Städa Sverok!

Under en osedvanligt långsam dag på jobbet - idag - drabbades jag av en stark önskan att städa Sverok. Sverok står för Sveriges roll- och konfliktspelsförbund, en organisation som jag med jämna mellanrum kommit i kontakt med, nästan blivit invald i (okej, jag var nominerad) och definitivt diskuterat med Tove, Anders och Wille.

Nu är det snart dags för Riksmöte igen, och jag funderar starkt på att kasta mig in i detta dammiga lejongap med avsikten att få något att hända. Något bra. För spelhobbyn. Som inte enbart innebär "låt oss kasta pengar på projekt som det aldrig blir något av och föreningar som vi till största delen ignorerar".

Det finns många bra människor som är engagerade i Sverok, men med tanke på hur många de är är det förvånansvärt få saker som händer och det är väldigt sällan man hör talas om förbundet annat än när någon uttalat sig i samband med att pressen fått för sig att rollspel är livsfarligt.

Det här citatet hittade jag på Sveroks hemsida.

Sverok anser att en förening bara ska finnas så länge som den fyller en funktion, och om funktionen försvinner ska också föreningen läggas ner så att de som vill kan gå vidare till andra intressen och föreningar.

Det är märkligt hur väl det stämmer på förbundets egen verksamhet.

Notera att jag skriver det här med en utomståendes perspektiv. Jag är säker på... nästan säker... på att det sker saker inom förbundet. Men som icke insatt ser jag aldrig resultatet av den verksamheten.

Därför har jag drabbats av städiver. Mitt pedanta och drivna, perfektionistiska sinnelag har retats till döds på denna baktunga stenkoloss, och jag skulle verkligen vilja röja upp, putsa, trimma och städa och verkligen vilja klippa till alla gamla stofiler som sitter och lär alla gröngölingar att nya idéer är dåliga. Det är ju så det brukar vara - säger hon vis av erfarenheten inom konventsvärlden.

Problemet är att jag inte vet om jag orkar hela vägen, och jag vet heller inte om jag får lov att komma in. Det är en väl befäst borg, det där förbundet. För att få vara med och leka måste man vara en i gänget. Och det är inte jag.

Jag finner mig i en situation där jag har för få projekt och för mycket energi. Jag vill GÖRA något som inte bara påverkar mig själv, som inte stannar vid att okej, nu har jag gjort det här, nu är det klart. Jag vill göra andra människor glada. Kan jag inte vara glad själv kan jag i alla fall se till så att andra blir det och därigenom kanske jag får lite egen glädje tillbaka. Och jag vill att rollspelshobbyn skall leva upp igen.

Efter ett samtal häromdagen med Ola Janson insåg jag ju det. Att det finns något jag är som jag inte kan förneka. Jag är speldesigner, och jag är rollspelare, berättare i själ och hjärta. Jag har så mycket jag vill berätta, och så lite utrymme att göra det på. Jag vill att fler skall få upp ögonen för rollspel. Och jag är beredd att jobba för det. Hårt. Så har du ett projekt du vill ha hjälp med... Jag är här. Med för mycket energi, för mycket vilja och för få ställen att lägga den.

Sverok är bara ett alternativ på min lista. Jag har också diskuterat konvent med diverse människor. Jag har diskuterat konventsskribentsammanslutningar och jag kommer att försöka starta något för spelledare som vill lära sig mer om konsten att berätta. Jag måste få utlopp för allt det här. Jag håller på att explodera.