det är okej? Jag blir deprimerad när jag ser det beteendet hos människor jag har respekt för. Respekten försvinner ganska fort efter det.

Det är lätt att vara hatisk på en blogg. Det är lätt att vara raljant, det blir fina blogginlägg av det, och man får förmodligen många medhållande kommentarer. Det är svårare att göra som Bloggen Bent och faktiskt hålla sig till saken, istället för att brista ut i en gödselspridarorgie utan dess like.

Kort sagt? Väx upp för helvete och skriv utan att annamma en treårings beteende. Det blir så otroligt mycket lättare att lyssna på och ta till sig argument då.

Intressant

Andra bloggare om:
debatt, FRA, Bloggen Bent, bloggar, språk, integritet

EDIT: Ett tillägg. Det är fler som har uppmärksammat det kränkande och infantila språket som används och reagerat på det. Med tanke på omständigheterna kanske kontakten hade kunnat skötas direkt med Richard Slätt, men jag håller med Lena Forsman i hennes bedömning.

"en person som presenterar sig som medarbetare på Strix har en blogg där han använder ett språk och en ton som tyvärr är vanlig i bloggvärlden men är oacceptabel i umgänget människor emellan"

Japp, jag håller med Lena Forsman. Av den enkla anledningen att jag tycker hon har rätt. Hans blogginlägg är bara ren ilska som vräks ut på sidorna. Lite Schulman över det hela, faktiskt. Jag tycker man kan vänta sig mer, särskilt av någon som utger sig för att vara journalist. Till och med på en privat blogg.

Ekonomiska och rättsliga effekter

I och med att FRA-lagen röstades igenom i onsdags har redan både ekonomiska och juridiska instanser fått känna på hur vi i fortsättningen kommer att ses som nation.

Gunnar Strömmer, VD på Centrum för rättvisa har uttalat sig på SvDs ledarblogg och säger så här:

- Om telebolagen uppmärksammar enskilda fall av övervakning kan vi få ett rättsfall redan när lagen träder i kraft 2009. Och därmed också få en prövning av huruvida tillämpningen av lagen är förenlig med Europakonventionens krav.
- Telebolagen får helt enkelt fundera över om de kan spela med i det här spelet. Dessutom är det ju inte en omöjlig tanke att enskilda tjänstemän på FRA eller andra myndigheter skulle kunna uppmärksamma fall av övervakning, avslutar Gunnar Strömmer.
Därmed går det en röd tråd mellan den politiska aktivism som föregick riksdagens beslut, och den juridiska aktivism som tar vid när den nya lagen träder i kraft: Enskilda människor kan fortfarande göra en avgörande insats genom att visa civilkurage.

DN å sin sida rapporterar att ett flertal stora företag som tidigare haft Sverige i åtanke för sina serverparker nu drar sig ur, eftersom de har sina kunders integritet i åtanke.

- VI HAR FÅTT TYDLIGA besked från flera stora företag att de inte vill satsa här, säger Bengt-Åke Ljudén, försäljningschef på Invest in Sweden Agency (ISA), en statlig myndighet som hjälper utländska företag till Sverige.

Sverige lämpar sig annars särskilt väl för internetoperatörer som kräver tillgång till energi och kyla för sina servrar, enligt Ljudén.

- Vi får väldigt många förfrågningar från företag som vill bygga upp stora datacenter, säger han till TT.


LJUDÉN VILL INTE BERÄTTA vilka företag han varit i kontakt med men betonar att det handlar om multinationella företag. Främst är det företag som har hand om andra företags datatrafik. Sedan debatten om FRA-lagen inleddes har de undvikit Sverige, enligt ISA.

- De vill inte riskera något. De säger till oss att de inte kan operera på en marknad där deras kunder kan bli avlyssnade, säger Ljudén.

Frågan är hur länge regeringen kan ignorera den här typen av bortfall i näringslivet. Det här är en lag som påverkar hela landet, alla aspekter. Och inte minst för gemene man. Det är inte bara internetkunder som kommer att drabbas. De som lever för sin mobiltelefon kan också få känna av smällen.

Ett ja till FRA-lagen innebär stora kostnader för operatörerna. Enligt regeringens proposition ska företagen som äger kabelnäten och annan infrastruktur betala investeringarna som krävs för att FRA ska kunna kopiera och avlyssna kommunikationen.

–Det är stora investeringar. Vi tycker att regeringen felbedömt kostnaderna och tror att de blir betydligt större än vad som beräknats, säger Per Nygårds, näringspolitisk expert på IT & Telekomföretagens branschorganisation.

Politikerbloggen rapporterar dessutom att ett 20-tal FRA-anställda har fått sina namn och personuppgifter utlagda på ett internetforum. Den typen av beteende är förkastligt. Det är inte de som är anställda på FRA som är skyldiga till att lagen röstats igenom, det är våra folkvalda politiker. Låt bli att straffa dem som inte är ansvariga, det slår bara tillbaka på oss som inte vill ha lagen på plats.

Intressant?

Andra bloggare om:
övervakning, ekonomi, FRA, politik

Bomber och blommor

Camilla Lindberg och Birgitta Ohlson har blivit blombombade, på uppmaning av Rick Falkvinge. Nu vädjar riksdagen om att vi inte skall skicka fler blommor, utan istället sätta in pengar på Reportrar utan Gränser.

Så kan det gå, men det är fint att det är så många som har tagit uppmaningen på allvar och visat sitt stöd (jag också, får jag väl erkänna). Falkvinge uppmanar också till bananrepublikfest den 2/7, mellan 15 - 19 på Mynttorget.

Om jag nu skall återgå till lite "normalare" ämnen så här på torsdagseftermiddagen (och missta för all del inte detta som ett bryt med FRA-lagen. Det är alldeles för viktigt att ignorera.) så tänkte jag rapportera om att IDAG-sidan på SvD pratar om Warhammer 40K som avkoppling. Konfliktspel! I SvD! Utan några negativa konnotationer. Hurra för killarna som spelar som verkligen ger ett gott intryck av hobbyn och som trots de något krigiska tendenserna som finns i WH40K inte får det att framstå som något annat än det är - avkoppling. Och hurra för reportern Lennart Lundqvist som faktiskt lyckats hålla sig ifrån missuppfattningar. Det är roligt att se hobbyn må bra och få lite uppmärksamhet.

Intressant?

Andra bloggare om:
Warhammer 40 K, figurspel, spel, FRA, övervakning, bananrepublikfest, Rick Falkvinge, Birgitta Ohlsson, Camilla Lindberg

devilkitten ligger nere

Min hemsida, devilkitten, ligger nere under dagen och eventuellt resten av veckan på grund av uppdateringar. Ni som vill ladda hem PDF:er och dylikt får alltså vänta på det ett tag.

Därmed ligger även min mailadress nere, så om jag inte svarar beror det på det.

Och just det, om det dyker upp en underlig autenticeringsruta, så är det bara att trycka på avbryt. Det är på grund av att en ny router håller på att installeras på servern där min hemsida finns. Inget att bry sig om, den dyker upp för att jag har länkat PDFer från min hemsida till bloggen.

Nu är jag misstänkt för brott...

... och du med. Det är i alla fall det som blir den känslomässiga följden av FRA-lagen för min del.

De som har följt tidningarna vet att FRA-lagen har röstats igenom. Redan igår blev lagen återremitterad och klädd i nytt omslagspapper, men fler kontrollinstanser gör knappast realiteten bakom lagen bättre. Istället handlar det om ytterligare instanser där människor har möjlighet att lyssna på vad jag, du, dina vänner och föräldrar pratar med varandra om. Det kanske inte händer nu, kanske inte om fem eller tio år, men det kan hända, och bara den risken gör mig kallsvettig. Anna Troberg (tidigare känd som Rosetta Sten)har bloggat på precis samma ämne.

Det finns två personer som har stått emot. Camilla Lindberg, som röstade nej och Birgitta Ohlsson som avstod. De manliga männen som innan röstningen varit vokala och brett ut sig om hur de våndats - de vek sig, eller kvittade ut sig alternativt blev utkvittade - uppgifterna går isär.

Det här innebär rent känslomässigt för mig att jag har en regering som inte litar på sina medborgare, men som kräver att vi medborgare skall lita på vår regering. För all framtid.

Efter gårdagens debacle kan jag konstatera att allt förtroende jag haft för våra förtroendevalda (med två undantag) har tagit vägen ut genom fönstret på 20:e våningen och nu ligger stendött på trottoaren i en kladdig hög.

Neo sammanfattar känslan på ett bra sätt, även om jag inte riktigt tror på Peter Wennblads analys om att opinionsmätningarna inte kommer att påverkas. Han säger att det politiska minnet är kort. Det kanske är sant. Långt ifrån alla är medvetna om vad lagen innebär, eller ens att den finns.

Intressant?

Andra bloggare om:
förtroende, FRA, integritet, Camilla Lindberg, Birgitta Ohlsson, idioter

V for Vendetta

Ett citat ifrån en av mina favoritfilmer, V for Vendetta. Applicerbart? Kanske. Förhoppningsvis inte.

Good evening, London. Allow me first to apologize for this interruption. I do, like many of you, appreciate the comforts of every day routine- the security of the familiar, the tranquility of repetition. I enjoy them as much as any bloke. But in the spirit of commemoration, thereby those important events of the past usually associated with someone's death or the end of some awful bloody struggle, a celebration of a nice holiday, I thought we could mark this November the 5th, a day that is sadly no longer remembered, by taking some time out of our daily lives to sit down and have a little chat. There are of course those who do not want us to speak. I suspect even now, orders are being shouted into telephones, and men with guns will soon be on their way. Why? Because while the truncheon may be used in lieu of conversation, words will always retain their power. Words offer the means to meaning, and for those who will listen, the enunciation of truth. And the truth is, there is something terribly wrong with this country, isn't there? Cruelty and injustice, intolerance and oppression. And where once you had the freedom to object, to think and speak as you saw fit, you now have censors and systems of surveillance coercing your conformity and soliciting your submission. How did this happen? Who's to blame? Well certainly there are those more responsible than others, and they will be held accountable, but again truth be told, if you're looking for the guilty, you need only look into a mirror. I know why you did it. I know you were afraid. Who wouldn't be? War, terror, disease. There were a myriad of problems which conspired to corrupt your reason and rob you of your common sense. Fear got the best of you, and in your panic you turned to the now high chancellor, Adam Sutler. He promised you order, he promised you peace, and all he demanded in return was your silent, obedient consent. Last night I sought to end that silence. Last night I destroyed the Old Bailey, to remind this country of what it has forgotten. More than four hundred years ago a great citizen wished to embed the fifth of November forever in our memory. His hope was to remind the world that fairness, justice, and freedom are more than words, they are perspectives. So if you've seen nothing, if the crimes of this government remain unknown to you then I would suggest you allow the fifth of November to pass unmarked. But if you see what I see, if you feel as I feel, and if you would seek as I seek, then I ask you to stand beside me one year from tonight, outside the gates of Parliament, and together we shall give them a fifth of November that shall never, ever be forgot.

Vart finns förespråkarna?

Eftersom jag är den jag är har jag under aftonen och lite nu på morgonen letat mig blå efter förespråkare för FRA som kommer med väl underbyggda argument för varför FRA skulle vara en bra sak.

Hittills har jag inte hittat särskilt mycket. Anna König-Jerlmyr skriver på Expressen, och Aftonbladet har en debattartikel från diverse moderata ledamöter. Och så finns det såklart Smålandsposten.

Deras argument känns urvattnade och ihåliga jämfört med den flod av information som finns att tillgå för oss som hoppas på ett nej på onsdag. Så var finns ja-sägarna? Var finns all den information som låter regeringen med gott samvete ta det beslut som tillåter en möjlig konstant övervakning av våra digitala liv? På FRAs hemsida? Knappast. Kommentarerna där är snarare av arten "låt oss klappa alla oroliga små svenskar på huvudet". Det är en arrogans utan dess like. "Nu skall vi förklara för dig lilla vän..." utan att egentligen säga något. Jag hatar att bli klappad på huvudet.

Intressant?

Andra bloggare om:
FRA, arrogans, lagförslag

Välkommen till framtiden

Varning: Nedanstående blogginlägg kan delvis kategoriseras som satir. Det är även skrivet ur en känslomässig synvinkel. Ärligt talat vet jag inte vad som hände. Jag misstänker att Herr Klokbok har dåligt inflytande över mig.

Varför heter homosexuella kvinnor "lesbiska kvinnor" och homosexuella män "bögar" i artikeln om att homosexuellas hjärnor är annorlunda?

Och varför ligger "nyheten" högst upp på DNs hemsida, när FRA-debatten rätteligen borde placeras där?

Frågorna hopar sig.

Ivanka Savic och Sören Juvas säger:

- Vi vet inte varför det är så eller vad det har för betydelse. Vi kan bara konstatera att det är så i några delar av hjärnan, säger Ivanka Savic.

Sören Juvas är förbundsordförande på Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, RFSL. Han tycker att studien är spännande.

- Men egentligen är den onödig. Det är inte viktigt om homo- och bisexualitet är medfödd eller inte. Vi ska inte behöva legitimera vår sexualitet för att behandlas lika i samhället, säger han.

Näe, det där med att behöva legitimisera sig är sannerligen sant. Och med tanke på att betydelsen av upptäckten inte verkar vara något direkt journalistiskt bombnedslag kan man fråga sig varför DN hela dagen valt att pusha sådana stories?

Kärlek på nätet låg högre på listan än FRA. Fast det är klart. Efter att FRA är genomröstat kanske det inte har så stort nyhetsvärde längre. Då kan FRA kolla vilka som vill dejta också. Och vi kan känna oss trygga i vissheten att storebror ser oss, hela tiden. Potentiellt sett i alla fall. Om de vill. Kanske.

Hurru, DN förresten... Anna Bratt behöver en språk-kontrollant. Eller kanske konsekvent ordval. Att kalla bögar för bögar är okej, men då skall man kanske använda en liknande term om... tja, flatorna? Seriöst. Det spretar rätt kraftigt i språket om Bratt. Hon kanske kan vara något för FRA? Korrekturläsa artiklarna innan de trycks verkar ligga i linje med förslaget i övrigt, what with all the source protection. Kan inte FRA själva beställa, eller kanske skriva artiklarna också? Faktum är att det vore så mycket lättare om vi fick någon form av vokabulär eller ordbok vi kan använda oss av när vi kommunicerar via nätet. Tänk vad lätt det skulle vara om vi slapp ord som "onomatopoetik" och "homosexuell"? Istället kan vi anamma Orwells BB-speech. Jösses. Jag tror jag fick en knäpp där. Så här elak har jag inte varit på år och dag.

Men jag kan i alla fall lita på Thente. Jag förlåter honom hans hundhat.

Centern vill för övrigt rösta ja till FRA-lagen. "Hurra för FRA, rösta ja!" En klatschig slogan som helt ställer motståndarna vid sidan av. "Vi ignorerar upprörda väljare kollektivt", säger Roger Tiefensee, "så slipper vi bli utpekade som de svikande politiker vi är." Näe, det sade han inte. Det hittade jag på.

Jag undrar om det som i homosexuellas hjärnor finns något i politikers hjärnor som skiljer dem från resten av mänskligheten? Förutom en ovilja att lyssna på sina väljare då. Näe, nu var jag elak igen. Federley och Ohlsson med flera har förklarat sig tveksamma till förslaget, och har svårt att bestämma sig för hur de skall rösta. Om jag riskerade min framtida karriär kanske jag också skulle vara tveksam.

Jag har fått jobberbjudande i Storbritannien. Om FRA-lagen går igenom kanske det är dags att flytta.

Nu är jag snart lika splittrad i mitt språk och ämnesval som Anna Bratt. Dags att lägga ner alltså. Men det är ju som Marcus Svensson på Smålandsbladet säger. Vi som bloggar är oviktiga, och bloggar om petitesser. Nu bör vi dessutom lyda pressetiska regler. Men vi var ju amatörer Svensson, och vi bloggar bara om sex.

Men vet herr Svensson vad? Precis det herr Svensson pratar om i sin blogg kommer att ske, fast med hela Svenska folket, om FRA-lagen röstas igenom. Det är inte bara ihopdrömda skräckscenarion. Läs rapporten från Tyskland.

När kraven på fullständig transparens praktiseras leder det till att persiennerna dras ned, till ökad misstänksamhet, till bristande tillit, till ett mindre öppet samhälle.

Klippt från herr Svenssons egen blogg.

Är det inte det FRA-lagen syftar till? Total transparens. Du kommer inte undan. Välkommen till misstänksamheten. Välkommen till skräcken. Välkommen till framtiden.

Intressant?

Andra bloggare om:
övervakning, FRA, bloggar, Klokbok, homosexualitet, skrivande, DN

Älska DN!

Mitt i allt FRA-prat så hittar jag på DN en länk till deras sommarlyssningsprogram. That's right. Tidningen som gav dig Tindalos ger dig även Aldrig Fucka Upp och Trollkarlen från OZ, i lagom stora portioner.

Här är länken.

Intressant?

Andra bloggare om:
Trollkarlen från Oz, Judy Garland, Jens Lapidus, Aldrig Fucka Upp, DN

PS: Och efter onsdag kanske FRA vet om att du lyssnar på de här böckerna. Och att jag skriver på nätet. Och vad jag skickar i mina MSN.

Vadå "bara terrorister"?

I en artikel i DN idag (faktum är att det förekommer i MÅNGA artiklar i DN idag, gammelmedia har äntligen fått upp ögonen för vad som händer) så påpekar en representant för Google att:

- Vi har gjort klart för svenska myndigheter att vi aldrig tänker placera några Googleservrar inom Sveriges gränser om det här förslaget går igenom, sade han i fjol till tidningen Internet World.

- Vi kan helt enkelt inte kompromettera våra användares integritet genom att ge svenska myndigheter tillgång till data som kanske inte ens har med svensk aktivitet att göra. Det här förslaget liknar något som hittats på av Saudiarabien och Kina. Sådant bör helt enkelt inte ha någon plats i en västerländsk demokrati, sade Fleischer.

Patrik Fältström följer upp med att dementera att FRA skulle kunna skilja på trafik som rör sig inom och utom nationens gränser. I det här fallet väljer jag att tro på en IT-expert som inte är insyltad i röran, snarare än på FRA, som enligt uppgift i SvD har mycket att förlora på om förslaget inte går igenom.

Christoph Andersson skriver i DN om Sverige som det nya STASI. Precis som FRA med det nya lagförslaget vill göra, hade STASI i uppgift att skydda allmänheten mot "fientligt negativa krafter" och "terrorism". Känns det igen?

Andersson citerar en intervju med Jevrell, och punkterar ganska effektivt Jevrells påståenden.

I intervjun låter han (Jevrell, dks anm) förstå att mejl med krypterat innehåll är särskilt intressanta för FRA. Eventuella terrorister lär knappast skriva i klartext var de ska slå till - och med vilken sprängkraft. Visserligen bedöms krypteringssystem som exempelvis PGP vara svåra att knäcka. Men med en eller flera datorer i miljonklassen går det säkert att knäcka allt från krypterade kärleksmejl till journalisters korrespondens med källor. Den senare omfattas av grundlagens anonymitetsskydd. FRA kan dock omöjligen veta något om stoffet förrän krypteringen knäckts. Därmed uppstår ett moment 22. I praktiken blir grundlagens paragrafer om källskydd värdelösa.

Det som nu pågår bakom kulisserna inför tisdagens debatt och onsdagens votering verkar vara lite STASI-artat, redan det. Det handlar om hårda påtryckningar ifrån partiledningarna. Bloggen Bent rapporterar att det till och med förekommer hot om uteslutning ur partiet om man röstar emot partilinjen.

Charlotte Cederschiöld - som förespråkar FRAs möjligheter att avlyssna - säger så här:

Trots att Charlotte Cederschiöld ser likheter mellan FRA-lagen och ”Echelon” betraktar hon lagen som ett nödvändigt ont. Hon är dock övertygad om att FRA kommer att övervaka svensk datortrafik oavsett vad riksdagen säger.

– Inbilla inte mig att det inte har förekommit. Det här är bara en lagfästning av någonting som pågår.

Hela den här härvan får mig att må lätt illa. Det späds på ytterligare av att en arbetskamrat kom in i morse med tidningen i högsta hugg och var upprörd. Hen hade inte ens hört talas om FRA förrän idag. Vilket gör mig otroligt orolig. Om hen inte har hört talas om det, hur många fler är det då som är okunniga om lagen?

Intressant?

Andra bloggare om:
FRA, övervakninng, DN, Bloggen Bent, lagförslag

EDIT: Expressen (döm om min förvåning!) skriver om akademikers svårigheter att fortsätta sin forskning om FRA-lagen skulle gå igenom. Se där. Ännu en facett av lagen som inte uppmärksammats förrän nu. Och när vi sätter munkavle på akademikerna, vad händer härnäst? Gulag-läger i Norrland?

USA och Sverige!

Ge oss en Bush när FRA ändå är på gång.

Hur enskilda företag agerar har jag svårt att kommentera men vi har ett elektroniskt samhället och vi vill ha ett tryggt Sverige. Lagstiftningen är inte unik i världen eller i Europa. Amerikanarna har en liknande och mer långtgående lagstiftning, säger försvarsminister Sten Tolgfors statssekreterare, Håkan Jevrell till DN.se.

Heja Jevrell. Det var en intressant kommentar. Skall vi sätta fast japanska turister som fotograferar också?

Jösses...

Intressant?

Andra bloggare om: övervakning, FRA, lagförslag

Är du människa?

Med anledning av Herr Klokboks och Gnällspiks bloginlägg rörande den tyska undersökning som visar på att människor ändrar sitt beteende efter de förutsättningar som finns - den auktoritet som finns - så känner jag mig tvungen att dra paralleller.

Den första parallellen tänker jag dra till Stanley Milgrams lydnadsexperiment. Det visar på att i ett visst klimat kan man godta vilket beteende och uppträdande som helst och man rättar sig efter auktoriteter. Se på Abu Ghraib. Där uppmuntrades grymhet och sadism - och enligt vissa uppmuntrades det ifrån auktoriteter med höga befattningar. Att det ens upptäcktes beror på att bilder togs på övergreppen.

Men det är inte det jag är ute efter i det här fallet. Det jag vill påpeka är att man ändrar sitt beteende om auktoriteter säger att man skall ändra sitt beteende. Och det finns ingen högre auktoritet än staten. Möjligtvis Gud, om man tror på honom.

Man fogar sig därför att staten säger att man skall foga sig. Man ändrar sitt beteende därför att staten säger att man skall vara försiktig med hur man uttalar sig, och med vem man pratar. Det blir ett samhälle som präglas av fruktan.

Den andra parallellen jag tänker dra är till filmen V för Vendetta. Människor i det samhället lever i en ständig fruktan och under ständig övervakning.

Att rädslan inte är en total fantasi börjar redan bli tydligt i Tyskland med tanke på resultatet av den undersökning som gjorts.

"Visst," säger du säkert, "men det är ju så små skillnader. Och 48% VILL ju bli övervakade, vad är det för fel då?"

48% vill bli övervakade därför att de är rädda, och för att staten har sagt att det finns anledning för dem att vara rädda. Staten har sagt "det här kommer att hjälpa er att inte vara rädda", men snarare piskar statens beteende upp människors rädsla ännu mer, utan att någon ifrågasätter, eller ens vill ifrågasätta.

Jag återkopplar till Milgram. Inte EN ENDA av de deltagande ifrågasatte experimentet. Inte en.

Det är viktigt att vi vågar ifrågasätta. Det är viktigt att vi värnar om vår integritet, särskilt i dagens samhällsklimat. Rädslan finns redan. Vi behöver inte spä på den ytterligare.

Intressant?

Andra bloggare om:
FRA, övervakning, reflektioner, makt, Gnällspik, Klokbok

EDIT: Google liknar redan Sverige vid en diktatur, så vi är väl på väg ditåt. Kina nästa? (Tack till Klokbok för länken)

18:e juni, inte 17:e

Lite missar i informationskedjan har uppstått. Manifestationen mot FRA-förlaget äger rum den 18:e juni, inte den 17:e som budkavlen tidigare påstått.

I övrigt verkar den massiva tystnaden runt FRA äntligen ha gett med sig. Nu kliver till exempel f.d. Säpochefen Anders Eriksson fram i DN och är starkt kritisk till förslaget, och det verkar även som att bloggarna runtom i landet fått gehör för sina åsikter.

DN har också låtit läsarna komma till tals i frågan. De flesta verkar rörande eniga om att hädanefter är det brev som gäller. Eller som Klokbok citerade ur Johnny Mnemonic av William Gibson:

“If they think your crude, go technical. If they think you’re technical, go crude.”

Jag som själv är rätt förtjust i att skicka brev blir ju naturligtvis glad, men min önskan om mer IRL-post är knappast en bra grund till att rösta för förslaget.

Nu när datumen är utredda, så är det dags att återgå till rapportering om rollspel och annat ointressant.

Intressant?

Andra bloggare om:
Ansvar, budkavle, DN, Klokbok, lagförslag, FRA, övervakning

EDIT: I övrigt rekommenderar jag ett besök hos Gnällspiken.

Sidentrosor och magiska amuletter

Det är en boktitel. En preliminär boktitel. Boken, som det förhoppningsvis kommer att bli av det hela, handlar om kvinnor i rollspel och rollspelande kvinnor. Genus i rollspel, helt enkelt.

Ett citat från den preliminära introduktionen:

Den här boken tog avstamp i en för oss besvärlig diskussion på ett rollspelsforum. Diskussionen gällde vilken hänsyn det tas till kvinnor i världsbeskrivningar i rollspel, och även hur man anpassar regler och stereotyper efter den kontext man kan hitta i världsbeskrivningen.

Vi menar på att man som rollspelskonstruktör kan vara medveten om, och agera på, hur kvinnor ses i rollspelets kultur. Vårt syfte är inte att i första hand förändra rollspelshobbyn som den ser ut idag, utan enbart att göra de som skriver och konstruerar rollspel medvetna om hur rollspel uppfattas och vilka kulturella företeelser de utgår och inspireras av.

Det har inte bara varit självklarheter som har kommit fram under resans gång. Som mångåriga rollspelare själv har vi i vissa fall haft svårt att inse hur vinklade böckerna faktiskt är, och hur hårt motstånd våra analyser skulle komma att möta.

Många har talat om censur, om att inte lägga sig i det kreativa utrymmet som skapas i rollspel, och om en rädsla att en sådan här bok skulle orsaka samma upprörda och ensidiga debatt som den som kom till stånd i och med att Didi Örnstedt och Björn Sjöstedt publicerade “De Övergivnas Armé”. Vi själv hoppas på en öppen diskussion, och att de som läser och blir medvetna om hur situationen ser ut tar ett medvetet beslut om hur de vill att sina rollspel skall framstå. Vi är inte alls ute efter att peka finger, skuldbelägga eller orsaka uppror. Det vi vill är att öka medvetenheten och med det också förhoppningsvis att öka utbudet för kvinnor som ägnar sig åt rollspel. Vårt syfte är alltså inte att begränsa och fördöma, utan att skapa möjligheter att bjuda in fler minoriteter i hobbyn.

Vi i det här sammanhanget är jag och Herr Klokbok, som egentligen är den som övertalat mig att göra något av den ihopsamlade fakta jag har om just rollspel. Det och närmare tvåhundra böcker skall förhoppningsvis kunna ligga till grund för en bra bok.

Intressant?

Andra bloggare om:
rollspel, feminister, böcker, skrivande, Klokbok

Upplockad budkavle

Jag har för ovanlighetens skull kopierat en bloggtext, som ursprungligen kommer från Bloggen Bent, men som jag själv plockade upp på Herr Klokboks kollektion. Det här är viktigt, och även om jag vet att jag inte läses av riktigt lika många som vare sig Bent eller Klokbok, så känner jag ändå ett behov att sprida posten vidare.

Min blogg kan knappast ses som politisk. Men det här är viktigt. Gå in på "Stoppa FRA-lagen nu!" om du känner att du behöver mer information.

Den 17 juni röstar riksdagen med stor sannolikhet igenom FRA-lagen, mot folkets uttryckta vilja. Hur mycket är du villig att satsa för att se till att FRA-förslaget faller?

Bloggarnas engagemang har det inte varit att ta fel på. Det är svårt att hitta någon bloggare som har argumenterat för, som inte är insyltad i de partigrupper som driver förslaget i Sveriges riksdag.

Men räcker det? Jag tvivlar. Helt ärligt. Och jag ställer mig frågan, hur stort engagemang har bloggarna, egentligen? Är de villiga att offra mera av sin tid på en markering? Är de villiga att leda protesterna ansikte mot ansikte, snarare än elektron mot elektron? Är de villiga att lägga ut pengar på att resa från Ystad och Haparanda till Stockholm och göra sin röst hörd?

Det här är mitt förslag. I gammal god progganda och i gammal god liberal anda är det dags att flytta ut protesten från de varma kontoren, sovrummen och köksborden till gatan. Inte för att rasa, slå, och härja, men för att finnas där det demokratiska sveket sker. Inte för att demonstrera utan för att sörja, eller fira?

Är ni beredda att offra er tid, era pengar, och ert engagemang på detta, bortom det som ni redan gör nu? Är ni beredda att ta ledigt eller skolka från era jobb, er skola, er arbetslöshet? Är ni beredda att lägga ut för biljetter och resa till Stockholm?

Är ni som har tillgång till pengar och resurser redo att satsa på att sponsra bussar från er ort till Stockholm? Är ni som klagat i högan sky redo att lägga ner fysiskt slit och fysisk möda?

Om ni är det, då samlas ni klockan 08.00 på Mynttorget i Stockholm den 17 juni och förblir där hela dagens till dess att voteringen i Sveriges Riskdag är genomförd. Nej, det är inte en demonstration, inte en protest, bara svenska folkets sorgeyttring över demokratins död. Inga banderoller kommer att flyga, och inga politiker kommer att hålla tal. Det är bara du, jag, och de andra som kommer som väntar.

Om ni inte är beredda att satsa nu när det gäller, ja då kan jag ju vända argumentet som många av er har använt mot de vacklande alliansborgarna. Om nu principen är så viktig för er, varför är ni inte villiga att göra en markering när det verkligen blåser?

Syns vi den 17:e?

Intressant?


Andra bloggare om:
Bloggen Bent, Klokbok, FRA, upprop, budkavle, lagförslag, övervakning, samhälle, kritik, Stoppa FRA Nu!

Äventyr på akuten

Dagen har gått åt att försöka komma till rätt med mina svullna och irriterade ögon. De har varit svullna och irriterade ett bra tag, och imorse vaknade jag med förnyad värk. 

Ergo - jag tog en tur till vårdcenstralen och hoppades på en snabb fix. 

Den snabba fixen övergick i en kalldusch. "Näe, du , jag tror vi skall akutremittera dig till S. Eriks Ögonsjukhus inne i stan."

"Va?!" 

Det här gjorde mig av förklarliga skäl lätt orolig. Jag fick dock mentalt stöd ifrån pojkvännen,  vilket så här i retrospekt inte gick av för hackor.

Sagt och gjort fick jag ett papper i handen och åkte in på stan för att mäta trycket i ögonen och kolla läget. Jag anlände vid 13. 38 och gick därifrån vid 16.10, med ett e-recept på diklofenak i mina virtuella händer. Jag har åkt på en muskelinflammation i ögonfästena. 

Så dagen har gått åt att åka tåg, lyssna på arga barn som vill gå till dagis (Ja, snälla, snälla pappa ta med ungjäveln till dagis *stööön*) och att åka mer tåg. Men nu skall förhoppningsvis mina besvär med ögonen vara omhändertagna. 

To the rescue!

Igår spenderade min snusmumrik en del tid i sängen. Mer tid I sängen än UR sängen faktiskt. Han sov i 23 timmar. På raken. Däremellan erh... tillbad han porslinsguden, ety mitt älskade pucko bestämde sig för att en öl och en cola räckte i värmen.

Han drabbades alltså av överhettning.

Idag är han bra. Och i fredags lyckades jag ta ett par riktigt bra, helt improviserade foton av min älskling. Jag siktade egentligen på Ostindiefararen Götheborg, men hans fagra nuna drog åt sig min uppmärksamhet. Så för första gången i världshistorian tänker jag i en post publicera ansiktet på min snusmumrik. Uppmärksamma läsare kan därefter dra slutsatsen att det rör sig om Herr Klokbok. Det är inte mitt fel att jag attraheras av intelligenta män.

(Det här är för övrigt innan han är sjuk och medan han dricker öl. Det är därför han ser så full i fan ut.)

Intressant? Tja om man vill se en snusmumrik, så...

Andra bloggare om:
snusmumriken, ostindiefarare, sova, sjuk, solsting

Avalanche ser på Indy

Från Christoffer Sundbergs briljanta hjärna sprang detta uttryck:

Biobesöket räknas som research och kulturellt utbyte.

Vi har - hela företaget - varit på bio idag. På morgonen. Vilket innebär att jag nu sitter här och glor lite uggleartat på min skärm och funderar på hur jag skall kunna inbilla mig att det faktiskt är mitt på dagen och inte mitt i natten.

Men Indy alltså. Indiana Jones and the Kingdom of the Crystal Skull. Tja, vad skall man säga. Det var Indy. Det var over the top. Och det får mig att genast vilja skriva ihop ett snabbt äventyr, så jag får väl erkänna att det var inspirerande också. Så Go Avalanche! Idag är det dessutom dagen före nationaldagen, så snart är det dags att gå hem och ägna sig åt tre dagars ledighet. Förhoppningsvis kommer jag att få lite gjort även då. Närmast till hands ligger en statistikundersökning om rollspel.

Intressant?

Mönster i allt

Eftersom jag nyligen har börjat läsa på om feminism - egentligen kan jag inte så mycket än, jag har läst tre böcker i ämnet - så är jag naturligt nog intresserad av att veta mer.

Nu rapporterar SvD om att kvinnliga doktorander blir särbehandlade, och SJÄLVKLART, som ett brev på posten, så dyker den här kommentaren upp:

Jag hittar inga bevis för "särbehandling" i rapporten. Alternativförklaring: Det är mycket väl belagt att män som grupp är betydligt bättre än kvinnor vad gäller matematisk problemlösningsförmåga. Det saknas helt verkligt betydande kvinnliga matematiker. Doktorandstudier är ingen dans på rosor och det är naturligt att projicera egna tillkortakommanden på handledaren. Inte förvånande att statistiskt fler kvinnor gör detta inom matte/fysik alltså.

Samma sak händer överallt. Frågan är hur vi kvinnor ens överlevt. Åh, jag vet! Jag vet! Vi har haft män som har tagit hand om oss! Det är ju självklart nu när man tänker efter. Vilken tur att jag sitter här med en respirator! Annars skulle jag väl inte kunna andas.

Och feminister... well, det vet vi ju hur de är. Det är "tjejer som inte bryr sig om att se snygga ut längre, skaffar foträta skor och katt och börjar odla mustasch".

Alla som ägnar sig åt genusvetenskap är dessutom hjärntvättade. Det finns det väl underbyggda studier som visar. Eller åtminstone har en person varit på ett feministmöte och DÅ var det så, alltså måste det vara sant för alla som är intresserade av genusvetenskap.

Jag har träffat ytterst få människor som hänger med mig i mina snabba resonemang. En faktiskt, kanske två. Max tre. Jag har träffat ännu färre som kan hänga med mig i min arbetstakt när jag väl fått upp den. Jag är jävligt smart, analytisk och skarpsinnig. För att inte nämna kreativ. Men det är bäst att låta bli att säga det högt. Det finns en del människor som känner sig oerhört hotade av det. Jag råkar nämligen ha bröst och långt blont hår också. Bummer.

Helt plötsligt förstår jag Valerie Solanas och Andrea Dworkin på ett helt annat sätt än tidigare. De blev trötta och förbannade på att alltid springa in i samma jävla vägg.

Intressant?

EDIT: ändrade från forskare till doktorander. Det var ju det det handlade om. Tur att jag är tjej, då kan jag ju skylla på PMS.

Pancake

Allt i livet går ut på pannkaka.

Jag lovar.

Det är inget sektartat.

Jag är jävligt sugen på att skriva en dräpande post idag, men jag orkar inte göra mig besväret, trots att jag har ammunition så det räcker. Jag orkar inte vara så här ledsen som jag blir, eller trött.

Tänk dig att du är ute och går. Någon stoppar dig. Ifrågasätter vart du är på väg. "Vart ska'ru gå 'rå?"
"Hem"
"Vaffö'rå'rå?"
"För att jag vill gå hem."
"Vaffö vill du gå hem 'rå?"
"För att det är mitt hem."

Fortsätt så. Hela livet. Men ställ frågan "varför fick du det här jobbet? du känner någon här, eller hur?"

Eller
"varför kritiserar du? Du kan inget om det här, eller hur?"

Eller
"varför tror du att du kan något och får lov att uttala dig?"

*suck*

Bevisa allt. Bevisa att du kan något nu då! Bevisa att du har en väl underbyggd tes för allt du gör, var konsekvent, stringent och påläst och VÅGA inte ha en åsikt som inte är så sönderresearchad att du kan allt om den - från början till slut. Ställ alltid upp på att försvara dina åsikter och jobba som en jävla tok för att göra det, annars är du inget värd. Du får ingen tid över till dig själv, glöm det. Din tid tillhör inte dig, den tillhör samhället.

Dra åt helvete. Allihop.

EDIT: Jag går sönder av wrnu. Så jag slutar gå dit.

Statistik, någon?

Jag har gjort en beräkning på illustrationer i rollspelsböcker.

En procentuell bedömning av hur många bilder på identifierbara kvinnor och män och grupper av människor som utgörs av män, respektive kvinnor, respektive grupper. Underlaget kommer ifrån 36 rollspelsböcker (Aberrant, Alpha Omega, Angel; Blue Planet, Bortom, Burning Empires, Castle Falkenstein, Changeling the Lost, Conspiracy X, Coriolis, CthulhuTech, Delta Green, D20 Modern, Drakar och Demoner Trudvang, D&D v 3.5 Player's Handbook & Dungeon Master's Guide, Eon, Etherscope, Exalted, Fading Suns, Götterdämmerung Codex Persona & Lex Libris, Gemini, In Nomine, Jovian Chronicles, Kindred of the East, Kult 2:nd edition, Little Fears, Mutant: Undergångens Arvtagare, Nobilis, Noir, Saga, Skymningshem, The Committee for the Exploration of Mysteries & Transhuman Space)

56% av alla bilder på människor vars kön är lätt identifierbart (manlig muskulatur, manliga ansiktsdrag och/ eller ansiktsbehåring) är män.

22% av alla bilder på människor vars kön är lätt identifierbart (kvinnlig muskulatur, kvinnliga ansiktsdrag och tydliga bröst och höfter) är kvinnor.

Resterande 22% är grupperingar av män och kvinnor eller kvinnor och människor vars kön inte går att utläsa eller män och människor vars kön inte går att utläsa.

De illustrationer som faller bort är illustrationer av människor vars kön inte lätt går att identifiera. Jag håller på att uppdatera och skall räkna om lite eftersom jag anser att det kan vara viktigt att även få en siffra på hur många människor som finns med överhuvudtaget och hur många av dem som kan anses vara androgyna. Det har också inverkan på hur man läser rollspelet bildmässigt, eftersom androgyna personer är lätta att tillskriva sitt eget kön.

Anledningen till att jag gör det här är för att jag vill medvetandegöra rollspelare och rollspelskonstruktörer om hur deras rollspel ter sig för en läsare. Jag kommer också att notera vilka rollspel som framställer kvinnor på ett objektifierande eller sexualiserat sätt. Det innebär bland annat att de får agera offer eller att kvinnorna på bilderna är lättklädda/ nakna och passiva. Om ca 50 % av bilderna på kvinnor som förekommer, både i grupperingar och som individuella bilder, har den här typen av upplägg kommer jag att notera det som att rollspelet sexualiserar, passiviserar eller objektifierar kvinnor i de illustrationer av kvinnor som finns. Jag skall scanna in lite bilder vid senare tillfälle för att illustrera vad jag menar med offer, sexualiserad och passiv. Värt att notera är att rollspel som kommit ut på senare tid innehåller färre kvinnor i de här rollerna. Jag tänker också notera då det här gäller män. Posten kommer alltså att uppdateras efterhand.

Intressant?

Andra bloggare om:
rollspel, statistik