Pseudoqueer?

Jag läser i DN om ett öppet brev från Karin Eder-Ekman och Malena Rydell som tidigare har jobbat på tidningen Bang.

De avgick för att kulturkretsarna blev för tighta. För att det de ville göra, och det som tillät sig att göras inte stämde överens med vartannat. De gick in i "så skall det vara" väggen, helt enkelt.

Anledningen till att jag skriver det här är för att jag med jämna mellanrum läser både Bang och Ordfront. Nej, jag är inte lesbisk, nej jag är inte kommunist(?), men jag är intresserad av allt. Och med jämna mellanrum har Bang lite intressanta artiklar för sig, som jag faktiskt uppskattar att läsa. Detsamma gäller för Ordfront, som jag är medlem i numera. Det är nämligen även ett alldeles suveränt förlag.

Men det jag egentligen ville tala om var den där tighta cirkeln som man inte får bryta sig loss ur. Fenomenet "så här gör vi, för det har vi alltid gjort". Och "låt oss slita i säck och aska, för då är vi fina nog". Precis som Eder-Ekman och Rydell skriver, så tror jag inte att man vinner något på det, möjligtvis en viss egotillfredsställande kick som har sitt ursprung i detta det allra finaste (för vissa): Martyrskap.

Det är som att hålla en födelsedagsfest utan att berätta om det och sedan bli upprörd för att ingen märkte det.

Men det är inte bara i kulturkretsar det här förekommer, det förekommer överallt där man hittar idéell verksamhet eller tätt sammanslutna sociala gemenskaper. Det finns ett visst sätt saker skall göras på. För att det är lättare då. För att det är så det alltid har gjorts. För att de gamla uvarna som sitter och ruvar på hur fina de är skall kunna fortsätta och sitta och ruva på hur fina de är.

Bullshit, säger jag. Rör om i grytan! Ta in nya influenser! Håll ett party på Spy Bar, oavsett vad man tycker att Spy Bar representerar. När lokalen intas av ett nytt gäng så är det nya regler som gäller. Låt inte förutfattade meningar begränsa möjligheterna, och låt inte ett visst medie vara det enda man kan arbeta i. Utnyttja alla möjligheter som finns! Var först, störst, bäst och vackrast. Om man har ett budskap man inte skäms för så finns det inget fel i att kliva upp ur källarlokalen.

EDIT: Egentligen skulle det här inlägget handla om bokrean, men så sprang jag in i Bang-artikeln och kunde inte hejda mig. Det är något visst med kulturkretsar. Sociala sammanhang. Oskrivna regler. Men jag kan ju nu säga att bokrean är igång och att jag... förmodligen inte kommer att köpa en enda bok mer nu än vad jag gör i vanliga fall. Å andra sidan så köper jag minst en bok varannan vecka, så... Do the math.

EDIT 2: Det blev två böcker. Nu så här som en mjukstart. Weapon och the History of Organized Crime. Jamen vadå?! Jag tycker OM vapen! Och jag tycker om organis... näe, alltså... äsch.