Framtid

Som vanligt spenderade jag nyår ensam, och i år slapp jag tjat om att jag "måste". Möjligtvis var det enbart måsten från min egen sida, men de har övergått i "borde" och "vill".

Jag antar att det sätter tonen för kommande året också. Ensam, men med "borde" och "vill" istället för "måste". I retrospektiv är det bättre både för mig och för de människor som jag har haft eller velat ha förhållanden med. Med tanke på hur hårt alla känslomässiga berg-och-dalbanor har tagit på mig, menar jag.

Jag skall sysselsätta mig med att skriva istället för att ägna mina tankar åt män. Det jag skriver finns i alla fall kvar längre än en vecka och gör inte lika ont när det blir fel.

Idag väntar "Kattmanuskriptet". Får se hur långt jag hinner med det. Jag har i alla fall gjort ett excelark som räknar ut SLP-värden åt mig, så den här gången kommer det inte att ta tre dagar att skriva 10 spelledarpersoner.

Annars blir det en långsam dag, tror jag. Mina goda grannar, som inte enbart ägnat sig åt att smälla raketer utanför mitt fönster sedan en bit innan jul, spenderade även hela natten med att skjuta raketer. Det var väl ok, runt midnatt, men eftersom de höll på fram till kl 6 på morgonen är jag trött idag. Jävla idioter. Oh well... Det snöar ute. Tur det, eftersom jag annars hade retat mig på alla jävla raketrester överallt. För när man är full kan man inte plocka upp efter sig. Eller hur?

Summering: Under året som gått har jag bytt jobb - vilket var det bästa jag kunde ha gjort, trots löneminskningen, gjort slut med en pojkvän, fallit som en sten för en annan människa som inte ville ha mig... Och så klipper vi där tror jag.

Efter att ha sett sjätte säsongen av Buffy kan jag konstatera att jag är Spike. Ur ett känslomässigt perspektiv. Förutom att jag aldrig har försökt våldta någon då. Och förutom att jag inte är en man. Och inte lika välbyggd. Eller vampyr.

Sleep now.

Think some other time.