Vira Blåtira

Min vackra blåtira som jag fick i torsdags ligger nu som en blå strimma strax ovanför mitt ögonlocksveck. Jag har lagt smink på den. Hudfärgat. För att folk inte skall dö av chock när jag blundar.

Jag har också, min vana trogen, börjat på en ny anteckningsbok. Eller kanske snarare återtagit en gammal anteckningsbok. Min tanke är naturligtvis produktion. En specifik typ av produktion. Rollspelsartiklar och äventyr. Under två år lade jag mer eller mindre ALLT på hyllan för att producera Götterdämmerung. Det är dags att genomföra alla de projekt jag drömde om då, men som jag lade i RiotMinds-högen.

Först ut är "Blå Linjen" ett Kultäventyr som handlar om mystiska försvinnanden i Stockholms tunnelbanesystem. I like it!

Och jag blir lite kär i Ann Heberlein som vill återinföra ansvarstagande människor i Sverige.

Jag citerar från en artikel på SvD.:

”Skulden och skuldkänslan har stått i skamvrån i snart ett par decennier, och skuldkänslor har behandlats som en psykisk defekt snarare än som ett existentiellt och moraliskt fenomen”, skriver hon.

–Att känna skuld bevisar att man har en moralisk identitet, att man vet vad som är fel och rätt. Klander – liksom beröm – är avgörande i utvecklingen till en ansvarstagande människa. Det försöker jag förmedla till mina barn: Vad man gör får konsekvenser.

Ann Heberlein ställde en grupp blivande lärare inför ett problem: Du har ett litet företag och ska befordra en anställd. Du har två att välja mellan: Rask och Slöman. Rask är hårt arbetande, ­lojal, tar ofta på sig extraarbete och har kommit med flera idéer som ökat omsättningen. Slöman gör inte mer än han behöver och går hem så tidigt som möjligt. Vem ska du välja?

–Chockerande många svarade att de skulle välja Slöman. Befordras han kommer han att bli uppmuntrad och växer med uppgiften. Precis så fungerar den svenska skolan. Man tycker synd om skitstövlarna men sviker de duktiga och skötsamma eleverna.

Därför tycker hon det vore självklart att var och en ska få vad han eller hon förtjänar och att samma krav ska ställas på mobbaren som på alla andra:

”I ett samhälle där goda handlingar och gott uppförande inte belönas och där dåliga handlingar och dåligt uppförande inte ger konsekvenser uppstår frågan varför man över huvud taget ska bry sig”, skriver hon.

–Jag pratade med en högstadieelev som sa att ”det är de elaka som har makten i skolan”. Själv såg hon sig som ”meningslös”. Ingen såg henne, ingen brydde sig. Hon gör det man ska, når kunskapsmålen, kommer i tid, räcker upp handen innan hon talar.

Heberlein har tydligen blivit lika arg som jag på att ingen någonsin tar något ansvar för sina handlingar längre. Det driver mig till vansinne. Jag skall köpa boken, skriva fanmail och börja praktisera mera ansvarstagande. Jag tar iofs redan mycket ansvar. Men jag tänker inte låta andra skylla ifrån sig lika mycket längre.

Min syster har dessutom kommit på mig, med hjälp av DN. Snacka om att bli placerad i ett fack som heter duga.

Synd bara att jag totalt sett enbart äger 6 par skor, varav två par är kängor och ett par sandaler. De andra är Ecco-skor. Jag tycker om Ecco-skor. De äter inte upp mina fötter.

Perfektionist är jag, förvisso, och jag betalar för mina nedladdningar, men jag använder inga tandblekningsprodukter och jag tycker inte så himla mycket om kaffe latte. Föredrar is-chaité. Och jag anser mig inte stå över andra människor eller vara bättre än dem. Men så har jag ju också en PC hemma, utöver Mac:en. Kanske är därför?

Jag tänkte så här i slutet på blogposten göra som Cato.

Men istället för att anföra att jag i övrigt anser att Karthago bör förstöras, anföra att alla borde ha skägg.

Därför: Alla borde ha skägg!

Anno 1700, samt blogpost 401

Igår uppnådde min blog den aktningsvärda åldern av 400 poster. Det betyder 400 inlägg av varierande kvalitet, känslomässigt kaos och tråkiga ämnen. För att inte förglömma mina personliga nemesisar (även om det är ett felaktigt användande av ordet/ begreppet) tuggzillorna.

Det här är inlägg 401, och för att följa en hedervärd tradition tänker jag skriva om något som inte ens en velociraptor hade velat läsa om. Skvaller på 1700-talet!

På Stockholms Stadsmuseum har de imorgon en föreläsning om "Skvaller och andra väsentligheter i 1700-talets dagböcker". Den måste jag som 1700-talsaficionado naturligtvis gå på. Tyvärr råkar det sig så illa att det är samtidigt som Stockholms Spelkonventsmötet, men jag har redan mailat och lämnat återbud med förbehållet att om de verkligen behöver sin vicegeneral så kommer jag. Dock föredrar jag nog att lyssna på skvaller från 1700-talet framför att organisera konvent, åtminstone just imorgon. Min längtan efter att färdigställa Europamodulen - min egen Europamodul - till Götterdämmerung är ganska stor. Jag har aldrig övergivit ett projekt som jag har investerat så mycket tid i tidigare. Dessutom kan jag skriva om det precis som jag vill ha det, utan åsikter någonstans ifrån. Jag längtar redan efter min semester, när jag som vanligt kommer att vara helt utslagen och alldeles för trött för att göra mer än att cykla fram och tillbaka till ICA Maxi i Alby. I vilket fall som helst så längtar jag efter kunskap idag, och förhoppningsvis även imorgon.

A lovely way to spend Valentine's Day. Som för övrigt gör mig fullkomligt superdeprimerad. Här har vi en helgdag påhittad av någon konsumentlobby i USA och framförd som "en dag för alla förälskade par", men behöver verkligen vi som inte har någon att vara förälskade i ytterligare bevis på att vi är helt misslyckade som människor? Räcker det inte med Jul och Nyår? Måste vi även få näsan gnuggad med en dag som är specifikt inriktad på att få många beundrarkort och hemliga blombuketter? Jag vet redan att jag är ensam. Att aldrig få ett kort eller en påhälsning av hemliga beundrare/ beundrarinnor gör mig om möjligt ännu ensammare.

Har jag sagt att Jonas Thente är min hjälte? Jonas Thente är min hjälte! Seriöst, lägg upp hans blog på RSS och inta hans ojämnt utkomna alster med stort nöje. Ja, min hjältedyrkan fick sig en törn på datorspelsseminariet, men jag kastar mig glatt in i mina illusioner igen, precis som Cypher i the Matrix.

EDIT: Nu har jag spelat PotBS med Wille och mailat klokbok. Två gånger. Inte spelat, men mailat. Vart är detta på väg månne?

Le Rite Sacré

Le Rite Sacré är färdigt. 54 sidor äventyr för er som inte är så intresserade av att döda monster. Götterdämmerung såklart.

Äventyret finns att tanka hem här, och jag skulle uppskatta om det inte helt plötsligt dyker upp på massa andra ställen eller mailas kors och tvärs. Vill man dela med sig av mina äventyr kan man gott länka till min hemsida.

God Jul i efterskott, liksom.

EDIT: Jag har lagt upp nylayoutade och kompletta Sjöslagsregler till Götterdämmerung också.

Himla kul man kan ha det när man har halsfluss och inte sover på nätterna.

Dockmakarna

Dockmakarna ligger uppe på hemsidan. Jag har plockat bort onlineversionen, så nu finns det bara en PDF kvar.

Jag har börjat på Le Rite Sacré, men den blir inte klar idag.

På gång

Jag hoppas kunna lägga upp ett nylayoutat Götterdämmerungscenario på hemsidan ikväll, och dessutom lägga till ett helt nytt äventyr. Le Rite Sacré är klart, men det behövs fortfarande snyggas till lite.

Kattmanuskriptet är på gång. Det blir en crossover mellan Götterdämmerung och Kult, något som löste en hel del metafysiska problem för mig.

Sista tre delarna i "Att Skriva för Konvent" är också på gång, men de kommer lite mer sporadiskt under jul tror jag.

Utöver det har jag tänkt jobba lite mer med hemsidan, nu kommer jag att ha ett par dagar på mig att pyssla med den.

Konvensskrivargruppen skall jag också ta tag i. Magkatarren har gjort mig lite slö på det området och jag har prioriterat annat istället. Dessutom kommer jag att recensera Tabula Rasa, Winter Masks, Battlestar Galactica-rollspelet och skriva en konspirationsbiblioteksartikel till Fenix. Tabula Rasa och konspirationsartikeln är det enda jag har pratat med T & A om.

Jag vet, jag är slö, men ibland orkar man inte mer än man orkar. Tur att jag inte har något att göra utöver att jobba, eller hur?

Nyår kommer att bli spännande i år. Jag gör som förra året. Jag stannar hemma, äter ensam och sover mig igenom fyrverkerierna.

Uppryckning

Nu har samtliga kamrater i vänskapskretsen förklarat för mig att jag är superdeppig och jättetråkig (med mina egna ord - de flesta säger "det är så tråkigt att du är ledsen") så nu måste jag rycka upp mig.

Jag vet inte hur jag skall gå till väga riktigt, men jag tror att den största biten blir att sysselsätta mig till döds.

På söndag ser jag Rufus Wainwright. Adventspresent till mig själv. Den 17/12 ser jag Promise & the Monster och José Gonzales på Cirkus. På måndag är det julfest på jobbet. Då återstår bara att fylla resten av tiden med något meningsfullt.

Sneaker Pimps - Low Five


Bat for Lashes - What's a Girl to Do
Spännande video.


Om inte annat så kanske jag kan spendera kvällarna med att spela "Tabula Rasa" som jag skall recensera för Fenix.

Ett annat supplement jag vill recensera, men som jag inte vet om jag får lägga vantarna på är "Sub Rosa", hemliga sällskap till Götterdämmerung. Även den kommer i sådana fall att få sig en hård men rättvis behandling. Jag är som bekant inte helt nöjd med hur RM behandlar GD-världen. Så vi får väl se hur bra de gör ifrån sig nu.

EDIT: Jag har blivit ombedd att redigera min blog. Sarkasm och ironi är inte tillåtet efter att mitt omdöme och min integritet som recensent ifrågasatts av en produktägare. Alltså får jag inte antyda att jag har förutfattade meningar, eftersom det kan missuppfattas av människor som inte vet vem jag är och hur jag analyserar och bedömer saker.

Så, artiklar, regler, recensioner... Det är väl det jag får se till att ägna mig åt... Och upp med hakan. Upp med hakan, upp med hakan.

Götterdämmerungmaterial

Jag spammar min blog idag. Men det är i det här fallet med ett gott syfte.

Hittade en artikel på SvD när jag letade efter naturkatastrofer (i jobbets tjänst, tro inget annat) och därifrån är följande saxat:

Danmarks svåraste skalv under historisk tid inträffade två dagar före julafton 1759 med magnitud 5,1 och epicentrum i Kattegatt mitt emellan Göteborg och Skagen. Tack vare att biskopen över Själland, L Harboe, lät utsända en enkät till alla stiftets präster om jordskalvets verkningar, vet man i dag förbluffande mycket om intensitetszonerna vid detta skalv, vilket också skakade om dåtidens sydsvenskar. Svarsformulären, som varit försvunna i mer än 200 år, har nyligen återfunnits i stiftets arkiv och getts ut i bokform. Detta väldiga material har nu också bearbetats av den norske seismologen Eystein Huseby som för några månader sedan publicerade en modern tolkning av skalvet med en ny och lägre magnitudberäkning än den man en gång använde inför byggandet av kärnkraftverket i Barsebäck. I Finland har man inte heller anledning att frukta förödande jordskalv. Inget finskt skalv har överträffat Oslofjordskalvet 1904, men sommaren 1626 skadades ändå Peltamos kyrkas väggar så illa av ett jordskalv att kyrkan måste byggas om. Säreget nog uppslukades ett stycke land även 1626, då vid Ijo vid Östersjön, något som har förevigats av Johannes Messenius i rimkrönikan.

Ett jordskalv så "nära" i tiden till det som hände i Lissabon måste ju vara mumma för scenarioförfattare som arbetar med Götterdämmerung! Det är det i vilket fall som helst för mig.

Klippt ur min introduktion till 1700-talets Europa:

Portugal - Lissabon
Lissabon är huvudstad i Portugal. Det är en praktfull stad med anor från 500-talet. Staden har influenser från både Moriskt styre och de kristna erövrarna som tog över staden 1147. Lissabons hamn är fortfarande en av de mest aktiva hamnarna i Europa. Därifrån seglar åtskilliga expeditioner till Sydamerika och Indien, och staden är en av Europas mest glänsande barockstäder på grund av den lukrativa handeln.

Den första stora jordbävningen upplevde Lissabon 1531, den 26:e januari. Tusentals dog i kaoset som följde, och 1755, den 1 november, är det dags igen. Två skalv skakar staden med 40 minuters mellanrum. Detta är förödande nog, men det som gör katastrofen till en fullständig tragedi är den flodvåg som efter skalven sköljer in från floden Tajos mynning och sveper in över de redan skadade husen.

Kort därefter drabbas staden av en eldsvåda som bränner ner det som inte redan förstörts i skalven och flodvågen. Hela centrala Lissabon totalförstörs. Antalet döda beräknas vara mellan 60.000 - 150.000 människor. Hela Europa chockas djupt av det inträffade. Vissa säger att det enbart kan vara ett gudomligt straff, och många böcker och pamfletter ges ut för att förstärka den uppfattningen.

Återuppbyggandet kommer igång tämligen omgående. En man vid namn Sebastião José de Carvalho e Mello, även kallad Markis Pombal, skaffar sig inflytande över Portugals regering genom att snabbt agera för att hjälpa de hemlösa med mat, sjukvård och tak över huvudet. Han sätter också omgående igång med att planera för återuppbyggandet av staden. Lissabon får ett helt nytt centrum, Baixa, i enkel barockstil (pombalstil). Det här ger Markis Pombal en hel del manövreringsutrymme i den portugisiska regeringen, och han lyckas stärka sin makt gentemot aristokratin med sina terrormetoder. En del påstår att Markis Pombal varit alltför snabb i sitt handlande. Nästan som att han visste vad som komma skulle.

Lissabons två jordbävningar
På morgonen den 1 november 1755 slås flertalet av Europas medium med fruktansvärda migränattacker som inte avtar förrän sent på kvällen. En del av dem drabbas så hårt att de får slaganfall, eller till och med avlider. Ockulta aktiviteter går fel överallt, och det verkar som att något suger all magisk kraft ur världen, eller kanske koncentrerar den på en plats. Magiska artefakter blir verkningslösa och varelser som byggts av magi, homunculi och golem, rasar samman utan synbar anledning. På en kyrkogård i Paris ses spöken sväva över gravarna, och i Venedig vågar sig vampyrer ut mitt på dagen, ger sig in i ett fattighus och ställer till med ett ohyggligt blodbad.

Halv fyra and counting

Klockan är 03:28 på morgonen och jag vaknade nyss. Hur pigg som helst. Efter att ha sovit i... fem timmar.

Eftersom jag är pigg skall jag inte klaga på att jag inte kan sova, bara glatt konstatera att - hey - jag kan inte sova. Så morgonen kommer att gå åt till att bygga pappersprototyper av ett flödesschema - som bara ökar i komplexitet och minskar i antal flödessteg ju mer jag arbetar på det - samt åt att försöka skriva lite mer om voodoo. Tove och Anders har fått vänta lite för länge på mina texter. Det är tur att de vet varför jag har prokrastinerat i alla fall. Jag tycker verkligen inte om när jag tappar farten på det här viset. Men nu känns allt hanterbart igen. Fast det där svänger ju så fort...

Jag hittade "Le Rite Sacré" i mina gömmor också, och till min stora förvåning var det 1) nästan färdigt, 2) efter genomläsning faktiskt riktigt bra. Jag är förvånad. En del av mina scenarion är inte så spelbara, men det här verkar vara ett som faktiskt GÅR att spela och som till och med kan tänkas vara riktigt roligt. Synd att jag inte har en Götterdämmerungspelgrupp... I vilket fall som helst så skall jag PFD:a det och lägga upp det på hemsidan. Göttersidan måste rensas rätt rejält i vilket fall som helst, så jag har skrivit en lång, lång, lång lista på min whiteboard.

Jag har också hittat anteckningarna till "Lover's Walk" igen. Ett Etherscopescenario som jag faktiskt också har upptäckt funkar. Det kanske är ett resultat av att jag har börjat förenkla, plocka bort sådant som inte behövs, rensar bland orden... Om man läst min blog så vet man ju att jag ibland formligen spyr ur mig formuleringar. Eller som Wille så träffande beskrev det

"dina formuleringar är som att öppna en burk surströmming och få innehållet att explodera i ansiktet".

"Kattmanuskriptet" har också tagit form. Eftersom Götterdämmerung saknar metafysik (ja, jag vet att jag tjatar om det här, men det är SÅ viktigt! Att de inte ens har övervägt att styra upp de faktiska mekanismerna bakom magi, religion och filosofi stör mig något grymt. Vad skall man då hänga upp sina äventyr på?) så har jag helt sonika snott den som finns i Kult. Så det här blir ett Götterdämmerungscenario med en lätt touch av cenobiter. En doft av bränt kött och ruttnande tarmar... Härligt.

"Stockholmstriptyk" har jag också hittat igen och har börjat fila på en passage med "Gentlemannen" i huvudrollen. Det första äventyret är "Dr. Brunaeus Kabinett", och även han kommer att vara en smula makaber. En smula... Killen är helt sjuk i huvudet...

"Caput Mortuum" är ett annat GD-äventyr som har fått vänta för länge. Det är inspirerat av en novell som förekommer i en av Hellboy-böckerna, såtillvida att jag lånat antagonisten därifrån, men jag skall se till att blanda in lite tempelriddare i smeten också. Man kan aldrig få för mycket tempelriddare i sconesen. Yum.

Nåväl. Mina surströmmingsmeningar har fått tiden att knalla på. Nu är klockan snart fyra och jag skall sätta igång med dagens arbete. I helgen blir det workshop och arbetsmöte.

Yoga!

Jag kunde inte yoga igår för min handled har varit lite svullen och tråkig ett par dagar, så jag tänkte att jag skulle låta den få en vilodag, men imorse kändes den bättre och nu på eftermiddagen har den varit helt "avsvälld" så jag körde ett 14 minutersprogram. Och det gick bra. Så jag körde en och en halv timme till med långsamma asanas. Nu mår hela kroppen superbra och handleden har inte sagt ett ljud. Strålande! Inte för att man behöver handleden för att stå på axlarna, men i vinyasa är det en hel del vilande på händerna, och jag var rädd att det skulle paja handleden. Men det gjorde det inte. Så hurra för min handled!

Nu skall jag duscha, försoffa mig vid köksbordet(!) och skriva klart mitt Dark Matter scenario jag började på igår. Outbreak heter det och handlar om utomjordiska virus, konspirationer och forskningsstationer i Mojaveöknen. Nästa äventyr blir förlagt till Sahlgrenska i Göteborg, eller kanske Karolinska i Stockholm. MAS i Malmö? humhum. Det skall i vilket fall vara lite "Riket"-inspirerat, men egentligen är det bara en ursäkt för att få se på TV-serien igen och att få skriva något som utspelar sig i Sverige. Jag borde nog skriva klart min "Stockholmstriptyk", men jag har fortfarande inte fått tillbaka lusten att Götterdämmera mig sedan jag blev dumpad av RM. Oh, well, jag överlever. Jag skall spendera lite tid på att göra en layout till mina äventyr också. En äventyrsmall. Med en djävulskattunge i ena hörnet.



Sedan har jag ju Mutantäventyret jag har skrivit på också. Om Åkes Gödbäver.

Apropå det...

Jag har försummat mitt läsande av bloggar. Generaldirektören har OCKSÅ läst mina Göttertexter. Det är helt fantastiskt. Jag hade ingen aning om att jag nådde längre än min egen näsa. Lite skrämmande nu när man tänker efter. Och mycket roligt att det läses och uppskattas. Jag har ju slavat över texterna en längre tid (2 år) så det vore synd om det inte kom något av det.

På plussidan ligger ju att jag har en stor reservoir av meningslöst vetande om 1700-talet som jag kan ragga.. eh.. nördar blir det väl... med. På minussidan ligger att jag inte vill ragga :). Men man får ta sina segrar där man finner dem. Jag tackar för att du uppmärksammat mina skriverier herr Generaldirektör, det känns alltid bra.

Någon gång i framtiden skall jag fortsätta och skriva klart de två kapitel som är halvfärdiga. Det handlar om Tyskland och Italien. Tyskland är spioneriets högborg med familjen Thurn und Taxis i spetsen. Italien verkar mest bestå av dekadens och nostalgitrippande.

Imorgon blir det besök hos den fagra Tove för att diskutera vidare runt workshops och föreläsningar på Stockholms Spelkonvent samt ett besök på Dieselverkstaden. Man kan inte sluta med konvent bara så där. Dessutom måste ju NÅGON i detta avlånga land slåss för besökaren. Det förekommer nämligen att konventsledningar landet runt gör det mer för sin egen skull än för besökarens.

Köksbordet till kudde

Jag satt och skrev på Europa igår och somnade på köksbordet i en timme ungefär. Jag vaknade av telefonen, men det var bara en telemarketer. Sedan pratade jag med syrran på MSN ett tag.

Paris visar sig vara ett riktigt snuskhål när man gräver i det. Massgravar utanför sjukhus som blir så överfulla med kroppar att kropparna tränger upp genom marken när de svullnar upp av förruttnelse, slakthus som låter blodet rinna rätt ut på gatan... Äckligt värre.

Och allra bäst är Moores ansvarige utgivares kommentar angående ett avtal som brutits av tidningen: "Och jag tycker att det är orättvist att jag ska stå till svars för något som tidningen gjort utan min vetskap."

Med risk för att låta fjortis, men hallå!? Det är ju faktiskt det ansvarig utgivare innebär... Att ansvara för innehållet i tidningen. Skärp dig, killen. Eller se till att ta det ansvar du har fått och inte bara glassa runt och beordra folk.

Nu skall jag bygga ett interface och imorgon kl 14.00 skall jag till Avalanche på arbetsintervju. Jag hoppas på det jobbet. Jag är less på Terraplay, och på alla lösa trådar runt mig. Jag behöver en nystart. På alla plan.

Nästa vecka blir en hektisk period av konferenser och födelsedagsfester. Och jag kommer att bo på Elite i Malmö. Skall bli skönt att komma bort lite. Jag kanske till och med kan skriva lite på Europa när jag är borta. Och på fredag åker jag till Mariestad för att fira pappas 75-årsdag. Det kostar mig mycket pengar, så det blir ingen fin present direkt. Jag kanske kan bygga något åt honom istället.

Semeeesteeeerrrr

Det är sååå skönt att ha semester... Jag hade nästan glömt hur det kändes att bara vara ledig och inte behöva bry sig om något. Dt betyder naturligtvis inte att jag inte har jobbat, men jag har jobbat mycket mindre än vad jag brukar. Jag har svarat på lite mail, ett par MSN, och varit på arbetsintervju, men mer än så är det inte.

Okej. Semester borde kanske vara helt avslappnande... Men vad fasen.

Jag sitter och tittar på V for Vendetta och ÄLSKAR den. Fascism, uppror, terrorism. Vokabuläret! Hugo Weaving är helt jävla otroligt bra, till och med med en Guy Fawkes mask på sig. Nu har jag sett den tre gånger och kan inte låta bli att bli helt förälskad i hans rollperson. Hans sätt att prata är så fantastiskt.

Jag tränade igår och blev helt mör. Som en mosad tomat. Skall yoga idag för att sträcka ut mig lite. Om jag kan. Hela jag är ihopklumpad. Borde ha stretchat igår, men när jag kom hem kunde jag inte röra mig.

Jag håller på att skriva det sista på Europamodulen nu. Hoppas RM fortfarande vill ha den. De har inte pratat med mig på flera månader.

Annars behåller jag den själv och publicerar den på hemsidan.

Jag har fått mängder med idéer de senaste dagarna. Det känns bra. Jag älskar när hjärnan är igång och spinner som en katt. Men just nu är det dags att äta lite och läsa mer om den katolska kyrkan.