Det är så lätt att framstå som rabiat. Jag har tänkt ganska mycket på det när jag gjorde mitt internetuppehåll och långt innan dess också, för den delen.
Facebook är inte på min goda sida idag, inte twitter och lociloci heller, men samtidigt så inser jag ju att jag inte behöver använda mig av tjänsterna.
Om jag inte faller för grupptrycket, det vill säga.
Facebook, LunarStorm, alla de där siterna som skall vara "kompisplatser" råkar lätt hamna på min "måste"-kolumn, även om jag inte vill "måste" dem. (Förståelig svenska pratar jag bara i min dokumentation)
Det är också lätt att stoppa in människor i fack och i små lådor och små trevliga, hanterbara utrymmen, så att man slipper tänka själv. Att försvara sina åsikter är att gräva sig djupare ner i ett hål, statusmässigt. Om man ändrar sig.. tja vad har man bevisat då? Att man hade fel? Eller att man inte hade alla fakta?
Samma sak gäller så klart internetapplikationer. Twitter kanske passar människor som inte blir fullt så stressade av att ständigt närvara i någon slags kommunikativ gryta där alla vet vad alla andra gör, och det är helt okej. Så länge jag slipper delta.
Fördelen med att vara en enstöring är att jag får mycket tid över att genomföra mina egna projekt. Nackdelen är att andra människor inte alltid respekterar det. Fördelen med att vara jag är att jag struntar i om andra vill att jag spenderar all min tillgängliga tid online. Nackdelen är att jag inte alls struntar i det utan får dåligt samvete. Men eftersom jag konstant har dåligt samvete för det mesta så gör en liten sak av eller till inte så mycket.
Jag måste bli mer effektiv i min hantering av min tid. Det är därför bloggandet numera sker på ett tåg. Då har jag ändå inget särskilt jag kan researcha eller skriva (om jag inte har en bok med mig, som idag, då jag imorse läste "Sex & Sorcery" och nu i eftermiddag bläddrade lite i "Gaming as Culture och småfnissade åt en essä som tyckte att det inte var så farligt att kvinnor framställs som vandrande bröst och att datorer förvisso är en mansdominerad domän, men att SÅ farligt är det ju inte) så det blir en bra avkoppling att bara låta hjärnan rinna ut genom fingarna. Jag tror förvisso inte att mina små personliga uppkastningar är så jätteintressanta. de handlar ju i första hand om mig, och inte om världen.
Är det lämpligt att skriva en blog om sig själv, om vad man tänker, gör?
Det är inte helt okomplicerat eftersom det ofta råkar sig så att andra läser det. I sig är det ingen stor grej, men det finns ju kvar här. Ända tills jag gör som jag gjorde nyligen. Stänger ner, stänger av, kopplar ner och försvinner.
Är det viktigt att vara någon, eller går det bra att vara anonym, så länge man är duktig på det man gör? Men vad händer när självkänslan är undergrävd, och det inte finns något att stå på som inte är ett moras av håligheter, instabila stöttor och trötta små demoner som knappt orkar hålla sin egen vikt uppe.
Egensinne är ingen bra utgångspunkt i ett samhälle som hyllar likriktning.
Jävlar vad jag pladdrar.
Intressant? för en psykolog, kanske
Andra bloggare om:
pladder, Twitter, Lociloci, Facebook, trött, skrivande
Showing posts with label Facebook. Show all posts
Showing posts with label Facebook. Show all posts
Thursday, January 15, 2009
post 601
Post 601 skall handla om hur jävla idiotisk jag anser reklamen på Facebook vara.
Igår fick jag exempelvis en uppmaning om att "hålla reda på min man" genom lociloci. Perfekt! Om det inte redan har blivit lättare för svartsjuka pojk- och flickvänner att hålla reda på sina respektive med Twitter (vilket för övrigt är en idiotisk uppfinning, if you ask me. Vi behöver inte fler sätt att få tag på och hålla reda på varandra, utan färre. Snart får man inte vara ifred längre, även om man sitter ensam på en ö mitt i havet.) så kan Lociloci räkna ut var någonstans du och dina vänner befinner dig genom mobiltelefonipositionering. Fantastiskt. Nu kan jag alltså inte bara bli utsatt för ett ständigt twittrande, utan även hitta personen som twittrar.
"Men det kan ju vara bra ibland" invänder vän av teknik. Jovisst. Det kan vara bra att ha en näsduk ibland också om man är snuvig.
Jag låter bakåtsträvande, jag vet. Men jag tror vi byter ut vår fritid mot communitytjänster som åtminstone gör mig enormt skuldmedveten och stressad om jag inte hinner uppdatera dem. Eller gjorde. Efter i höstas har jag insett att det bästa jag kan göra när jag är stressad eller ledsen är att sluta delta på idiotiska communities som Facebook, eller för den delen blogspot. Världen behöver inte kunna få tag på mig HELA tiden. Världen behöver inte veta vad jag gör hela tiden heller.
Och Facebook kan sluta spamma mig med "Större bröst för 399:- utan kirurgi" också, för den delen. Jag behöver inte större bröst för att bli lycklig heller. Det jag behöver för att bli lycklig är en dator (med eller utan internetuppkoppling) och ett ordbehandlingsprogram och en jävla massa böcker, att föredra facklitteratur, samt minst två veckors lugn och ro för att skriva.
Det annonserar de inte på Facebook om.
"Riktad reklam", my ass.... *pfth*
PS: Har jag lyckats inpränta i dig, kära läsare (ja, jag menar dig!) hur mycket jag numera älskar min Eeeyor? Det är en vit liten Asus Eee PC av modellen 900, med ett linuxoperativ inknökat på den 16 GB stora hårddisken. Det är är perfekt för tågresan mellan T och K. I LOVE IT.
Intressant?
Andra bloggare om: Facebook, Twitter, Lociloci, Blogspot, skrivande, arg
Igår fick jag exempelvis en uppmaning om att "hålla reda på min man" genom lociloci. Perfekt! Om det inte redan har blivit lättare för svartsjuka pojk- och flickvänner att hålla reda på sina respektive med Twitter (vilket för övrigt är en idiotisk uppfinning, if you ask me. Vi behöver inte fler sätt att få tag på och hålla reda på varandra, utan färre. Snart får man inte vara ifred längre, även om man sitter ensam på en ö mitt i havet.) så kan Lociloci räkna ut var någonstans du och dina vänner befinner dig genom mobiltelefonipositionering. Fantastiskt. Nu kan jag alltså inte bara bli utsatt för ett ständigt twittrande, utan även hitta personen som twittrar.
"Men det kan ju vara bra ibland" invänder vän av teknik. Jovisst. Det kan vara bra att ha en näsduk ibland också om man är snuvig.
Jag låter bakåtsträvande, jag vet. Men jag tror vi byter ut vår fritid mot communitytjänster som åtminstone gör mig enormt skuldmedveten och stressad om jag inte hinner uppdatera dem. Eller gjorde. Efter i höstas har jag insett att det bästa jag kan göra när jag är stressad eller ledsen är att sluta delta på idiotiska communities som Facebook, eller för den delen blogspot. Världen behöver inte kunna få tag på mig HELA tiden. Världen behöver inte veta vad jag gör hela tiden heller.
Och Facebook kan sluta spamma mig med "Större bröst för 399:- utan kirurgi" också, för den delen. Jag behöver inte större bröst för att bli lycklig heller. Det jag behöver för att bli lycklig är en dator (med eller utan internetuppkoppling) och ett ordbehandlingsprogram och en jävla massa böcker, att föredra facklitteratur, samt minst två veckors lugn och ro för att skriva.
Det annonserar de inte på Facebook om.
"Riktad reklam", my ass.... *pfth*
PS: Har jag lyckats inpränta i dig, kära läsare (ja, jag menar dig!) hur mycket jag numera älskar min Eeeyor? Det är en vit liten Asus Eee PC av modellen 900, med ett linuxoperativ inknökat på den 16 GB stora hårddisken. Det är är perfekt för tågresan mellan T och K. I LOVE IT.
Intressant?
Andra bloggare om: Facebook, Twitter, Lociloci, Blogspot, skrivande, arg
Saturday, May 3, 2008
Nackspärr!
Gårdagen spenderades tämligen behagligt på LinCon, dit jag och snusmumriken fick hänga på två av mina favvorollspelsförfattare, samt min absoluta favvorserietecknare för att - tja - hänga på LinCon ett tag.
Vi lyckades inte hitta så många vi kände, ett par stycken bara, det var tomt på rollspelsfronten, vilket naturligtvis satte sina spår i besökarskaran. Däremot blev det lite inhandlat. Utöver alla krokofanter.
Jag kan numera räkna mig som stolt ägare av inte mindre än tre indierollspel. Vilket då föranledde en diskussion om "vad ÄR egentligen indierollspel?". Ett förslag - baserat på mina inköp - var att de är korta och dyra och svartvita, men det kändes inte helt sant. Det kom naturligtvis fram även andra förslag, men jakten på definitionen pågår fortfarande.
Vi lyckades dessutom spela inte mindre än två spel. Ett som gick ut på att bygga träd - plockepinn för vuxna som T så riktigt påpekade - och ett som var japanskt och därför helt oförståeligt.
Det jag fick mest ut av "Meikyu" var att jag fick spela spel med snusmumriken. Men det var faktiskt kul, inte bara på grund av den babelfishianska instruktionstexten, utan även på grund av att det var så snabbspelat och roligt att sysselsätta sig med i drygt 20 minuter. Japanerna kan sina spel. Det förekom också ett par underbara dungeons i spelet, bland annat en tillhörande Mayonnaise King och en Dungeon Geek. Sedan hade de föredömligt nog gjort bruden transexuell eller möjligtvis till hermafrodit eftersom kortet hette "bride/groom".
Mycket sött.
Men, nackspärr? Nackspärr. När jag slog upp mina grå igår på morgonen - ackompanjerad av en katt-tass på näsan - hade jag muskelspänningar i nacken. Senare under dagen förvärrades det såpass att jag inte kunde vrida på huvudet och bara gick och led. När jag och snusmumriken sent omsider kom hem var han dock mycket galant och smörjde in nacken på mig med Voltaren samt matade mig med treo, så jag somnade till slut. Idag är det mycket bättre, även om jag tidvis påminns om min nacke.
Idag väntar läsande. Jag har tre böcker att ta mig igenom och skriva om, varav en tacksamt nog inte är särskilt lång. Efter det väntar ett äventyr (eller kanske ett indierollspel?) på att skrivas. Jag spånade nämligen på vägen hem tillsammans med snusmumriken fram en idé som känns riktigt stabil. Återstår bara att skriva.
Intressant?
Andra bloggare om konvent, LinCon, att göra, besök, Facebook, Personligt, recensioner, rollspel, skrivande, Spelkonvent, kortspel
Vi lyckades inte hitta så många vi kände, ett par stycken bara, det var tomt på rollspelsfronten, vilket naturligtvis satte sina spår i besökarskaran. Däremot blev det lite inhandlat. Utöver alla krokofanter.
Jag kan numera räkna mig som stolt ägare av inte mindre än tre indierollspel. Vilket då föranledde en diskussion om "vad ÄR egentligen indierollspel?". Ett förslag - baserat på mina inköp - var att de är korta och dyra och svartvita, men det kändes inte helt sant. Det kom naturligtvis fram även andra förslag, men jakten på definitionen pågår fortfarande.
Vi lyckades dessutom spela inte mindre än två spel. Ett som gick ut på att bygga träd - plockepinn för vuxna som T så riktigt påpekade - och ett som var japanskt och därför helt oförståeligt.
Det jag fick mest ut av "Meikyu" var att jag fick spela spel med snusmumriken. Men det var faktiskt kul, inte bara på grund av den babelfishianska instruktionstexten, utan även på grund av att det var så snabbspelat och roligt att sysselsätta sig med i drygt 20 minuter. Japanerna kan sina spel. Det förekom också ett par underbara dungeons i spelet, bland annat en tillhörande Mayonnaise King och en Dungeon Geek. Sedan hade de föredömligt nog gjort bruden transexuell eller möjligtvis till hermafrodit eftersom kortet hette "bride/groom".
Mycket sött.
Men, nackspärr? Nackspärr. När jag slog upp mina grå igår på morgonen - ackompanjerad av en katt-tass på näsan - hade jag muskelspänningar i nacken. Senare under dagen förvärrades det såpass att jag inte kunde vrida på huvudet och bara gick och led. När jag och snusmumriken sent omsider kom hem var han dock mycket galant och smörjde in nacken på mig med Voltaren samt matade mig med treo, så jag somnade till slut. Idag är det mycket bättre, även om jag tidvis påminns om min nacke.
Idag väntar läsande. Jag har tre böcker att ta mig igenom och skriva om, varav en tacksamt nog inte är särskilt lång. Efter det väntar ett äventyr (eller kanske ett indierollspel?) på att skrivas. Jag spånade nämligen på vägen hem tillsammans med snusmumriken fram en idé som känns riktigt stabil. Återstår bara att skriva.
Intressant?
Andra bloggare om konvent, LinCon, att göra, besök, Facebook, Personligt, recensioner, rollspel, skrivande, Spelkonvent, kortspel
Friday, November 9, 2007
Borta!
Nu är Facebook borta för gott. No more ansiktsbok. Ni som känner mig, på riktigt, vet var jag finns att få tag på.
Och Tori Amos har gjort en cover på Bruce Springsteens "I'm on Fire". Egentligen hittade jag den när jag kollade Bat for Lashes version. Vilket påminner mig om att jag måste lyssna mer på Bat for Lashes...
Och en på Depeche Modes "Enjoy the Silence".
Tur att Fredrik Strages blog finns.
Och Tori Amos har gjort en cover på Bruce Springsteens "I'm on Fire". Egentligen hittade jag den när jag kollade Bat for Lashes version. Vilket påminner mig om att jag måste lyssna mer på Bat for Lashes...
Och en på Depeche Modes "Enjoy the Silence".
Tur att Fredrik Strages blog finns.
Tannhäuser
Förhoppningsvis blir det Tannhäuser spelat i helgen, annars får jag improvisera en recension. Dela upp mig i en hög personligheter och spela med mig själv. Det är utan tvekan helt rätt spel för mig, och förvånansvärt okomplicerat för att vara Fantasy Flight, tyckte jag, tills jag läste att det var Take on You som hade gjort det. Det förklarar alles.
Alternate history brädspel med en ockult twist. Allt jag behöver.
Igår var jag magsjuk, men för att bespara min kära mor och syster som är emetofober håller jag mig till den detaljnivån. Det var något jag åt, inga virus eller baciller.
Idag är allt väl, jag skall bli vaccinerad mot influensa. Avalanche tar hand om de sina.
Två av mina favoritlåtar, som alltid dyker upp, förr eller senare. Det är Lamb. "Gabriel" och "Gorecki".
Jag hittade utöver det en länk Heather var vänlig nog att dela med sig av på Facebook.
Free Will Astrology
Författaren har ett par krav på oss. Jag tänker personligen försöka följa dem, för trots all min bitterhet och min cynism, är jag en positiv och förhoppningsfull människa, innerst inne. Jag tror på att människor kan förändras, inte minst på grund av egen erfarenhet. Jag tror att de flesta faktiskt vill gott (men en del måste öppna ögonen innan de inser det), och jag tror inte att det finns ren ondska. Sanningen att säga har jag redan uppfyllt #2, 3, 5 (=)), 6, 7 och 8. Skrek gjorde jag igår. Nattpromenader när det regnar rockar så hårt.
Alternate history brädspel med en ockult twist. Allt jag behöver.
Igår var jag magsjuk, men för att bespara min kära mor och syster som är emetofober håller jag mig till den detaljnivån. Det var något jag åt, inga virus eller baciller.
Idag är allt väl, jag skall bli vaccinerad mot influensa. Avalanche tar hand om de sina.
Två av mina favoritlåtar, som alltid dyker upp, förr eller senare. Det är Lamb. "Gabriel" och "Gorecki".
Jag hittade utöver det en länk Heather var vänlig nog att dela med sig av på Facebook.
Free Will Astrology
Författaren har ett par krav på oss. Jag tänker personligen försöka följa dem, för trots all min bitterhet och min cynism, är jag en positiv och förhoppningsfull människa, innerst inne. Jag tror på att människor kan förändras, inte minst på grund av egen erfarenhet. Jag tror att de flesta faktiskt vill gott (men en del måste öppna ögonen innan de inser det), och jag tror inte att det finns ren ondska. Sanningen att säga har jag redan uppfyllt #2, 3, 5 (=)), 6, 7 och 8. Skrek gjorde jag igår. Nattpromenader när det regnar rockar så hårt.
DEMAND #1: I demand that Amnesty International launch a crusade against a form of terrorism I call the genocide of the imagination.
DEMAND #2: I demand that you periodically go on a media fast. For a week at a time, once a season, avoid all TV, movies, novels, yalk shows, newspapers, magazines, and Internet.
DEMAND #3: I demand that you learn to tell the difference between your own thoughts and those of the celebrities who have demonically possessed you.
DEMAND #4: I demand that People magazine do a feature story on "The World's Fifty Sexiest Perpetrators of Beauty, Truth, and Rowdy Bliss."
DEMAND #5: I demand that you wear underpants on your head and dance naked in slow motion whenever you watch movies on TV about tormented geniuses who create great art but treat everyone in their lives like crap.
DEMAND #6: I demand that you refuse to be entertained and entranced by bad news--by stories whose plots are driven by violence, abuse, terrorism, bigotry, lawsuits, greed, crashes, alcoholism, disease, and torture.
DEMAND #7: I demand that you seek out and create stories that make you feel that the universe is friendly and life is on your side. You could hunt down stories about how, for example, rising rates of intermarriage are helping to dissipate ethnic and religious strife worldwide; how the violent crime rate in America has been steadily declining for 30 years; how death rates from cancer are shrinking; the birth rate among teenage mothers is the lowest it's been in six decades; acreage devoted to organic farming is increasing rapidly; the number of refugees and weapons sales all over the world are way down from the level they were 15 years ago, and how the actual bare naked truth is that levels of literacy and education and political freedom and peace and wealth are steadily growing all over the world.
DEMAND #8: When you're too well-entertained to move, screaming is good exercise. Which is why I demand that you scream now and then whenever you're soaking up slick crap generated by the imaginations of people who are devoted to money, power, and ego instead of love, reverence, and play.
Wednesday, October 24, 2007
Bring Me the Disco King
Det här är texten tillsammans med ett slickt jazz-sound som jag vaknade till imorse.
"Bring Me The Disco King"
You promised me the ending would be clear
You'd let me know when the time was now
Don't let me know when you're opening the door
Stab me in the dark, let me disappear
Memories that flutter like bats out of hell
Stab you from the city spires
Life wasn't worth the balance
Or the crumpled paper it was written on
Don't let me know we're invisible
Don't let me know we're invisible
Hot cash days that you trailed around
Cold cold nights under chrome and glass
Led me down river of perfumed limbs
Sent me to the streets with the good time girls
Don't let me know we're invisible
Don't let me know we're invisible
We could dance, dance, dance thru' the fire
Dance, dance, dance thru' the fire
Feed me no lies
I don't know about you, I don't know about you
Breathe through the years
I don't know about you, I don't know about you
Bring me the disco king
I don't know about you, I don't know about you
Dead or alive, bring me the disco king
Bring me the disco king, bring me the disco king
Bring me the disco king
Spin-offs with those who slept like corpses
Damp morning rays in the stiff bad clubs
Killing time in the '70s
Smelling of love through the moist winds
Don't let me know when you're opening the door
Close me in the dark, let me disappear
Soon there'll be nothing left of me
Nothing left to release
Dance, dance, dance thru' the fire
Dance, dance, dance thru' the fire
Feed me no lies
I don't know about you, I don't know about you
Breathe through the years
I don't know about you, I don't know about you
Bring me the disco king
I don't know about you, I don't know about you
Dead or alive, bring me the disco king
Bring me the disco king
Bring me the disco king, bring me the disco king
Bring me the disco king, bring me the disco king
Bring me the disco king, bring me the disco king
Sååå... underbart... Om jag kunde skulle jag gifta mig med David Bowies röst. Men å andra sidan har jag velat gifta mig med Gamasutra.com också. Och Amedei-choklad. Konstigt nog har jag inte velat gifta mig med så många män... Undrar vad det beror på?
Man kan för övrigt notera att frånvaro av Facebook gör mig pratsammare än vanligt. Kanske dags att reaktivera den igen? humhum. Nu har jag ju dessutom ett skäl! Satu!
"Bring Me The Disco King"
You promised me the ending would be clear
You'd let me know when the time was now
Don't let me know when you're opening the door
Stab me in the dark, let me disappear
Memories that flutter like bats out of hell
Stab you from the city spires
Life wasn't worth the balance
Or the crumpled paper it was written on
Don't let me know we're invisible
Don't let me know we're invisible
Hot cash days that you trailed around
Cold cold nights under chrome and glass
Led me down river of perfumed limbs
Sent me to the streets with the good time girls
Don't let me know we're invisible
Don't let me know we're invisible
We could dance, dance, dance thru' the fire
Dance, dance, dance thru' the fire
Feed me no lies
I don't know about you, I don't know about you
Breathe through the years
I don't know about you, I don't know about you
Bring me the disco king
I don't know about you, I don't know about you
Dead or alive, bring me the disco king
Bring me the disco king, bring me the disco king
Bring me the disco king
Spin-offs with those who slept like corpses
Damp morning rays in the stiff bad clubs
Killing time in the '70s
Smelling of love through the moist winds
Don't let me know when you're opening the door
Close me in the dark, let me disappear
Soon there'll be nothing left of me
Nothing left to release
Dance, dance, dance thru' the fire
Dance, dance, dance thru' the fire
Feed me no lies
I don't know about you, I don't know about you
Breathe through the years
I don't know about you, I don't know about you
Bring me the disco king
I don't know about you, I don't know about you
Dead or alive, bring me the disco king
Bring me the disco king
Bring me the disco king, bring me the disco king
Bring me the disco king, bring me the disco king
Bring me the disco king, bring me the disco king
Sååå... underbart... Om jag kunde skulle jag gifta mig med David Bowies röst. Men å andra sidan har jag velat gifta mig med Gamasutra.com också. Och Amedei-choklad. Konstigt nog har jag inte velat gifta mig med så många män... Undrar vad det beror på?
Man kan för övrigt notera att frånvaro av Facebook gör mig pratsammare än vanligt. Kanske dags att reaktivera den igen? humhum. Nu har jag ju dessutom ett skäl! Satu!
Jag vaknade imorse...
... och hade sovit hela natten. Utan avbrott.
Hela natten.
Det har inte hänt på flera veckor. Jag är fortfarande lite chockad.
Det är också inte så lite ironiskt med tanke på att jag skall till farbror sömn imorgon och se varför jag sover som en kratta. "Jaha, öh, då skall vi se. Hur sov du i veckan?" "Som en stock!" Och jag har problem? Får man låna förra veckans sömn som dåligt exempel tro?
Oh well. Det perfekta receptet på en god natts sömn är alltså att gå igenom hela känsloregistret från - 10 - + 10.
1. Vakna
2. Gråt lite
3. Gråt lite till och känn dig riktigt jävla eländig.
4. Gå till jobbet (gråt på pendeltåget, fast i smyg)
5. Sitt på jobbet och gör ingenting. Stirra in i monitorn.
6. Prata med syrran lite över MSN och bli lite gladare.
7. Gå på möte och upptäck att du egentligen är en glad människa, en sådan där som får både dig själv och andra att skratta
8. Bestäm dig för att "vafan!"
9. Få ett SMS från en kompis som kommer och hälsar på från Finland, som du inte sett på ett år och som du saknar innerligt
10. Skriv en blog
11. Säg upp ditt Facebook-konto i en Drama Queen-gest som heter duga!
12. Börja le
13. Få allt gjort som ligger och skrotar på skrivbordet. Jag menar ALLT.
14. Le lite mer
15. Upptäck att det är dags att träffa din finska vän på Centralstationen
16. Hitta din finska vän som har gått vilse och garva knäna av dig på vägen dit när du pratar med henne i telefon
17. Krama finska vännen ordentligt (hon är så SÖT! Jag hade glömt hur söt Satu är :))
18. Spendera tre timmar på Kulturhuset och skratta konstant. Åt allt. Åt livet, åt hur patetisk man är ibland, åt den svenska och finska spelindustrin, åt akademiker, åt yrkesutövare, åt lunchsällskap... Åt allt! Sakna en annan finsk vän lite, men inte mer än att det känns bra.
19. Sätt finska vännen på Arlanda Express
20. Slå på David Bowie i iPoden
21. Prata lite med kompis på SMS
22. Gå hela vägen hem och njut av kvällsluften
23. Ladda hem mer Bowie från iTunes
24. Ladda iPoden
25. Ställ iPod och högtalare vid sängändan och ha på musiken på en volym som ligger strax över vad du kan höra men inte mycket mer.
26. Sov hela natten - utan drömmar
27. Vakna till David Bowies "Bring me the Disco King" och inse att du har sovit drömlöst hela natten och att du inte har någon röst kvar för att du skrattade så mycket igår.
28. Skriv en lista på hur du åstadkommer det - i ren häpnad - på din blogg.
Hela natten.
Det har inte hänt på flera veckor. Jag är fortfarande lite chockad.
Det är också inte så lite ironiskt med tanke på att jag skall till farbror sömn imorgon och se varför jag sover som en kratta. "Jaha, öh, då skall vi se. Hur sov du i veckan?" "Som en stock!" Och jag har problem? Får man låna förra veckans sömn som dåligt exempel tro?
Oh well. Det perfekta receptet på en god natts sömn är alltså att gå igenom hela känsloregistret från - 10 - + 10.
1. Vakna
2. Gråt lite
3. Gråt lite till och känn dig riktigt jävla eländig.
4. Gå till jobbet (gråt på pendeltåget, fast i smyg)
5. Sitt på jobbet och gör ingenting. Stirra in i monitorn.
6. Prata med syrran lite över MSN och bli lite gladare.
7. Gå på möte och upptäck att du egentligen är en glad människa, en sådan där som får både dig själv och andra att skratta
8. Bestäm dig för att "vafan!"
9. Få ett SMS från en kompis som kommer och hälsar på från Finland, som du inte sett på ett år och som du saknar innerligt
10. Skriv en blog
11. Säg upp ditt Facebook-konto i en Drama Queen-gest som heter duga!
12. Börja le
13. Få allt gjort som ligger och skrotar på skrivbordet. Jag menar ALLT.
14. Le lite mer
15. Upptäck att det är dags att träffa din finska vän på Centralstationen
16. Hitta din finska vän som har gått vilse och garva knäna av dig på vägen dit när du pratar med henne i telefon
17. Krama finska vännen ordentligt (hon är så SÖT! Jag hade glömt hur söt Satu är :))
18. Spendera tre timmar på Kulturhuset och skratta konstant. Åt allt. Åt livet, åt hur patetisk man är ibland, åt den svenska och finska spelindustrin, åt akademiker, åt yrkesutövare, åt lunchsällskap... Åt allt! Sakna en annan finsk vän lite, men inte mer än att det känns bra.
19. Sätt finska vännen på Arlanda Express
20. Slå på David Bowie i iPoden
21. Prata lite med kompis på SMS
22. Gå hela vägen hem och njut av kvällsluften
23. Ladda hem mer Bowie från iTunes
24. Ladda iPoden
25. Ställ iPod och högtalare vid sängändan och ha på musiken på en volym som ligger strax över vad du kan höra men inte mycket mer.
26. Sov hela natten - utan drömmar
27. Vakna till David Bowies "Bring me the Disco King" och inse att du har sovit drömlöst hela natten och att du inte har någon röst kvar för att du skrattade så mycket igår.
28. Skriv en lista på hur du åstadkommer det - i ren häpnad - på din blogg.
Tuesday, October 23, 2007
Jävlaranamma
Nu har jag varit en Drama Queen och sagt upp mitt Facebook-konto! *eep* Det kändes som att det var på tiden. Dessutom kan man tydligen inte säga upp det helt och hållet. Det är som ett MMOG-konto. Du kan alltid logga på igen... *twilight zone temat*
På två timmar... Nej, tre... har mitt liv gått från att vara totalt sunkigt till inte så totalt sunkigt och allt som krävdes var att jag ryckte upp mig lite. Hur otippat är inte det? Och lägg därtill på att Satu kommer och besöker mig idag. Satu är en gammal arbetskamrat från Sulake. En av de bra. En av de som inte mobbade mig. Men hon var å andra sidan inte en del av mitt team. Kanske var därför. Hon inte mobbade mig alltså.
Jag är dessutom helt hooked på David Bowie... Hur gick DET till? 70-talsperioden tillika. Det kan inte vara helt friskt. Men den kära modern erkände att jag förmodligen inte var helt rätt navlad idag. Hur man nu blir det... Hur blir man fel navlad? För jag har uppenbarligen lyckats.
Det värker fortfarande lite dovt i bröstet, men jag lever. Och solen tittar genom molnen utanför, ljuset ligger som en slöja över Stockholm. Och jävlar om jag tänker låta någon paja det för mig. Inte ens Kapten Kaos. (som, jag erkänner, jag saknar just nu)
På två timmar... Nej, tre... har mitt liv gått från att vara totalt sunkigt till inte så totalt sunkigt och allt som krävdes var att jag ryckte upp mig lite. Hur otippat är inte det? Och lägg därtill på att Satu kommer och besöker mig idag. Satu är en gammal arbetskamrat från Sulake. En av de bra. En av de som inte mobbade mig. Men hon var å andra sidan inte en del av mitt team. Kanske var därför. Hon inte mobbade mig alltså.
Jag är dessutom helt hooked på David Bowie... Hur gick DET till? 70-talsperioden tillika. Det kan inte vara helt friskt. Men den kära modern erkände att jag förmodligen inte var helt rätt navlad idag. Hur man nu blir det... Hur blir man fel navlad? För jag har uppenbarligen lyckats.
Det värker fortfarande lite dovt i bröstet, men jag lever. Och solen tittar genom molnen utanför, ljuset ligger som en slöja över Stockholm. Och jävlar om jag tänker låta någon paja det för mig. Inte ens Kapten Kaos. (som, jag erkänner, jag saknar just nu)
Monday, October 15, 2007
No Milk Today
Fast Herman's Hermits kunde lika gärna ha sjungit "No Sleep Today", för det blir det ingen verkar det som. Helvetes jävla skithjärna, om språket ursäktas. Jag kan inte sova. Alls. Vad gör jag? Hoppar upp och ner tills jag somnar? Sätter mig och glor på film? Läser en bok? Fan vet.
Nu har jag för mycket att tänka på igen, och på ett sådant sätt att jag inte kan koncentrera mig alls.
Borde ta tag i det här, men jag orkar inte.
Apropå Facebook:
Kan det inte vara komplicerat med förhållanden utan att man är delaktig i ett? Eller är man by default singel då?
Jag kan fan inte bli mer singel eller mer komplicerad än vad jag redan är. Skit samma. Nu får jag vara komplicerad utan att egentligen vara i ett förhållande, för jag ÄR komplicerad. Eller omständigheterna är komplicerade. Om de nu egentligen är det... Det vet jag inte det heller. Nu skall jag glo på dålig fillm...
Nu har jag för mycket att tänka på igen, och på ett sådant sätt att jag inte kan koncentrera mig alls.
Borde ta tag i det här, men jag orkar inte.
Apropå Facebook:
Kan det inte vara komplicerat med förhållanden utan att man är delaktig i ett? Eller är man by default singel då?
Jag kan fan inte bli mer singel eller mer komplicerad än vad jag redan är. Skit samma. Nu får jag vara komplicerad utan att egentligen vara i ett förhållande, för jag ÄR komplicerad. Eller omständigheterna är komplicerade. Om de nu egentligen är det... Det vet jag inte det heller. Nu skall jag glo på dålig fillm...
Subscribe to:
Posts (Atom)
