I hans ögon växte stora lökar som små kluster av hjärntumörer. Utan tvekan var det en fördel i handeln med knappar, som egentligen var förlorad av hans föräldrar, men som han envetet stretade med.
I fönstret kunde jag se hur luftballongen inte trivdes. Blommorna i håret var vissna och fönstret stod inte längre på glänt utan lyste med sin frånvaro. I hans rörelser kunde jag skönja både hopp och sorg när han hjulande kom emot mig på sin cykel. Enebuskarna på taket hade inget glid, och utanför tältet stod regnet och väntade tålmodigt på att vi skulle göra vår första mockakaka.
Som en bok bestämde jag mig för att sluta tveka och gå till skogs, kanske dränka mig i en ström om humöret tillät, återuppstå på eftermiddagen utan att vara en grotta av smör.
Det är tungt att vara ensam när man är en siamesisk tvillingbror, och hustaken skingras i blåsten av en ensam trottoar. Se på låskolvarna, så blanka att de gör ont, och kaffet i slottet är utan slut.
Faktum är att den här typen av övningar är jättebra för kreativiteten och inspirationen. Ibland kan man överraska sig själv med det som helt plötsligt dyker upp på papperet. Och de som känner mig vet att jag föredrar papper och penna framför tangentbord och bildskärm vilken dag som helst. Därmed inte sagt att jag underskattar hastigheten i att skriva direkt vid datorn. Det är särskilt hjälpsamt när man försöker vara lite bortkopplad från sitt rationella sinne. Eftersom jag tänker medan jag skriver och formulerar och formulerar om - och hinner göra det medan jag skriver för hand - så är datorn ett utmärkt verktyg när det kommer till automatisk skrift. Ja, det händer ungefär en gång i månaden att jag sitter och skriver på det här viset utan att dela med mig. Det öppnar hjärnan.
No comments:
Post a Comment