Det lever!

Men bara knappt. Till skillnad från systern som återhämtade sig med grace och galant immunförsvar sitter jag här med en hals som känns som om någon under natten, och mig ovetande, fått mig att svälja taggtråd och sedan dragit upp den igen. Påminner om spaghettiexperimenten man pysslade med när man var liten. Hur de gick till får ni fundera ut själva.

I vilket fall har febern slagit klorna i mig vilket innebär underliga drömmar och konstiga ryckartade uppvaknanden. Och om JAG har konstiga drömmar för att vara jag så kan du, kära läsare, säkerligen räkna ut att det rör sig om mycket underliga tillställningar i hjärnan. En av dem rörde ett balettbesök med avantgardistiska ballerinor. De var gjorda av någon slags ost. Den andra var min gamla hederliga häcklabyrint (en dröm jag ofta har när jag har feber. Det är som en gammal vän. En elak, otäck gammal vän som kommer hem till en sent på kvällen, kräver att man skall se på film med dem och dessutom tömmer kylskåpet på allt ätbart förutom en bit möglig ost och ketchupen som är tre år gammal). Häcklabyrinten är naturligtvis omöjlig att ta sig igenom och jag förföljs av mannen utan ansikte som kommer för att äta upp mina händer. Varför han vill äta mina händer vet jag inte. Han kanske tycker att händer är en delikatess? Eller så har det någon underliggande psykologisk betydelse som jag inte kan tyda. Men det slutar i vilket fall med att han sitter och gnager på min tumme.

Nu skall jag ta mitt täcke och placera mig på soffan och glo på lite sinnesslö film. Förhoppningsvis passerar även den här dagen snabbt. I väntan på att bli frisk...