Hurra...

... för mig... Jag har feber, ont i halsen, snuva och - aj - ont i öronen. Utöver det har jag tappat luktsinnet totalt. Jag hoppas det kommer tillbaka. Jag saknar det.

Annars går dagen åt att ligga i sängen och läsa Robert Anton Wilson, Russ Kick och Rickard Metzger. Ni som känner till författarna/ redaktörerna kan med största säkerhet lista ut vilket ämne jag ägnar mig åt idag. Ni andra får undra. Det är typiskt att jag skall bli sjuk när energin är på väg tillbaka, men det är väl ÖDET. ÖDET är elakt.

Precis som grannens nya hund som spenderar stora delar av dagen - när grannen är borta - med att yla övergivet, och resten av dagen med att skälla. Man förmodar att den skäller på grannen, men den verkar allmänt verbal. Det är vid sådana här tillfällen jag önskar jag bodde granne med broderns hund Sverker som är både tystare och större än grannens ohyra. Ja, ohyra! Jag skyller allt på Paris Hilton och hennes små äckliga hundkräk som tyvärr gjorde dem på modet. Jag undrar vad alla tonårstjejer skall göra med sina små kräk när det inte är modernt att släpa omkring dem i väskor på tunnelbanan längre. Jag anar en hög med sommarhundar. Bläh! När levande varelser blir en del av modet börjar man ana en bristande respekt mot vad de representerar. Det är sjukt att reducera ett levande väsen till en accessoir. Oavsett hur äckliga kräk det än handlar om. Mina hundpreferenser går till de större raserna. Som skäller och bits mindre och har vänligare inställning till människor.