Att skriva för konvent - del 13: Regler vs. Friform

Friform eller Regelverk?
Bland Sveriges konvensskribenter kan man skönja två läger. De som tycker om friform, och de som inte gör det. Själv tillhö jag skaran som anser att båda formerna av rollspel är precis lika bra.

Vad är friform?
Eftersom det finns enormt många definitioner på friform tänkte jag ge min egen i den följande texten. Om ni sedan håller med om det eller inte är lite upp till er. Det här är i vilket fall som helst min definition.

Friform är inte ett helt systemlöst sätt att spela rollspel på. Istället handlar det om att man avpassar systemet efter berättandet, och låter tärningarna komma i andra hand.

Man kan säga att friform växte fram som en reaktion på “vanligt” tärningsrullande, och den stela struktur vissa upplevde att regelverk gav rollspelshobbyn.

Systemlösa scenarion
Det finns även scenarion som är skrivna helt utan regelverk, och de kallas oftast för systemlösa scenarion. De har inget regelverk att luta sig på och är oftast fokuserade på rollpersonerna och deras personliga utveckling.

Systemlösa scenarion och friform har det gemensamt att de fokuserar mer på rollpersonens utveckling än den grundläggande storyn, i alla fall i de äventyr jag spelat.

För min del ser jag samtliga former av berättande som verktyg. Jag använder lika gärna friform som regelverk. Poängen är som alltid att klura ut vad som passar för just ditt äventyr.

Fördelarna med regelverk
Ett regelverk - en ram - ger spelarna tydliga riktlinjer om vad det är som gäller. Det kommer inte att uppstå några konflikter runt resultatet av de handlingar som genomförs, eftersom tärningarna får visa vägen.

Regelverket kommer ofta med en väletablerad setting, vilket betyder att spelarna förmodligen är medvetna redan innan spelet börjar om de egenheter som finns i världen.

Regelbundna äventyr är lättare att styra upp, motståndarmässigt, och man behöver heller inte oroa sig för att spelledaren man har anlitat inte skall kunna hantera det motstånd han eller hon skall presentera för spelarna.

Nackdelarna med regelverk
Spelarna (och spelledaren) kan uppleva att de ramar som finns är för trånga, eller att det tar onödigt lång tid att lösa en situation just för att reglerna är komplicerade eller oklara.

Regelverkets setting kan hindra skribenten från att ta ut svängarna. Alla “vet” att världen ser ut på ett visst sätt, och att bryta mot det kan ge upphov till missnöje bland spelledare och spelare.

Fördelarna med friform
Att använda sig av friform ger ofta en större frihet när det gäller gestaltning av rollpersoner, och spelledaren känner sig friare att strunta i tärningsslag om det hindrar en bra berättelse.

Begreppet friform är förknippat med en möjlighet att få spela ut de roller man fått tilldelat sig.

Spelledaren har möjlighet att improvisera fram situationer som hade varit svåra att avgöra med hjälp av regler.

Nackdelarna med friform
Mycket av bördan läggs på spelarna, som för att äventyret skall bli intressant måste “köpa” den berättelse som målas upp av spelledaren.

Spelledaren måste vara beredd att ta beslut som kanske inte alltid är populära. Han eller hon måste också ta mycket ansvar för att berättelsen tar vägen dit den skall och har inte lika stort stöd av ett yttre regelverk.

Som vanligt när det gäller verktyg så måste man titta på det äventyr man har för avsikt att skriva eller håller på att skriva. Finns det ett regelverk som passar äventyrsuppslaget? Skulle äventyret må bra av att slippa ett allt för hårt styrt regelverk? Vilken typ av konflikter är vanligast förekommande? Handlar det om våldskonflikter är kanske regler bättre, medan mjukare värden representeras bättre av lösare regelverk, eller inga regler alls.

Var dock medveten om att begreppet friform sätter en viss stämpel på ditt scenario, och det är inte alla som tolkar begreppet på samma sätt. Det kan därför vara vettigt att skriva med en kort definition på vad just du menar med friform om du väljer att skriva ett sådant äventyr.

Tänk också på din målgrupp. Yngre spelare tenderar att tycka att regler är bra och till och med kul eftersom det kan ge en känsla av makt och vinnarglädje, medan äldre spelare ofta inte har något emot att strunta i regler så länge man tillsammans berättar en bra historia.

För min del anser jag att bägge sätt att berätta på är lika värdefulla. Spelupplevelsen är det som bör stå i centrum, och man väljer sina verktyg efter den upplevelse man vill förmedla.