Apropå alla ljudliga grannar...

Det rapporteras i DN idag att en domstol beordrat en kvinna att sluta sjunga på grund av att det stör hennes grannar. Tänk om jag kunde beordra mina grannar att 1. inte prata i telefon under mitt sovrumsfönster mitt i natten, 2. Tillåta att deras barn åker runt och tutar i en ruskigt irriterande cykeltuta, 3. Låta bli att ställa bilen på gården med öppen baklucka och basgång som gör att hela huset vibrerar när de grillar och 4. Låta bli att grilla under mitt sovrumsfönster, också det hela nätterna.

Vad skönt livet skulle bli... Ni som tycker att det var ett orättvist eller obetänksamt beslut kanske borde testa att vara lite ljudöverkänsliga, samt att bli utsatta för den här typen av störningar någon gång. Det är inte alls så trivialt som det kanske låter. Jag har blivit tvungen att sova med öronproppar samt alla fönster och dörrar stängda. Inte helt roligt mitt i sommaren när det faktiskt är ganska varmt, även på nätterna.

I övrigt trivs jag helst suveränt bra på jobbet. Jag har bara kul just nu. Jag hoppas att det håller i sig länge.

----

Gjorde ett personlighetstest på lunchen. Whee!

Livet i spelbranschen

Jag läste Gamasutra för första gången sedan jag gick på semester i början av Juli och där fanns den här bloggen om livet på Rockstar.

Jag måste ju säga att jag känner igen mig enormt mycket i det Jeff skriver, eftersom jag upplevde samma kaos på UDS när jag jobbade där med "The Kore Gang". Det verkar som att dålig projektledning och dålig företagsledning är något som förekommer på många spelstudios, inte bara de små. Jag måste förstås tillägga att Avalanche inte alls verkar lida av samma problem. Nu har jag inte jobbat här mer än en vecka effektiv tid, eftersom jag gick på semester veckan efter att jag hade börjat, men det finns en attityd på företaget som jag uppskattar. Övertid uppmuntras inte. Semester måste man ta. Det är en bra inställning, som jag tror lönar sig i långa loppet. Sedan får vi ju se hur mycket jag tvingas jobba övertid inför nästa milestone, men jag kan ta det, nu när jag har haft fyra veckors ledighet.

Apropå det så är dålig ledning inget som inte finns i andra företag heller. Terraplay var minst lika kaotiskt som UDS, och det med en handplockad CEO. Hur kan man låta människor som inte kan hantera ledarskap driva ett företag? Det är katastrofalt. Det kostar pengar och resultaten blir lidande.

Miss Wet T-Shirt

Jag var hos Tove och Anders igår och pysslade lite. Vi var bland annat på Dieselverkstaden inför Stockholms Spelkonvent. Lokalerna för vår föreläsningsserie som vi håller på att sätta ihop var alldeles utmärkta, däremot fasar jag för hur rollspelarna kommer att reagera på de platser de får spela på. Vad som gick genom konventsledningens huvud när de valde just Dieselverkstaden som konventslokal är mig helt fördolt. Det kan knappast ha varit några praktiska betänkligheter. Försäkringarna kommer att bli ett helvete och det är inte en lokal som direkt passar för rollspel. Det är RIKTIGT illa..

Nåväl. Jag antar att man får vara tacksam för det lilla. Nu skall jag duscha och kasta mig in till stan för att stödja Nathan Fillions karriär och skaffa mig en onödig anteckningsbok till. Jag har ett bokberoende... Jag är inte stolt över det... Men man blir allmänbildad i alla fall.

Apropå Tove och Anders gav jag mig ut en liten sväng under kvällen för att leta reda på en högtalare till min iPod. Jag vill ha något att koppla den till i köket så att jag kan dränka oljudet från ungdjävlarna som går loss på allsköns bråte (inklusive en av de osnutna halvlängdsmännens förbannade cykeltuta som man MÅSTE använda oavbrutet i tio - tjugo minuter på raken för att den låter sååå bra) och tjuter så att fönstren skallrar. De är dessutom så lata att de inte orkar gå upp en trappa och prata med sina föräldrar, näe, de ställer sig och illvrålar efter dem. Det går inte att ha ett enda fönster öppet i det här området. Och på natten är det väldigt bekvämt att ställa sig och prata i telefon under mitt sovrumsfönster. Jag skämtar inte när jag säger att jag är lätt att väcka på natten. Jag hör när folk pratar utanför. Det är inget roligt problem, kan jag ju tillägga. Så jag funderar på att flytta någonstans där det inte finns barn i området. Helst skall det inte ens finnas andra människor i närheten, men då får jag väl flytta ut på en ö i skärgården. Och bli tokig på måsarna istället.

Poängen var i vilket fall som helst att under promenaden till Apple-återförsäljaren började det spöregna. Tropiskt vattenfall. Regndroppar stora som vattenballonger. Och när jag går förbi en hög med osnutna pojkar i trettioårsåldern kommenterar de att jag är blöt med orden "miss wet t-shirt". Eftersom jag inte hade energi nog att stanna och spöa upp dem gav jag dem fingret, men seriöst! Jävla ouppfostrade kräk är vad de är allihop. *morr*

Apropå det...

Jag har försummat mitt läsande av bloggar. Generaldirektören har OCKSÅ läst mina Göttertexter. Det är helt fantastiskt. Jag hade ingen aning om att jag nådde längre än min egen näsa. Lite skrämmande nu när man tänker efter. Och mycket roligt att det läses och uppskattas. Jag har ju slavat över texterna en längre tid (2 år) så det vore synd om det inte kom något av det.

På plussidan ligger ju att jag har en stor reservoir av meningslöst vetande om 1700-talet som jag kan ragga.. eh.. nördar blir det väl... med. På minussidan ligger att jag inte vill ragga :). Men man får ta sina segrar där man finner dem. Jag tackar för att du uppmärksammat mina skriverier herr Generaldirektör, det känns alltid bra.

Någon gång i framtiden skall jag fortsätta och skriva klart de två kapitel som är halvfärdiga. Det handlar om Tyskland och Italien. Tyskland är spioneriets högborg med familjen Thurn und Taxis i spetsen. Italien verkar mest bestå av dekadens och nostalgitrippande.

Imorgon blir det besök hos den fagra Tove för att diskutera vidare runt workshops och föreläsningar på Stockholms Spelkonvent samt ett besök på Dieselverkstaden. Man kan inte sluta med konvent bara så där. Dessutom måste ju NÅGON i detta avlånga land slåss för besökaren. Det förekommer nämligen att konventsledningar landet runt gör det mer för sin egen skull än för besökarens.

Yargh!

Jag har glömt att gratta Johan! Det är en mindre katastrof, så present är på väg, men förmodligen inte framme förrän på måndag. Men med tanke på att jag glömmer ALLAS födelsedagar, inklusive min egen så är det väl mer eller mindre väntat. Jag behandlar alla lika. Jag glömmer till och med min egen familj. Oh well... Det är inget ondskefullt bakom det, jag tror det beror mer på min (brist?) på uppfostran. Det är inte så viktigt.

Och innan ni buar ut mig totalt kan jag ju påpeka att jag spenderade min trettioårsdag helt ensam. Tills Jenny uppmärksammade det och tog med mig på sushirestaurang. Så det så. Inte för att jag vantrivdes för det. Jag har efter många års utanförskap insett att jag trivs bäst i den kategorin. Observatören. Hon-som-alltid-sitter-i-köket-på-fester. Hon som helst undviker mänsklig samvaro om den innebär att man måste prata i telefon varje dag och maila eller messa minst en gång i veckan, eller - ve och fasa - titta på bäbisbilder. Jag bryr mig mycket om mina vänner och min familj, men jag är ingen social människa. Ni finns härinne hela tiden. Och behöver ni hjälp - oavsett vad det gäller - så ställer jag upp till 100%.

Vad luktar det här då?

Inte nått! Till min stora fasa har jag tappat luktsinnet. Jag vet inte vad jag skall ta mig till. Jag antar att jag får trava iväg till farbror doktorn och fråga hur det här kunde hända. Jag skyller på den senaste förkylningen. Den har förmodligen tagit kål på cellerna i näsan som känner lukt. Det är riktigt skrämmande, och världen har blivit en tråkigare plats sedan dess. Inget smakar något längre. Och det luktar inget heller. Men jag lever på hoppet ett par dagar till.

Utöver det är det sol ute idag, och skönt, så jag skall nog suga i mig lite solsken och C-vitamin. Dygnsrytmen är nästan normal igen, och jag har fått en hel del gjort, utom naturligtvis det jag hade avsett. Inga neg scannade, men det får bli ikväll. Jag har till och med funderat på att ta med mig scanner och laptop in i soffan och sitta och glo på all film jag köpte i onsdags. Det är illa när SF-bokhandeln har billiga TV-serier.

Jag var nere i centrum idag och handlade lite mat, jag orkade inte cykla till Alby. Vilken latmask. Men kanske imorgon om vädret är bra fortfarande. Och kanske blir det bio ikväll om jag orkar ta mig in till stan. Funderar på Zodiac och the Reaping. Båda är intressanta filmer jag vill se. Men det är SÅ tråkigt att åka tåg. Fast jag har inte varit på bio på så länge. Och jag älskar verkligen att gå... Borde flytta in till Söder där jag kan gå varje kväll, eller så får jag ordna någon slags fredagsritual där jag går på bio på fredagskvällar efter jobbet.... Mmmm... Mysigt. Och så skall jag hitta ett lämpligt gym att träna på också. Helst med Yoga-pass. Kroppen börjar bli stel igen, och det tycker jag inte om. Min disciplin är för dålig för att tillåta att jag bara tränar hemma. Jag måste få en kick för att anstränga mig.

Näe, åter till grottekvarnen som idag består av att defilera dollarsedlar genom att förvandla dem till klistermärken. Jag har en hög kvar sedan senaste USA resan och eftersom jag är inne på konspirationer så passar dollarsedlar extra bra i sammanhanget. På endollarssedeln finns nämligen Illuminatis sigill. Ögat i pyramiden! Storebror ser dig!

Oh! Just det! Fenix nr 4 är ute och om du köper den, kära syster, kan du läsa en recension på The Darkness, en på Superhjältarna, en på Shadowrun och en artikel jag skrev för tidningen i den. Så jag författar, men jag gör det i det fördolda :) Och jag blev mäkta glad när fansinet "Fjättrade Gåsen" ville ha lite av mitt Europamaterial. Jag hade givit upp på det, men det visar sig att någon uppskattar det i alla fall. Och det uppskattar jag.

Läsarchock!

Det visar sig att fler än syrran, brorsan och morsan läser min blogg. Det kom som en chock och får mig att vilja prestera lite bättre material i framtiden.

Dagen har ägnats åt shopping och senare en överdos av Adrien Brody. Omedveten skall det sägas. Pianisten, The Jacket och Hollywoodland blev det, men utan eftertanke. Det blev också två säsonger av "The Hunger" som är... nästan pornografisk, men tillräckligt mysko för att vara intressant. Daniel Craig var med i ett avsnitt, och det känns tryggt på något vis. Jag är inte helt depraverad. Och jag kan alltid snabbspola förbi allt sex. Varför slänger de in sex överallt? Är det spöken skall det vara sex med, tydligen... *pfft* Romantiken är död (säger den kanske mest cyniska människan som någonsin satt sin fot i Tumba - jag blir trumfad när mamma har varit här på besök), och köttets lustar regerar. Tur att jag vare sig har kött eller lustar.

Apropå köttets lustar läser jag Theodore Roszaks "Flicker" för tillfället. Jag plockade upp den för att damma bokhyllorna, började läsa och kan inte sluta. Den är såå välskriven! Som hypnos! Och handlar om katarer och den dualistiska gudssyn de hade. Ljuvlig bok, rekommenderas varmt till alla Dan Brown fans, mest för att visa att det är så en slipsten skall dras. Vem som helst kan skriva dussindeckare, men det krävs en riktig författare för att snärja hjärnan så till den grad att man inte kan sluta läsa och samtidigt blir utmanad av det man läser. Om Dan Brown är tio dagar gamla skumbjörnar är Theodore Roszak Amedei-choklad. Från Toscana. Okej, jag är en litterär elitist. Pretentiös. Men jag läste Dan Brown långt innan han blev populär, och han var inte bra då heller. Ungefär som Jan Guillou. Författarna i fråga skriver som om läsaren vore mentalt efterbliven och klappar oss ständigt på huvudet med små uppmuntrande tillrop som får mig att ånga ur öronen av irritation.

Näe, tacka vet jag Marisha Pessl, Sophia McDougall, Neil Gaiman, Theodore Roszak, Clive Barker, Terry Pratchett och de tiotals andra författare som aldrig får komma till tals eller synas i mainstreamläsekretsarna. Där har vi kvalitet. Inte lösgodis.

Därmed inte sagt att det inte finns deckarförfattare som inte är bra. Jag har nog redan nämnt Dorothy Sayers ett par gånger. Nåväl. Huvudet dunkar som en tvåtaktare i otakt och det börjar bli sent. Dags att säga natti natti och ge upp min syrliga litteraturkommentar för dagen.

In till stan

Idag är jag tillräckligt frisk för att ta mig in till stan en sväng. Det är dessutom soligt ute, så jag hoppas att solen läker mig lite. Näsan rinner fortfarande och jag har ont i halsen, men febern har gått ner lite.

Jag sitter och läser om neurolingvistisk programmering, vilket är otroligt intressant. Det får mig också att vilja lära mig fler språk, eftersom man kan tänka på andra sätt på andra språk, och därigenom öppna hjärnan för lite fler influenser än standard 1A förklaringen på allt.

Ingenting är omöjligt om man inte intalar sig att det är omöjligt.

Nu skall jag åka in till Stockholm och hitta ett bra fik och skriva lite. Sedan skall jag shoppa skalpellblad, karbinhakelås till halsband, en kort snutt kedja och någon kul Science fiction film. Kanske till och med Buckaroo Banzai. Och ett månadskort.

Dagens tips är "Flicker" av Theodore Roszak, som är så bra att jag läser om den.

Hurra...

... för mig... Jag har feber, ont i halsen, snuva och - aj - ont i öronen. Utöver det har jag tappat luktsinnet totalt. Jag hoppas det kommer tillbaka. Jag saknar det.

Annars går dagen åt att ligga i sängen och läsa Robert Anton Wilson, Russ Kick och Rickard Metzger. Ni som känner till författarna/ redaktörerna kan med största säkerhet lista ut vilket ämne jag ägnar mig åt idag. Ni andra får undra. Det är typiskt att jag skall bli sjuk när energin är på väg tillbaka, men det är väl ÖDET. ÖDET är elakt.

Precis som grannens nya hund som spenderar stora delar av dagen - när grannen är borta - med att yla övergivet, och resten av dagen med att skälla. Man förmodar att den skäller på grannen, men den verkar allmänt verbal. Det är vid sådana här tillfällen jag önskar jag bodde granne med broderns hund Sverker som är både tystare och större än grannens ohyra. Ja, ohyra! Jag skyller allt på Paris Hilton och hennes små äckliga hundkräk som tyvärr gjorde dem på modet. Jag undrar vad alla tonårstjejer skall göra med sina små kräk när det inte är modernt att släpa omkring dem i väskor på tunnelbanan längre. Jag anar en hög med sommarhundar. Bläh! När levande varelser blir en del av modet börjar man ana en bristande respekt mot vad de representerar. Det är sjukt att reducera ett levande väsen till en accessoir. Oavsett hur äckliga kräk det än handlar om. Mina hundpreferenser går till de större raserna. Som skäller och bits mindre och har vänligare inställning till människor.

Förkyld

Jag vaknade imorse med ont i halsen. Nu har jag snuva OCH ont i halsen. Och ont i huvudet. Så det verkar bli en förkylning nu så här i slutet på semestern. Och så måste jag sluta vara uppe till 2 -3 på natten. Dags att ställa om från tidig morgon till tidig kväll.

Fantastiska bilder...

Jag besökte ett bildgalleri online idag. Och upptäckte att min syster är en otroligt skicklig fotograf. Hon blir bättre och bättre hela tiden, och nu har hon till och med börjat få kläm på det där med kompositioner. Tur att jag har den perfekta presenten till henne.

Nåväl. Dagen har gått åt att pyssla i lägenheten, och med förvånansvärt små medel kommer man ganska långt. En hylla, ett par bokstöd och en liten blompedistal gjorde susen. Imorgon skall jag ner till Tumba C igen och köpa ett litet växthus jag såg när jag var där igår. Jättesött och passar förmodligen utmärkt på min balkong. Eller så köper jag en ny DVD-spelare för min har börjat ge upp mer och mer. Det fanns en pytteliten på ICA Maxi för 299:- Eller så nöjer jag mig med min Xbox 360. Den funkar också som DVD-spelare.

I augusti blir det Bioshock, tror jag bestämt. Verkar vara ett kul spel. Annars är det mest Guitar Hero II som gäller nu. Jag har börjat få kläm på hard-settingen. Skräckfilm är det som gäller just nu. Event Horizon, Lord of Illusions, Serpent and the Rainbow osv, osv.

Vilka då?

The Who har aldrig fastnat. Förrän nu. Jag hittade lite musik på iTunes och jag kan inte sluta lyssna. Den här veckan skulle syrran ha kommit hit, men jag misstänker att vädret lockade henne till golf istället, något jag inte till fullo förstår (jag har överhuvudtaget svårt att förstå fascinationen med små och stora bollar kombinerat med klubbor eller annan särskild utrustning. Den enda dylika sporten jag kan utöva utan att undra varför är softball eller brännboll, men då enbart på grund av att man faktiskt får använda slagträ, något jag har funnit funkar utmärkt för att ta kål på de flesta aggressioner. Men för just aggressioner rekommenderar jag nog hellre att mosa keramik med slägga. Mycket effektivt.) men kan sympatisera med.

Själv sitter jag och har ont i fötterna sedan gårdagens fyratimmar långa promenad genom Stockholm med shopping i sikte. Det resulterade i det mesta jag behöver, men det får bli ett besök på adLibris idag eller imorgon. Jag hittade inte hälften av de esoteriska böcker jag letade efter. DaVinci-koden har totalförstört utbudet på böcker om konspirationer, hemliga sällskap och den heliga graal. Numera är det bara Prieure de Sion som gäller, möjligtvis också tempelriddarna. Jag är övergiven. Var är de svarta helikoptrarna? Var är mina kära UFO? Om man inte räknar von Däniken (som förmodligen har mer än en skruv lös) så hittar man inte mycket annat som lockar till läsande. Möjligtvis Robert Anton Wilson. Men jag har nog redan det mesta han har skrivit.

Kaffe. Kaffe är en lisa för oss trötta. Och jag är trött idag. Antagligen för att jag trampade omkring i Stockholm hela dagen. Och när jag kom hem städade jag hela lägenheten. Inklusive väggarna. Jag köpte ju spackel. Och en av dygderna, kanske till och med det högsta syftet med spackel, är att täcka igen hål. Så nu har jag äntligen gått igenom alla synliga hål, skavanker och repor som fanns i lägenheten. De var inte direkt få. Och det finns nog bläck från åtminstone två kulspelstpennor på tapeterna. Barn borde inte få använda pennor. Inte på tapeterna i alla fall...

Nåväl, idag blir det förhoppningsvis skriverier. Om jag inte somnar först. Men jag har nog så det räcker till en kopp kaffe i min bönburk. Annars får jag överdosera lite på te.

Syftet med Semester

Jag har äntligen fattat varför man skall ha semester och inte göra något på två veckor, bara sova. Imorse vaknade jag nämligen med mer energi än jag har haft sedan förra året. Två veckors laddning och batterierna är fulla igen! Hur underbart som helst. Så dagen har gått åt att skriva en hästartikel för Fenix nästa nummer, början till en författarpresentation (Sophia McDougalls "Romanitas") och ett antal äventyrsuppslag. Jag har dessutom nyss kommit hem från Ica Maxi i Alby. Håll i åtanke att jag gick upp sent imorse (kl 8) och att det tar nära tre timmar att cykla fram och tillbaka och handla. Och klockan är halv tre på eftermiddagen. Så jag är nöjt och glad, och lätt vidbränd.

Nu blir det lunch och efter det blir det mer skriva och fixa. Jag har köpt en tub spackel och en tub snabblim. Jag tänker ägna mig åt lite terräng tror jag. Eller kanske bara hästavsnittet till western-reglerna. Jag är glad. Jag är full av energi. Snart somnar jag väl i ett hörn, men det känns bra att ha låtit bli att stressa runt första halvan av semestern.

Tiden går

och jag är helt superslö. Så här slö har jag aldrig varit på en semester i hela mitt liv. Men det är ganska skönt ändå. Det ger mig lite energi för kommande arbete.

Guitar Hero II och hästartiklar och Reavers på gång. Kan det bli bättre? Mm... Mer energi kan det iofs bli, men det får vara tills senare. En annan skall kasta sig handlöst i soffan och glo på mer science-fiction serier. Eller kanske inte. Eller kanske...

4400 var lite... *gäsp*. "The Triangle" var däremot riktigt bra. Mest kanske för att favoriten Eric Stoltz är med.

Uttråkad? Redan?

Ja, faktiskt. Nu har jag inget direkt akut på "att göra listan" längre, så nu börjar semestern bli långtråkig. Men jag antar att jag kan komma på något framåt eftermiddagen. Om inte annat så skall jag väl uppdatera min skruttiga hemsida med mer material. Och kanske en mer lättläst layout på Göttersidan som har blivit alldeles för omfattande.

Jag har gjort sex smycken sedan igår, med läderband och glaspärlor som jag inte visste vad jag skulle ta mig till med. Ytterligare två sådana smycken väntar på att få bli gjorda, sedan har jag reaprylar från Panduro som jag skall pyssla ihop till ett rent fantasimonster. Och så har jag pärlchokern som skall smyckas lite mer innan den är klar. Så egentligen har jag väl att göra, men det är ju "bara" handarbete, och kräver inte så mycket eftertanke från min sida.

Jag har lyckats göra ett armband som jag själv kan tänka mig att ha på mig. Det är rätt fantastiskt. Och en bild av det är infogat nedan. På min arm.



Det är konstigt vilka böcker man väljer att läsa egentligen. Nu läser jag om Mary Roachs "Stiff, the curious lives of human cadavres" för femte gången och den är fortfarande lika bra som vid första genomläsningen. Curious...

Min Xbox är också lockande. Det är sjukt dumt att vara speldesigner. Man kan få för sig att köpa en konsoll bara på grund av ett spel. Som jag gjorde nu. Dumma Darkness. Men det är väl ett tecken på att spelen börjar bli bättre.

Syrran klagade på elaka människor som använde sniglar som smörjmedel. Jag blev lite fundersam. Är det inte bättre att använda sniglar än att syntetisera smörjmedel och paja ett helt ekosystem? Jag offrar hellre tio sniglar än tio djurarter. Men jag kan hålla med om att tanken känns lite grym. Och framkallar ett visst "ewww" inombords. Det är illa nog att trampa på dem...

Köp förresten nya numret av Fenix när det kommer ut. Jag har skrivit tre recensioner och en artikel och Johan har skrivit en riktigt bra artikel om paleontologins första stapplande steg i den amerikanska western. Läs och bli inspirerad. Idag blir det nog bara smycken för min del. Kanske lite Xbox om jag inte kan hålla tassarna borta. Det värsta är att jag fastnar så hårt framför spel. Jag glömmer allt. Farligt. Funderade ett tag på att aktivera WoW kontot igen.. Jag har ett pre-paidkort... Mmm... WoW... Men inte just nu. Om en stund. Kanske.

Play 'til you puke

Inatt, igår och i fredags gick ut på att spela tills jag nästan spydde. Jag glömde att äta. Och jag glömde att sova.

The Darkness är ett såpass bra spel att jag ger upp mina reservationer inför Xbox 360. På måndag tror jag minsann att det blir en tripp till webhallen. Jag skall bland annat köpa Crush och kanske Halo. Det var länge sedan jag åkte warthog.

Jag spelade också Shadowrun. Både med och utan bottar. Jag kan inte spela FPS på konsoll. Speciellt inte mitt i natten och utan att ha ätit vilket resulterar i blodsockernivå fotknöl.

Idag blir det sömn. Det har det inte varit på ett par dagar. För att sätta det hela i perspektiv fick jag i tisdags uppdrag 1. Skriv artikel om författare med spännande setting. Resultatet är en artikel om "the Light Ages". Torsdag - uppdrag 2. Skriv recension om "Supergänget". Superkul rollspel i serietidningsformat. Hur kul som helst. Torsdag/ Fredag - Recensera The Darkness och Shadowrun och Tenhci Z. Tenchi Z hann jag inte med.

Crush

Spelet Crush är något jag har väntat på ända sedan jag såg presentationen för det på GDC i våras. Det är ett 3/2D spel med unika förutsättningar och unikt gameplay. Det är faktiskt ett av de PSP-spel som jag upplever gör det värt att köpa just en PSP för. Det står på shoppinglistan för sommarens extravaganser.

Anledningen till att jag ens tar upp spel idag är för att jag sitter framför X-boxen och slavar med Shadowrun respektive The Darkness för att få till två hyfsade recensioner tills ikväll när Tove och Anders behöver dem för nya numret av Fenix. Jag tror att jag utan tvekan har lyckats klämma in fler recensioner och artiklar i det numret än vad jag har skrivit totalt. Illa, men sant.

Jag och Tove har också diskuterat lite vidare med workshops, hur vi skall hantera dem och vilka vi skall bjuda in för att hålla dem. Vi tar tag i det på måndag i nästa vecka, när vi inte har Fenix att tänka på. 4 -8000 ord väntar på att jag skall skriva dem, men just nu är det frukost som lockar, så det blir en snabb tripp till butiken innan jag kamperar mig framför skärmen och mörkret återigen.

Sol och ...reparationer?

Jag tänkte i min naivitet att jag skulle få sova lite på morgonen. Att jag fastän jag kom hem igår runt halv ett på natten faktiskt skulle få sova åtminstone åtta timmar, gotta mig åt att jag har semster. Är det så mycket att begära?

Jag tycker inte det.

Kl. 6 vaknar jag utav att en av grannarna har bestämt sig för att kampera utanför mitt fönster och diskutera (högljutt) huruvida han skall åka till stranden eller inte. Noter att fönstret är stängt. Tack, grannen... En timme senare börjar någon borra i väggarna. Och jag vet fasen inte varifrån det kommer bara att det låter mest i mitt sovrum. Klockan sju på morgonen är lite väl tidigt att börja borra i väggarna, eller har jag fel? Jag blir tokig. Det pågick igår också, men då hade jag inte varit uppe halva natten innan jag somnade. JAg MÅSTE flytta härifrån. Det är för många ungar, för mycket grannar som har bestämt sig för att högljutt diskutera semesterplaner, en av dem på marken och den andra på tredje våningen, och för många barn som står och gallskriker "mamma!". Det funkar inte. Jag blir tokig på allt jävla ljud.

Men det är i vilket fall som helst sol ute och vackert väder. Inte för att jag går ut, men ändå.

Support!

Jag har haft möte med Tove & Anders idag sedan 9 imorse. Kom nyss hem. Klockan är runt nio. Det var mycket som avhandlades, dels Stockholms Spelkonvent, dels nästa nummer av Fenix och dels min medverkan i nya utgåvan av Western. Tanken är att jag skall skriva om hästar och sjukdomar. Och voodoo. Är inte det perfekt? Hästar - nja. Sjukdomar - ja, eftersom jag har läst ungefär varenda bok om pest och smittkoppor som finns och voodoo - yup, we love that old blackish magic.

Jag skall även slänga ihop 6000 tecken om författare som skriver bra böcker ur rollspelssynvinkel. Typ - hur anpassar du den här boken till din setting, eller hur bygger du en setting av vad som finns i boken. Först ut är "The Light Ages" av Ian McLeod. Nästan Steampunk, men mer Aetherpunk. Konstiga maskiner som drivs av aether, ett ämne som är ren energi men som också kan förvrida den som är i kontakt med det för länge.

Sedan är det också dags att skriva ihop lite tävlingsregler till Stockholms Spelkonvent, samt att börja bjuda in föreläsare. Och vi har kommit ganska långt på det, så det är nog bara att luta sig tillbaka och häng apå, hoppas jag.

Men nu är det sömn som gäller. Jag är helt utpumpad.

Ibland är det fel vad man än gör

Så var två års arbete med Europa avslutat. Tyvärr fick jag aldrig reda på varför det materialet jag producerade inte var gott nog, eftersom det inte har framgått av den korrespondens jag har haft med företaget. Jag har lagt upp texterna på min hemsida.

Hittills finns avsnitt om Europas mindre stater och Ryssland, Frankrike och Sverige.

Göttersidan med PDF dokument

Jag kommer förmodligen att avsluta projektet i vilket fall. Texter om England och Italien är att vänta. Utöver det tror jag inte att jag orkar bekymra mig. Förutom med "de ögonlösa" i Spanien förstås....

"De ögonlösa
På vägen mot Santiago De La Compostela finns ett stycke som de flesta undviker om de kan. Inga pilgrimmer vågar sig heller hit, även om den sträckan är kortare än omvägen man annars tar.

Orsaken är varelser, människoliknande och uppenbarligen intelligenta. Där deras ögon skulle ha suttit finns enbart hålor och deras munnar är större än vanliga människors, tillika fyllda med vassa tänder.

Som dimma kryper de på händer och fötter fram till den oförsiktige resenärer och förtär dem från fot till huvud. Allt som återstår är rengnagda ben och kvarlämnade kläder, peruker och packning. "

Ett råd till dig som skriver...

Jag har spenderat ganska lång tid på ett projekt för ett svenskt rollspelsföretag, och jag medger att jag har tagit ganska mycket tid på mig att skriva det. Men nu verkar det som om företaget har valt att låta en annan individ skriva klart, och att de har haft nära kontakt med honom, vilket de inte har haft med mig.

Så jag funderar lite smått över hur de hade tänkt sig att jag skulle vara medveten om vad som händer i projektet. Är det fel att förvänta sig en mailuppdatering med jämna mellanrum, eller åtminstone skriva och fråga om jag fortfarande är intresserad? Nåväl. Jag skall ta tillbaka mina texter från dem och använda dem på min egen hemsida istället, eftersom den andra personen uppenbarligen är bättre på att skriva för dem än jag.

Jag är rätt så besviken på hur saker och ting har skötts från deras sida. Liksom på mig själv för att jag inte har legat på mer för att få klara besked. Men jag antar att det inte går att kombinera research och rollspel. I vilket fall som helst hoppas jag att jag får texten för mig själv. Det är inget som säger att de äger den, med tanke på att de bröt kontraktet innan jag gjorde det.

Så var säker på att kommunicera ofta med de du skriver för. Annars kan du bli förbisedd.

Nu jävlar...

Nu har jag spenderat två dagar med att läsa tre böcker och bara slöa, så nu är det dags att gräva fram papper, penna och inspiration och skapa en massa artiklar, scenarion och annat kul som bara har legat och väntat på mig.

Böckerna då? Dorothy Sayers "Gaudy Night" som var mycket mer eftertänksam och underhållande än tidigare Wimsey-böcker, kanske för att den kändes mer äkta. Den är skriven ut Miss Vanes synvinkel, och det är som alltid ett nöje att läsa Sayers fantastiska sätt att uttrycka sig på.

Barbara Hamblys "Fever Season" var ingen dålig bok det heller, baserad i 1850-talets New Orleans och väldigt realistisk.

Sista boken var 13 Bullets, vilken jag inte alls rekommenderar. En ny tolkning av vampyrmyten, rolldriven, men med oerhört fattiga roller att befolka den. Näe, det var ett slöseri med tid. Bara hoppas att de andra semesterböckerna blir bättre.

Nu har jag energi, så nu blir det skriva av.