Tuesday, June 24, 2008

Min skamliga hemlighet

För ett bra tag sedan läste jag en bok av Gerd Brantenberg, Egalias Döttrar. Den könsmaktsordning som förekommer i den boken är intressant, eftersom den målar upp en verklighet där kvinnan är den styrande, den som har all makt.

Nu skall jag göra ett medgivande. Hela genomläsningen tänkte jag "så här vill jag också ha det! Det är så här det SKA vara!"

Skämmigt, eller hur? Kvinnor skall ju inte vilja ha makt. Vi skall ju vara undergivna och tysta och snälla och låta bli att komma med egna åsikter. Och om vi gör det så har vi oavsett vad vi säger fel. I alla fall i vissa sammanhang.

Men visst vore det skönt att slippa slå underifrån ibland? Visst vore det skönt att få trycka till alla gubbjävlar som tror att deras tid och välbefinnande är så mycket mer värt än mitt? När de ställer sig mitt framför mig på tåget och vägrar gå en halvmeter in så jag också får plats ordentligt? Eller ställer sig precis bakom mig i kön till ICA så att jag känner deras andedräkt i nacken? Eller klappar mig på huvudet och säger "lilla gumman" till mig, av den enkla anledningen att jag var praktikant, kunde mer än dem och var bättre påläst i ämnet som diskuterades? Eller dissar allt jag säger, trots min gedigna bakgrund inom spelhobbyn?

Det är min skamliga hemlighet. Jag vill HÄMNAS! Jag vill EN gång i mitt liv kunna se ner på män på det sättet som män spenderat hela mitt liv med att se ner på mig. Jag vill kunna glänsa! Jag vill trycka till dem, sparka på dem, hoppa på dem, köra ner deras äckliga överlägsna manliga stolthet i halsen på dem och göra dem impotenta för all framtid!

Fast egentligen vill jag ju inte det. Jag är bara trött på alla pendeltågsresenärer av manligt kön som envisas med att tro att deras testiklar är stora som handbollar och att de därför måste sitta så bredbent att jag knappt får plats på sätet. Jag är trött på att vara en andra klassens medborgare.

Och jag behöver semester som fan.

Intressant?

Andra bloggare om:
, , ,

2 comments:

Dante said...

Jag läste den boken första gången i de mycket tidiga tonåren (jag är uppvuxen i ett gröna vågen-hippie-hem, okej?). Det är nästan så den borde vara obligatorisk läsning för alla män (även om jag stör mig på det fiktiva pronomenet »dam« – »man« [pronomen] anses inte ha samma språkliga ursprung som »man« [könsbestämning] – men jag förstår förstås varför det ändrats).

Själv retar jag mig precis lika mycket på människor vars väskor anses förtjäna en egen sittplats som på de bredbenta. De förra är i allmänhet kvinnor och de senare i allmänhet män.

Jag kan dock förstå din frustration – de flesta buffliga, överlägsna och nedlåtande människor jag stöter på är dessvärre män.

devilkitten said...

Väskmänniskor! Argh! De som helst ser att man inte sätter sig ens mitt emot dem genom att lägga upp fötterna också!

Varför blockerar de inte bara hela vagnen! *morr!*