Snusmumriken är galen!

Jag tror jag har kommit på ett mycket bra skäl för att låta bli att läsa Snusmumrikens böcker.

Han är besatt!

Av en Shoggoth!

Med min smygande journalistik och hemliga kamera har jag lyckats fånga en bild på mumriken när han som bäst sitter och skriver en ny bok i min soffa. Det är skrämmande egentligen... Här trodde jag att Snusmumriken var en skicklig författare, och så visar det sig att han är en par med den galne araben Abdul Alhazred himself!

Månne är "De redan döda" en ny Necronomicon? Tänk om folk blir galna av att läsa den?

*springer och skaffar sig ett Elder Sign*

I vilket fall som helst har jag bifogat bildbevis här på min blog, och till skillnad från andra fenomen som har med det övernaturliga att göra är de inte det minsta suddiga eller otydliga. Man ser klart och tydligt Shoggothen på hans huvud.





Ser ni?! Ser ni?! Det är helt tydligt att något... utomjordiskt influerar honom när han sitter och skriver. Det är rent otäckt.

Gå och läs hans bok på kapitel 1 för mer bevis. Jag kommer att rapportera löpande om hans... skrivarvanor. Hans katter är för övrigt polare med den store gröne. Det går kanske i familjen?




Jag lyckades ta ett suddigt foto på Pipis där han ligger och vaktar Cthulhu... vad är det jag har givit mig in på?

(bilderna är f.ö. tagna med min iPhone. Det brukar bli lagom suddigt så där... Ingen vidare kamera. Vill köpa en fin digital, men pengar är... besvärligt.)


Andra bloggare om:
snusmumriken, shoggoth, Necronomicon, De redan döda

Ner i teknikträsket, kvinna!

I dagarna har jag och snusmumriken införskaffat Wrath of the Lich King, bägge två. För snusmumrikens del innebar det att uppgradera internminnet från ynkliga 512 MB till 2 GB. Och när jag säger att det innebar det för snusmumrikens del betyder det att jag pratade minne med den vänliga expediten på Webhallen samt skruvade av locket och petade dit minnesmodulen. Men snusmumriken tittade på, så nästa gång får han göra det själv.

Det finns säkert en bra anledning till varför jag skriver det här...

Det är snart ett nytt år. Jag erkänner villigt att jag inte väntade mig att jag skulle vara där jag är nu förra året. Förra året var jag deprimerad och utan hopp. I år... I år har jag en fästman och två adoptivkatter, samt en social umgängeskrets som är större än en person, dvs jag själv.

Det kanske är fel att vara hoppfull redan nu. Det kan skita sig när som helst. Men här, nu, är jag lycklig och tacksam för snusmumriken. Vi kompletterar varandra. På oväntade och väntade sätt.

Nu gäller det bara att få de jävla raketgalningarna utanför att sluta skjuta småraketer som studsar på mina fönster.

Jävla brats.

För att avsluta. Något sött!



Det är min park med UB Funkeys. Favoriten är den gröna treögda saken, björnen med brustet hjärta och stjärnögat, dvs Boggle, Lotus och Vroom. Bilden är för övrigt tagen med en iPhone. Min iPhone. Jag vet. Jag är tekniknörd. Men jag läser Susan Faludi och Naomi Klein och Sven-Erik Liedman också... erh... ja...

Söndagsblues II

Det är söndag morgon, jag har varit uppe i knappt två timmar och jag håller på att tvätta och städa. Hur stereotypt är det? Utöver det håller jag också på att få krupp på hur vissa människor tänker och resonerar och kommer därför att sluta diskutera på ett visst forum, eftersom det driver mig till vansinnets gräns och näst intill över den.

Stockholms spelkonvent rullar på och vi kommer att kunna öppna anmälningarna snart, hoppas jag, vilket är bra, eftersom det har dragit ut lite på tiden.

Sverok FS-arbetet går... sådär. Det är för mycket att sätta sig in i på för lite tid. Jag börjar bli trött och sliten igen efter semestern, och då har jag inte jobbat mer än tre veckor. Nu har jag iofs ledigt igen, så jag hoppas på att kunna ta det lugnt i alla fall ett par dagar. Göra något annat, något som kräver min fulla uppmärksamhet. Jag skall se till att uppdatera klart hemsidan också. Den är nääästan färdig, i alla fall på svenska, så jag hoppas jag kan komma till avslut snart.

Igår städade jag hela lägenheten - nästan. Jag har mitt arbetsrum kvar, och det skall jag ta tag i idag, innan syrran och Anders kommer på besök. Snusmumriken snusar i sängen, och han har kattvakt hemma hos sig, så vi behöver inte oroa oss för nissarna idag i alla fall. Tempus och Pipis. Fast jag kallar Pipis för Greve Piper istället. jag tycker Pipis låter så.. ovärdigt en så fin katt som Pipis. Han har en beige päls och ett chokladbrunt ansikte. Han är blåögd och fruktansvärt vindögd, men det är bara charmigt. Vid närmare eftertanke så kanske Pipis inte är så dumt, förresten. Han låter som en liten jammobil och han bits i tårna. *suck* Nu saknar jag nissarna...

Häromdagen låg vi i en stor hög i snusmumrikens säng. Tempus på magen, snusmumriken på armen, och Pipis i snusmumrikens knäveck. Pipis är inte så förtjust i att ligga på en. Han har legat i mina knäveck ett par gånger, och på min rumpa. Men Tempus tar alla tillfällen i akt. Om jag ligger på rygg kommer han och lägger sig på magen, och ligger jag på magen lägger han sig på min rygg och kammar håret på mig. Det är skönt att jag och katterna kommer så bra överens. Men med tanke på vilka Hell on Wheels de är när de börjar busa vete fasen hur det skall gå om jag och mumriken flyttar ihop.

Nåväl. Nu är det snart dags att gå ut i tvättstugan igen och bärga skörden med tvätt, sedan skall jag försöka städa av inne i arbetsrummet och lägga ut en massa grejer på Tradera. Förhoppningsvis kommer vi att få en auktion på Stockholms spelkonvent också, och går den av stapeln så skall jag se om jag har något jag kan sälja på den utan att dö av separationsångest. Fast just nu är det städa lite till och fixa tvätt.

Märks att det är söndag...

Intressant?

Andra bloggare om:
katter, snusmumriken, tvätt, Stockholms Spelkonvent, tradera

To the rescue!

Igår spenderade min snusmumrik en del tid i sängen. Mer tid I sängen än UR sängen faktiskt. Han sov i 23 timmar. På raken. Däremellan erh... tillbad han porslinsguden, ety mitt älskade pucko bestämde sig för att en öl och en cola räckte i värmen.

Han drabbades alltså av överhettning.

Idag är han bra. Och i fredags lyckades jag ta ett par riktigt bra, helt improviserade foton av min älskling. Jag siktade egentligen på Ostindiefararen Götheborg, men hans fagra nuna drog åt sig min uppmärksamhet. Så för första gången i världshistorian tänker jag i en post publicera ansiktet på min snusmumrik. Uppmärksamma läsare kan därefter dra slutsatsen att det rör sig om Herr Klokbok. Det är inte mitt fel att jag attraheras av intelligenta män.

(Det här är för övrigt innan han är sjuk och medan han dricker öl. Det är därför han ser så full i fan ut.)

Intressant? Tja om man vill se en snusmumrik, så...

Andra bloggare om:
snusmumriken, ostindiefarare, sova, sjuk, solsting

Tidspress

Jag kan konstatera att min agenda är allt för full för att hinna med. Jag hinner ingenting. Och istället för att lugna ner mig så ramlar jag huvudstupa in i nya uppdrag.

I det här fallet gäller det att sitta med i ledningsgruppen för en spelutbildning. Jag har redan blivit kontaktad vad det gäller en annan spelutbildning som skall starta i trakterna i höst, och har fått komma med input och tankar runt det. Vilket är ROLIGT, det är jättekul att få ha åsikter om spelutbildningar och bli tillfrågad om jag vill utbilda. Jag börjar bara inse att min tid, sådan den är, räcker inte riktigt till. Inte om jag vill se på film också. Eller läsa en bok. Jag måste se till att bli effektiv och beta av saker när de kommer upp, med en gång, istället för att vänta till senare. Jag skall också börja använda mig av onlineverktyg i högre utsträckning. Google Docs låter bra. Till exempel.

Nu stundar dock en dust med ett illaluktande kylskåp. Bleugh!

Jag fick också av snusmumriken - till min stora glädje - en artikel om storytelling med lite matnyttiga boktips. Ljuvligt. Jag har ju läst en del om det och framförallt så är jag väldigt intresserad av det eftersom det har nära anknytning till rollspel.

I övrigt har mitt arbete med den långa listan gått bra. Idag har jag klarat av två punkter på den. Ett par av dem är redan påbörjade. Andra kommer att ta längre tid.

Intressant? Nja...

Andra bloggare om:
att göra, snusmumriken, arbete, storytelling

Arvid!

Min titelproblematik har slagit till idag. Jag vet inte vad jag skall kalla min blogpost. Därför döper jag den, dagen till ära, till Arvid. Arvid - världen, världen - Arvid.

I öronen dånar Rufus Wainwright och i ögonen lyser solen. Med viss svårighet. Ögonlocken är svullna och ömma. Lite smått röda. Som tomater.

Jag fotograferade magnoliaträd på vägen till jobbet idag. Jag har äntligen kommit mig för att ta med mig min kamera ut. Den skall under de närmsta dagarna få registrera texturer och former åt mig. Det är ju en digitalkamera. Lagringsplatsen kostar inte så mycket.

En annan sak jag tänker försöka fixa till är ett bra fotoalbum till min websida. Jag har tre pärmar med negativ som jag har tänkt försöka scanna in. Allt är naturligtvis inte bra, men en del bilder jag har tagit under åren är jag ganska stolt över. Om inte annat så är de dokument över en sedan länge svunnen tid. Min själsliga gothperiod. Jag hade ingen kroppslig. Tvättbjörnsmakeup passar inte så bra på människor som är runda som apelsiner.

Den enda fåfängan jag egentligen har är mitt hår. Det får schampoo för 109:-/ flaskan och inpackningar ifrån Lush med jämna mellanrum. Ojämna mellanrum. Ibland. Inte så ofta. Snusmumriken ägnade lång tid igår till att smeka mig över huvudet när jag låg med ansiktet i kudden och var deprimerad. Det var en lisa. Han är en av de få som utan tvekan kastar sig över min skalp och ägnar den lite uppmärksamhet. Ibland är det ruskigt skönt att få bli omhändertagen. Snusmumriken förstår och ignorerar mina rop på självständighet och "kan själv" tills jag sjunker ihop i en liten hög och låter honom smeka mig över håret.

Vi skall förmodligen ta oss en sväng förbi LinCon i helgen. Fredag eller lördag, det är inte helt bestämt än. Det är första gången snusmumriken går på konvent sedan... Jag tror vi kom fram till att det var 20 år sedan. Vi kom även fram till att man förmodligen fortfarande känner igen krigsspelarna som mumlande går runt och diskuterar regler med sig själva. Snusmumriken tillhör kategorin Advanced Squadleader-spelare. Även om han inte verkar helt fanatisk, så... Vi satt och spelade Arkham Horror långt in på kvällen vid något tillfälle och trots att spelet stannat av totalt vägrade han att sluta spela! Vi kom ingenstans! "Men... skall vi sluta spela?" "Det HÄNDER ju inget!" (vrålade jag med håret på ända och mörka ringar under ögonen - jag misstänker att jag vid det laget liknade mer en kultist än hans vanligtvis städade flickvän med... erh... ringar under ögonen... och håret på ända... hmmm). Det hela slutade med att han besviket lommade iväg medan jag med preussisk precision återbördade alla små markers och tokens till sina ziplocpåsar. Snart skall vi spela StarCraft. Undrar hur det kommer att gå...

I vilket fall som helst är förmodligen LinCon helt rätt ställe att bunkra upp med knäppa brädspel. Jag rekommenderar för övrigt varmt Neuroshima Hex! som jag för övrigt recenserade i Fenix nyss. Men det fick bra betyg, så det underminerade inte hela betygssystemet. Jösses... Nåväl. Vill man få skäll skall man recensera "fel". Det är uppenbart. Och vill man få hela garderoben över sig när man försöker nå ett visst brädspel så skall man lägga just det brädspelet längst in och underst. Under allt annat. "Därsom unner starkölen", som den nu hädangågne Eddie Meduza en gång sade. Inte för att jag har starköl i garderoben. Det rör sig istället om brädspel. Ett par till. Och många. Jag räknade till 27 sist. Då har jag inte räknat med Cheapass-spelen, kortspelen eller mina datorspel. Eller mina rollspel. De upptar i dagsläget två bokhyllor. Jag funderar på att addera till dem också, men jag behöver inte anstränga mig så hårt för det. För att addera till rollspelen alltså. Det råkar sig så att Tove och Anders mer än gärna förser mig med recensionsexemplar av diverse bra och dåliga prylar. Förutsatt att jag i motprestation läser igenom ca 3 - 400 sidor rollspel och sedan återkommer med en text på ca 4000 tecken, ibland mer, ibland mindre. Bra deal för en bokmal som jag.

I det kommande numret av Fenix kommer vi för övrigt att skriva en artikel tillsammans. Eller artikel är väl fel. Svar på tal, mera. Om kvinnor och spel. Sanningen att säga var det mest...vi som skrev... nu när jag tänker efter. Jag tänkte säga att det var snusmumriken, men jag tror det är ganska jämnt fördelat mellan oss. Humhum. Nåväl. Det var mysigt. Att skriva med snusmumriken. Han är självgående, behöver ingen poking och prodding för att göra det han skall. Vilket är - för mig - suveränt. Det är till och med så att jag inte riktigt hinner med när han skriver. Och det ÄR verkligen strålande. Jag älskar det! Nåväl. Nu skall jag kanske sluta hylla snusmumriken. Annars kommer han att implodera i ett litet moln av ego. Kanske.

Intressant?

Andra bloggare om:
Rufus Wainwright, sjuk, snusmumriken, fotografier, konvent, brädspel, spel, Speltidningen Fenix

Poesi (och romantik?)

Det är vår ute. Jag slogs av det imorse när jag gick utanför dörren och insåg att alla gångvägar sopats helt rena från det lager av grus de legat under sedan i november förra året. Hela Tumba är vårstädat och jag njuter av gatornas nysopade status när jag trampar ner för berget jag bor på.

Luften är kall och frisk, frosten ligger som en skör hinna över gräset, och solen lyser mig i ögonen. Över träden har en tunn slöja av grönt börjat bildas. Den ljusa, ömtåliga sortens löv, de som med tveksamhet letar sig ut ur sina skyddande knopphöljen för att testa luften utanför, de första modiga.

I sann våranda kastar jag mig därför (nåja) över SvDs romantiktest och får veta att:

Du har en ljummen inställning till romantik. Du kanske inte omfamnar allt, men uppskattar en romantisk gest då och då. Det är inget fel att trivas med lagom mycket romantik och det betyder inte att du inte kan uppleva kärlek på samma djupa sätt som dina mer romantiska vänner.

Hmm... Genast börjar jag fundera på - vad är det för fel på mig eftersom jag inte tycker om romantik? Hela texten är skriven ur synvinkeln - du skall älska att vara romantisk! Dessutom är testet fånigt, det innehåller som vanligt inga av mina val. En romantisk date för mig skulle exempelvis bestå i av att fixa en ostbricka och spela brädspel till långt in på natten. Kanske ett kortspel också. Möjligtvis Gloom... Eller StarCraft-brädspelet? Kanske skriva ett äventyr tillsammans med min snusmumrik, som är mer än lovligt begåvad vad det gäller att uttrycka sig via text?

Jag ÄR inte romantisk i traditionell mening. Men jag fixar kaffe på morgonen när jag tvingar upp snusmumriken nästan redan innan han har gått och lagt sig (och bett mig väcka honom, mind you, jag sysslar inte med ofrivillig tortyr). Det är väl romantiskt? I alla fall enligt frågan i testet (har du gjort frukost på sängen till din partner?) och eftersom snusmumrikens frukost består av avkok av malda kaffebönor så bör det väl rymmas inom den sfären?

Äsch. Jag får sluta analysera min egen förmåga till kärlek... I alla fall med utgångspunkt i ett störtlöjligt test på SvD.

Intressant? ... det är nästan tragiskt att det här intresserar isf...

Andra bloggare om:
brädspel, dikt, kommunikation, Kärlek, kortspel, Personligt, reflektioner, relationer, snusmumriken,

Allt på en gång

Jag trodde att min vår skulle se annorlunda ut. Jag trodde att det skulle bli enorma hål av tid att fylla med sådant jag själv ville prioritera, artiklar jag ville skriva, moduler och referat. jag trodde jag skulle få det svårt att inte känna mig ensam, att jag gick ett tomt år till mötes, rent känslomässigt.

Istället blev det tvärtom. Både på jobbet och i privatlivet har jag ställts inför prioriteringar. På jobbet handlar det om att sköta en del i ett ganska stort projekt. Projektet i sig ligger dessutom rätt illa till tidsmässigt.

I privatlivet, well... snusmumriken dök ju upp, helt oväntat. Och tog mig med storm. Jag trodde inte det. Jag ville det heller inte. Trodde jag. Nu är jag av den motsatta åsikten. Snusmumriken må vara morgontrött, snusgalen och kaffesörplare, men snusmumriken är snusmumriken och jag kan inte motstå. Vilket då betyder att det inte blir så mycket tid över för mig själv.

SSK trundlar på i sin makliga takt, trots det känns det som att jag behöver sparka igång och fixa saker som hamnar vid sidan av. Det skall göras, hoppas jag, i helgen.

Sveroks Riksmöte måste jag också ta tag i och läsa in mig på. Framförallt på det som står på forumet. Jag har tappat taget lite om mitt webbaserade liv.

Western är hopplöst efter, men å andra sidan har jag inte fått feedback på det jag skrivit i så hög grad (vilket är högst förståeligt, det här är absolut inget klagomål på de utmärkta makarna Gillbring) så jag avvaktar med det lite.

Jag vet inte riktigt vad jag ville ha sagt med det här, men jag kände ett behov av att konkretisera mig lite. Försöka få överblick över vad jag måste välja emellan, tidsmässigt. Min tid är inte min egen längre. Kanske dags att inse det. Att jag när jag anmäler mig som frivillig till idéella föreningar och grums måste gå med på att jag inte kan bestämma över hur jag vill disponera mig. Det ger mig lite tvångskänslor. Lite tvångströjeartat beteende. Jag vill komma loss... Nåväl. Även det går över. Nu skall jag fortsätta arbeta. På alla möjliga nivåer.

Intressant?... nja?

Andra bloggare om:
rollspel, arbete, Personligt, snusmumriken, Stockholms Spelkonvent, , sverok,

Aliens rövade bort min mumrik!

Det är tidigt på morgonen (nåja, på förmiddagen då...) och min mumrik är borta. Senast jag såg något av snusmumriken gick han förnöjt och tuggade på nikotin inneslutet i gummi arabicum, och sedan *poof* borta.

Jag tror det kan ha att göra med att jag lånade ut StarCraft. Som det pucko jag är insåg jag inte att dess dragningskraft skulle beröva mig mumrikens sällskap.

StarCraft är ett ruskigt bra strategispel och jag fruktar nu att jag aldrig får återse vare sig det eller mumriken. I alla fall inte förrän han har klarat av den sista Protoss-kampanjen i single-playerläget. Ack och ve, grymma öde.

ALIENS HAR RÖVAT BORT MIN MUMRIK!

Nu skall jag spela Piratspel i ren protest.