Vanadis

Nu är det snart dags att trava ner till pendeltåget, åka in till stan och träffa en massa främmande människor på Restaurang Vanadis.

Jag har ställt till mig. Jag har mascara och en - vad man skulle kunna kalla för - frisyr. Hitlersnedbena, gårdagen till ära, och en strikt hästsvans i nacken. Det är min mask för kvällen.

Jag känner mig förvisso inte alls särskilt sugen på att gå på fest. Jag vill helst bara springa åt andra hållet, gömma mig under en stubbe och aldrig komma fram. Men jag måste hitta människor att umgås med i den här kalla staden. Som inte är knutna till konvent eller sverok. Som jag kan prata med utan att vara mig själv. För jag just nu är så överjävligt tråkig.

Jag fick ett Kapten Kaosåterfall idag. Vilket är lustigt, eftersom jag knappt har pratat med honom på två veckor. Jag hoppas att det går över. Inte för att jag inte tycker om Kapten Kaos. Det är fortfarande det som är problemet. Att jag tycker för mycket om.

Min rationella sida står och hoppar upp och ner och skriker på mig. Den bankar mig i huvudet och skriver listor om varför Kaos är dåligt för mig och varför jag skulle må så mycket bättre om jag inte brydde mig nämnvärt om det.

Men lyssnar jag? Näe. Oh well. Om mitt hjärta har brustit så lär det väl inte ta så lång tid innan jag förblöder, så lidandet blir kort i vilket fall som helst.

Jävlaranamma

Nu har jag varit en Drama Queen och sagt upp mitt Facebook-konto! *eep* Det kändes som att det var på tiden. Dessutom kan man tydligen inte säga upp det helt och hållet. Det är som ett MMOG-konto. Du kan alltid logga på igen... *twilight zone temat*

På två timmar... Nej, tre... har mitt liv gått från att vara totalt sunkigt till inte så totalt sunkigt och allt som krävdes var att jag ryckte upp mig lite. Hur otippat är inte det? Och lägg därtill på att Satu kommer och besöker mig idag. Satu är en gammal arbetskamrat från Sulake. En av de bra. En av de som inte mobbade mig. Men hon var å andra sidan inte en del av mitt team. Kanske var därför. Hon inte mobbade mig alltså.

Jag är dessutom helt hooked på David Bowie... Hur gick DET till? 70-talsperioden tillika. Det kan inte vara helt friskt. Men den kära modern erkände att jag förmodligen inte var helt rätt navlad idag. Hur man nu blir det... Hur blir man fel navlad? För jag har uppenbarligen lyckats.

Det värker fortfarande lite dovt i bröstet, men jag lever. Och solen tittar genom molnen utanför, ljuset ligger som en slöja över Stockholm. Och jävlar om jag tänker låta någon paja det för mig. Inte ens Kapten Kaos. (som, jag erkänner, jag saknar just nu)

"You have no power over me!"

Labyrinth...

Sarah: That's not fair!
Jareth: You say that so often, I wonder what your basis for comparison is?

Jag är trött på det här nu. Okej. Jag kan sitta och vara eländig resten av mitt liv, men det lär knappast göra mig gladare.

Come what may... Ja, så är det ju, att jag lider av obesvarade känslor, men what the heck...

Det här inlägget kommer att bli ett medley av förvirring och vilja, men det är förhoppningsvis viljan som vinner. Jag har i vilket fall som helst, under ett kul scrum möte, kommit fram till att det här deppandet inte passar min personlighet. Jag är en GLAD människa. Och har varit en GLAD människa ett bra tag, så varför ge upp det? Det kanske kräver en medveten ansträngning från min sida, men vad fasen, då får jag väl medvetet anstränga mig då, istället för att sitta ensam på min kammare och göra slut på mängder av indexkort.

Så nu, här, bestämmer jag mig för att Kapten Kaos inte längre har någon makt över mig. Som Sarah säger i Labyrinten. "You have no power over me"

Inte för att jag skulle ha dissat Bowie direkt, men till var och en sitt eget nöje. Nu tänker jag sluta sitta här och vara helt förkrossad. Och om jag blir det igen ikväll, fine. Då får jag ta tag i det då. Och om jag tappar taget så får jag hitta greppet igen. Det finns inget jag inte kan göra. Ingen annan kan göra det åt mig, och jag tänker inte bli beroende av en annan människas nycker för att må bra.

Tack syrran för ditt prat imorse. Det lättade mitt sinne. Bara att du bryr dig betyder så mycket.

Uppförsbacken väntar. Men jag har spikskor och en järnvilja. Och jävligt mycket ambition.

Mellan idé och verklighet...

... faller skuggan. För att använda ett uttryck som förekommer bland vännerna här; goddamn vad T.S. Eliot är bra.

Jag kastade mig faktiskt i ett bad igår runt tio på kvällen, för jag hade väldigt svårt att somna. Det var ett riktigt, riktigt varmt bad. Ett sådant där man blir knallröd av. Och så läste jag T.S. Eliots "The Lovesong of J. Alfred Prufrock" och "The Hollow Men", grät lite i badet och gick och lade mig. Vaknade vid tre på morgonen och gick upp tillräckligt länge för att kolla min mail, men jag lyckades somna om igen.

We have lingered in the chambers of the sea
By sea-girls wreathed with seaweed red and brown
Till human voices wake us, and we drown.
- T.S. Eliot - The love song of J. Alfred Prufrock

Så idag sitter jag på jobbet och undrar lite vad jag skall hänge mig åt. Jag har ett obligatoriskt utvärderingssamtal med Nina idag också... Vilket gör mig lite nervös, men jag tror att jag har skött mig. Undantaget skulle i sådana fall vara slutet på augusti och hela september när det var rätt mycket kaos på gång, och rätt mycket Stockholms Spelkonvent. Även om jag inte har velat låta det påverka mitt jobb så har ju sömnstörningarna definitivt gjort det. Men jag skyller inte på någon annan än mig själv vad det gäller det. Jag kan välja vad jag prioriterar.

Jag har inte tänkt på det förut, men jag tappade luktsinnet för ett tag sedan, och det kom tillbaka imorse. Helt fantastiskt. Det doftade så starkt om teet att jag inte kunde annat än att njuta i fulla drag, och jag kom på att verbena-rökelse inte luktade så gott när man kände "hela" doften. Så nu får jag leta reda på någon annan rökelse istället. Något som inte doftar riktigt lika mörkt och rökigt. Så nu sitter jag och sniffar på saker bara för att känna dofter. Man blir så totalt handikappad när man inte kan lukta på saker ordentligt. Bröd luktar så gott! Och mitt hår när det är nytvättat... Det är helt knäppt att jag inte har märkt av att det har varit borta.

Och jag har fått mig en lektion i att inte låtsas om det som händer när alkohol finns med i bilden. Igen. Kalla mig naiv.

Möten - ett företags livsblod

Idag är det möten som gäller. Från kl. 9 på morgonen till 14.30 på eftermiddagen. Är det inte ljuvligt så säg. Men faktum är att jag ser fram emot dagen, det betyder att jag inte behöver tänka så mycket på egen hand utan kan ta andra till hjälp.

Jag sov från 3-ish till 5 inatt så jag är inte så pigg idag, men det löser sig med tillräckligt mycket socker i blodet. Det värsta är att jag inte har mer än ett giltigt skäl kvar till varför jag inte sover, och så mycket vill jag inte vara påverkad av just det. Får försöka släppa det, så gott det går. Så är det med Kaos. Man vet aldrig vart det tar vägen, och det är långt innan man har nått botten, hence kaos.

"Kaos, av grekiskans kháos, bl.a.: den tomma omätliga rymden, egentligen gap, avlägset besläktat med khainein, gapa; se f. ö. gom. Jfr den fornnordiska mytologiens Ginnunga gap"
Hämtat från svensk etymologisk ordbok.

"1) om den omätliga rymd som enl. den gre­kiska kosmogonien existerade före världens skapelse, fylld av en formlös massa varav den ordnade världen uppstått, ävensom om den formlösa massa l. den oordnade materia varav den ordnade världen uppstått; äv., i anslutning till den grekiska kosmogonien, i allmännare anv., om ett tänkt urtillstånd; äv, bildl.
Jag (dvs. Kupido) och mijn Moder äre the som vppe­hålla Werlden; .. osz förvthan faller Werlden, i ett ögnableck, vthi sitt förste Chaos, och oska­pade öde. STIERNHIELM Lycks. 2 (1650,1668).
Chaos, eller Ämnet til den ännu oformade Verlden. ( GJÖR- WELL o.) BERGKLINT Sam, 262 (1775).
Som .. / Ur Chaos djupa famn och Elementrens krig, / Natu­ren reddes ut. GYLLENBORG Bält 292 (1785).
Ur sitt Chaos skapelsen går fram. FAHLCRANTZ 1: 35 (1835, 1863).
Till en början förefanns (i världens urtillstånd) den oordnade materien, vanligen kal- lad "kaos". ARRHENIUS Kem. 2 (1919).
ÖSTERGREN (1929).

2) bildl.: oredig o. förvirrad massa, oredig sammanblandning; tillstånd av oreda o. förvir- ring, oreda, villervalla.
RP 10: 656 (1644).
De gamlas kunskap .. (om naturalhistorien) var endast et chaos af en hop namn. Linné Stenr. 16 (c. 1747).
Lagstiftningen (i vårt land), helst den ekonomiska, befinner sig uti ett ., intrassladt chaos. ALM- ALM- AmH 1: 68 (1840).
Ordningen (inom statens samlingar) var .. mindre god; i vissa delar rådde ett fullständigt kaos. ODHNER i 2SAH 62: 49 (1885). Ett kaos av stelnade men glödheta större eller mindre (lava.)block. SvD(B) 1928 nr 313, s. 11."
Hämtat från SAOB

Idag är jag för övrigt rik igen, lönen har kommit. Nu är bara frågan vad jag skall göra med den. Betala hyran är en plan. Köpa ett bonsaiträd till att vanvårda till döds är en annan. Zodiac lockar.

Stilla oron

Jag läste på syrrans blog att hon är orolig för mig för att jag håller på att bli utbränd. Nja. Jag kallar det hellre känslomässigt kaos kombinerat med olycklig planering. Dessutom tror jag inte på att låta andra människor definiera hur jag mår.

Jag mår bra. Jag lovar och svär.

Idag mår jag riktigt bra till och med. Har redan korrläst ett dokument och skall snart ha massa möten och skrot för att komma vidare med det som skall göras. Koncentrationsförmågan är tillbaka, mitt toviga hår återigen utrett (med hjälp av Lush och H'suan Wen Hua-inpackningar), livslusten är tillbaka och det hårda skinnet pådraget. Delvis beror det på att det doc jag korrläste hade tydligt inflytande av mina idéer, och det är ju alltid bra för självkänslan.

Kort sagt känner jag mig existensberättigad.

Lyssnar på Imperiet och "Saker som hon gör" som är en helt oslagbar låt. Nostalgitrippen är total. Den och Café Cosmopolit ger mig alltid gåshud.

Saker som hon gör
Lisa ligger naken bredvid sin industriman
hon ligger tyst och vaken, en docka vid sin barm
hon läser sin dagbok, varje sida är som ett brev
hon viskar i hans öra; det här är vad jag skrev

hon ser sitt liv på film den kvällen
ser ängen där hon lekte varje vår
hon minns den första kyssen som om det var igår
kvällen blev natt, kvällen blev natt så fort

Åh, Katarina klockor ringer och natten är vår
Katarina klockor ringer och natten är vår

kommer du ihåg den kvällen, vi träffades i industriland
solen sken så starkt och klart, och vi låg med varann
hon ser sig om i rummet som delar hennes hemlighet
dom har fyra åren känns som en evighet

Katarina klockor ringer och natten är vår
Katarina klockor ringer och natten är vår
vår

Lisa skriver dagbok, smeker hans hand
"älskling du får önska vad du vill
för vi ska till ett annat land"
hon kysser honom varsamt, där han ligger stel och kall
säger adjö till sin dagbok med en pistol i sin hand

Katarina klockor ringer och natten är vår
Katarina klockor ringer och natten är vår
Katarina klockor ringer och natten är vår
katarina klockor ringer och natten är vår
Katarina klockor ringer och natten är vår

det är bara saker som hon gör
det är bara saker som hon gör

Ömtålig - aktas för stötar

Två veckors kaos har satt sina spår i mig (för att förtydliga handlar det inte om Kaos, utan kaos. Det finns en hårfin skillnad). Jag har blivit avsnäst ett par gånger de senaste dagarna och det tar så hårt just nu. Logiskt sett har det ingen betydelse, och det är knappast stora grejer, men när man närmar sig ungefär så mycket man klarar av att hantera, så känns det monumentalt jobbigt.

Ergo sitter jag på jobbet och biter mig i tungan för att inte börja gråta. Och det är ju inte så kul. Kan man säga. Men jag skall försöka rycka upp mig. Det börjar närma sig kokpunkten. Lägg två saker till på mig och jag går sönder. I alla fall temporärt. Kanske borde söka lite hjälp, men jag blir alltid så irriterad på psykologer och terapeuter när de lyssnar efter sina mallar som de kan klämma in en i. När jag var ung var jag som tidigare nämnts rätt deppig vid väl valda tillfällen. Då verkade det inte som att exempelvis självskadebeteende var särskilt vanligt, och de jag pratade med då fattade inte alls vad det var, bara att det såg farligt ut. Så jag blev självmordsbenägen. Fastän jag aldrig egentligen velat ta det så långt.

Och nu vet jag inte. Nu är jag fröken duktig och skall klara allt, helst på egen hand. Ber jag om hjälp, då kan man ana att jag mår riktigt kasst eller att jag har en rejäl arbetsbörda.

Idag är det tungt som fan. Är det mitt behov att vara till lags, måhända? Eller är det bara det att jag mår så överjävligt dåligt just nu? Att jag har typ hela kalendern fullproppad med saker som måste göras och att jag inte KAN koncentrera mig mer än 10 minuter i taget? Jag vet fan inte. Jag behöver semester från min hjärna.

Spioner... Har absolut inget med det här inlägget att göra...

Igår spenderade jag dagen med att jobba som en gnu, tätt följt av ett möte med Stockholms Spelkonvents ledningsgrupp på Dieselverkstan.

Jag kan ju säga redan nu att min mage inte riktigt orkar med anspänningen av ett kombinerat SSK, Kaos och Milestone. Jag har så ont i magen! Tyck synd om mig, för bövelen! Eller vänta, gör inte det... Bara se till att jag överlever SSK och Milestone, sedan skall jag ta tag i resten av mitt liv efter det.

Mötet gick hyfsat med tanke på hur kaotiskt det kommer att bli på Dieselverkstan. Men man kan ju hoppas att det kommer att ordna sig. Det KOMMER säkert att ordna sig, det är bara min mage som har bestämt sig för att bråka som en obetald hantverkare på julafton. Min största insats var att klippa en hög knappar. Och att säga att vi ville ha bord. Samt att sova i en trapp.

Efter mötet knallade jag, Tove, Anders och Wille iväg och satte oss på ett hak på stationen och pratade vidare. Eller snarare - DE pratade vidare. Jag satt och sov med öppna ögon och svarade knappt på tilltal. Med tanke på hur ont magen har gjort de senaste dagarna så har jag inte ätit så mycket och mitt blodsocker lämnar lite i övrigt att önska. Så - sur och bitchig!

När det går åt helvete...

... så gör det det i alla fall så att man märker det.

Igår var ingen rolig dag, den var instabil, det var Kaos, det var mer kaos, det blev inget gjort efter kl 12.00 på dagen och jag mådde mindre bra. Tills jag åkte hem och ägnade mig åt meditation på tåget. Jag var trött, eländig och ville bara sova, men istället åt jag middag, som jag inte gjort på ett par dagar, jag spelade Guitar Hero och röjde upp min lägenhet. Allt röjande är förresten mer ett tecken på att jag behöver städa hjärnan än att jag behöver städa lägenhetern. Jag märkte ingen skillnad mer än mentalt före och efter städningen. Så är det när man är pedant.

I vilket fall som helst så föll jag på plats under eftermiddagen. Nu är jag tillbaka. Låt oss se hur länge det håller.

Jag vaknade med känslan av att vara utsövd. Jag har inte vaknat en enda gång under natten och en hel natts oavbruten sömn för mig är... fantastiskt och händer kanske en gång per månad. Om jag har tur. Så utgångspunkten för dagen har varit bra. Yoga, lite Kaos, men hanterbart och trevligt, och sedan dusch och jobb. Idag känner jag mig till råga på allt rätt stark. Mindre fläsk och mera muskler. Det är det bästa med yogan. Att det faktiskt händer något med kroppen. Som inte är negativt.

Annars skall det pysslas med hemliga projekt, läggas upp material, och fixas med dokument som jag hoppas bli klar med under dagen. Jag har slackat alldeles för mycket på jobbet. Så nu jävlar.

Håll i er, jag kör så det ryker.

Och jag glömde! Idag går jag till blodbanken och lämnar blod! Yum för alla vampyrer. bara hoppas att mitt blodvärde inte är helt kasst. Och jag skall klistra upp affischer för SSK. To do listan är fullpackad!

En bra titel!

12 timmars sömn blev det "inatt". Hälften spenderade jag framför TV:n och vegeterade. Jag lyckades dessutom överdosera mig med sömntabletter, tror jag. Jag vaknade inte av mig själv imorse nämligen. Det gör jag alltid annars. 4:45 slår jag upp ögonen. Nu vaknade jag istället av att en telefon låg och dundrade rätt in i örat och klockan hade blivit 5:17 (okej, lite.. men vafan. Klockan var ju där. Svårt att inte notera tiden!)och alarmet står vanligtvis på 5.

Yoga, dusch, och en kort diskussion med Kaoset (jag vill kalla det mitt Kaos, men det känns inte helt rätt i dagsläget...) och sedan *whee* jobb. Och en plan för vad som skall göras på jobbet idag och faktisk energi att göra det. Livet är skönt idag. Framförallt är jag vaken idag. Bara en sådan sak.

Tove bad mig att recensera och skriva lite runt "The Witcher" nästa nummer. Känns som att det kan bli hur elakt som helst. Jag har inte läst boken än, men det kommer. Och på lördag är det dags för första kursen! PMC-lera och fotopolymer. PMC står för Precious Metal Clay och är lera som innehåller höga halter av silverpartiklar samt ett bindemedel som gör att det känns mycket likt lera att arbeta med. Skall bli spännande att få göra något praktiskt i all min cerebrala fixering för tillfället.

Dessemellan hoppas jag att jag inte går under, blir uppslukad av Kaos, eller hoppar ut från balkongen på 11:e våningen i Avalanchehuset, men just nu känns inga av ovanstående alternativ som troliga händelser. Gudars vad livet hade varit så mycket enklare om man inte hade haft känslor! Fast inte hälften så roligt.

Såg att syrran...

... har blivit intresserad av 1700-tal. Way to go sis!

Själv sitter jag och såsar på jobbet och försöker vakna så smått, men det går inte så bra. Jag får helt enkelt sluta med allt vad kaos heter. Kaos, du vet vem du är!

Men det kan jag ju inte. Jag tycker ju om Kaos. I alla fall det här Kaoset. Shit vad jag är osammanhängande. Och här skall man försöka skriva något vettigt som folk kan "hmmm"-a över och kommentera på. Upp som en sol, ned som en pannkaka.

Skrivintensiv helg

Jag har under helgen sammanställt tre recensioner och fixat med Stockholms Spelkonvent, i den utsträckningen att det finns EN sak kvar att göra för att jag skall kunna slappna av, och det är att packa och skicka äventyren som kommit in till scenariotävlingen, så att de kommer iväg till vår jury.

Den här helgen har varit lång, kort och lätt påfrestande. Jag har mailat, fixat texter, påmint folk, dragit folk i armen och varit allmänt projektledarmässig.

Nu vill jag bara sova. Det kanske är en bra plan. Skaffa en hög med godis, en hög med filmer och gå och lägga sig i soffan, somna om jag vill, snaska godis och glo på film. Synd bara att jag har hela Hemliga Projektet kvar att fixa med.

Och så låter jag mig påverkas av en person jag inte vill påverkas av i alla fall inte på det sättet, och jag vill ha tillbaka min handlingskraft och min soloflygförmåga, men tanken på sällskap är lockande. Problemet med att måla in sig i ett hörn är att man inte kommer ut därifrån om man vill. Inte förrän färgen har torkat. Jag skall hålla mig borta från Facebook, från MSN, från mail och från allt idag. Förhoppningsvis har jag coolat ner mig lagom till imorgon och har återigen grepp om min hjärna och mitt känsloliv. Slutet på veckan har varit förvirrande. Är det så här det skall vara? Jag ville ju bo i min fästning och inte låta något påverka mig på ett tag. Men det är inte lätt att vara hård på ytan och skör som glas inuti.

Jag har läst Changeling. Det är en mycket melankolisk bok, så det är kanske därför jag mår så konstigt. Den handlar om förlust och förändring, slaveri och frihet, balans mellan det vilda och det sanna.

Näe, nu tar jag hela mig och hela min förvirring och åker till stan.

I övrigt anser jag att Schulman bör få sparken.