Pancake

Allt i livet går ut på pannkaka.

Jag lovar.

Det är inget sektartat.

Jag är jävligt sugen på att skriva en dräpande post idag, men jag orkar inte göra mig besväret, trots att jag har ammunition så det räcker. Jag orkar inte vara så här ledsen som jag blir, eller trött.

Tänk dig att du är ute och går. Någon stoppar dig. Ifrågasätter vart du är på väg. "Vart ska'ru gå 'rå?"
"Hem"
"Vaffö'rå'rå?"
"För att jag vill gå hem."
"Vaffö vill du gå hem 'rå?"
"För att det är mitt hem."

Fortsätt så. Hela livet. Men ställ frågan "varför fick du det här jobbet? du känner någon här, eller hur?"

Eller
"varför kritiserar du? Du kan inget om det här, eller hur?"

Eller
"varför tror du att du kan något och får lov att uttala dig?"

*suck*

Bevisa allt. Bevisa att du kan något nu då! Bevisa att du har en väl underbyggd tes för allt du gör, var konsekvent, stringent och påläst och VÅGA inte ha en åsikt som inte är så sönderresearchad att du kan allt om den - från början till slut. Ställ alltid upp på att försvara dina åsikter och jobba som en jävla tok för att göra det, annars är du inget värd. Du får ingen tid över till dig själv, glöm det. Din tid tillhör inte dig, den tillhör samhället.

Dra åt helvete. Allihop.

EDIT: Jag går sönder av wrnu. Så jag slutar gå dit.