The Who har aldrig fastnat. Förrän nu. Jag hittade lite musik på iTunes och jag kan inte sluta lyssna. Den här veckan skulle syrran ha kommit hit, men jag misstänker att vädret lockade henne till golf istället, något jag inte till fullo förstår (jag har överhuvudtaget svårt att förstå fascinationen med små och stora bollar kombinerat med klubbor eller annan särskild utrustning. Den enda dylika sporten jag kan utöva utan att undra varför är softball eller brännboll, men då enbart på grund av att man faktiskt får använda slagträ, något jag har funnit funkar utmärkt för att ta kål på de flesta aggressioner. Men för just aggressioner rekommenderar jag nog hellre att mosa keramik med slägga. Mycket effektivt.) men kan sympatisera med.
Själv sitter jag och har ont i fötterna sedan gårdagens fyratimmar långa promenad genom Stockholm med shopping i sikte. Det resulterade i det mesta jag behöver, men det får bli ett besök på adLibris idag eller imorgon. Jag hittade inte hälften av de esoteriska böcker jag letade efter. DaVinci-koden har totalförstört utbudet på böcker om konspirationer, hemliga sällskap och den heliga graal. Numera är det bara Prieure de Sion som gäller, möjligtvis också tempelriddarna. Jag är övergiven. Var är de svarta helikoptrarna? Var är mina kära UFO? Om man inte räknar von Däniken (som förmodligen har mer än en skruv lös) så hittar man inte mycket annat som lockar till läsande. Möjligtvis Robert Anton Wilson. Men jag har nog redan det mesta han har skrivit.
Kaffe. Kaffe är en lisa för oss trötta. Och jag är trött idag. Antagligen för att jag trampade omkring i Stockholm hela dagen. Och när jag kom hem städade jag hela lägenheten. Inklusive väggarna. Jag köpte ju spackel. Och en av dygderna, kanske till och med det högsta syftet med spackel, är att täcka igen hål. Så nu har jag äntligen gått igenom alla synliga hål, skavanker och repor som fanns i lägenheten. De var inte direkt få. Och det finns nog bläck från åtminstone två kulspelstpennor på tapeterna. Barn borde inte få använda pennor. Inte på tapeterna i alla fall...
Nåväl, idag blir det förhoppningsvis skriverier. Om jag inte somnar först. Men jag har nog så det räcker till en kopp kaffe i min bönburk. Annars får jag överdosera lite på te.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment