Att skriva för konvent - del 7: Rollpersonen

Att skriva rollpersoner för konventsäventyr
Här har du som skribent en fantastisk möjlighet. I vanliga fall kan en spelledare inte dirigera sina spelare särskilt hårt när det gäller bakgrund och motivation - fel, du kan, men gör du det finns det risk att det blir klagomål. Har man tur får man
sätta ett par parametrar, men ofta är det spelarna själva som bestämmer vilka förutsättningar de skall ha.

Icke så på konvent. Där är standardförfarandet att man som författare skapar en grupp som tillsammans har ett motiv att lösa äventyret du ställer framför dem. Att ge spelarna en tillräckligt god bakgrund för att kunna interagera både med varanda och sin omgivning är därför viktigt. Samtidigt får du som skribent inte överbelasta dem med information. De skall trots allt kunna knyta an till sina rollpersoner på 10 - 20 minuter för att sedan kunna spela dem.

Praktiska betänkligheter
Vanligtvis brukar man hålla sig till mellan 1/2 - 2 A4 för rollpersonens beskrivning och bakgrund, och så kompletterar man med ett rollformulär för det eventuella system man använder sig av.

Bakgrundsbeskrivningen
Vilka element behöver man då för att sammanställa en tillräckligt matig bakgrundsberättelse?

Den fysiska aspekten
Den fysiska dimensionen av en rollperson kan man ofta (men inte alltid) få en uppfattning om om man tittar på rollformuläret (friform och vissa indierollspel undantagna, eftersom de saknar rollformulär). Men för att ge spelaren en bild av rollpersonen behövs mer än numeriska värden.

Exempel:

Året är 1233, och rollpersonen är krigarbroder i tempelriddarorden. Så långt allt väl. Men krigarbrodern är också drabbad av vanställande lepra, och alla som möter honom blir skräckslagna av hans utseende. Att inte berätta det för spelaren kan ge upphov till intressanta situationer, som spelaren inte alls förstår.

Att värdena på rollformuläret sedan skall avspegla rollpersonens sjukdom genom exempelvis ett lågt värde i utseende och tålighet ter sig tämligen självklart.
Tänk alltså på hur rollpersonen gestaltar sig i världen och på hur världen reagerar på det hans eller hennes utseende. Det kan bli ett effektivt verktyg i spelledarens händer.

Den sociologiska aspekten
Sociologi är vetenskapen om människans sociala beteende och relationen mellan människan och samhället. Det inbegriper rollpersonens förflutna, hans eller hennes uppfostran och kultur.

Genom att ge en rollperson ett förflutet sätter vi henne i ett sammanhang, och vi skapar också orsaker till varför hon beter sig på ett visst sätt.

Miljön rollpersonen växte upp i spelar också in, och det gäller inte bara var rollpersonen växte upp utan även var hon befinner sig nu.

Var lite försiktig med det här. Det är lätt att grotta ner sig i detaljer, och det är inte det som krävs. Det handlar snarare om att göra nedslag i händelser som starkt har påverkat rollpersonen.

Den psykologiska aspekten
Lite av vad som rör sig under ytan i rollpersonens huvud måste man förklara för spelaren. Varför beter sig en person på ett visst sätt? Vad motiverar den dåliga attityden? Varför har han eller hon en viss åsikt och inte en annan?

Precis som med föregående stycke är det lätt att man grottar ner sig. Detaljerna är oviktiga, men stora händelser som har påverkat rollpersonen starkt bör finnas med. De är förmodligen rätt starkt sammanbundna med den sociologiska bakgrunden.

Gruppdynamik
Människor är flockdjur. Vi dansar runt varandra enligt sociala mönster som vi uppfostras med, och rollpersonerna är inga undantag. I varje grupp finns det ledare och det finns de som följer dessa ledare.

De existerande relationerna mellan rollpersonerna bör framgå i bakgrunden. De flesta vill veta vilka av de andra rollpersonerna de känner och helst också hur de känner inför varandra.

Det finns ett par olika gruppkonstellationer man kan använda sig av när man skriver äventyr. Den vanligaste handlar om att spelarna drar åt samma håll och är motiverade av samma krafter. Det kan vara pengar, hämnd osv. Det här är den lättaste gruppen att åstadkomma eftersom den inte kräver något intrigerande från författarens sida.

Rollpersonerna kan också ha olika motiv för att nå samma mål. Den här uppsättningen är också rätt enkel att åstadkomma. Rollpersonerna har samma motivation, men olika mål. Det är nu det börjar bli intressant.

Exempel:

Syskonen Berg är alla jagade av den olycka som för ett par månader sedan orsakade lillasyster Erikas död. Äventyret öppnar med att syskonen Hedda och Markus hör hur två personer på ett fik diskuterar något som de inser måste vara deras lillasyster och händelsen som ledde fram till olyckan. Under diskussionen mellan de två personerna framkommer att olyckan inte alls var en olycka. Istället var det ett försök att dölja en våldtäkt. Syskonen chockas av uppenbarelsen, men lyckas ändå snappa upp ett par ledtrådar till vilka förövarna är. Hedda och Markus börjar tillsammans med brodern Mikael och Markus fru som jobbar som jurist att spåra de som de tror orsakat Erikas död. Mikael, Markus och Markus fru Elisabet vill ställa de skyldiga inför rätta, medan Hedda vill utkräva hämnd för den oförrätt som begåtts mot deras syster.

Det här är naturligtvis bara ett sätt varpå rollpersonerna kan dra åt olika håll. De allra mest intressanta situationerna, både för spelarna och spelledaren är naturligtvis om rollpersonerna håller sina motiv hemliga till sista minuten. Stor dramatik!

Rollpersonerna har olika mål och olika motiv. Det här är inte så avigt som det låter. Det kan till exempel inbegripa en situation där en eller fler av rollpersonerna är spion för en annan aktör i scenariot, eller där en eller fler i gruppen är ute efter att avslöja ett bedrägeri. Här är det dock väldigt viktigt att det på ytan ser ut som att alla drar åt samma håll.

Konflikter inom gruppen
Alla rollpersoner behöver inte vara bästa vänner. Faktum är att det blir långt mer intressant om rollpersonerna inte drar helt jämnt. Naturligtvis kan man skala konflikten inom gruppen. De skall ju trots allt hjälpas åt att lösa ett problem, så de inre konflikterna får inte dra iväg allt för långt.

Vill man vara lite vild och galen kan man låta de inre konflikterna vara äventyret. Rollpersonernas uppgift blir att reda ut problemen.

Relationer inom gruppen
Relationer inom gruppen kan bestå av många olika varianter. Kärlek och förälskelse kan ofta vara jobbigt och/ eller pinsamt för yngre spelare, men kamratskap, fiendskap, beroende och vad man nu kan tänkas hitta på kan förekomma.

Rollpersonens syfte
En fråga som ställs allt för sällan i äventyrssammanhang, som jag tror hänger ihop med att man i vanligt bordsrollspel ofta glömmer bort den, eller tar den för given är ”varför skall just den här rollpersonen vara med i det här äventyret?” Vad är rollpersonens syfte?

Syftet kan i vissa fall vara enkelt; för att rollpersonen ingår i en polisstyrka som fått i uppdrag att lösa ett brott, eller för att han eller hon är expert inom ett område som måste täckas upp för att man skall kunna lösa äventyret.

De här syftena är naturligtvis helt legitima och skall definitivt inte underskattas. Men det blir långt mycket roligare om det finns en personlig hake, något som driver just den rollpersonen, och ger just den rollpersonen något slags berättigande i scenariot. Om rollpersonen saknar syfte blir det förmodligen inte så kul att spela honom eller henne.

Motivation
Man kan lätt förledas att tro att syfte och motiv är samma sak. Så är dock inte fallet. Rollpersonens syfte kan mycket väl bestå i att långsamt drivas till vansinne av ockulta böcker bara för att slutligen dö i våldsamma plågor, medan motivet består i att lösa Katjas mystiska försvinnande för ett par månader sedan.

Motivet är minst lika viktigt som syftet. Motivationen är det som driver rollpersonen (och därför också spelaren) framåt.

Att byta rollpersoner under äventyret
Ibland kan det vara intressant för spelare (och skribent) att skifta perspektiv under äventyret. Ett sätt att göra det på är att låta spelarna byta rollpersoner.

Det finns ett par saker man bör tänka på i det här sammanhanget. Behövs skiftet eller gör du det bara för att det är kul? Tänk också på att i ett sådant sammanhang kommer spelarna inte att uppskatta sida upp och sida ner med bakgrund för varje rollperson de skall spela. Kort men kärnfullt. Det är också viktigt att ta en titt både på motiv och syfte för samtliga rollpersoner.