St. Valentine's Day

En av mina trevligaste arbetskamrater i Finland heter Tuukka. Han och Satu räddade mig från totalt sammanbrott när jag jobbade där. Tuukka är också en i mina öron skicklig musiker. Han har gjort en hel del musik som jag lyssnar på när jag saknar honom och Satu och Finland extra mycket, för det går inte en dag utan att jag saknar dem. Nu, lagom till St. Valentines - Alla Hjärtans Dag - som faktiskt inte alls hittades på av några krassa kommersiella intressen utan av Chaucer, i alla fall enligt Wikipedia (men vi vet alla vad Wikipedia lider av - brist på källkritik!) så saknar jag alla mina vänner lite extra. Därför har jag lagt in "Summer Fuzz" av Ghost Monkey, alias Polyfonken, alias Tuukka Savolainen.




Tuukka är också upphovsmannen bakom "Citizen Bunny" en av de målningar som jag aldrig tar ner från väggen. Titta på hans hemsida, och gå till bild 21. Det är "Citizen Bunny".

Jag vet att det är Tuukka som har skrivit musiken, men jag embeddar den för honom, för Satu och Hannele, för Bea, Andreas, Lars, Staffan, Lotta, Johanna, Anna, Jim, Mattias, Beata, Kajsa, Stellan & Lotta, Lova, Ann-Sofie, Chris, Seb, Roger, Emilia, Ebba, Johan, Tom, Jenny, Tove, Anders, Wille, Joakim, och alla andra som jag har tappat på vägen, och inte hittat tillbaka till.

Jag rekommenderar varmt att ta en titt på Tuukkas hemsida. Han har gjort mycket och bra musik. Ät den med öronen och berätta för honom att han är duktig.

EDIT: Stor kram till syrran vars USB-HD har kraschat.

*kram sis* Jag vet hur det känns.

EDIT 2: Vilket påminner mig om megatuggzillan jag träffade på tåget imorse. Mannen satt i ett fullproppat (försenat) pendeltåg med sin laptop i knäet, tuggandes tuggummi och utbredd över två säten. Jag satte mig bredvid, för det var den enda lediga platsen. Mannen bryr sig inte för två öre utan fortsätter glatt hamra på tangenterna till sin PC och stöter med jämna mellanrum sin armbåge in i mina revben. Allt detta tonsatt av en smaskkör utan dess like. Vad gör man? Man brer ut sig tillbaka. Jag jabbade honom i armen med armbågen varje gång han stötte mig i revbenen. Han suckade. Jag log sött och lyssnade på Polyfonken. Jag vet inte vem som vann, men jag är rätt nöjd med vår dust.

EDIT 3: Fick precis den här bilden av Chris. He does love me! He DOES! Aww...