Scannergalenskaper

Jag har spenderat förmiddagen med att scanna negativ. Köpte en scanner som klarar av både negativ och vanliga bilder, eftersom det är något som jag tyckte att jag behövde.

Imorse ägnade jag en timme åt att omvandla tvätt till kläder igen, på det där alkemiska viset man gör när man tankar en tvättmaskin med tvätt och en timme senare plockar ut kläder. Jag tror jag har tappat en strumpa dock. Jag kan inte hitta den. Men jag misstänker att det är tvättstugedjuret som har snott den. Tvättstugedjuret är en liten varelse, ungefär lika stor som en tax, men med en elefants exteriör. Dock har den istället för snabel en tratt där den suger in alla strumpor, handdukar och andra delikatesser den kan hitta i tvättmaskinen innan den blir ivägskrämd av att man öppnar luckan. Typiskt sådana där små filurer...

Jag är som vanligt helt utmattad lagom till lunch, och känner att jag måste göra något åt mina sömnproblem. Jag sover inte mer än fem timmar per natt. Max. Och sömnen är full av trevliga drömmar som exempelvis att jag faller baklänges ner i gapet på en haj eller blir jagad uppför en oändlig trappa av en beslöjad dam.

Jag tror jag får sluta se på skräckfilm. Den lirkar sig in i skallen på mig och omvandlas från något skrattretande till något skräckinjagande. Jag har för mycket fantasi. Kan man operera bort den månne?

Jag har hittat spår av mörkrumstomten också. Mörkrumstomtarna håller till i mörkrum runtom i världen och biter gärna fotografer som står och framkallar i näsan när de lutar sig för långt ner över isättikabadet. De har också en förkärlek för spikskor. De tar de på sig när de känner ett behov av att åka rutchbana ner för negativrullar som hänger på tork. Det är de som är orsaken till alla längsgående repor på negen. Och de är rödögda. Och enögda. Och sitter inne i inre mörkrummet där bildtorken står.

Jag saknar Helliden. Jag saknar att få lov att arbeta med händerna varje dag och att ha alla verktyg jag behöver. Mitt liv sitter i mina händer. Ibland kan jag komma på mig med att sitta och känna på saker bara för att. Sådan är min sjuka att jag inte kan ta in ett föremål om det inte sitter i mina händer. Det är därför jag skriver för hand innan jag skriver på tangentbordet. För att känna orden innan jag ger dem fritt tillträde till allas ögon. Blogen skriver jag inte i förväg, men jag är ganska övertygad om att den skulle ha mer själ i sig om jag först satte mig och skrev den för hand.

Nu skall jag försöka mig på att göra klart silversiten och sedan översätta min nya hemsida till engelska. Den är klar nu, snart. Jag har dumpat ca 100MB på att ta bort dubletter och downloads.