Finns det ingen manual? Kan jag skriva en checklista? Eller skall jag sitta här med hosta och trassel i magen och fundera hela dagen på hur jag skall kunna hantera det här UTAN att springa härifrån? Kan man kanske göra en funktionsspecifikation på hur allt skall gå till och sedan uppfylla kraven med åtanke på ens målgrupp och... nä...
Och mitt ibland allt trassel så växer det en blomma. Jag tror inte det beror på att jag har svalt några körsbärskärnor eller äpplekärnor för 1. jag har inte ätit äpplen eller körsbär på ett tag, 2. jag klyftar nästan alltid upp mina äpplen innan jag äter dem och då får jag inte med några kärnor, 3. det är en jävla blomma, inte något förbannat fruktträd! Läs ordentligt innan du börjar klaga, ok? (oj. det var trasslet, det där som ligger i smutsen längst in under soffan. Ber om ursäkt. Den dammråttan är död nu.)
Och så tänker jag i mitt stilla sinne - måste jag hantera det? Kan jag inte bara låta det vara och få ta den tiden det tar och leda dit det leder utan att bekymra mig så mycket om något egentligen?
Och så tänker jag - men det gjorde så in i helvete ont förra gången att jag svor att jag skulle låta bli i år. Jag måste ha en PLAN för det här. Så att jag kan plocka upp alla bitarna som jag oundvikligen kommer att gå i så att jag kan... "men det vet du ju inte" säger en oväntat mild röst över axeln på mig då.
Och så känner jag två varma armar runt kroppen och en inte helt oansenligt kurvig axel bakom mitt tunga och förvirrade huvud, och jag blundar, och faller baklänges in i hennes väntande famn. Och ger upp för den här gången och för den här blogposten.
(Ja, hon kan finnas bakom mig och i min mage på precis samma gång. Trasselfén är precis som tomten. Allt beror på kvantfysik, och strängteori och massa andra fina ord som upphovsmännen knappt själva förstår, så det så!)
1 comment:
Gud va söta de är... feérna... :)
//SIS
Post a Comment