Ett jävla snörvlande...

... det är vad det är på mig...

Jag har lyckats med konststycket att återigen bli helt förkyld.

Jag VISSTE att jag skulle ha undvikit den där gråhyade mannen på tunnelbanan som med släpiga steg rörde sig i vagnen. Han bet mig. Så nu är det nog inte lång tid kvar innan jag omvandlas till en av de levande döda.

Nu skall jag återvända till sängen och öva på att säga "hjääääärnaaaaa" på ett lagom stönigt och släpigt sätt för mina egna utforskningar av odöden. Man måste vara väl förberedd för alla situationer. Jag skall ta med mig ett anteckningsblock och skriva ner mina känslor och tankar nu när jag övergår från levande till död...

Apropå det finns det en ganska skrämmande berättelse från ett biovapenlabb i Ryssland. Nikolai Ustinov, en biovapenforskare på Biopreparat som av misstag sticker sig i tummen med en spruta preparerad med Marburg-viruset. Marburg är en tämligen vidrig blödarsjukdom som i likhet med Ebola mer eller mindre förvandlar de inre organen till en trögflytande sörja. I vilket fall så skrev Ustinov ner sina erfarenheter av sjukdomen medan han var döende. Det måste ha varit fruktansvärt att ligga isolerad, döende och dessutom veta exakt vad som väntade.